Arkiv för kategorin Best of

DECEMBERCUPEN 2012 – THE MOVIE

20 december - 7:36

Här kommer äntligen filmen!
Grundtanken var att vi skulle ha filmat mer..mycket mer, tex. kring backstage och formkoll osv men hela dagen var så genomstressad att vi inte hann med helt enkelt. Marcus fick inte heller komma in backstage och sen skulle han hålla bra plats för foto så det var många faktorer som gjorde att det inte var så mycket mer material än det här. Jag är oavsett så nöjd och glad att Marcus kunde joina och filma/fota/föreviga min debut. Tack! OBS! Glöm inte att ändra kvaliten nu, 720 ska det stå i det lilla kugghjulet.

/Gustaf

JUST DET – FREDAG IGEN

14 december - 10:07

Veckorna susar förbi och jag känner mig för tillfället lite stressad över allt som ska hinnas med, eller ska, allt jag vill hinna med. Håller på med en stor strukturell förändring för mitt företag som tar lite tid och mycket tankeverksamhet. Är ju ny i gemet med avtalsbitar och man har alltid två val när det kommer till nya kunskapsområden – 1: Betala någon som gör det åt dig 2: Lär dig själv. Gissa vilket jag väljer? Nyfiken i en strut eller Mr jag vill kunna mycket själv. Det är kul och lärorikt men tar mycket tid. Mina många och långa resor den senaste tiden har stulit en hel del tid men jag hoppas att det ger en del tillbaka, om än inte i tid eller pengar direkt. Snart nytt år och det är en ångest / glädjeladdad känsla jag får när jag tänker på de faktum att året ska summeras. Det har varit ett av de bästa åren i mitt liv med stora förändringar och många positiva saker men även ett av de jobbigaste åren i mitt liv. Jag tänker främst på min morfars bortgång. Har börjat plotta ut händelserna i en ”månadslista” och redan nu ser jag hur mycket jobbet det kommer bli att skriva men vet också hur mycket Ni och Jag uppskattar detta årligen återkommande inlägg. Hoppas även att årets krönika ska bli läsvärd.

Snabba kast, från det ena till det andra. Gårdagens axelpass var fantastiskt och jag körde på samma spår som jag skrev om i inlägget tidigare, dvs högreps.
Rotationscuffar 3 set warm
Sidolyft i cabel 3 set x 15-20 reps
Enhandsaxelpress i maskin 4 x 15 reps
Stående press bakom nacken (skivstång) 3 x 15 reps 60 sek vila (aooouuch)
Sidolyft bakom kroppen 4 x 15 med 2 drop
Raka hantellyft 3 set
Rotationscuffar 3 arbetsset

Kungligt pass i mina nya MXDC-tights som jag prövade. Det är ett par kompressionstight som MXDC tagit fram. Gillade designen, väldigt lik 2xu, men jag kan tycka att dem kanske var lite för tunna? Ville nog ha lite mer stöd så att säga. De satt bra över lår och vader men jämfört med 2xu kände jag inte samma tryck. Nu har ju inte jag kanske så mycket nytta av själva komperssionseffekten under ett axelpass utan jag njuter mest av att ha snygga tights på mig (hihi).

Försöker iaf ta frukosten som en lugn start på dagen. Det behövs verkligen. Igår gjorde jag mannagrynsgröt och skar upp lite frukt. Riktigt gott och bra för maggen. Blandade i lite Casein med vaniljsmak från Body Science så klart. #Nomnom

Internet har krånglat under gårdagen och gör det fortfarande så jobbar undan lite admin.grejer så länge.
Hoppas kunna träna med min kära vän Emil ikväll. Om så, blir det mycket pix – annars ska jag försöka ta mycket bilder ändå! Ha en bra Fredag, själv längtar jag till Måndag!
/Gustaf som lämnar Er med ett citerat inlägg från en av mina bloggläsare, Johan. Hans ord gjorde verkligen min dag och det är en ära och ynnest att få inspirera folk där ute bara genom att göra det man älskar att göra. Ni anar inte hur kul jag tycker det är att läsa blogginlägg som detta eller mail från Er! Tack!

Citat:

Lucka nummer 13:
Den mest inspirerande personen år 2012

En person som betydigt mycket för mig detta år och som varit en fantastisk inspirationskälla är ingen jag känner rent fysiskt. Istället har jag lärt känna personen genom att han på ett bra sätt har delat med sig av sina framgångar och misslyckanden i text. Han är en känd bloggare och inspiratör för många inom träningsvärlden. Hans name ärGustaf Ollas.

Jag fann Ollas hemsida för ungefär ett år sedan när jag satt som antagligen många andra och sökte på ”Hur man får stora muskler” ”guide för att få magrutor” osv. Jag kom in på en hemsida som i ett kommentarsfält rekommenderade Ollas blogg.

Jag fastnade direkt för hans blogg, varför? Han skrev om hela sitt liv och inte bara om sin träning. Men ändå fanns där alltid en röd tråd om hans träning och kost.
Han var också den första bloggaren jag läst om som berättade när han mådde skit, hade ätit något han inte skulle samt när hans träningspass hade gått dåligt. Detta öppnade mina ögon och gav mig mig min allra största portions motivation jag någonsin fått från något liknande.
Jag kommer ihåg mig tänka:
Vafan, han där Gustaf Ollas hade också en skitdag på gymmet och han har en grym kropp. Jag har ju också skitdagar ibland, det måste ju betyda att jag fortfarande har chans att följa mina drömmar om att bli en känd svensk kroppsbyggare!

Något som jag också är otroligt imponerad och glad över är att Ollas tog steget och lämnade sitt gamla jobb för att satsa helhjärtat på det han älskar. Jag kommer ihåg det så väl, jag satt hemma och mådde så otroligt dåligt för jag var så kluven ang. Om jag skulle säga upp mig från mitt jobb för att flytta med Jennie till Norge eller om jag skulle stanna hemma i min trygga bubbla, jag hade ju precis blivit fast anställd och fått löneförhöjning! Jag gick in på Ollas blogg och han hade lagt upp ett inlägg om att han hade vågat ta steget och lämnat sitt jobb för att starta upp sitt eget och han var så lycklig över detta. Jag såg detta som ett tecken och här är jag idag, i norge, med Jennie och mår så otroligt bra.

Gustaf driver idag företaget I CAN I WILL som har jag tycker absolut ni ska gå in och kika på HÄR. Där har han riktigt grymma och snygga produkter som han säljer med den lika grymma texten ”I CAN I WILL”. Glöm inte också att lägga in hans BLOGG som favorit. Oavsett om ni är intresserade av träning eller inte så kan jag garantera er bra läsning som ofta kan ge dig många tankeställare.

Tillslut vill jag tacka dig, Gustaf. Tack för din inspiration, ditt peppande, att du tagit dig tid och gett mer informationsrika svar på de frågar jag ställt dig genom året.
Ps. Jag ska göra allt i min väg för att lösa du vet vad ;)

www.icaniwill.se
www.gustafollas.com

Slut citat.

I’M A BODY RADIO BOY!

10 december - 7:42

Har precis lämnat bilen på Statoil, trampat tillbaka i snömoddet och nu ska jag beta av allt jobb jag lagt åt sidan under helgen. Medan jag jobbar kan ni passa på att lyssna på det senaste, rykande färska inslaget av Body Radio. Klicka HÄR för att komma till sidan eller längst ner på bilden under denna text. Annars kan Ni kan ladda ner avsnittet, streama eller lyssna via podcast. Ni får mer än gärna dela med Er av era intryck efteråt! Ska försöka sammanfatta allt från helgen innan jag beger mig till Dalarna, Tidningsintervju och PT-träffar. Ha en fantastisk Måndag, själv svävar jag på moln! Det är sant som man säger, bra saker kommer i flertal..samtidigt. Mer spännande saker framöver inbokad!
I

Klicka på playknappen precis här ovanför eller ladda ner podcasten!

/Gustaf

BODY RADIO – DET GÅR BRA NU

4 december - 15:44


Då har jag officiellt fått OK att gå ut med min medverkan i Body Radio imorgon. Fanken vad nervös jag är. Sist var det Martin Berkhan, innan det Micke Hollsten och nu, jag? Känner mig djupt hedrar över förfrågan och för att fortsätta på den inslagna linjen att våga ta för mig och ta mer plats så tackade jag JA utan att ens fundera.

Body skriver i sin status på Facebook:
”Den kände träningsbloggaren (www.gustafollas.com) och AF-profilen Gustaf Ollas gästar imorgon BODY Radio. Har du frågor till Gustaf? Skriv dem här i tråden så försöker vi få med dem!”

Är det något speciellt ni vill att vi ska ta upp så kan ni gärna klämma in en kommentar här eller gå in på Bodys Facebook, gilla bilden på mig och skriva er fråga där. Kul om ni delar bilden också!
/En glad och smått nervös Gustaf

BLAND RISKAKOR OCH BRUNFÄRG – MIN ATHLETICFITNESSRESA

3 december - 14:51


Efter flera timmar av sömn, ätande och vila är det nu måndag igen. En vardag jag väntat på. En vardag där jag kan gå upp och laga en stabil frukost, dra igång arbetet, dricka en kaffe-latte från min egna maskin och förtära en bar till, bara för att jag kan, bara för att jag vet att träningspasset i eftermiddag kommer bli tyngre än det någonsin varit och för att jag redan nu har ett sånt tydligt fokus på att förbättra vissa delar av min fysik. Längtat länge efter att få svetta mig igenom ett tungt benpass, kunna känna att det jag gör bygger upp mina muskler istället för bryter ner/underhåller. Det har helt enkelt varit en låång period med underhållsträning och diet. Det har varit jobbigt och det har varit väldigt lärorikt. Nu ska jag försöka ta mig an uppgiften att summera min debut inom Athletic Fitnessgrenen på Decmebercupen 2012 med text. Mer bilder och rörligt material kommer under veckan hoppas jag (out of my hands).

Fredag kl 08.15
Avfärd i snömoddet. Det tar ca 50 minuter för oss att bara komma till Södertälje men sen lättar trafiken och vi lägger i farthållaren på stadig marschfart. Tidig avfärd då första lagret färg skulle läggas 16.30 i Lund. Jag har alla mina matlådor med mig och då jag gick upp vid 06.00 för att börja fylla på och planen var att äta ca varannan timme så blev det mycket mat i bilen. Resan ner gick bra och vi stannade 2 gånger för att tanka och besöka herrarnas/damernas. Syftet med stoppen var även att få röra lite på kroppen då det lätt blir så att man binder vätska när man sitter still så länge. Fredagens intag låg totalt på 1 liter vatten varav ca (läs prick) 7 av dem skulle intas för klocka 12.00. En miss jag gjorde här var att jag med min diettrötta skalle inte tänkte mig för utan åt helt enkelt varannan timme och vid kl 14.30 insåg jag att jag bara hade en rulle riskakor och jordnötssmör kvar. Det blev inte bättre när jag lyfte på tröjan sista milen och insåg att jag tryckt 4000 kalorier kolhydrater på typ 7 timmar och inte rört på mig för 5 öre, jag skulle ju sprida ut måltiderna över hela dagen hörde jag min coachs röst eka. PUCKO! PUCKO PUCKO PUCKO!!! Nu hade jag sabbat allt, jag var helt övertygad, det ”sladdrade” på magen och jag var blötare än en höstdag i London. Paniken steg och steg, ett tag skyllde jag på Emily som inte hade sagt åt mig eller hållit koll på mitt intag. Stämningen i bilen var rätt tryckt men jag fick kapitulera och inse att det var jag som ”tänkt” snett. Lösning: Skit i packningen i bilen, den får Marcus och Emily ta, spring in till receptionen på hotellet vid ankomst, checka in, kasta upp grejerna på rummet och ner till relaxen innan jag hunnit upp. Vad är klockan? 15.30, en timme till målning och jag måste duscha och skrubba sista gången. Stress, ner till bastun, heeeeeelveeeteee, den är ju avstängd!! Maxade bastun och gick runt i cirklar på den 3 kvm stora ytan.. började titta ner på benen och dem såg ju rätt bra ut, faktiskt riktigt bra och armarna, ja de kommer ju ådror här.. visst magen var lite blöt men det var långt kvar till tävling. Allt eftersom tempen i bastun steg sjönk min puls och stresspåslaget var så gott som borta när Marcus klev in i bastun och berättade att det var 40 min kvar till målning, vi skulle sitta kvar i bastun i 25 min till för att sen skulle jag upp och duscha/skrubba. Han och Emily hade pratat ihop sig och jag slappnade av än mer. Det är precis sånt man behöver en vän och coach till när man tränar, annars gör man dumma saker och fattar korkade beslut. Bastun gav mig ett gäng droppar svett men framförallt lugnade den mina nerver.

Resten av kvällen gick planenligt, jag la färglager 1 och 2 samt mätte och vägde in mig. 193 cm och 89,9 kg blev det. Längst i hela truppen och jag lyckades tom ha sönder mätstickan för SKKF då jag klev in under den och skulle ”buffa” upp den, soorry! De drog om från 2 till 3 längdklasser och gränserna blev korta=under 175 cm, mellan=under 181cm, långa allt däröver. Det betydde att jag mötte folk som var 12 cm kortare än mig och vägde lika mycket som mig. Förstod redan på invägningen att fysikronden skulle bli tuff! Gick och la mig vid strax efter midnatt, fötterna i högläge i en säng jag bäddat om från scratch med mina egna lakan (ett måste för att man ska få tävla och sova på det hotellet) för att inte första Scandics. Träningskläder på för att hålla värmen och få ut lite mer vätska samt kuddarna under fötterna/benen för att vätskan inte ska samlas i benen. Vätska i benen = inga separationer oavsett hur lite fett du har på benen.

Lördag 02.00
Vaknar till, hade ställt klockan på 04.00, 05.00 och 06.00, för att fylla på med riskakor och kolla läget. Vid 2-tiden vaknade jag alltså efter bara två timmars sömn och kunde inte somna om. Formen så bra ut i spegeln och jag hade torkat upp lite till. I med hörlurarna och så gick jag ut i korridorerna och vandrar lite. Lyssnade på musik och gick igenom poseringen, chinen och dipsen i huvudet om och om igen. Då jag var på DC och kikade förra året visste jag hur scenen skulle se ut, jag visste ungefär hur tävlingen skulle gå till uppläggsmässigt och jag visste vad jag siktade på. Visualiserade mig själv på scenen, glad, lycklig och i bra form, jag såg mig själv ta tag i chinsräcket, dra mig upp, reppa ur mig totalt, jag såg mig själv kliva upp i dipsställningen, trycka ut varenda dips och få varenda dips godkänd. Det hjälper verkligen för mig att kunna förbereda mig och nästan ”uppleva” allt en gång innan det är showtime, nervositeten kommer alltid att finnas där men den är mycket mer hanterbar för mig om jag gör på detta sätt. Ställer också in skallen, det viktigaste verktyget, på vad som komma skall.



Passade på att spela in en videoblogg när jag gick runt där och den ska vi försöka få in i HD-filmaterialet. Somnade om vid strax innan 04.00 och vaknade sedan vid 06.00, redo för dagen.

Lördag 08.00
Sista lagret färg var nu lagt, blev grymt bra och jag torkade tillsammans med Marcus Adamsson och Martin Löwgren. Ganska fantastisk vad en tävling kan göra vad gäller kontakter och sociala nätverk. Där stod vi, som knappt kände varandra (Martin och Marcus kände iofs varandra rätt väl), nakna och torakde i ett litet skrymsle på Scandic Stad i Lund. Alla med samma mål, alla i samma klass, ute efter samma pokal. Riktigt roliga och trevliga killar och vi skrattade rätt mycket de 20 minuterna vi hängde där bakom. Sen var det dags att ladda, tävlingen blev så klart försenad och det rådde en extrem kommunikationsbrist från tävlingsledningen till atleterna i mitt tycke. Man visste inte riktigt när, hur eller om man skulle upp på scenen så vi tog saken i egna händer och bad Marcus (som satt ute i lokalen och fotade) att sms-rapportera till oss från när och vilka som var på scenen. Från det att jag började ladda mentalt och med Skiddles (USA-godis), pumpa upp lite lätt (detta var alltså innan Marcus började smsa) så tog det ca 2 timmar tills jag klev upp på scenen. Det var sjukt svårt att hålla fokus och pumpen uppe, tänk er själa att ”lätt-träna” i 2 timmar för att hålla tryck i musklerna, det är faktiskt jäkligt jobbigt både kroppsligt och mentalt. Dessutom ”släpper” vätskan lite från musklerna och jag åt lite för lite salt innan scenen ser jag nu i efterhand, var torr på morgonen men blev lite blötare innan tävling och jag drack ingenting så mer salt till nästa gång där, note to self.

Lördag ca 10.00
Jag står i den trånga korridoren, kvinnan som håller ordning på nummerordning och alla atleter skriker konstant efter någon som saknas och i vanliga fall skär hennes röst genom öronen men nu hör jag den inte, det är tyst, helt tyst. Framför mig står 11 killar som ska upp i första vändan på scenen, jag tittar över axlen på killen framför mig och ser genom glipan i draperiet på scenen publiken, strålkastarljuset och en siluett av en deltager i mellanklassen. De få minuterna jag stod där och bara tittade, fann jag fokuset, laddningen och glädjen, på riktigt. Det var lugnet före stormen. Emily var bredvid mig, vid min sida, lik hon varit hela dieten, framför mig, cirka 20 steg bort, hade jag det jag slitit för så länge och så hårt. Scenen. Jag ryser lite i denna stund när jag skriver det. Önskar så jag kunde dela den känslan och den bilden med er, den kommer jag aldrig att glömma och kanske blev den just så stark för mig då det blev som en symbol för hela denna resa? Om ni någon gång bestämmer Er för att tävla och gå genom eld och vatten för att nå ert mål kommer ni också få uppleva känslan. Från den stunden satt leendet som klistrat på mina läppar och det syns ganska tydligt på filmen Jonathan la upp, leendet, det säger banne mig allt om hur glad jag var, det gick inte att ta miste om.

Poserade så gott jag kunde med fokus att sätta poserna så ”snabbt” som möjligt, allt för att domarna ska fästa blicken och kolla på mig först, för att sen ha lite tid att korrigera min pose och hitta rätt känsla, för det är en känsla man letar efter när man poserar. Man har ingen spegel som visar hur det ser ut och har du då tränat framför en spegel väldigt länge blir det en STOR skillnad! Som tur var hade jag tränat på just detta men likväl är posering en konst och det finns många olika stilar vad gäller posering. Jag valde de sättet som jag tycker ser ”bra ut”. Hade lätt kunnat ”bredda” upptill, dvs visa mina lats mer framifrån men det hade betytt att jag fått ”släppa” magen och kör en så kallad vakummage, det är inte snyggt i min mening och jag måste stå för det jag visar upp. På bilderna kan jag se lite ”tight” ut och tar inte så mycket plats om man jämför med andra men alla har sina mål och metoder.
Efter en snabb linevända gick jag av, jag var alltså först i andra startfältete på långa klassen, de tog upp oss 11 och 12 åt gången för att få bättre yta. Av de 23 skulle 15 gå vidare till särbedömning.
Det tog ungefär 10 min backstage innan den ”gapiga” tanten kom in med listan och började ropa upp oss i nummerordning. Hade startnummer 56, Martin Axon Löwgren hade 55 så vi stod precis bredvid varandra.. nummer 45 – X, nummer 49 – X, nummer 55 – Martin Löwgren, 56 – Gustaf Ollas !

Jag fullständigt exploderade inombords och knöt näven, gav Martin en high five och ställde in fokus igen.
Nu var det alltså dags för särbedömning bland de top 15 – det funkar ju som så att alla får en placering av domarna, dvs är du bäst får du en 1a osv. Upp igen på scenen, nu började benen skaka rätt bra men jag höll linen hela tiden (försökte iaf) och leendet var på plats även nu. Första särbedömningen (man tar fram 4-5 åt gången av alla 15) ropar de upp de 5(4?) största killarna och då förstår jag att det i år är samma preferenser hos domarna som förra året, STORLEK! Höll modet uppe och det var kul att få stå på scenen igen men då det inte blev någon ”nr 56″ på särbedömningen förstod jag direkt att jag skulle hamna i bottenskiktet på fysiken.


Att vara bland det 15 bästa innebär också att man får köra Chins och Dips vilket i sig var ett delmål denna dag som jag nådde. Då jag inte var med i toppstriden på fysiken skulle det innebära att jag var tvungen att i princip komma först (göra flest antal) i både chinsen och dipsen. 15 min paus mellan poseringen som varade i totalt ca 10 min, GRYMT jobbigt att trycka alla muskler i kroppen i 10 min konstant. Mitt låga saltintag gjorde att jag skakade lite hela tiden vilket i sig är jobbigt då man inte känner kontakten full ut i musklerna. Likväl, ladda för att prestera, tog en Resorb, Gakkic, Beta-alanine och en halv räkmacka samt en bar. Inte äta för mycket, inte äta för lite. Kroppen kändes rätt pigg och nu skulle det matast i chinsen som var första momentet.

Kikade på mellanklassen och korta klassen när de körde chins och bedömningen där blev hårdare och hårdare allt eftersom. När vi skulle börja kom första killen, Adam tillbaka och hade fått 12 (!) bortdömda. Det var hårt, riktigt hårt i bedömningen och när vinnaren gör 23 chins, ja då förstår ni. Själv gjorde jag 24 men fick 5 bortdömda, 3 för att hakan inte var över vilket förvånade mig väldigt då jag har mitt tempo och mitt drag som alltid är över, kollade dessutom på Jonathans film (inlägget under) och får inte för mitt liv ihop hur jag inte är över? Domaren står på en pall men han är inte tillräckligt lång eller har för låg pall så han tittar ”snett underifrån” ser jag när jag står backstage. Känns inte riktigt rättvist mot oss atleter, hade dem bara inte kunnat palla upp han lite till? De andra 2 blir bortdömda för att jag ”för benen” framåt och fine, sista krigar jag på vilja och då åker benen framåt men jag vill ändå ge min bedömning och syn på chinsmomentet. OBS! Inget whine, det var lika hårda för alla (nästan) iaf ;)
Jag köra ca 14-15 st, sen får jag lite pendling (måste korsa benen för jag är så lång och om man slår i golvet blir repetitionen bortdömd) och för att stoppa pendligen måste man/jag spänna bålen mer och ”kompensera” med en motrörelse med benen. Det här momentat tar 1,5 sekund (domaren räknar) och jag har således förbrukat min tillåtna paus på max 3 sek. Nästa chins blir lite sned och pendligen börjar igen, försöker hålla emot i bottenläget men måste åter korrigera med bål + ben, domare skriker då KÖR för att man inte får vila alls, och jag frar då min chins, hakan är över men domaren som tittar på benen räknar det som att jag ”fört benen framåt” för att komma upp när jag egentligen gjorde det för att stoppa pendeln, detta händer alltså två gånger och båda chinsen döms bort. Det var lite irriterande men det är sånt som händer, får helt enkelt bli lite bättre på att hålla borta pendeln och spänna kroppen till nästa gång.
Totalt 19 godkända och 5 bortdömda.

Dipsen – min akilleshäl tänkte jag innan tävlingen – Första killen börjar köra dips och domaren Arne har bestämt sig för att vi ska stretcha axlmuskulaturen rejält idag. Djupare dips har jag aldrig skåda och det är nästan på gränsen att de inte kan gå som dips utan.. ja nått annat. Arne är stenhård och rättvis, han pratar med en under tiden man kör och det uppskattar jag. Samma sak här jag får korsa benen  för att inte slå i golvet. Höften och benen ska gå ”lodrätt” ned enligt instruktionerna men jag menar att många använde sig av helt andra tekniker. Oavsett teknik så låg bäste man på 31 dips när det var min tur. Greppade händerna, tröck ifrån upp till raka armar och började. 1, 2, 3, djupare, 4, 5… tog en paus vid 23 för att ”föregå” mjölksyran och sen matade jag så långt det gick. En i taget. efter 30 så var det 0 syre kvar i bollen men det var bara att släppa på ner och försöka pressa en till, hela tiden försöka göra en till. Den här gången gick det inte men vad gör det? Jag log när jag klev av trots ett ”faan” så var jag nöjd. Näst bäst hittills. Vinnaren av dipsen, Richard Suaseg fick iväg 37 godkända och totalt slutade jag på en 8:e plats i styrkeronden. En chins till och en dips till hade gett mig en 3a eller 4a i styrkan men det är allt ”tänk om”. Summeringen lät inte vänta på sig och jag förstod redan innan den kom att det inte blev någon rodd för mig, tyvärr. Hade varit så fantastisk roligt att se vad jag kunnat prestera i rodden. Vinnaren av roddmomentet, min team-kollega Knasen, drog 389 m, 6 meter bättre än mitt personbästa på 383. Kortast i finalen drog 338..

Lördag kl 15.10
Allt var över, finalen var klar och vi bestämde oss för att åka till Max och äta loss. Innan det tackade jag mina motståndare, delade några ord med lite folk jag stötte på och kände mig ändå rätt nöjd. När domarna har bestämt sig för att storlek är det som gäller, då kan man inte göra mycket åt saken, just nu. För er som vill kika in betyg från de olika domarna och resultaten i prestationsmomenten, klicka på ->Domarprotokoll
Ser jag tillbaka är jag så himla nöjd med formen till sluta landade i, sen blev det inte optimalt med laddningen pga lång väntetid men de här bilderna är jag stolt över att se, riktigt jämt fysik i mina ögon. Liter mer volym sen jäklar!

Njöt av varje sekund förutom den sista i dipsen då det svartnade för ögonen och jag inte kunde låsa ut min 31:a dips men annars har det varit en fantastisk helg som jag sett fram emot så länge. Hela upplevelsen med att skrubba sig, dricka 7 liter vatten och massa salt, åka bil ner, bli filmad, fotad och äta skumtomtar (tack Siw!) till att prestera på scenen, visa upp det man skapa och sedan se allt material i efterhand. Vilket jäkla äventyr.
Det kanske är en lång resa men varenda sekund och varenda tråkig torskbit är värt det i slutändan. Så mycket boost och härlig energi under en och samma dag var det länge sedan jag kände. Dessutom har jag träffat så mycket trevlig och härligt folk, skapat nya kontakter och hittat nya vänner som jag är övertygad om att jag kommer ha nytta och nöje med framöver. Min resa började lördagen den 1 juli 2011 efter att jag kört klart min FitnessFivetävling i Södertälje. Jag var på väg upp på scenen redan det året men bestämde mig för att jag behövde bättra på mina ben och min fysik i allmänhet innan jag stod på scenen men det viktiga var ATT jag bestämde mig att gå upp på scenen. Man kommer alltid att tycka att man är för liten och för svag men och om man inte bestämmer något mer sig själv och är osäker är chansen stor att man missar detta äventyr bara för att man inte vågade. Jag ångrar hellre något jag gjort än ångrar något jag aldrig gjort.
u, nästan 1½ år senare känner jag att det var rätt beslut att vänta ett år till och efter min 7 månader långa diet, känner jag nu att det är dags att bygga vidare. Axlar, övre bröst, vader, mage och lår. 5 st grupper jag ska fokusera lite extra på. Hur och vad jag ska göra får ni reda på mer framöver.
Vad gäller tävlingssuget så har det helt klart ökat efter min första tävling men återigen känner jag att om jag ska komma någon vart till nästa år så är 12 månader för kort då 3-4 kommer gå åt till diet så vi får se vad den lite längre planen säger framöver.

En rätt glad och nöjd kille på Max efteråt ändå

Jag har lärt mig ofantligt mycket under denna resa och förhoppningsvis ska jag kunna föra den vidare i till personer som själva står i startfållan av sin tävlingskarriär. Ska klura lite på hur detta ska/kan tänkas se ut men ni vet ju om att ni får all information först :)

Nu ska jag fokusera på att låta kroppen återhämta sig vad gäller sömn, energi och kraft. Återigen, det tar så mycket längre tid än vad man kan tro att repa sig till rätt nivå igen. Träningen kommande veckan blir lite lätt och det ska vara kul, har iofs svårt att se hur det inte ska kunna blir det med all energi jag stoppat i mig! I min mening är det viktigt att släppa på alla spärrar efter en tävling en period, idag åt jag tex godis innan jag fått i mig frukost. Vansinne kanske ni tycker men när man vägt och mätt och planerat sin kost så länge som jag har känner jag att det lätt kan bli ett begär och en tanke/handlingsgång som inte är positiv. Därför släpper jag allt vad räkna och väga heter och äter precis det jag vill, när jag vill. Om några dagar kommer jag åter att vara i ”normal” fas där både jag och Emily äter precis som vanligt, dvs bra mat varje dag i rätt mängd för våra mål, utan att väga maten och vi kommer ha lördagar som dagar där vi kan unna oss. Allt detta är en normal livsstil för oss två och det är ingen uppoffring, inget vi bara ”skyltar” med utåt utan helt enkelt så vi lever och mår bra. Kroppen behöver bra mat och vi ger den bra mat, punkt.

Vill nämna några och tacka speciellt mycket för stöttning och hjälp under denna diet. Först och främst, MM Sports, min sponsor som förser mig med bra tillskott som underlättat vardagen nått enormt och team Body Science som alltid finns där för en. Celsius med AC och Magnus vid rodret, utan Er och denna fantastiska dryck hade jag inte orkat hela vägen! Kristian Sewén, denna outtröttliga entusiast som alltid ställer upp oavsett sin egen situation och hjälper till! En större ambassadör för sporten finns inte och jag hoppas innerligt att ni förstår hur viktig han är för sporten! Min familj som alltid stöttat mig från dag 1 2005 när jag bestämde mig för att börja växa. Marcus Uggeldahl som ställde upp och åkte med till Lund, körde oss ToR, filmade, fotade och satt på stolen hela tiden för att fånga alla ögonblick, kan säga det att det var sjukt tight under hela lördagen så vi hann inte med så mkt ”intervju” under tävlingen. Mina vänner och bekanta häromkring som varit förbisedda under en längre period för mitt ego och min tävling – Att ni står ut med en o-social och trött G är värt så mycket för mig. Alla bloggläsare, Instagramföljare och mail-skrivare. Era hejarop kanske ibland kan kännas obetydliga men varje gång jag fått en ryggrunk eller ett positivt ord har jag fått energi och orkat köra vidare. Mycket kraft finns att hämta hos Er, tro mig! Sofia på Pure Ambition Of Stockholm som fixade min snygga frilla – bättre scenfrisyr kunde jag inte ha! TACK

Emily, denna underbara, vackra och hjälpsamma flickvän. Bättre finns inte. Det har varit ett sant äventyr att få genomföra denna diet med dig och både Du och jag har blivit så mycket starkare tillsammans. Nu väntar din sista vecka och jag ska göra allt du gjort för mig och lite till för att se till att Du kan njuta lika mycket som jag njöt i helgen. Man är inte alltid supertrevlig eller tacksam mot sin coach/flickvän när energin är låg eller stressen ligger på men Emily bara var lugn och agerade bollplank och stöttepelare. Efter din tävling ska vi njuta tillsammans och bygga MASSA!
Älskar dig över allt annat min livskamrat!

Sista raderna. Decembercupen var målet med min diet men det var även startskottet på min riktiga tävlingskarriär. Jag kommer absolut att fortsätta tävla och det gör att DC bara vara ytterligare ett delmål i min långa resa mot min drömkropp. Hoppas ni följer med vidare för framöver kommer det bli full gas med nya äventyr tillsammans med Emily och andra härliga människor. IcanIwill kommer erbjuda och växa mycket det kommande året och jag hoppas att ni kan relatera det jag gjort till just IcanIwill för så är fallet. Ingen bortförklaring i världen är bra nog. VILL du något, vad som helst, GO for it, DU KAN om DU VILL! Grattis till Robert, Knasen och Olof, (1,2,3) ni var grymma och har gjort allt rätt hela vägen – Nu får ni lägga i nästa växel för jag kommer efter er! :) Vill även passa på att ge alla som stod på scenen i AF och andra klasser nu i helgen, Vi är alla vinnare!
Hoppas att allt jag missat och inte kunnat förmedla syns i filmen som kommer i veckan!

Eran
Gustaf

DEN MENTALA KAMPEN PÅ DIET – IN MY HEAD

26 oktober - 19:00

Börjar inlägget med att jag är medveten att det är ett eget val jag gjort att gå på diet, och att gå på diet så länge – man fattar de beslut man fattar utifrån den information och kunnande man besitter vid just det tillfället. Utifrån resan och det beslutet lär man sig sedan nya saker om sig själv och sin kropp. Så, detta inlägg är inte ämnat som en whine post utan jag ska försöka måla bilden av hur tankarna går i min skalle just nu inför de kommande 35 (36 om jag räknar med idag) dagarna kvar på diet och lite hur jag idag planerar och resonerar kring tiden efter.

Ni som är relativt nya kanske inte är helt med på hur och vad det är jag ska tävla i. Kort och gott kan man förklara Athletic Fitness (AF) som en gren inom skkf.orgs flora av tävlingar. Det som skiljer Athletic Fitness från Bodybuilding eller Fitness (tjejer tävlar inom Fitness i Sverige) är att AF innehåller prestationsmoment.
Grundupplägget ser ut som följer:
- 1) Du delar de tävlande efter längd, + eller – 180 cm.
- 2) Först visar du upp din fysik i 4 obligatoriska poser, Framsida, högersida, rygg, vänstersida. Bedömningskriterierna är enkelt sagt ”en atletisk kropp” – symmetri och form (kroppsfett) bedöms. Domarna ger varje tävlande en placering, du ska ha låga ”poäng” då du är högt rankad av många domare dvs.
- 3) Därefter följer Chins och Dips. 2 styrkemoment – du samlar repetitioner och får addera dessa två. Utifrån dessa får du nu en ”ny” placering tillsammans med dina poäng från fysikbedömningen (de räknas om så att du inte ”förlorar” på att vara 1:a i fysiken :] )
- 4) Sista grenen blir sedan rodd – på Decembercupen är det 1 min – maxrodd – så långt du kommer i meter.
Efteråt vet man vem som har vunnit, rätt lätt va?

Vidare fungerar det som så att: är det fler än 15 anmälda i någon klass (jag går i långa klassen +180 cm, 14 anmälda i skrivande stund) så kommer de som kommer på 16-plats och sämre att ryka vid fysikbedömningen. Domnarna placerar alltså dessa personer längre ner i den totala bedömningen. Då är tävlingen över – slut – du får åka hem. Så, ni kanske nu har börjat förstå att här ligger utmaningen och den del som jag just nu går och funderar, beräknar och balansera mest just nu (obs! utmaningen, det är kul att det är svårt, för när/om man lyckas blir man så jäkla nöjd!). Man ska alltså både prestera OCH vara i bra form. Att komma i riktigt bra form är ”inga” problem. Det kan man göra dels genom att dieta jääkligt hårt på slutet så man drar bort så mkt fett som möjligt, sen kan man även tömma kroppen på vätska och kolhydrater veckan innan tävling för att sedan ”ladda” med kolhydtaer och diverse trix. Det är en konst men man ser jäkligt bra ut på scenen, däremot känner man sig (talar av erfarenhet) totalt kass, illamående, tom, borta osv – men kan alltså aldrig prestera bra under dessa förhållanden.

Nuläget
Emily tog över och skar ner en del på det totala kaloriintaget för drygt 1,5 vecka sedan. Har tappat en hel del vikt och den sista vätskan från förkylningen jag drog på mig. Jag tycker nu att jag är in min bästa form någonsin på denna vikt. 90,4 (flug)kilon visar vågen på morgonen. De mesta formerna är framme men när man dietar så här hårt och så här länge så vill man alltid bli lite bättre. Någon gång måste man säga OK hit men inte längre. Jag är inte riktigt där än. Vi kommer dra på en vecka till med samma tempo och det innebär två högdagar där jag fyller på lite mer. Min ursprungsplan var ju att vara i bra form i god tid och kunna testa lite laddningar (ja man laddar inför AF också) och se hur kroppen svarar.
På söndag blir ett sådant test. Posering, chins, dips och rodd med Kung Sewén! Bättre domare, tipsare smygcoach får man inte helt enkelt.
Har haft 2 ”vilodagar” – kört min cardio men ingen styrka. Legat på samma intag som tidigare men exkluderat styrketräning. Detta gjorde vi för att min kropp sa ifrån pga låga kalorier, mycket träning (hade sullat bort vilodagarna – inte ett hett tips). Det mentala i den här delen av dieten kommer in när man börjar prestera sämre än tidigare på tex 106 kg och laddad med mat kontra 91 kg och färre reps i tex dips. Man börjar fundera, vrida och analysera – allt ska lixom gå på räls hela dieten är ju tanken – man ska bli hårdare och hårdare i formen och prestera bättre och bättre men tillslut kommer en skärningspunkt där man måste inse att man får ge bort lite på karusellerna för att vinna på gungorna. Här gäller det att man har en balansplatta och en stöttepelare. Som tur var har jag det. Mot bästa formen och sen landa för att öka i prestationsmomentet är alltså planen nu.

Mentalt vs fysiskt
Många tror att att jobbigaste är att ”känna sig hungrig och aldrig mätt” – visst det är jobbigt men i mitt tycker är det en piss i Mississippi. Drick dig mätt och vänta 10 min efter maten så är tänker du inte mer på det. Man lär sig helt enkelt. Det mentala är däremot tyngre. Det är med dig varenda timme på dygnet, varenda moment du ska genomföra, varenda muskel/kroppsrörelse finns det där – påminner dig om att du är trött i skallen eller musklerna. Man längtar efter så mycket och måste stålsätta sig och fokusera varför man går igenom den här dieten – vad målet är och vad belöningen är men samtidigt försöka njuta av att vara i bra form för när man sedan är ”off”, äter och är glad i maten så vill man helst av allt ha lite bättre form så musklerna syns, jag vet det är upp- och nedvända världen där det optimala är att hålla bra form året runt men försök säg det till en person som dietet och behöver fylla på sina depåer efter en lång och tuff diet där man räknat och planerat sin vardag ner på gramet varje dag. Det gååår inte – oftas, så klart finns extremfall. Jag vill slå ett slag för det mentala lasset alla dietare drar mot sina mål. De som aldrig tagit sig igenom eller ens försökt göra en rejäl diet och ta sig mot tävlingsform vet och förstår tyvärr inte delar av det jag beskriver man ibland tappar man alltså seriöst livsgnistan. Utan mat och med sämre sömn (jag sover ofta sämre på diet) finns det inte mycket som blir roligt i livet. När man däremot tar sig igenom dieten, når sitt mål och efteråt kommer upp från ”hålet” – jäklar i min låda vad stark man känner sig och vad mycket småsaker man uppskattar. Allt handlar väl så klart om kontrasterna och det är verkligen så att när man tar bort eller minskar ner på basala saker såsom sömn och mat – ja då uppskattar man det nått enorm när man får det sedan.

Me myself and I
Som person vill jag alltid, alltid prestera det bästa jag kan, jag blir sjukt irriterad, besviken och arg på mig själv när jag inte presterar bättre och bättre eller missar saker jag borde fixa. Med andra ord har jag höga krav på mig själv, jag går inte in i en tävling för att delta, jag går in för att vinna!
Igår på Hela Sverige Bakar sa Emilie som är från Norrland och har bland annat tagit SM-guld i styrkelyft att ”eh de blir som det blir” – då tänkte jag NEJ så ska det inte vara, ”det blir som jag vill och planerar att det SKA bli” – for rakt igenom mitt huvud men ibland måste jag bara acceptera att man inte kan påverka vissa saker och helt enkelt gå in och ha kul. När jag planerar och fokuserar så mycket är det lätt att jag tappar bort mig och det roliga i det hela, varför jag gör det. Så lite mer ”det blir som det blir” på DC kanske är bra för mig. Formen är som den är då, motståndet är som det är, jag kommer prestera utifrån det jag kan just då. Om det blir 20 eller 30 chins, ja de återstår att se.

Efter DC
Fastnar ibland (idag alltså) på Youtube med videos där de gör goda proteinshakes och lassar i än det ena än det andra. Allt ske ner i jakten på kalorierna. Det vattnas i min mun och jag önskar jag var den personen – för några minuter – sen inser jag att det inte är den väg jag någonsin vandrat eller kommer att vandra. Efter DC kommer jag att äta på ett tag, fylla på depåerna – tro mig det gör man inte på 1-2 dagar, det tar sin tid. Jag vill komma förbi det stadiet att varje steg i en trappa eller varje gång jag reser mig från en stol gör ont (tröttont) i låren från cardio, rodd och benträning. Man har helt enkelt inte mycket till återhämtning på diet då man ligger på underskott. Jag vill äta de maträtterna och de godsakerna jag saknar, jag vill äta mig mätt och gå UT och äta osv. Kommer ganska fort att lägga på mig rätt mycket vikt i form av vätska och fyllda depåer. Det får jag acceptera.
Efter första perioden tror jag att vill plana ut lite. kanske landa kring 100 kg och se hur det känns – utvärdera situationen och se över om jag verkligen vill tävla igen – så klart kommer utfallet av DC att påverka min motivation,var det värt det, har jag fysiken som behövs för att tävla på nästan nivå osv? Det kommer en hel del kul tävlingar, bland annat i USA och det kanske är så att jag bestämmer mig att köra vidare med diet, kanske inte – isf blir det med högst sannolikhet 1-1,5 år off och bättra på allt jag vill bättra på. Resan går vidare och vi får se vad jag fattar för beslut DÅ, efter DC, när jag har säcken full med nya erfarenheter och kunnande.. den som följer med får se!

Att leva ”the Fitness Lifestyle” för mig handlar om att må gott, träna mycket och tungt, äta bra mat till vardags och kunna unna sig det man vill på helger eller när andan faller på – Många tränar för att få äta – Äter det jag vill för att kunna träna bra, sen fuskar vi självklart med maten och kosten överlag då och då – det är inte undantagen som formar framtida resultat, det är rutinerna.

Trevlig helg allihop!
Imorgon ska jag hjälpa min vän att flytta och äta 2000 kalorier mer än tidigare – De ni!
/Gustaf

ONE VOTE A DAY – KEEPS THE DOCTOR AWAY

23 oktober - 4:41

20121023-043035.jpg
Fellow followers and blog readers – I have now struggled for more then 6 years with creating and shaping my body and now I’ve finally ended up in a direct FINAL for my first Cover-shoot. In the finals you vote for your favorit guy and girl – so if you like my work and my daily blogposts / pictures at Instgram, please, PLEASE, vote for me – you can click/vote one time every day untill the 23rd of November. It would mean the world for my personal brand, my career and my new company to win this – I thank you in advance and hope that you can help me take the victory! IcanIwill -THANK YOU!

To vote please visit THIS LINK – then tick in the box next to Gustaf and then press ”klar”

__________________Swedish version__________________

Det skulle verkligen betyda så mycket för mig, mitt nystartade företag och min karriär om ni ville stötta mig rösta på mig så mycket det bara går. Jag har kämpat och byggt min kropp under nästan 6 år tid och än är den inte klar men det har hänt väldigt mycket. Kl är 04.37 och jag kan inte sova för jag vill skriva på alla forum och tigga röster överallt. 39 dagar kvar på dieten, 30 dagar för Er att rösta.. Snälla, dela denna länk och be dina vänner rösta på mig via Facebook, twitter eller instagram. Se det som Er insats att dela och stötta mig på ditt sätt hela den resterande resan fram till Decembercupen. Man/Ni kan rösta en gång per dag och ju fler ni delar med er till desto större chans för mig att vinna. Som ni ser är konkurrensen hård och jag behöver all stöttning och alla röster jag kan få.

Ytterst tacksam för din hjälp!!
För Er som vill ha hela länken och sprida: (http://www.body.se/artiklar/nyheter/20121023/bodys-omslagsmodelltavling-2012-lagg-din-rost-pa-killarna)
RÖSTA HÄR

20121023-044108.jpg
/Gustaf

NÄR DET KLICKAR..

19 oktober - 22:05

..så klickar det rejält. Idag drog vi troligtvis av ett av dietens bästa pass. Både jag och E hade laddat på sedan 2-3 timmar innan passet mentalt och även om det tog en stund att komma igång så kom vi igång rejält på slutet. Fanken vad bra det gick. Backar bandet några timmar och började morgonen med stålhästen, trampade 15-20 min i relativt maka tempo för att komma igång med trötta/slitna ben från benpasset. Avslutade desto starkare och pinnade på rejält med intervaller. 30 min cardio check! Skönt start. Jobbade halva dagen och fikade/snackade/hade ett grymt möte med en karaktär jag kommer träffa mer framöver. Återigen, våga ta kontakt med folk, så himla kul!

Innan styrkepasset var det mitt nya supermellis som Coach Emily satt mig på.
Shake med:
– Kvarg
– Cashewnötter
Havregryn
Mixar med lite kanel och fun-light. Mixxat havregryn går rakt ut i biceps, idag iaf.
Andra passet för dagen blev rygg med fokus på chins. Valde att köra på SATS Tule för att kunna hålla fokus och verkligen gå in i passet, både E och jag känner ett större behov och begär att ladda mentalt och öka fokus på uppgiften på gymmet. Älskar att slänga käft och snacka på passen när det är off-season men ju närmre tävling, desto större fokus för att prestera.
7 set chins (med och utan remmar)
3 set hantelrodd
3 set lågrodd
6 set baksida axlar i superset
3 set biceps
posering

Filmade en del under passet så ska klippa ihop en liten snutt efter detta inlägg!
Kollat läget på antalet anmälda och i långa Athletic Fitness klassen på Decembercupen är det nu 13 anmälda för tillfället. Det kommer lätt att bli över 15 personer med andra ord och därför lägger jag mycket fokus på att hitta en bra form nu som håller på scenen. Har lite kvar men skillnaden på bara de två senaste dagarna känns grymt bra. Tightat till och ändrat om maten lite och det gör verkligen susen.

Anmälda Athletic Fitness 180+ Decembercupen 2012

  • Andreas Jakobsson. MM Sports Team. Göteborg
  • Björn Knuds. MM Sports Team. Göteborg
  • Christian Eikedal. BODY SCIENCE TEAM. Göteborg
  • Gustaf Ollas. BODY SCIENCE TEAM. Göteborg
  • Kristoffer Hortlund. Kraft & Hälsa. Älvsbyn
  • Markus Sjölund. MM Sports Team. Göteborg
  • Martin Löwgren.Team WNT/ Twinlab. Vällingby
  • Olof Eklund. MM Sports Team. Göteborg
  • Richard Susaeg. MM Sports Team. Göteborg
  • Robert Olsson. MM Sports Team. Göteborg
  • Robert Strömqvist. Team Fitnessguru. Stockholm
  • Roy Hansson. Team Gymvaruhuset. Nol
  • Sebastian Nelson. Team Kosttillskott-online. Helsingborg

Imorgon lördag blir det inga stora förändringar. Väger in på morgonen och kör min cardio, beroende på vikt och form kanske jag äter lite mer ris, typ, thats it. Inga mer ätardagar här inte. Jocke från Falun kommer på besök och vi ska smasha dips på Odenplan. Ser fram emot det.
Trevlig kväll gott folk, hoppas ni gillar bicepsbilderna! Emily var verkligen farlig idag, chins PB och fyllig i muskulaturen. Min kämpe!

Dags att fixa filmen! Hörs imorgon igen, trevlig kväll allesammans
/Gustaf

SHORTIE – BODY OMSLAGSTÄVLING – SNART IGÅNG

18 oktober - 22:36

Vill inte verka bitter, har sett att vissa fått hem sin Body i lådan och en snäll själ MMS:ade över bilder. Jag ser spänd ut och har inte fått ner eller ut axlarna, är oerhört tacksam över chansen att vara med min inte nöjd med min insats framför kameran. I början när vi fotade var jag spänd, nervös och obekväm framför kameran. Som ni ser har jag axlarna typ  uppe över öronen och att jag står bredvid Mr Muscle – 120 kg KÖTT – Fan, det går mig inte att se bra ut! Nåväl, kanske är kritisk mot mig själv just nu, trött som få. Fick i allafall iväg ett benpass, revansh på mig själv och min kropp, ikväll. Passade på att kolla formen med Johan G och det blir hårdkörning hela vägen in till målsnöret. Känner mig lite nedslagen, tung, hungrig och extreeemt sugen på ALLT gott som finns, känns som varje kotte på Instagram och Facebook äter och dricker gott. KÄMPA GUSTAF! KÄMPA!
Imorgon är det Fredag, PT-kund, 43 dagar kvar till DC och en sjukt spännande möte. Får helt enkelt se fram emot det så sluta var bitter, trött och klaga Gustaf, gå och lägg dig istället – OK Gustaf – God natt!

/Gustaf
PS. Inte luskat ut hur man röstar än – någon som fått tidningen som vet? DS.

SUCCEN ÄR TILLBAKA – VINN 5 FLAK CELSIUS! GRATIS

8 oktober - 21:16


Nu är han så där generös igen den där Magnus på Celsius. Minns ni förra succetävlingen vi körde då jag lottade ut 5 flak fulla med denna fantastiska dryck? Nu kör vi igen – Ta chansen och bli en av 5 lyckliga vinnare som får ett varsitt flak med Celsius (24 st) till ett totalt värde av 3000 kr! Allt du behöver göra är att:

– Skriv ”Celsiustävling” i kommentarefältet till detta inlägg
Gilla och Dela inlägget på Facebook
– Gilla Celsius Sverige på Facebook  <– klicka för att komma dit

Lika lätt som genialiskt!
Tävlingen pågår t.o.m. Torsdag den 11 oktober kl 23.59 så missa inte chansen att få 24 Celsius utan att betala en krona!
/Gustaf och Magnus

ZERO CARBS DAY – KONSTANT DIETKOMA

7 oktober - 20:40

20121007-203938.jpg

Noll (i princip) kolhydrater var planen idag – allt för att få en kickstart på måndagen. Idag vägde jag 97 kg morgonvikt, slät som en noshörning och vätskig utav sa*an. Sjukdomen har givit mig en fin present i form av inbyggda vätskereserver. Fair enough det kommer släppa men för att komma igång med nedgången tog jag beslutet igår att köra vääldigt lågt på kolisarna.

Förmiddagen var bra, Emily och jag knatade i ca 1,5 timme, handlade på ICA Maxi, lagade 1,6 kg kyckling, 800 g lax, 1 kg potatis osv, ni förstår, en herrans massa mat. Allt är nu kittat och klart för måndag och tisdag, himla skönt. Efter lunchen, som bestod av nötfärs och stekt vitkål,  började koman smyga sig på. De som varit/är på diet vet hur det känns och träningsvärken i benen blev tyngre och tyngre efter gårdagens tunga pass. Presterade för övrigt (parentes) riktigt OK – Uppe och körde 8:or på 350 kg i benpressen – 5 set – rakmark på 130 kg 5 set, benspark på max (125kg) och lårcurl tyngre och tyngre för var set. Skönt att bara rulla hemåt och äta lite god pastagratäng som E slängde ihop. Åter till dagen.

Tog tag i fakturering, bokföring och diverse söndagsfix. Skallen blev seeegare och seeegare och kroppen började streja rätt rejält. Undrar om jag hade överlevt den här dieten utan Pepsi Max? Fy fanken vilken lifesafer.
Vi kom iaf iväg till Kista Galleria och tog en kaffe för att försöka komma igång. Både E och jag var riktigt trötta. På fiket sitter folk och äter bulle, princesstårta, dammsugare och allt gott som finns. Våra nackar bli längre och längre, de kommer lite dregel i min mungipa och vi konstaterar båda två att vi inte förstår hur man kan sitta och socialfika? Killen mitt emot smaskar på sin tårtbit i över 20 min. När jag och Emily fikar nu så rör vi lite i vår kaffe sen säger det POFF och den är slut. Samma sak när vi äter – man återgår lite till homosapiens-stadiet. Maten skall förtäras fort så att inget rovdjur kommer och äter upp mig och min mat. Vi vill bara skrika till killen mitt emot ”ÄT MEDAN DU KAN!!!!” Vi ler och sveper vår kaffe – 10 min senare sover jag IGEN på E:s axel. WTF?! Motsatt effekt mot vad vi ville ha. Damn

In med Craze och sen går vi.. i pensionärstakt och med trötta steg mot Kista. Försöker fokusera på min uppgift och vet att det är ett kul pass i form av bröst på gång. Tanken är där, jag vill prestera och jag vill svettas, köra hårt och känna mig stark men kroppen tvärvägrar. Då är det bara som Ako skrev förut – att övertala sin trötta kropp att köra ändå. Kontakten med musklerna är så gott som obefintliga men jag kör igenom passet ändå.
Bänkpress 5×5 på 110kg (lol klen)
Snebänk 90 kg 5 set
Cabeln – här börjar kroppen komma igång! – Kör extra set och går nästan max upp till 55 kg på varje sida. På med tjocktröjan för att få värme i kroppen och musklerna. Lite kick iaf.
Axelpress i smithen 5 set
Mage 4 set

Tvingar mig bort mot roddmaskinen och drar igång – värmer och drar sedan 4 st intervaller. Får knappt luft då min mun senaste veckorna torkar och blir Saharaöknen. Kondisen och orken – ja, ingen ide att kommentera.
Först efter rodden (med tjocktröja och IcanIwill-keps från USA) får jag lite påslag av endorfiner och dopamin. Den kom för sent men den kom iaf.
Nu har vi solat, precis innan Solsidan och här sitter jag nu. Vill bara sova och vakna upp i form den 1 december, i sjuk form och ork i kroppen. Fatta vad skönt det ska bli att bli ”normal” igen – som de frågar Emily på hennes jobb. ”När ska du bli normal igen?” Som ett hån mot hennes livsstil – visst just nu är vi noga med kosten och äter inte fika så fort det bjuds men jag är så trött (!) på att man alltid ska få försvara sig för att man inte dricker alkohol eller äter godis-fika varje dag på jobbet. Vad är det med folk? Är dem så avundsjuka att de måste förnedra/klanka ner på andra istället för att bara tycka det är häftigt att vissa personer drivs av starkare saker än sugar-rush? Dagens lill-rage där men jag är ärligt riktigt trött på att väga all mat, att planera, att inte kunna ha ork att vara social, att inte känna mig stark och fyllig osv. Imorgon äter jag mer kolhydrater och försöker köra på igen på gymmet – måste hitta nivå med kolisarna den här veckan.

20121007-203955.jpg

Idag fick Kepsen sannerligen bära mig genom passet – I CAN I WILL – motiverade mig genom passet med lite stöttning från Emily – min kämpe och partner i crime.

20121007-204012.jpg

Roddmaskinen – jag avskyr dig men samtidigt motiverar du mig.
aeeehh… nu får det vara nog för ikväll med bloggen.
Riktigt kul med så mycket uppskattning på föregående blogginlägg (svarar på kommentarer asap!) – Försöker att lägga ner lite tid på inläggen men företaget och träningen/dieten har tagit mycket tid senaste tiden. Jobbat hårt med design och kepsarna – hoppas få 4 st prototyper imorgon som jag tänkte auktionera ut när jag lekt klart med dem. WOOOHOO – Ni kommer älska dessa.

Trevilg kväll allihopa!
/Gustaf

VARFÖR LYCKAS VISSA BÄTTRE ÄN ANDRA?

6 oktober - 6:29

05:31 – Det var inte länge sedan jag skrev att jag skulle gå och lägga mig för att sova. Det gjorde jag också men innan jag somnade försvann mina tankar iväg in i ett tillstånd jag den senaste tiden inte kommit i kontakt med. Det kändes nästan magiskt där jag låg i sängen och försvann iväg in i mitt kommande benpass idag. Va? Men du har ju inte kört passet än kanske ni tänker? – Jag har kört igenom det i mitt huvud och jag har hittat det mentala tillståndet jag söker. Ett tillstånd som jag ska knäppa på när jag kliver innanför dörrarna på gymmet idag. När jag är där finns inget annat runtomkring, det är jag, mitt mål som jag ser så tydligt framför mig och sen är det en herrans massa vikter. Vikter som i vanliga fall är tunga vikter för mig gör jag lätta med den mentala kraften – för jag vet att varje repetition när mina benmuskler (kommer) skrika åt mig att det gör ont och att jag ska sluta har ett syfte – och då kör jag mina 10 till repetitioner.

Så varför lyckas då vissa med sin träning på gymmet, sin karriär eller sina mål i livet? Med risk för att bli lite för monetär och fixerad vid attribut (jag bortser från det viktigaste som finns i form av hälsa och välmående för nära och kära), men vill vi inte alla ha den där fina lägenheten/huset, en dyr och snygg bil, så mycket pengar på kortet att man inte behöver tänkta till 10 gånger innan man köper en ny cykel, den perfekta och vältränade kroppen och den senaste iphonen? Personligen tror jag att många där ute, framförallt i unga år, går och tänker på det där. Jag gör det t.ex. – men varför lyckas då drygt bara 1-2 av 100 individer i en population med att nå detta mål eller denna dröm?

I min värld handlar de helt enkelt bara om hur mycket man vill ha det och det ger dig också svaret på hur mycket du är beredd att offra för att nå det! Detta går att applicera på alla mål. Ett exempel är när jag bestämde mig 2005/2006 för att jag ville ha en den där grymma och snygga kroppen jag inte hade. 75 kg med blött hår och 193 cm. Jag lovade mig själv att jag skulle offra mycket och slita hårt för att nå dit – Det innebar t.ex. att jag många gånger valde bort blöta utekvällar för att istället kunna träna lördag och söndag under delar av studietiden. Det innebar att jag prioriterade att jobba hela somrar under min studie trots att jag kanske behövt vila och ladda batterierna men maten och kosttillskotten jag använde krävde en viss mängd pengar. Det innebar att jag var tvungen att pina mig igenom pass som framkallat migrän och illamående och att stå uppe sent på kvällarna för att laga matlådor och förbereda nästkommande dag när jag med lätthet hade kunnat köpt billiga nudlar och halvfabrikat till köttbullar. Det innebar att jag var tvungen att lära mig mer om kosten och kroppen. Det innebar att jag behövde träna ca 300 av årets 365 dagar, i nu snart 6-7 år. Att sedan träningen har blivit till en av de största passionerna och intressena i mitt liv, numera ett sätt att tjäna mina pengar, är en annan sak. Jag tror att man måste ha en viss passion och kärlek till det man vill/ska bli riktigt bra på för tidsåtgången och all den viljan jag lagt ner de senaste åren går inte ens att uppskatta. Med det sagt har inte allt ovanstående jag behövt göra varit en pina eller uppoffring som många kan tycka när man läser det. Jag försöker inte framställa mig som Kai Green eller någon annan av de stora profilerna som också vandrat en/den långa vägen utan jag försöker bara visualisera och printa ner vad det faktiskt krävs för att man ska bli bra på något och börja närma sig sina mål. Hört talas om 10 000-timmarsregeln? (”Malcolm belyser det som han kallar för 10000-timmarsregeln. Den går ut på att man kan i princip bli bra på vad som helst om man lägger ned 10 000-timmar på träning för att bemästra. Med andra ord så tar det ca tio år att bemästra något med tre timmars träning om dagen, eller för en fulltidssysselsättning ca fem år.”)

Jag har under årens lopp sett och ser dagligen så många personer som under väldigt långa perioder, upp till flera år, varit eller ”är” på gymmet, kanske utan ett tydligt syfte varför de vara där, eller för den delen viljan att ta i när de ändå släpat sig dit. De som frågar mig eller andra personer som tagit sig en bit på vägen, vad just jag gjort för att ”lyckas”, vilka kosttillskott jag tagit när och hur många repetitioner jag kört, ja många av de personerna är just sådana som varit på gymmet länge. Det jag vill säga att inte att det är dåligt på något vis men det handlar inte om att vara på gymmet utan VAD du gör NÄR du är DÄR! Det är lätt att säga att vissa personer har bra genetiska förutsättningar för vader, själv skyller jag ibland mina långa och dåliga vader på genetik, men faktum kvarstår att jag inte lagt ner den tid och kraft som behövs för att de ska växa. Det är konstaterat att trappträningen ger mig träningsvärk 7 dagar så jag knappt kan gå – men Gustaf – UT OCH SPRING I TRAPOR DÅ! Hur svårt kan det vara? Får du inte träningsvärk på passet så tar du inte i tillräckligt mycket eller har så har du kört samma lika för länge. Varje gång jag tar min an en PT-kund vill jag se dem växa och då växa på gymmet. Sakta men säkert få den där pusselbiten som det saknas – de ska inse vad det krävs för att få musklerna att växa, att man måste ta i, att man måste pusha även när det gör ont och man inte kan göra fler repetitioner. Ofta höra jag ”är det inte fler övningar” eller är det inte mer än 4×15? Efter att vi kört klart första övningen skakar benen deras som asplöv och ibland vill de gå hem eller som Jon säger ”Jag vill radera ditt nr i min telefon” – Ok nog med skryt Gustaf, det finns folk som tränar hårdare än dig och tyngre – I know – men det här inlägget är inte till Er – Ni VET redan vad som krävs, det här inlägget är till de personerna som ”är” på gymmet och behöver den där sista pusselbiten eller bara insikten i vad ett riktigt bra pass är!
Tänk igenom det här, känner du igen dig? Då kanske det är dags att utvärdera dig själv och din gymträning – Våga sätt mål, folk är så rädda för mål för de vill inte misslyckas, men var taktisk då – sätt ett (S.M.A.R.T) mål som du vet du kan uppnå och höj sedan ribban. Ge dig själv beröm för att du uppnådde ett mål och sen ökar du svårighetsgraden och utmanar dig själv!

För att återkoppla till början av inlägget och det mentala tillstånd jag befann mig i igår innan jag slöt ögonen. Det tillståndet ska jag idag gå in i på gymmet och applicera på benpressen – den ska få utlopp för detta tillstånd – Nej jag ska inte skrika, frusta, kasta vikter men jag ska inombords vara en orkan som krossar allt i min väg vad gäller vikter. Så fruktansvärt laddad för passet men innan det ska jag ut och springa med Emily. Klockan är nu 06.29 och när jag öppnade ögonen för en dryg timme sedan kände jag direkt att det var det här inlägget jag behövde skriva NU – direkt. Hoppas ni uppskattar det och att ni som känner Er träffade inte tar illa upp utan ser det som en ”eye opener” och kanske gör något åt det? Kanske blir det idag det bästa gympasset i er liv eller så bestämmer ni er för att göra någon typ av förändring för att ta er till nästa nivå.

Min senaste utmaning här i livet som jag innerligt känner är rätt är mitt egna företag – Jag vill lyfta konceptet I can I will för det är precis det jag skrivit om nu som det handlar om. Jag tvekar inte en sekund på vad jag ska göra och hur jag ska göra det – nu ska jag bar se till att det blir så bra som jag vill. Alla ni som läser detta inlägg kan göra precis samma sak, bestämma er för något, offra tid och kraft och bara KÖR! Det går om ni vill!

Tack för att DU tog dig tid att läsa detta inlägg. Det betyder mycket för mig.
Så, vad är ditt mål, vad och hur mycket är du beredd att offra?
Mot nya mål – Är ni med mig?
Vi kan göra detta tillsammans!

/Gustaf