Arkiv för kategorin Best of

BEST OF 2014 – DEL 2

30 december - 14:17

Del två, sista halvan, dags att knyta säck på riktigt.
Året har stormat förbi för jag har hela tiden haft agendan full och levt i en hastighet och belastning (jobbmässigt) som känts att allt går dubbelt så fort. Ständigt efter, aldrig klar, aldrig nöjd. Det har gått bra och varit roligt och jag skulle göra om det igen om jag fick frågan men detta till trots så har min prio som sagt varit att umgås och försöka hinna med de viktiga personerna i mitt liv när tillfälle givits. Nedan ser ni några av dem personerna som varit ett måste i mitt liv detta år och som kommer vara med mig många år framöver, alla i olika positioner och mening. Farmor hoppas jag verkligen håller ut ett par år till för jag vill inte förlora alla far och morföräldrar än, jag har så mycket mer att få ut av dem och ge till dem. Bilden en bit ner är när jag och Farmor i somras åkte och handlade nya blommor/jord/krukor i Tierp precis när hon flyttade till lägenhet. Jag bar en stor oro inför det här då hon bott i huset sedan min far föddes. Alla jular, alla somrar, så många stunder både för mig men inte minst Farmor. Att behöva lämna och flytta till lägenhet kändes som sådan händelse som kunde ta kål på henne. Dock slog hon oss på fingrarna även här och det visade sig att det var en större grej för oss än för henne. Hon anpassade sig snabbt, plockade upp andra intressen och skapade nya rutiner. Det är makalöst vad människan förmår sig i en ålder på 90+.

Dan fyllde stort och bjöd på fest uti sommaridyllen. Lagindelning och mångkamp med flera stora vinnarskallar. En sen sommarnatt med tal, dans och en hyllning till livet i dess största bemärkelse. För inte allt för länge sedan var det på väg att gå riktigt illa för min vän och att få fira hans födelsedag ihop med alla vänner var bara så inspirerande. Tack för det minnet Dan. Olof, Johan, Emily – tyckte de här bilderna var så fina och knutna till minnen för mig från Året så tog med dem för att påminna Er. Dalhalla, Golf, Fest. Viktigt att minnas mellan varven i framfarten.20 är det nya 30 Dan-2 20 är det nya 30 Dan-5 Bromma Golf-9P floyd Dalhalla 2014-29Farmor BMW Farmor-2Även det senare halvåret innehöll ett par trevliga bilar. Sommaren bjöd på BMW M3 och BMW M4. Bilderna nedan är de jag blev mest nöjd med. Tycker mitt fotande har gått framåt under året och det tar jag med mig in till 2015. Inte nödvändigtvis mer bilder men bättre bilder. Mitt mål är att knäppa ett par bra bilder, få jag blir bättre, för att sedan kunna njuta mer av själva stunden, för hur många gånger har jag inte tittat på bilder i efterhand och blivit irriterad på mig själv att jag inte varit mer där och då istället för fota och bevara för framtiden. Gott och ont möts i detta dilemmat. Jag vill dela med mig av mina äventyr och det jag får uppleva och den biten gör att jag ofta fotar, sådant som jag i efterhand kan uppskatta även fast det kanske inte då var det allra bästa eller något exceptionellt i den stunden. Balans, återigen balans.bmw m3 BMW m4 USA 2014
Tre veckors semester och det blev faktiskt en hel del semester då jag för första gången kunde betala Alex för att arbeta under min frånvaro. Lokalen och arbetsrutinerna var i ordning vilket möjliggjorde an avkopplande och upplevande semester. Då vi många gånger tidigare varit i LA blev det här ett år då vi bara kunde njuta, välja ut russinen, göra det vi ville och faktiskt insupa miljön och atmosfären. Direktflyget till LA från Stockholm Arlanda gjorde så klart inte upplevelsen sämre. Nytt plan, 10,5 timmes flygresa istället för 18, ja mina ben tackade mig nog allra mest efteråt för den investeringen. För första gången på lääänge tog jag mig igenom en vanlig bok. Jag snarare åt upp den då jag snabbt fastnade för den lila buttra karln som sparkade på däcken och muttrade i det lilla bostadsområdet. Året enda bok (skäms Gustaf) blev En man som heter Ove.

Det två kvällarna uppe i bergen med solnedgången framför oss var nog bland det finaste jag upplevt i hela mitt liv. Grand Canyon var häftigt men svårt att greppa på något vis. Solnedgången var där och då, värmen, stillheten och atmosfären var.. ja magisk. Det är sånt som inte går att förmedla med ord men bilden på Emily framför solnedgången är så vacker och en av de bättre bilderna jag tagit. Vår Dodge Ram och Jeep Grand Cheroke (som vi hade inbrott i) levererade hela resan till vår stora glädje och tog oss precis dit vi ville åka. Vegas och dagspartyt var för mig en ny upplevelse men den gav mig mersmak. Briljant idé och fantastisk miljö. Annars är jag inte så mycket för Vegas då jag inte tkr spelbiten är så kul, men dags-festen ska jag absolut besöka igen! Solnedgångar i oändlighet. Varje dag bjöd på en ny vy, Santa Monica, Redondo Beach, uppe i bergen, i Laguna Niguel, ja USA för mig den här gången gav mig väldigt mycket ork och glädje! Tack också till Maria med familj som bjöd in oss på Sushi-kväll! Kamran piskade mig i basket många gånger om med Coppers söta puggel-ansikte vägde upp för förlusten. Träning och häng med Chris och Emil, bad, mat, bio, hortons-fri ja USA var verkligen en av höjdpunkterna 2014.
Gustaf Laguna Beach-2En man som heter oveAdidas Gustaf Ollas ICANIWILL Kvällen i bergen Gustaf Ollas_ Los Angeles Mountain Hike-39Las Vegas 2014 E och Gustaf_-17 Newport Beach trip-8Grand Canyon Gustaf Ollas-11 Newport Beach trip-10 Barber shop Alhambra_ Barber shop Alhambra_-2 Gustaf Ollas Maria Montazami-3Gustaf Ollas Maria Montazami-2Venice beach workout Pettycash California Gustaf Ollas_-16 Promenad Santa Monica Venice_-11 Promenad Santa Monica Venice_-23 Promenad Santa Monica Venice_-27

Andra halvåret av 2014 hittade vi äntligen rätt med design och producent. Många dagars arbete föll på plats och effekten lät inte vänta på sig. Våra första camo-byxor sålde slut på nolltid och efter det har vi lyckats leverera gång på gång. Carl har varit en viktig person i mitt företagande där han satt allt jag tänker, babblar och får ur mig ner på papper. Vi har redigerat, diskuterat och ändrat ändligt med gånger men när vi väl släpper en ny produkt är vi nog båda lika nöjda. Tightsen har blivit ett signum, en symbol, ett kännetecken som jag är så glad och stolt för. 2014 var året det lossnade, när vi fick igång apparaten jag så länge velat snurra. Detta medförde mer arbete med produkterna och därför valde jag att i princip avsluta/lägga min PT-bit /PT-online på is. Det är läget även nu och än så länge funkar det kanon med produkterna. Återförsäljarna har inte väntat med att höra av sig och i dagsläget har jag en i Norge, Finland, Tyskland, England och Sverige. Det blev ett stort steg för mig men också för företaget. Att tillgodose sex stycken butiker med produkter har varit utmanande och spännande men nu ror jag det här året i land med att nå de mål jag satt upp.
Fitnessfestivalen blev körsbäret på bakelsen när vi åkte ner med Svenskt kosttillskott och träffade massor av nya kunder, vänner och bekantskaper. Nästa år får jag se till att planera in det i kalendern på riktigt så vi kan ha egen monter. Tack Alex och Henrik för hjälpen, det gick inte utan Er!ICANIWILL Black Orange tights-3Grey Leo ICANIWILL Tights-14 ICANIWILL machine tights-2ICANIWILL Tights-8714tights zigzagICANIWILL Fitnessfestivalen 2014-0111Den hittills största affären i mitt liv har varit på den privata sidan. Emily och jag signade på en reservation på en nyproducerad lägenhet i Sollentuna. Sommaren 2015 blir det flytt till 83 kvadratmeter vilket vi båda ser fram emot. Vi har valt alla tillval och när vi flyttar in är det mesta som vi vill ha det, kan det bli bättre? Det återstår småsaker (host) som att inhandla och bestämma soffa, matbord, inredning och sånt, men det lär väl inte bli något problem? (Smaken är som baken) haha.

Jonathan har lyst upp vintermörkret många gånger och inte bara för att jag fick spendera Julen med honom, vara med på dopet eller hänga hos syrran, nej han har även fört med sig dra och känslor från Morfar. Liknelser, leenden, ögonblick. Han har något stort i sig den där grabben och jag ska vara med och lära han aaaaallt (host igen) jag kan. Ser fram emot att få lära känna Personen Jonathan genom åren. Syster och Daniel, ni gör ett fantastiskt jobb!
Nyproduktion-3 Jonathan Dop 2014-0417-2 Jul Falun-5Mer träning, mer flås, mer CrossFit. Damn vad jag varit trött många gånger men alltid efteråt känns det lika bra. Ni som följt mig har tagit del av några upplägg och pass och även framöver ska jag dela med mig av detta. Någon typ av rörlig bild vore väl kul också kan jag själv tycka. Om inte bara för att ha det dokumenterat och se mina framsteg. Nästa vända blir det 50 st brupees på tid. Inget jag ser fram emot nu men som sagt, känslan efteråt, det är den jag jagar! Många delade roliga och jobbiga stunder har det blivit, nedan är några ögonblick förevigade. Familjen Montazami fick bekänna färg när de besökte storstan, USA-återförening i år igen med boysen, Jons och min kamp mot tjejerna i utfalls-SM och en lagom död Gustaf i suddigt tillstånd.

ICANIWILL Crossfit SATS Regeringsgatan-3Sara Montazami workot Gustaf Ollas-9830-2Träning Utfall Jon Olsson Gustaf Ollas-2 USA renunion del 2-9Mer bilar, ja jag vet, men det är så kul att köra och fota. Solnedgången i Falun vid Gruvan, den bilden blev rätt så jäkla bra. Det kanske är så att bilarna och innebörden av frihet och kraft står för något djupare, något jag inte kan förmå att sätta ner i skrift här och kanske just därför ska de få vara sist i denna krönika, del 2, där jag knyter säck, rundar av och blickar framåt. För vad har då 2015 att erbjuda? Än så länge är det öppet och som ett hav av möjligheter, haha det låter så klyschigt och egentligen tittar jag inte på års-planen mer ett par gånger per år så varför lägga så mycket fokus på den? Jag vet vart jag vill, jag kommer fortsätta jobba mot det, jag kommer fortsätta kriga. Dag ut och dag in, vecka, månad och år. Skillnaden mellan 31 dec och 1 jan är inte stor, bara ett par siffror och lite så ser jag på alla mina parallellspår i livet. Det handlar inte om insatser vid specifika tillfällen utan att gång på gång prestera, dag ut och månad in. Lyfta sig själv, utvecklas så att min lägstanivå blir högre. Våga göra misstag, lära mig från dem och fortsätta framåt. Jag vill tro och hoppas att flera av Er som läser det här även följer med in i 2015 års äventyr med mig. Det blir ingen större skillnad på bloggen mer än att ni får fortsätta lyssna till mina funderingar, mina jobbiga dagar, mina roliga stunder, tunga pass, framgångar, bilder, bilar och musik. Jag är den jag är, jag kommer vara den jag är. Tack för i år. Tack för att ni gör den här bloggen levande. Over and out for 2014. See you 2015
VW Touareg 2015-0168Audi A7 Sportback 2015-0224 Audi Q7 Jon Olsson Gustaf Ollas /Gustaf ala 2014

BEST OF 2014 – DEL 1

29 december - 15:00

Insåg ganska fort att jag har tokmycket bilder från året. Känns som jag aldrig har fotat så mycket tidigare. Delar därför upp kakan i två delar. Detta får bli del 1 och sträcker sig från Januari till Juni. Redan nu kan jag säga att jag missat / kommer att missa mycket av det som hänt så är det så att jag inte får med någon viss sekvens eller händelse så får ni ursäkta mig. Har helt enkelt bara gått på bildarkivet och grovsållat.
För att göra den här upplevelsen lite mer, levande tänkte jag att ni kunde klicka igång min sista playlist för 2014, nämligen Decemberlistan (klicka här) och låta den rulla under tiden. Bild + ljud ger iallafall mig en större upplevelse och känsla.

Som jag skrev tidigare har 2014 varit ett extremt bra år för mig och det är inget som bara blivit av en slump utan återigen har hårt (och mycket) arbeta burit frukt. Vid den här tiden förra året satte sig jag och Emily ner och gjorde en lista på saker vi ville göra under året. När jag tittar på den idag är allt bockat och avklarat. Jag gillar listor! Det är alltså både på det privata och företagsmässiga planet det gått framåt. Störst av allt under det gångna året är nog ändå min förlovning med Emily och att jag blivit morbror åt världens finaste Jonathan. De här två händelserna är stora steg i mitt liv och något som under resten av mitt liv kommer vara med mig och för det hyser jag stor respekt och glädje. Året började iaf bra med en trevlig vistelse uppe i Ramundberget med ett, för mig, nytt gäng människor med hjärtat på rätt plats. Att åka iväg på en gemensam resa med nya individer är inte det lättaste med under ledning av Tanja gick det strålande. Skoter, skidor (både utför och längd), strålande mat och mycket snö, ja vad mer kan man önska? En kräksjuka kanske? Nej det önskade jag verkligen inte men kunde inte undvika den ändå. Sånt som händer.Ramundberget 2014-5Ramundberget dagsaktivitet längdskidor alpint-4 Året har även innehållit ett gäng trevliga, roliga och lyxiga bekantskaper vad gäller bilfronten. Ni är många som frågat hur jag fått möjligheten att provköra alla dessa vackra skapelser och jag svara samma sak varje gång. En trollkarl avslöjar aldrig sina tricks, däremot kan jag återigen säga att inget kommer gratis. Bilar är och har alltid varit ett stort intresse och även framöver kommer ni få beskåda lite vidunder. X5an nedan är fotad av Joakim Skagerlind i Uppsala. Tror han lade till solfilmen i efterhand för att dölja mitt spökliknande ansikte från att blända alla som kikade på bilden.

När jag för 1½ år sedan drog igång första ICANIWILL-träffen på Gumse Gym var succén ett faktum och allt från tävlingar, fotografering, film och upplägg tog en hel del tid. Vid den här tiden i år var jag ärligt tvungen att sänka ribban och planeringsbiten för att få ihop det. Agendan var egentligen full men förfrågningarna blev fler och fler och till slut bestämde jag mig för att köra och som sagt bara lägga det på en annan nivå. Det handlar ju trots allt om att ses och träna ihop så varför göra det svårare? Även denna gång var uppslutningen riktigt bra och att få skapa ett litet forum där folk årligen får inspiration och mötas av glädje, ja det värmer långt in i hjärtat. Tack alla som ställde upp och deltog. Vi ses även nästa år hoppas jag?
Våren var på intåg och när Casall bjöd in till Högintensiv träning i Humlegården var inte jag sen(jo) att tacka ja. Att flåsa lite tillsammans med andra bloggare sker inte allt för ofta och då syftar jag på flåset. Hittills hade styrketräningen fortsatt varit dominant i mitt liv och jag vet inte om det var gruppgrejen eller bara det att jag kände mig som en flodhäst med viktväst under passet som väckte tanken att det kanske vore bra att göra något för hjärtat och inte bara musklerna när det kommer till träning?bmw x5 Joakim SkagerlindICANIWILL Gemensam träning Gumse Gym 2014-63 CASALL HIT PARK STOCKHOLM-25

Då Jon pangade sönder knät på vårkanten behövde han lite sällskap (och en hel del hjälp) med vardagen de första veckorna så jag ställde självklart upp (vit som jag var) och tog flyget ner till Marbella och camo-villan. På grund av bristande internet blev det inte så mycket bloggat därifrån men på ett sätt var det bra också. Att få komma iväg ett par dagar och göra annat mot vad som är ”normalt” är bra för det går åt både en och annan tanke att utvärdera och tänka på sådant som i vanliga fall inte får plats i ens vardag. Poolhäng, rehab (för Jon), bra mat, Porscheåkning, palmshopping var bara några av grejerna vi hann med. Uppskattar verkligen att umgås med Jon då vi till tanken är rätt lika. Att kunna bolla idéer och ta del av hans kunskap och erfarenhet är guld värt för mig. Som vanligt tar det roliga slut allt för fort. Hoppas dock komma ner dit igenom i år.

mansoruPorsche Mansory cayenne_-55Crossfit Marbella 14 3-5 mansoru-5 Till skillnad från tidigare år har träningen varit relativt mållös och i den aspekten menar jag att jag inte haft någon tävling eller fotografering med diet inräknad. Det har varit ett helt år OFF så att säga och det är på gott och ont. Formen har legat mer stabilt, kring 105 kg första halvåret och sedan Juni har jag surrat lagom nära 100 kg stabilt. Mer flås, mer crossfit, mer rörlighet och mer prestation i den aspekten att jag försöker lära mig mer allround. Stå på händer, Over-head-squats, bättre position på böj etc. Mitt långsiktiga mål har alltid varit att bygga en fysik jag är nöjd med och sedan glida in mer på prestation / funktionalitet / kroppsstryrka. Växlingen för mig från bara gym-bygge kom nog inte för att jag tycker att jag nått mitt fysikmål utan snarare i en blandning av tristess och förhoppning om vidare utveckling genom större variation än reps/set. Tex tror jag verkligen att mina axlar kommer fortsätta gå framåt genom min handstående träning. Ako, Jon, Jag, Emily, Tobias och Henrik har varit sparringpartner i olika mängd genom detta år och jag tror att det kommer bli ett liknande år för mig vad gäller 2015. Det är kul att vara riktigt dålig på något för då kommer utvecklingskurvan återigen peka uppåt. Jag har fått ta del av de klassiska gliringarna från ”byggfolket” vad gäller CrossFit utövandet och den ena stereotypen kastar sand, sittandes i sandlådan, på den andra stereotypen, för stereotyper är bra, för då kan vi dra alla över en kam. Jag försöker inte försvara mig för det finns inget att försvara. För mig är CrossFit något nytt, en utmaning och ett sätt för mig att gå framåt i min utveckling och träning. Sen kan vi säga vad vi vill om tävlingsmomenten och skaderisken, jag är inte naiv, jag vet och ser mycket råtokiga prestationer och utövande. Men CrossFiten har fått mig att se på gymträningen med nya ögon och väckt liv i lagsports-Gustaf som älskar att pressa sig till max inte bara för sig själv utan även för laget.Dagsform 100 kg 24 maj F4L-33 gustaf ollas biceps Gustaf Ollas Jon Olsson Warner AUDI RS6-12 Gustaf Ollas_ Jonathan

Mitt andra hem. Lite så känns det. Sedan försommaren har jag som alla vet vid det här laget skaffat mitt första egna kontor (för köksbordet hemma räknas inte!). Det är långt ifrån ett fint kontor, det är också långt ifrån hur jag vill och ser mitt blivande kontor framför mig men det är en start och en riktigt bra start. Det ligger barnsligt nära vår lägenhet och om det är något jag lärt mig uppskatta så är det just närheten hem. För företaget och för vår privata situation så kom det här kontoret väldigt lämpligt. Det började bli trångbott hemma på 45 kvm med två personer och ett företag, framförallt få produktbiten växte och jag bestämde mig för att ta hem alla produkter från min tredjepartslösning vilket gjorde mig stående med cirka 10 st extra flyttkartongen i vardagsrummet. Under den här perioden var jag inte jättepoppis på hemmafronten så Baby, till dig, TACK! Tack för allt du står ut med, för att jag jobbar så mycket, för att jag varit frånvarande, för att jag varit trött, för att jag kommit hem sent, gått och lagt mig sent. Utan dig hade jag inte kommit hit, du är så viktig för mig och framöver ska jag bli bättre på att visa det!

För det är så att driva företag inte är något som kommer lätt i den aspekten att du inte kan släppa jobbet när du går hem eller har helg. Mina dagar har längre inte innebörden av vad kalendern säger att det är utan vad jag måste göra och det här året har varit det året jag jobbat som mest. Handen på hjärtat så har jag inte känt mig eller varit den bästa sambon men förhoppningsvis har mina närvarande stunder väg upp för det. Livet handlar inte om att bygga ett företag, tjäna massor av pengar och sedan spendera dem på sig själv, i ensamhet. Jag vill och arbetar för att skapa det livet jag vill ha tillsammans med Emily, mina vänner och min familj men gungbrädan har och kommer även framöver tippa över åt jobbsidan och förstöra balansen men över det stora hela ska jag jobba mot mer balans detta år, även att det kanske tippar över på lite för mycket familj/kärlek och vänner ibland också! Så detta Tack vill jag även rikta till mina bästa vänner och familj. Ni kräver inte mycket och ni har stått tillbaka många gånger under det här året, sett från min sida. Ni är så obeskrivligt viktiga för mig, det hoppas jag ni vet, för jag har lärt mig sållat i år. Många kommer, många har gått men ett fåtal består. Ni vet vilka ni är. Att säga nej och aktivt inte lägga kraft på personer som försöker ta del av en kaka du bakat är inte värda energi och närvaro i mitt liv. Hejdå har många fått höra och jag har sagt det rakt ut, för det förtjänar dem också att veta. En Gustaf som är rak och öppen har växt fram och jag känner mig stark i den rollen.träningsblogg Träning kost-2 ICANIWILL-4 icaniwill office work

New York 2014 – Ett minne för livet. Främst för att jag på knä, på Times Square, frågade Emily om hon ville gifta sig med mig, men också för de underbara efterföljande dagarna. Jag har saknat New York och även om jag vissa stunder klagade på de 20 000 (i snitt) stegen vi tog, så var det magiskt att vara tillbaka. Alla byggnader, människor, taxibilar, vinklar, vyer, mästerverk och parker uppskattas verklige från min sida. Att få fly iväg ett par dagar, återigen, är så bra. Ni måste prova det under 2015 om ni inte gjort det. Kändes som vi varit där en vecka om vi kikar på allt som vi hann med, gjorde och upplevde. Köpte inte fullt så mycket kläder som sist men jag njöt varje minut. Hann träffa Fredrik över ett gympass och att få prata och tänka med honom är ungefär som att välja snabbtankning på Statoil. Tiden går galet fort förbi men ändå är du full av energi och inspiration när väl tiden är över. Att möta människor som vill någonstans och har driv är verkligen något jag tycker om och behöver i mitt egna företagande. Våga fråga!New York 2014-64Vice Versa New York sunny day new york-3 Väl hemma från New York började mina första riktigt snygga och blivande storsäljande tights att anlända. Här tog ICANIWILL fart, här började den del av företaget växa som jag så länge velat skulle växa. Mer om det i del 2. Slut del 1
/Gustaf ala 2014

WHEN THE LADY MATCHES THE CAR

28 december - 15:15

Snart är det slut på 2014 och jag har som vanligt lite ångest över min årskrönika. Såg dock Jons inlägg precis som var en serie med Top Moments of 2014. Kanske kan jag sno idén och tweeka lite? Har även funderat på att göra en video men den skulle nog bli riktigt tråkig då det i princip bara skulle bli jag som pratar för mig själv. 2014 kommer bli ett svårt år att sammanfatta då det innehåller så mycket på det mentala planet. Det har varit ett år där jag växt mycket som person, hittat mina gränser, städat upp i mina egna led och tagit många steg i rätt riktning. Mer om detta i nästa inlägg som får bli mina top moments av 2014. Nedan har jag postat lite bilder från benpasset igår med Emily. Ben, ben och lite mer ben. Har en hel del kvar att göra på jobbet för idag. Blev en heldag då det fortsätter att gå bra i shopen! Ska träna idag också men innan det lär jag städa undan här så jag kan släppa jobbet för idag.
Vad vill ni se/inte se i min årskrönika/sammanfattning av 2014? Vad skulle ni vilja se mer av under 2015? Vet att jag varit tokkass på film-sidan men det är främst för att jag inte kunnat investera i en ny än sedan stölden. Ge mig gärna lite feedback kring vad som hänt 2014 och vad ni vill se mer av! Tack allihopa där ute.
Gustaf Ollas Träningsblogg-10 Gustaf Ollas Träningsblogg Gustaf Ollas Träningsblogg-2 Gustaf Ollas Träningsblogg-4 Gustaf Ollas Träningsblogg-5 Gustaf Ollas Träningsblogg-6 Gustaf Ollas Träningsblogg-7 /Gustaf

BUILDING MY DREAM

5 mars - 23:05

Eklund stockholm newyork sundbybergRullade förbi Sundbyberg idag och såg de två nya tornen resa sig på Tulégatan. Det är Fredrik och ESNY som skall sälja dessa och Fredrik postade en bild i förrgår på projektet om jag inte missminner mig. Våningarna ligger omlott och det är redan mer än 1000 personer i kö för att få köpa. De kommer gå som smör i solsken. Fredrik har skapat något unikt, något grymt och mäktig. Vi snackar grova pengar i den branschen när man tagit sig så långt som han har. Han har byggt sin dröm.

Rullade förbi en tom lokal idag. Ihålig, barskrapad och dyr. Det var inget för mig. Jag letar just nu lokaler för att fortsätta driva webshopen och sköta lagerbiten via. Det har blivit lite förändringar så måste på mindre än 25 dagar få styr på något som jag tidigare haft ute hos tredje part. Jag försöker skapa något unikt, något häftigt och grymt. Vi pratar absolut inga grova pengar än i det jag gör, men jag bygger min dröm. Sakta men säkert.

Kanske är det baserat på ovanstående vision, dröm och långa väg jag vandrar som gör att jag tar så hårt på de negativa/peekande kommentarer jag rätt så sällan får. Igår var en sådan dag. Jag skrev om konceptet clean eating då jag tycker det är lite spännande / kul hur det används och kanske var det inte ett av mina bästa inlägg men jag fick en kommentar om att hela min verksamhet och blogg skulle vara en image och ett sätt att synas. Det är klart det handlar om en image, vem visar inte upp en image utåt idag? Sen att det är allt det är, både vad gäller min blogg och min verksamhet, jag det är där det skär sig.

När jag läser den här kommentaren vid strax efter 6 på morgonen när jag gick upp idag för att åka till en kund på Delta så sätter det sig som en tagg. Jag går genast igenom tankarna och vet att 99% gillar det jag gör och följer mig för att de uppskattar det jag faktiskt delar med mig av och inte håller för mig själv. Så finns det den där 1% som bara vill nypa till mig, som gång på gång lyckas träffa rätt med en liten liten smal sticka. Vid lunchtid hade jag fortfarande inte släppt det och det är inte det att jag inte kan ta feedback eller kritik, nej utan jag förstår inte, 1) varför man lägger en sådan kommentar. Vad gör man ens på min sida om man inte gillar det? 2) varför sätter sig de här kommentarerna så jävla hårt i mig?
Svaret på fråga 1 kan egentligen bara personen i sig ge men svaret på andra frågan är baserat på det som jag skrev i början. Jag kämpar, på riktigt, med att få företaget dit jag vill, att få det att växa, att hitta nya saker, att utveckla befintlig verksamhet osv. Sen kommer det någon som tycker sig vilja racka ner på det jag gör av någon anledning och det är där jag blir så ledsen på nått vis och mest inte för min skull, jo iofs jag blir lite sårad men det kan jag ta, utan för att det finns människor där ute som inte lägger sin energi på något bra, snällt och trevligt. Mina dagar nu innehåller minst 2 Hortonsattacker och mina sprutor däckar mig totalt. Det är helt värdelöst och sämst men varje gång en attack går över är det som att jag startar om min dag och får leva ett tag utan smärtor. Det är så himla skönt och jag blir så tacksam över den stunden! När jag klev på bussen efter lunchen var mungiporna fan bakom örsnibbarna och mitt något för höga HEJ (på grund av lurarna) fick busschauffören att rycka till och han gav mig ett leende tillbaka. Den känslan, den vardagsglädjen, den är det jag vill ta med mig från den negativa kommentaren idag. Så till dig som skrev den, tack, tack för att du fick mig att tänka till och verkligen förstå vad som är viktigt. Jag kommer inte svara på din kommentar men jag hoppas att detta inlägg räcker. Till Er andra som kommenterar och stöttar mig, ett ännu större Tack!
Nu ska jag jobba vidare. God kväll
/Gustaf

HITTA NYCKELN TILL DIN POTENTIAL

4 februari - 8:29

Under mina år på gymmet har jag hittat en metod som fungerar för mig. Ett sätt att förhålla sig till utveckling och progression. Jag har skrivit om det förut här på bloggen och jag brukar alltid ta upp det på mina föreläsningar. Min metod bygger på en kombination med envishet och vetskap. Det är så enkelt som att jag kan pusha och driva mig själv rätt hårt, under väldigt långa perioder, då jag vet att jag alltid får ut det jag vill, förr eller senare, oftast senare. Hårt arbete ger resultat, end of story. Det har tagit mig en herrans massa år att ta mig dit jag är idag och under den här resan har jag lärt mig så ofantligt mycket om mig själv samtidigt som jag fått träffa så många olika spännande personer. Min fysik är inte klar och frågan är om den någonsin blir det? Decembercupen 2013 svartvit-21 När jag började plugga i Uppsala var jag så nervös och ovetande vad som skulle krävas av mig. En helt ny nivå, ett nytt tänk, ett nytt arbetssätt att angripa utmaningarna – ja det var mycket nytt men jag klarade det genom att lita på min metod. Visst, i början var jag lite blåögd när det bara stod en föreläsning på schemat för dagen gjorde jag annat men insåg snabbt att det var ansvar under frihet som tillämpades till skillnad mot Gymnasiet. Tre år senare hade jag tagit mig igenom utbildningen och lärt mig så ofantligt mycket om mig själv och självklart en hel del om ekonomi, nätverk och Universitetet. Det är sällan jag ser tillbaka på perioden i Uppsala nu av någon konstig anledning. Det var för mig en väldigt positiv och lycklig period. Självklart var man inte solstråle alla dagar men det är sällan man känner just den här lyckan och glädjen när man är mitt i något, det är ofta när man tittar tillbaka som man inser hur bra man hade det och vilka viktiga steg man tog i livet just den perioden. Har du planera på att plugga säger jag bara GO! Det är det bästa man kan investera i. 110 kg Nu rullar företaget på samma metod och under de senaste månaderna har jag kämpat med att gå upp i vikt. Mitt mål är att varje år bli lite tyngre än föregående år och jag ska ärligt erkänna att det i år kändes övermäktigt då jag taktat stabilt på 106 kg länge men jag litar på min metod. Igår var det lilla julafton när vågen visade 110kg + (jag iförd kläder). Återigen levererar mitt sätt att arbeta resultat. Det kanske inte är Er metod men försök verkligen hitta Er metod om ni inte gjort det. I början är det svårt när man inte vet hur man ska pröva sig fram men början någonstans och när du väl valt ett tillvägagångssätt måste du tro på det och kör all in! Funkar inte den metod kanske ni inte ger 100 eller så kanske ni ska byta? Ja så kan det vara men byt inte för fort, grejen med de här metoderna är att de ibland tar tid och ni måste ge det tid och vara ärliga mot Er själv. Det kan till och med vara så att ni redan har hittat Er metod men att ni inte haft tid att titta i backspegeln och utvärdera vad det var som gjorde att ni lyckades så bra med Ert senaste projekt på jobbet eller hemma? När ni hittat Er metod, nyckeln till Er potential, finns inga hinder, bara möjligheter.
Jag tänker alltid bättre och klarare när jag får lyssna på musik. I skrivande stund rullar min senaste Februarilista på Spotify i bakgrunden och orden kommer så lätt. Fingrarna går av sig själv och när jag är i det här läget, i ro, i balans, då vet jag att jag skriver som bäst här på bloggen. Tack för att ni läser och delar mina inlägg!
/Gustaf

ALLT ELLER INGET

12 januari - 0:49

Det här inlägget kan betyda allt, eller ingenting.
Satte mig ner och läste igenom alla kommentarer till Celsiustävlingen ikväll och jag blev nästan förstummad över alla fina ord. Visst alla vill vinna ett flak Celsius det förstår jag men det stod nästan i var och varannan kommentar något om mig. Gustaf Ollas. Har sällan tidigare reflekterat att så många ”känner till mig” och nämner att de följer mig på instagram eller läser min blogg och så gärna skulle vilja ha ett träningsschema eller kostschema för att gå framåt med sin träning. Det må hända att de fjäskar, det skiter jag i för i varje kommentar finns en ärlighet och medvetenhet kring ICANIWILL och mitt arbete. Lite drygt 200 personer har ”gillat” länken och 70 har tagit sig tid att kommentera. Jag scrollar, läser, klickar ”like”, scrollar, läser, klickar ”like”.. wow. Det är riktigt riktigt kul, ja innerligt kul att läsa. Känns så ofattbart att det jag gör via min dator och mitt företag påverkar så många. Att så många faktiskt förstår huvudsaken och innebörden med ICANIWILL. Som en parentes till det kommer vi inatt att passera 400 000 hashtags! Så jäkla ballt!IMG_4365

Kommande månad har jag minst ett projekt som får det att knyta sig lite i magen av nervositet och prestationsångest. Ett område där jag inte känner mig helt säker i mitt framträdande och det jag ska göra. Men jag ska göra det ändå – för att jag måste trycka mig själv ut mot de här områdena där jag inte är helt 100. Det ger mig en kick efteråt, det vet jag, när jag inser att jag fixade det och gjorde det ganska bra! Jag är inget offer för vad som komma skall, du är inget offer för vad som hänt eller komma skall. Jag har det inte bättre än dig – Andra har det inte bättre än mig och min vardag. Det är så enkelt som det står i meningen innan. Vem du än pratar med så har de olika utmaningar eller händelser i livet som ställer saker på sned eller tvärnit. Missat intag på skola, sjukdom i familjen, ekonomiska bekymmer, kärleksbekymmer. De här händelserna har under året som gått blivit mindre och mindre inflytelserika i mitt liv. Tidigare var jag väldigt ”hängslen och livrem” som man brukar säga. Lägg till en flytväst på det (mammi) och ni har Gustaf i egen hög person. Jag sparade halva min lön, eliminerade risker uti minsta detalj, oroade mig för saker som komma skall. Det har på många plan blivit förändringar i mitt liv det senaste året. Oron och rädslan har minimerats i takt med att mitt självförtroende har växt men utan att gå till motsatt sida av slagfältet. Jag är realistisk men jag har insett att jag fixar det mesta av vad livet kastar åt mig och framförallt vad jag skapar. Man ska och kan inte sitta och vänta på att rätt ögonblick ska komma, eller att det dåliga ska försvinna ur sitt liv för sen ska jag minsann.. x x x. Arbeta alltid utifrån den situationen du är i nu. Där din vardag rullar. Är du arbetslös och har det för bra för mamma och pappa betalar allt åt dig kommer du inte söka jobb – varför? Du har de ju bra? Är du däremot arbetslös och på väg att bli bostadslös för dina pengar bara räcker till en till hyra så lovar jag dig att du fixar minst ett jobb.. enbart för att överleva, inte för att kunna köpa lyxigt kött på Saluhallen utan enbart för att överleva. Vi gör det vi måste göra och den kraften har jag försökt trycka in i mitt företag och min vardag.

Hur mycket vi än vill kan vi inte snabbspola till den perioden där vi ser oss själva om X år. Vi måste jobba och jobba hårt på det stället vi är nu. För det andra kommer och som jag sagt så många gånger tidigare – trivs du inte med din vardag är det dags att fundera vad som skulle få dig att trivas. Jobb, kropp, känslor, vad som. Alla är vi olika men ändå lika. Vi kan alla förändra vår situation från en stund till en annan. Hoppas ni ser den resan jag gjort och det jag försöker bygga och åstadkomma som ett extremt bra exempel på att man inte behöver ha vissa förutsättningar eller egenskaper utan att man kan ta sig långt på väldigt små medel. Envishet, vilja och uthållighet. Det är egenskaper som alla ni kan bestämma Er för att bemästra. Nu har jag bara kommit en bit på min resa men det har gått på enbart de egenskaperna jag nämnde. Imorse investerade jag lite tid i mig själv igen och under 1:40 min såg jag ”En oväntad vänskap” eller ”The Intouchables” som den heter på Engelska. Två världar möts och klickar. Även denna baserad på en verklig händelse. Film kan verkligen få en att tänka till. Intouchables_1 Det är ingen som kommer göra något åt dig – men du kan göra något för dig själv och någon annan!
Det här inlägget kan betyda allt, eller ingenting. Allt beror på vart du befinner dig i livet och vad du är mottaglig för. Betyder det ingenting nu kanske det kan betyda allt om ett tag. Därför finns det kvar, så länge den här bloggen lever.
/Gustaf

MOTIVATION KOMMER INIFRÅN

2 november - 9:22

Vad tar dig genom tunga pass, vad får dig att gå upp tidigare på morgonen, vad får dig att vilja lägga timmar, dagar, veckor på något? Motivation.
Funderar ofta på just motivationen. Vilken ofantligt mäktig faktor. Den ger dig inga pengar, den ger dig inge beröm, den bara är där och funkar. På samma sätt som den bara är där och funkar för mig kan den vara totalt frånvarande för andra. Det handlar inte enbart om träning utan det, precis som ICANIWILL, är kopplat till det du vill uppnå i livet och i din vardag. Läser ofta eller får ofta höra att folk behöver motivation för att komma igång och jag har svårt att få ihop den ekvationen. I min bok kan kärnan till motivation aldrig kommer utifrån. Det kanske är många som inte håller med mig men låt mig vidareutveckla. Sportlife icaniwill-3

När du verkligen bestämt dig för något, och då menar jag verkligen, finns det inget som får dig ur den valda riktningen. Du kan bryta ett ben, förlora en anhörig eller bli av med jobbet men din kropp, hjärna och själ är inställd på vart du ska. Du ser hindren som alltid kommer finnas på våra resor som utmaningar, något du kan ta dig förbi. När du inte bestämt dig, när du inte tagit det där beslutet utan bara tycker att det vore nice att nå / ha det där, ja då kommer du stöta på patrull vid första hindret. Det är för högt för dig, du klättrar inte över utan faller tillbaka till din utgångspunkt. Det som skiljer de här två personerna åt är inte förutsättningar utan motivation. De följer samma personer på instagram, ser samma motiverande filmer om folk som lyckats och vill båda ha ett liv där de är fria och har en god ekonomi. När den ena ser en bild eller liknande på en person som ”lyckats” stärker det viljan att lyckas, personen blir än mer övertygad om att det som är i målbilden faktiskt är 110% säkert att det går att uppnå för nu har de bevis på att någon annan, före dem själva, har gjort det. Den andra personen ser den här bilden och får ett infall igen att de minsann också gärna hade velat se ut / ha det som syns. Sen börjar / fortsätter deras mönster att återupprepas. Det är en konst att låta sig inspireras på rätt sätt när man ser någon som tagit sig längre än sig själv. Arbetar man hårt i vardagen vet man att de som tagit sig långt har lagt ner enormt mycket hårt arbete, det är inspiration för mig.

Hade det varit lätt att lyckas med ett företag eller att bygga en kropp utan att fuska så hade alla gjort det, men det gör inte alla för det är tungt, krävande och jobbigt. Så med ovanstående resonemang i tanke uppmanar jag Er att istället för att sitta och titta på andra, vad de lyckats med, att i stället vända blicken inåt. Blunda, tillåt dig själv att drömma fritt, utan krav, utan väggar, utan tak och tillåt dig själv att känna vad det är du vill,och då mernar jag verkligen vill, här i livet. Du kanske ville jättemycket men tro mig du känner när du hittar rätt, när det brinner till inombords hos dig och du är där du vill vara. När du hittat det där, så bestämmer du dig för att varje dag, i resten av ditt liv, tills dess att du är där du vill vara, så gör du någonting  varje dag för att ta dig dit. Vissa dager mer, andra dagar mindre, men någonting! Ta nu tid denna lördag och börja fundera.

/Gustaf

NU BLIR JAG RÖRD PÅ RIKTIGT!

25 oktober - 23:59

Årets Guldhjärta (Guldhjärtan) är en omröstning som lyfter fram vissa personer, grupper, gym och händelser under det gångna året inom fitnessbranschen. Prisceremonin hålls på FitnessFestivalen nere i Göteborg varje år och i år är jag med som en av kandidaterna för Årets förebild. Jag visste inte ens om att jag var med utan gick igenom omröstningen och läste vad folk skrivit om sina förebilder för det är just så att folk skickar in förslag till tävlingen, man kan med andra ord inte anmäla sig själv (om man inte fuskar så klart). Jag stod inte med under Årets blogg och det var så klart tråkigt men det finns många extremt duktiga bloggare som skapar riktigt bra bloggar – struktur, återkommande event, matnyttig info mm. Min blogg är mer känslor, tyckande och tänkande. Tilltalar inte alla men när jag får läsa orden som är skrivna om mig och se mitt namn som en av många riktigt fina personer, ja då blir jag på riktigt rörd. Förra året överöste jag er med uppmaningar att rösta på mig för att vinna omslagstävlingen men det här kommer jag inte göra det. Det här året räcker det faktiskt att jag får vara med i finalen och att någon tagit sig tid att sammanfatta och skicka in det vi gjorde tillsammans för Cathrine. Självklart skulle jag bli glad om jag vann men inte för min skull utan för att den här här nomineringen är vår, tillsammans. På nåt vis känns det som Cathrine, Stefan och Stella får lite pålster på såren. Tänk att vi faktiskt gjorde det där – utan att blinka. Jag är så tacksam för att jag får nå ut till Er och ha Er vid min sida. Nu ska jag gå och lägga mig med denna värme i bröstet. Tack! Ni hittar omröstningen här

GOLDHARTgold

Gustaf Ollas – ”I Can I Will”, SATS Odenplan och Delta Gym: ”Förutom att vara en oerhört positiv, hjälpsam, inspirerande samt trevlig person och fitness-ikon så har Gustaf genom sitt företag IcanIwill åstadkommit det extraordinära. I juni i år så startade Gustaf en cancer-kampanj som innebar att hälften av IcanIwill:s försäljningsintäkter, en månad framåt, skulle skänkas direkt till obotligt cancersjuka Cathrine och hennes man Stefans cancerfond. När en månad passerat så visade sig det att försäljningen av produkter hade uppgått till 70 000 kr, vilket innebar att cancerfonden mottog hela 35 000 kr. Cathrine avled drygt två veckor senare, den 30:e juli 2013. Det var en mörk och sorgsen dag för oss som kände till hennes historia. Men det fanns ändå en gnutta glädje, en glädje som grundade sig i att Cathrine innan hon gick bort i kampen mot cancer, fick se att det fanns folk som genuint brydde sig, att det fanns de som gjorde en insats och verkligen ville hjälpa till. Gustaf offrade sin egen tid, sin egen inkomst och satte sig själv och sitt ego åt sidan för att bry sig om en annan människa som hjälplöst gick mot ett orättvist öde. Detta gör enligt mig Gustaf större än oss andra människor, vi människor som enbart går runt i vår egna lilla bubbla. Detta gör Gustaf till en förebild och en hjälte.”

MYGATE.SE – TRÄNING SOM YRKE

18 oktober - 15:47

Gustaf Ollas My Gate intervju

Nu ligger intervjun med mig uppe på MyGate.se (klicka för att läsa). Det är inte jättemycket nyheter, lite mer tankar kring att ha sin hobby som yrke och på det spåret har jag funderat vidare. Vet att jag tagit upp ämnet tidigare men det är så hypat just nu att jag måste skriva av mig lite till och varje gång jag diskuterar med olika ”kollegor” konstaterar vi samma sak. PT är inte så glamoröst eller så glassigt som det låter. Jag fördjupar mig lite i min sits längre ner men generellt sett läser/hör jag nästan var och varannan dag att någon ska bli PT och varje gång tänker jag samma sak – Varför? Det känns som att folk tror att man tjänar massor av pengar, får hur mycket fritid som helst och inte behöver arbeta så mycket för att få in nya kunder. Missförstå mig rätt nu, jag vill inte krossa din dröm om du läser det här och mest av allt i hela världen vill bli PT för att du älskar att hjälpa folk, se dem ta sig framåt, gå ner i vikt eller bara må så jäkla mycket bättre, då är det rätt för dig – det vet du innerst inne själv! Det jag menar är att många ”hakar på” trenden bara för att det är poppis. De företag som tjänar mest pengar på denna hype är inte SATS eller Sportlife, nej det är nog de företagen som tillhandahåller PT-utbildningar. Vilken ska jag välja, vilken är bäst, vart får jag mest för mina 50 000 kr som det kostar? Att arbeta 8 timmar per dag på ett gym och bara ge av dig själv är jobbigt – det tar på krafterna. Sen ska du ladda om och träna själv – hem, laga mat för nästa dag, tvätta, osv. Kanske har du kunder på flera gym? Då måste du ta dig emellan, och arbetstiderna är oftast inte 8 timmar i sträck – då är du duktig, nej ofta är det 2-3 timmar på morgonen, sen tomt ett tag, sen ska du träna andra när de kan på lunchen för att sedan invänta kvällen och medan gymmet fylls till bredden är det din tur att ta tag i 4 kunder igen. Klockan 20-21 är du hemma med lite tur. Vill du verkligen det? Är det PT du vill vara? Fundera en gång till innan du bränner iväg 50 k på en utbildning. Det kan redan nu även vara kanon att fundera på hur du ska få tag på kunderna? Ska du vara anställd, ska du frilansa? Ja både de frågeställningarna kräver sin bakgrundsforskning. I’m just saying! Det finns superbra saker med PT-yrket och så finns det saker man kanske inte valt att se eller ens tänkt på. Vill bara hjälpa Er på traven.

Men du är ju PT Gustaf, tänker säkert många? Ja, jo eller? Om jag skulle redogöra för min tid är ungefär 5-10 timmar i veckan ren PT-träning, på gymmet. Det är inte mycket. Det är inte där jag drar in pengarna som gör att jag kan betala min hyra och min mat. Det har till och med gått så långt att jag i min egen skalle inte längre kallar mig PT. Varför? Jo för att jag startade inte detta företag för att arbeta 40 timmar i veckan på ett gym. Det är inte det jag vill – missförstå mig rätt även här – jag kan arbeta mycket mer på gymmet och ta mig an fler kunder men jag vill bygga mitt varumärke, jag vill lära mig mer kring den biten med marknadsföring, smartness, back-end, PR och sälj. Många av mina kunder som jag har på stadig basis är affärsmän/kvinnor. De har drivit sina varumärken och företag långt – det inspirerar mig och jag får ut så enormt mycket av att träna de här personerna. Jag coachar dem på gymmet – på min mark – här är jag grymt duktig, jag får anpassa mig och utmana mig själv på så vis att jag ska få så många olika individer att prestera på gymmet – det hjälper dem att må bättre i vardagen och i sin tur prestera bättre i sina arbeten. Samtidigt som jag coachar dessa personer förstår jag mer och mer hur de funkar som affärspersoner. Vad som driver dem, vad som triggar dem och den informationen och erfarenheten är ovärderlig för mig. Jag inspireras genom att träna dessa individer. Häftigt och kanske för vissa svårt att förstå.

icaniwill gustaf legcurl

Min blogg och mitt företag är lite lika. Jag var kanske inte först, men jag var en av dem som i början lyckades få ögonen på sig. Idag trycker jättemånga egna tröjor och de flesta som tränar bloggar. Jag skulle aldrig vara där jag är idag och kunna livnära mig på mitt företag och mitt varumärke om det inte var så att jag en av dem som var synligast i början. Att starta en blogg idag är tungt – alla små unika saker eller vinklingar är redan tagna. Mammabloggar, pappabloggar, skidåkare osv. Det är tuff, riktigt tufft, att slå sig fram idag och de som gör det ska ha all cred! I kombination med att jag vågade skicka ut lite förfrågningar om samarbeten, tog för mig lite på manegen där killarna inte hunnit kratta riktigt än. Efter senaste medverkan i Body Radio var det mycket negativa kommentarer på reportagesidan och jag köper det – att folk inte tycker jag är något att ha med i Body Radio men kritiken få Alex och Andreas ta, deras val att ta med mig, jag är bara superglad att få medverka och träffa dessa ybertrevliga personer som jag annars sällan stöter på. Jag är stolt över det jag åstadkommit och skapat på så kort tid. Jag sitter inte i det avsnittet och skryter om vad jag, av egen maskin, lyckats med detta år, för det är inte jag, men när jag nyss satt och spaltade ner de höjdpunkterna jag kan komma på från i år så är det banne mig inte så lite. Klappar mig själv på axeln och jobbar på – i det tysta – lite där jag trivs som ni vet. Folk får såga och klaga, det struntar jag i, jag har mina mål och mina saker att jobba med och att lägga tid på sådana tankar och åsikter hjälper inte mig framåt. Om jag skulle utmana någon av de som skrivit en kommentar att skrapa ihop 300 000 hashtags på 1 år, fixa en skribentroll på KING, träna New Yorks främsta mäklare, vinna omslagstävlingen för Body (för de har säkert bättre fysik en mig – jag är inte ironisk – min fysik är långt ifrån optimal det vet jag själv), bygga en fungerande webshop med lönsam logistikkedja, skapa en relation med producenter i Asien och åka till USA 3 månader bara för att du vill, ja hur många skulle då kunna säga OK – let’s do that?

Ikväll leker vi Halv 8 hos oss och kocken denna vecka är, juste de, jag!
/Gustaf

TRÄNINGSTRAPPAN – VILKET STEG ÄR DU PÅ?

4 oktober - 7:11

Tidig timme kräver lugn musik – anpassat efter stämningen i kroppen.
Det är Fredag och vi ska snart ta oss an ”sista” dagen i veckan – kanske den bästa för många. För mig är det lite vilket om – sedan jag startade eget har dagarna mer eller mindre blivit irrelevant. Det enda som är sig likt är den absoluta höjdpunkten på dagen. Jag får spendera ett par timmar på mig själv där jag arbetar hårt för att utveckla min fysik och komma närmre mina mål. Har många gånger fått frågan vad det är som skiljer min träning nu mot för ett par år sen när jag var i början av gym-karriären så tänkte dela med mig av det till Er så att ni kanske kan ta nästa steg och fortsätta utvecklas. OBS! Detta är bortsett från kosten och fokuserar enbart på träningen.

slider3

Jag väljer att se det som naturliga trappsteg.
Steg 1 – Du köper ditt första medlemskap på det lokala gymmet. Du är 15 år och dina testonivåer är skyhöga (för killarna). Du har sett de stora hockeykillarna och vill också har muskler. Du vet egentligen inte så mycket mer utan du går dit, försöker se världsvan ut fastän du innerst inne är rätt vilsen och det första du tar tag i är en skivstång. Du ”bänkar” så tungt det går, det är snett, du vacklar och polarna tittar på när du failar, tar sedan tag i stången och drar upp den med all sin kraft och ni ”rackar in”. ”Fan de där kändes bra”. Hockeykillarna kommer och slänger ur sig en kommentar att man inte borde få bänka om man inte tar med än 50 kg (så var det för mig). Efter 3 set med olika repsantal går man till bicepscurlen och kör lite i skymundan – Armen sväller upp och man tar lite mer vikt. Här snackar vi inte kontrollerade curls utan ”få – upp – vikten” curls. Det är lika vingligt och snett som bänken men man reflekterar inte över det – man tränar ju för sjutton. Så här fortsätter det ett tag eller ett par år beroende på när man träffar / kommer i kontakt med någon som säger att man måste träna hela kroppen och kanske att man ska sänka vikten lite och tänka på utförandet.. Drivkraften här är vilja.

Steg 2 – Efter den smärtsamma lilla skadan eller kommentaren från den stora starka killen på gymmet att man ska tänka på teknik, utförande och kontroll så har egot fått sig en liten smäll. Sagt och gjort kastar man upp en film på träningsforumet och ber om feedback. Plötsligt är ens fantastiska styrka inte värt så mycket när du blir sågad vid fotknölarna. F*N tänker du. Man måste ju lyfta tungt för att bli stor? Nåväl, det går en dag och du provar att göra små justeringar i din ”teknik”. Det känns konstigt nog ganska bra och träningsvärken dagen efter känns för första gången i bröstmusklerna och inte triceps/axlar. Det här med teknik kanske är något för mig? Du läser på mer kring basövningar – kollar på fler videos – läser mer. Nu är du på väg. Att komplettera vilja med lite teknik är framgången under denna period.

Steg 3 – Tekniken tog dig vidare – du växer på bra tycker du men du upptäcker att det är tråkigt att köra 8-10 repetitioner, varje pass, varje månad. Till slut tar du mod till dig att skriva igen på forumet, du kanske startar en blogg/journal och skriver om din träning. ”Varför går jag inte framåt” lyder rubriken och det svämmar över med tips, några positiva kommentarer om din utveckling (som du inte ser) och rätt var det är har du fått lite hjälp med ett träningsupplägg som faktiskt har olika reps, bättre intern struktur på övningarna och nu jääääklar ska det gymmas. Här lyckas du för första gången kombinera teknik, vilja och ett strategiskt upplägg. Från att ha tränat på vilja, med lite teknik kan du nu börja addera kunskap och strategi.

Steg 4 – Kunskapens moder – repetition som det så fint kallas. Du förfinar din teknik, kanske är det för att du börjat träna med en duktig bekant, tagit hjälp av en PT eller bett om tips från de starkare herrarna/damerna. Du kopplar in kontakt, kör negativt, lär känna din kropp på riktigt och istället för att göra som man ska – gör du som du känner är rätt för dig. All din kunskap, teknik och vilja har du nu individanpassat och den sista pusselbiten är på plats. Nu är det bara att nöta, ta i allt vad du orkar, nöta, justera vissa övningar / reps efter en period, nöta, ta i lite mer, småfula upp vissa reps för att krossa dina så jobbiga viktbarriärer som så länge varit där och spökat. Sen nöter du igen – och hela tiden tycker du att det är kul – för annars orkar du inte så när folk frågar hur du orkar förstår du inte frågan. Det är ju höjdpunkten på dagen?

Idag kan man med ganska enkla medel gå en crasch-course i denna (8-åriga i mitt fall) resa. Det finns många duktiga PTs och individer där ute som mer än gärna hjälper till, antingen mot betalning eller av välvilja. Är du vid det första steget är min absoluta rekommendation att du tar hjälp på ett eller annat sätt. Inse att du inte kan allt från början och att din resa kan bli så mycket rakare med lite hjälp och guidning.

Ser man till min utveckling har jag inte gått framåt så enormt mycket styrkemässigt under de senaste åren men ser man till min teknik, utförande och resultat av de individuella repetitionerna så får jag ut nått enormt mycket mer idag än för tex 3-4 år sedan. Jag flyttar samma vikt men på ett rätt och kontrollerat sätt som får mig att bli bättre, för varje pass. Jag vet hur mycket jag måste ta ut mig varje pass för att få mer muskler och gå framåt. Det vet nog du också!

Chins 2009

Chins 2012 – ca 3:30 in

Hoppas detta uppskattades. Nu ska jag äta frukost
/Gustaf

VARFÖR LYCKAS VISSA BÄTTRE MED SINA PROJEKT?

30 september - 15:26

05:31 – Det var inte länge sedan jag skrev att jag skulle gå och lägga mig för att sova. Det gjorde jag också men innan jag somnade försvann mina tankar iväg in i ett tillstånd jag den senaste tiden inte kommit i kontakt med. Det kändes nästan magiskt där jag låg i sängen och försvann iväg in i mitt kommande benpass idag. Va? Men du har ju inte kört passet än kanske ni tänker? – Jag har kört igenom det i mitt huvud och jag har hittat det mentala tillståndet jag söker. Ett tillstånd som jag ska knäppa på när jag kliver innanför dörrarna på gymmet idag. När jag är där finns inget annat runtomkring, det är jag, mitt mål som jag ser så tydligt framför mig och sen är det en herrans massa vikter. Vikter som i vanliga fall är tunga vikter för mig gör jag lätta med den mentala kraften – för jag vet att varje repetition när mina benmuskler (kommer) skrika åt mig att det gör ont och att jag ska sluta har ett syfte – och då kör jag mina 10 till repetitioner.

Så varför lyckas då vissa med sin träning på gymmet, sin karriär eller sina mål i livet? Med risk för att bli lite för monetär och fixerad vid attribut (jag bortser från det viktigaste som finns i form av hälsa och välmående för nära och kära), men vill vi inte alla ha den där fina lägenheten/huset, en dyr och snygg bil, så mycket pengar på kortet att man inte behöver tänkta till 10 gånger innan man köper en ny cykel, den perfekta och vältränade kroppen och den senaste iphonen? Personligen tror jag att många där ute, framförallt i unga år, går och tänker på det där. Jag gör det t.ex. – men varför lyckas då drygt bara 1-2 av 100 individer i en population med att nå detta mål eller denna dröm?

I min värld handlar de helt enkelt bara om hur mycket man vill ha det och det ger dig också svaret på hur mycket du är beredd att offra för att nå det! Detta går att applicera på alla mål. Ett exempel är när jag bestämde mig 2005/2006 för att jag ville ha en den där grymma och snygga kroppen jag inte hade. 75 kg med blött hår och 193 cm. Jag lovade mig själv att jag skulle offra mycket och slita hårt för att nå dit – Det innebar t.ex. att jag många gånger valde bort blöta utekvällar för att istället kunna träna lördag och söndag under delar av studietiden. Det innebar att jag prioriterade att jobba hela somrar under min studie trots att jag kanske behövt vila och ladda batterierna men maten och kosttillskotten jag använde krävde en viss mängd pengar. Det innebar att jag var tvungen att pina mig igenom pass som framkallat migrän och illamående och att stå uppe sent på kvällarna för att laga matlådor och förbereda nästkommande dag när jag med lätthet hade kunnat köpt billiga nudlar och halvfabrikat till köttbullar. Det innebar att jag var tvungen att lära mig mer om kosten och kroppen. Det innebar att jag behövde träna ca 300 av årets 365 dagar, i nu snart 6-7 år. Att sedan träningen har blivit till en av de största passionerna och intressena i mitt liv, numera ett sätt att tjäna mina pengar, är en annan sak. Jag tror att man måste ha en viss passion och kärlek till det man vill/ska bli riktigt bra på för tidsåtgången och all den viljan jag lagt ner de senaste åren går inte ens att uppskatta. Med det sagt har inte allt ovanstående jag behövt göra varit en pina eller uppoffring som många kan tycka när man läser det. Jag försöker inte framställa mig som Kai Green eller någon annan av de stora profilerna som också vandrat en/den långa vägen utan jag försöker bara visualisera och printa ner vad det faktiskt krävs för att man ska bli bra på något och börja närma sig sina mål. Hört talas om 10 000-timmarsregeln? (”Malcolm belyser det som han kallar för 10000-timmarsregeln. Den går ut på att man kan i princip bli bra på vad som helst om man lägger ned 10 000-timmar på träning för att bemästra. Med andra ord så tar det ca tio år att bemästra något med tre timmars träning om dagen, eller för en fulltidssysselsättning ca fem år.”)

Sportlife icaniwill-16

Jag har under årens lopp sett och ser dagligen så många personer som under väldigt långa perioder, upp till flera år, varit eller ”är” på gymmet, kanske utan ett tydligt syfte varför de vara där, eller för den delen viljan att ta i när de ändå släpat sig dit. De som frågar mig eller andra personer som tagit sig en bit på vägen, vad just jag gjort för att ”lyckas”, vilka kosttillskott jag tagit när och hur många repetitioner jag kört, ja många av de personerna är just sådana som varit på gymmet länge. Det jag vill säga att inte att det är dåligt på något vis men det handlar inte om att vara på gymmet utan VAD du gör NÄR du är DÄR! Det är lätt att säga att vissa personer har bra genetiska förutsättningar för vader, själv skyller jag ibland mina långa och dåliga vader på genetik, men faktum kvarstår att jag inte lagt ner den tid och kraft som behövs för att de ska växa. Det är konstaterat att trappträningen ger mig träningsvärk 7 dagar så jag knappt kan gå – men Gustaf – UT OCH SPRING I TRAPOR DÅ! Hur svårt kan det vara? Får du inte träningsvärk på passet så tar du inte i tillräckligt mycket eller har så har du kört samma lika för länge. Varje gång jag tar min an en PT-kund vill jag se dem växa och då växa på gymmet. Sakta men säkert få den där pusselbiten som det saknas – de ska inse vad det krävs för att få musklerna att växa, att man måste ta i, att man måste pusha även när det gör ont och man inte kan göra fler repetitioner. Ofta höra jag ”är det inte fler övningar” eller är det inte mer än 4×15? Efter att vi kört klart första övningen skakar benen deras som asplöv och ibland vill de gå hem eller som Jon säger ”Jag vill radera ditt nr i min telefon” – Ok nog med skryt Gustaf, det finns folk som tränar hårdare än dig och tyngre – I know – men det här inlägget är inte till Er – Ni VET redan vad som krävs, det här inlägget är till de personerna som ”är” på gymmet och behöver den där sista pusselbiten eller bara insikten i vad ett riktigt bra pass är!
Tänk igenom det här, känner du igen dig? Då kanske det är dags att utvärdera dig själv och din gymträning – Våga sätt mål, folk är så rädda för mål för de vill inte misslyckas, men var taktisk då – sätt ett (S.M.A.R.T) mål som du vet du kan uppnå och höj sedan ribban. Ge dig själv beröm för att du uppnådde ett mål och sen ökar du svårighetsgraden och utmanar dig själv!

För att återkoppla till början av inlägget och det mentala tillstånd jag befann mig i igår innan jag slöt ögonen. Det tillståndet ska jag idag gå in i på gymmet och applicera på benpressen – den ska få utlopp för detta tillstånd – Nej jag ska inte skrika, frusta, kasta vikter men jag ska inombords vara en orkan som krossar allt i min väg vad gäller vikter. Så fruktansvärt laddad för passet men innan det ska jag ut och springa med Emily. Klockan är nu 06.29 och när jag öppnade ögonen för en dryg timme sedan kände jag direkt att det var det här inlägget jag behövde skriva NU – direkt. Hoppas ni uppskattar det och att ni som känner Er träffade inte tar illa upp utan ser det som en ”eye opener” och kanske gör något åt det? Kanske blir det idag det bästa gympasset i er liv eller så bestämmer ni er för att göra någon typ av förändring för att ta er till nästa nivå.

Min senaste utmaning här i livet som jag innerligt känner är rätt är mitt egna företag – Jag vill lyfta konceptet I can I will för det är precis det jag skrivit om nu som det handlar om. Jag tvekar inte en sekund på vad jag ska göra och hur jag ska göra det – nu ska jag bar se till att det blir så bra som jag vill. Alla ni som läser detta inlägg kan göra precis samma sak, bestämma er för något, offra tid och kraft och bara KÖR! Det går om ni vill!

Tack för att DU tog dig tid att läsa detta inlägg. Det betyder mycket för mig.
Så, vad är ditt mål, vad och hur mycket är du beredd att offra?
Mot nya mål – Är ni med mig?
Vi kan göra detta tillsammans!

VERKTYGET SOM BESANNAR DRÖMMAR

22 september - 23:46

Vi föds alla med det – vissa har lättare att använda det än andra – många kämpar utan att använda sig utav det. Det är inte pengar, det är inte kontakter eller miljö. Det är tro. Tro och i det här fallet tron på dig själv är det som kommer ta dig till dina drömmar och det är det enskilt mest kraftfulla verktyg du kommer besitta. Utan tro på dig själv och dina idéer kommer du aldrig iväg – utan tro på din styrka och kraft lyckas du aldrig med lyftet, du får aldrig ändan ur vagnen – hur mycket pengar du än har och hur många bra kontakter du har. För mig har det varit tron på mig själv som tagit mig från den långsmala killen 2005 till där jag är idag. Det är tron på mig själv att jag kan bli bättre, att mitt hårda arbete ger resultat – att minsann jag också kan ta mig igenom en utbildning i Uppsala, bryta mark och skapa nya kontakter, att jag minsann kan vara bra nog för att ta en plats på Clas Ohlsons Traineeprogram och med en knuff i rumpan också driva mitt eget – mot mina drömmar.

Att ha råd med en Lamborghini är ett mål i mitt liv, och det är inte själva bilen i sig som är målet utan att jag tagit mig så långt att jag har möjligheten – att jag satt upp ett mål, en dröm, långt långt fram och att sedan mitt arbete lett mig dig. Min proteindrink jag just nu dricker, strax innan midnatt är ett steg i ledet – mot min drömkropp. Så många människor och personer jag vet skulle behöva våga tro lite mer på sig själva – de är så fina individer och de har så mycket potential inom sig men de saknar tron. Fundera lite kring det och din egen vardag. Jag är övertygad om att ni ikväll eller imorgon när ni läser det här kan komma på saker som ni tvivlar på att ni kan åstadkomma och då utmanar jag Er här, just i detta nu, att prova. Börja, ta steg 1, klarar ni det, ta steg två, osv. Steg 1 är lätt, sug i Er av glädjen över att ni klarade det och ta sedan nästan steg. Det är allt jag önskar att ni gör.. för Er själva! Våga tro!

När jag tvivlar visualiserar jag mina mål och känslan kommer direkt upp inom mig. Så stark att den är verklig. Så verklig att jag kan se det framför mig. Känslan är overkligt stark och det går inte att beskriva för någon annan – Ni måste känna den själva. Så våga känn drömmen, våga se den och sen tar ni första steget. Jag lovar att ni kan!

JON-OLSSON-GALLARDO-camo skibox oskar bakke

/Gustaf

KLÄCKER ÄGGET – SKRIBENT HOS KING

21 augusti - 10:36

Äntligen! Har ruvat på det här ägget (läs inlägget) ett bra tag men inte fått OK att kläcka ur mig det fören nu.
Minns ni fotojobbet jag gjorde på Gumse Gym för inte så länge sedan? Det var ett heldagsjobb med fotograferingen och efter det har jag spenderat många timmar framför datorn knåpande på texter och beskrivningar. Halv jobbet är klart och hälften återstår men jag har tid på mig. Det är nämligen så att jag fått chansen att skriva Träningsdelen i KINGs ”Manual”-del i tidningen. Yes ni läste rätt. Så från och med nr 10 (vilket borde vara nästa nr – låt mig kolla det och återkomma) kommer ni hitta mig som skribent i totalt sex nummer framöver. Vi kommer gå igenom de olika muskelgrupperna, ge förslag på övningar och utföranden, tipsa om produkter, kost osv. Ett heltäckande koncept helt enkelt där man får med sig det mesta man kan behöva om man vill dra igång träningen igen. Så ska ni prenumerera på KING någon gång, så är det nu!
Är superglad och tacksam för chansen. Allt började med att Jon drog med mig på Hotellreportaget och sen blev det träningsreportaget utomhus som nu är i butiken och nu det här. Det ena ger det andra.
Med de nyheterna släpper jag bloggen och fattar istället en bar. Måste få i mig lite mer mat så kroppen orkar träna i eftermiddag, JAPP! Tränas ska det göras. Kanske inte de tyngsta passet men jag ska testköra kroppen med lite lätta grejer. Ingen puls och låga reps. Vem vet, det kanske blir lite film idag, är på så bra humör!

Det här är en av mina favoritbilder från reportaget som är i butik nu. Har ramat in den och satt upp den på väggen här hemma (hihi).

20130821-103642.jpg
/Gustaf

PINSAMT TV4 – 23 AV 24 TILLSKOTT INNEHÅLLER ANABOLA STEROIDER

15 augusti - 17:06

Alltså jag förstår helt ärligt inte TV4. Hela det här klippet som sprider sig på nätet nu är så jäkla.. fel. Det sitter en ”professor i kirurgi på Karolinska” och berättar att en Dansk hittat anabola i ”tillskott” han köpt på nätet. De berättar inte VAD för typ av ”tillskott” han köpt, inte HUR studien är gjord, inte VAD syftet var, VILKA länder han handlade från och sen sitter den här ”experten” som är professor i KIRURGI och säger att man ALDRIG ska ta tillskott – att man ska skippa piller och ta ett glas mjölk efter träningen osv. Det finns banne mig inte ett enda rätt i den här videon och det värsta är att 90% av dem som ser det här reportaget på Nyhetsmorgon TROR på det som sägs. Jag blir så innerligt irriterad och less på det här ”trycka in något fort och kort för att skapa en rubrik och sälja”-stuket som körs överallt. Nä, skäms TV4, det här var riktigt riktigt dåligt!

23%20av%2024%20kosttillskott%20p%C3%A5%20n%C3%A4tet%20inneh%C3%A5ller%20anabola%20steroider
/Gustaf

DIN EGEN UTVECKLING SOM MÅLBILD

4 augusti - 23:08

Hade en intressant diskussion med Emily idag gällande målbild när vi låg i gräset i Vasaparken och laddade för träning.
Personer vi ”ser upp till” på grund av att de har en fysik som är önskvärd blir en typ av förebild eller inspiration. Man (läs jag) vill gärna ha så bra vader, göra så många chins, ha de armarna eller liknande och så sätter man igång den inre drivkraften för att gå till gymmet och bicepcurla så in åt norden, allt för att armarna ska växa och gro. När vi står där på gymmet och känner hur vi tar i, hur vi sliter och hur svetten lackar så boostar vi oss själva, linnet sitter bra, armarna ser bra ut när man drar de där sista, riktigt tunga repsen. Vi speglar oss och är ganska nöjda med vad vi ser i spegeln. Passet är över och vi fyller på vår kropp.

Ny dag. Nytt pass, ny inspiration. Jag såg tex Ronnie Coleman benpressa 500 kg och jag kan knappt låta bli att börja springa på väg mot gymmet för att ta mig till benpressen och lassa på så mycket det bara går. Vi kommer upp i 340 kg och drar 12 reps, 4 set och benen vill inte leka mer. Vi pinnar på med böj, inte lika tungt som Coleman men det spelar ingen roll för vi håller på att börja gråta när böjseten är över. Benspark, rakmar osv. Passet klart, vi dunkar polarn i ryggen och han tillbaka. Vi krossade benen och vi tar sedan vår proteinshake (från Fitnessguru så klart för det kör Coleman också!) och äter middag 60 min efter. Somnar gott och drömmer om större ben.

Har jag varit tydlig nog i min visualisering? Vi använder yttre fenomen / bilder / filmer eller motivationskällor för på nått vis sätta ribban, en ribba vi inte kan nå för vi har inte gjort samma val, vi har inte samma genetik eller mål men likväl är de vår inspiration och motivation innan passet. Under och efter passet fokuserar vi inte på den inspirationen vi satte igång hela tanke/vilja/kämparprocessen med, nej då duger helt plötsligt vår egen kropp, våra egna trötta ben eller biceps, vår egen spegelbild (för de flesta). Efter passet så är vi nöjda och stolta (om vi gjort vårt jobb) över oss själva. Ronnie Coleman (han är en känd gammal bodybuilder för Er som inte vet det – han fick bli mitt exempel då han figuerar i många motivationsfilmer på nätet) gjorde inga böj åt dig, han pushade dig inte genom sista setet, nej, det var DU, DU som gjorde det. Likväl behöver vi den där personen / filmen / bilden för att komma igång. Är det inte konstigt? Jag försöker, även om det är svårt, att använda mig själv som målbild, motivator eller energikick.

Ta passet idag. Förra vändan jag körde 5or (som jag minns) i marklyften var det på 180 kg, med bälte. Idag körde jag 4 set, 5 reps på 190 kg… utan bälte! (Ett styrkelyftsbälte ger mer buktryck och således mer styrka) Riktigt nöjd med det och jag tävlar mot mig själv, enbart mig själv för ingen har mina vinklar, mina svagheter osv. Summa kardemumma, tillåt dig att motiveras från andra men utmana dig själv och försök skapa din egen, inre motivation. Jag tror inte Bolt sitter och tittar på någon annan än sig själv springa innan sina lopp. Han är en vinnare, som ingen kan slå (i hans huvud) och därför tittar han på sina egna lopp, sina rekord och jobbar med den mentala biten. Zlatan, han jobbar säkert likadant, ser sina vackraste mål, sina stenhårda skott från distans och sina finter. Så våga se dig själv lyckas, så kommer du göra det!

Till nästa punkt på agendan.
Minns ni att jag var iväg och blev intervjuad i en podcast om jakten på lycka? Nu är produktionen klar och jag har hoppat igenom den lite snabbt. Daniel, som ligger bakom vänt.se har gjort ett riktigt bra jobb med materialet så det passar ju bra att jag länkar till den här podden den här veckan då jag själv inte leverera någon. 56 min – jag och Daniel. Enjoy!
Ladda ner – eller lyssna på – iTunes

Ni har väl inte missat att ni kan införskaffa Er den nya icaniwill shakern i vår nya shop? Den är lite mindre, tillverkad av BPA-fri plast och så jäkla snygg! Här ser ni den tillsammans med storebror vit och blå!

Ska smyga i mig lite keso med Cocosfett och hallon. Smaskens till sista slicken!
/Gustaf