WHEN THE BLOGGKRAMP SETS IN

23 november - 22:32

malmo-6Är det inte konstigt när man vill mycket och försöker så gott det går, då är det sällan som det lyckas just där och då. De senaste dagarna det ploppat upp en del ”blogginläggstankar” i skallen men när jag försökt tänka vidare hur jag ska fylla ut och resonera kring det hela är det som att det dör ut. Jag tvivlar på min egen förmåga att skapa något vettigt kring ämnet. Ungefär som att det bara är jag som funderar på så här konstiga saker.

Kanske är det avsaknaden av skrivrutin, kanske har jag blivit lite feg eller kanske är det bara att det är svårt att tömma ur sig på bloggen när tempot är högt. Eller är det så att jag förändrats? Har jag skapat nya rutiner för att hantera mina tankar istället för att spilla ut dem på ett blogginlägg? Vad vet jag. Nu sitter jag ju här i alla fal och skriver så det borde jag ju bara ge mig själv tummen upp för.

Moving on.

Varje gång jag tar mig tid och gå tillbaka i tiden för att läsa hur jag skrev, vad jag skrev och försöka hitta varför jag skrev, så är det som att jag tycker jag var bättre förr. Att det fanns en gnista, en ton av humor och självironi som inte längre syns lika tydligt. Har livet blivit mer allvarligt på äldre dagar (jag har ju faktiskt fyllt 30 om ni missat det)? Tycker att min vardag håller rätt hög klass vad gäller glädje och skratt. Jobbet rullar på bra. Vi är ett team som kämpar för varandra och gör så på ett målriktat och utvecklande sätt. Emily och jag skrattar mycket. Jag mår rätt bra tycker jag när jag känner efter.. PAUS, TIME OUT. Varför skriver jag detta ens? Vart vill jag komma? Jag har ingen plan.. jösses just nu känns varenda ord onödigt och krystat. Jag lägger ner. Går till sängs istället.

Jävla bloggkramp..

/Gustaf