Arkiv för kategorin Inspiration

12-PUNKTS KALIPERMÄTNING OCH FÖRELÄSNING

22 april - 21:22

Imorse körde jag mitt första pass med Sara Montazami, en tjej som besitter samma (killer)egenskaper som sin mor. Hon ägde benpasset och nästa gång får jag skruva upp det ett snäpp. Ni kan läsa Saras inlägg från dagen på hennes blogg. Ser fram emot att få köra två intensiva veckor med henne och se vad man kan få till för skillnad och form.

Jonas på Naprapatlandslaget har reserverat en tid för mig imorgon för en 12-punkts kalipermätning. Sist jag gjorde det hos honom hade jag 7% underhudsfett och det var precis innan tävlingen så frågan är om det blir kul imorgon när jag för första gången gör en mätning på ”off-formen”. Bryr mig generellt inte så mycket om just fettprocenten men den här gången kan det vara kul att se hur mkt fett jag kan bli av med på 6 veckor. Självklart är det samma person och samma verktyg som kommer utföra slutmätningen. Jonas har tidigare, även det inför tävlingen, hjälpt mig med min axel/rotationscuff som krånglat och hans/Deras erfarenhet kan man stapla på hög. Tycker alltid det är skönt att ha en person som man kan gå till vid olika skador som vet lite mer och har ens historik. Vi/Jag har en tendens att investera för lite i våra kroppar och gör det först när det är något som inte funkar.

Idag nådde jag en milstolpe för mitt företag och det är den första föreläsningen som jag lyckats boka med hjälp av Sarah som pluggar på Lillsved ska jag i början på Maj träffa hennes klass och försöka ge min aspekt på den här branschen och hur man kan tänka, kanske lite mer ”fritt” kring kost och hälsa vad gäller inkomstkällor, PR, varumärke osv. Ska blir GRYMT jäkla kul! Så om inget oväntat sker ska får jag träna på min scenteknik igen. Har inga större problem att så inför folk och prata sedan Universitetstiden då presentationer var en del av vardagen. Det går att koppla det till träningen och min vardag även det, att planera och ligga steget före är nyckeln, sen får man bara nöta och nöta för att det ska bli bra och förhoppningsvis är mitt idag något gulaktiga leende lite vitare. Missa inte Brilliant Smile-tävlingen som rullar för fullt. Fortfarande bra chanser att vinna!

SATS Kista intogs idag för ett axlar/mage/vader-pass och nu på diet så blir det 5or för hela slanten. Ett bra första pass dessutom.
Sittande axelpress (vikt per sida) Maskin
Warmup
1x5x40 kg
1x5x45 kg
1x5x50 kg
1x5x55 kg
1x5x60 kg
3x5x65kg – Personbästa!

Militärpress
1x5x40kg
1x5x50kg
1x5x60kg
2x5x65kg
1x5x60kg

Hantellyft i cabeln, en arm i taget
4x10x20kg

Sidolyft med hantlar, båda
4x8x12kg

Brutalbänk
3 set x max

Vadpress i benpressen
6 set

20130422-212343.jpg

/Gustaf

WHY DO YOU GO TO THE GYM – REPOST

11 mars - 22:47

Trots att mitt tangentbord sviker mig pa de sista tre bokstaverna i alfabetet ska jag nu forsoka samla mina tankar kring hela det har fenomenet med att trana, slita pa gymmet, framgangar, tillbakablickar och egen-feedback. Tankte att det kunde vara bra att bryta av mina atombomber med bilder har pa bloggen och dyka lite langre ner i mina tankar och dagar har i Staterna.

Det hela borjade nar jag hade rott klart mina intervaller pa roddmaskinen och Emily hade 10 min kvar pa crosstrainern. Jag stod bredvid henne en stund och iaktog de tranande jenkarna. En herre som rodde bredvid mig, tva kvinnor i 35-arsaldern bredvid Emily och ett gang pa lopbanden. Tankte inte sa mycket mer pa det da sa jag gick ner till ’baren’ pa gymmet. Grymt initiativ dar de har allt fran powershots med kreatin och PWO till burn-fat / reload / build muscle-drinks. Blev sittandes dar och tittade forundrat ut pa de personer som var framfor mig pa gymmet (baren ar praktiskt taget i gymmet, sa nar pa 5 m fran narmaste maskin). Framfor mig sag jag aterigen flera olika individer som alla ser och ar valdigt annorlunda byggda samt kor valdigt olika upplagg. Under mina 10 min pa pinnstolen kom 3 personer fram till baren och genomforde ett kop.

Den forsta personen var han pa roddmaskinen bredvid mig. Lang, ganska smal herre, svettband runt huvudet och horlurar i oronen. Han hade rott sag, 10 min? Han hade inte en tillstymmelse till svett nagonstans och laste ganska intensivt pa menyerna. En power-shot och en muscle-builder-shake blev det.

Den andra personen var en kvinna i 50-arsaldern som kopte nagon form av aterhamntningsdryck medan hon smsade/facebookade, hon kom senast fran bensparken dar hon utfort samma aktivitet, dvs haft fullt upp med telefonen.

Den tredje personen var en ganska overviktig herre som jag sag i brostpress-maskinen. Han maaaaatade repetitioner i maskinen sa jag trodde handtagen skulle flyga ivag. 4-5 viktskivor som akte upp och ner flera ganger an jag kan rakna till.. (den har killen har sakert 100/120 kg i banken for reps utan problem). Han kopte en Powerrade och gick sedan hemat.

Utan att ga in narmre pa mitt business-tank sag jag en eeeenorm potential i att hjalpa folk i USA att trana ratt. Dom gar baklanges pa banden, smsar i gyn-stolen, hoppar pa bollar med viktplattor, star pa huvudet och forsoker bicepscurla oooossaaa vidare. Det verkar vara som att ju mer avancerade ovningar man utfor, desto mindre behover man ta i och man kommer anda undan med det for det ar sa sjuukt avancerat och sa sjuukt bra! Eller?

Venice Beach idag..

Naval, da till pudelns karna.
Nar jag satt dar och gjorde mina analyser pa alla dessa personer sa kom jag och tankar pa mig sjalv. Varfor gar jag till gymmet (nastan) varje dag? Har ni reflekterat over det sjalva?
Det ar inte kul alla dagar och man kanner inte for det jamt. Som idag tex nar solen lyser och kanslan pa Venice Beach ar fantastisk. Da aker jag och Emily hem, beger oss ivag till gymmet och tranar/plagar oss sjalva sa mkt det gar. Varfor fragar vissa? DET AR SEMESTER sager andra, slapp traningen och njut nu! Jag gor det, svara jag da, njuter. Traningen ar mitt storsta intresse och jag mar bra av att utfora det. Visst, inte alla ganger nar man kommer hem fran pass och knappt klarar av att laga mat, men efterat.

Jag borjade trana for snart 7 ar sen och trots alla 100-tals timmar jag lagt ner pa matlagning, planering och traning angrar jag det inte for en sekund. Traningen och min utveckling som person samt kroppsligt har givit mig mer an nagot annat. Den som gatt igenom en snarlik resa VET!

Om den overviktiga herren pa LA Fitness gick och kopte en Powerrade for att han ville belona sig for att han tagit sig till gymmet och totalt gatt ner 20 kilo under 2 manader sa FINE! Jag domer ingen for jag vet inte vad han har for bakgrund eller bagage med sig. Det ar omojligt att veta varfor vissa personer ar otrevliga och andra ler at en nar man fragar nagot pa gymmet.
Det enda jag vet, ar att jag gar till gymmet for att jag vill bli battre och jag har ett inre driv som foder min lust att trana hardare och smartare. Trots att jag idag ar nojd med stora delar av min kropp sa ser jag alltid det som ’behover’ forbattras eller sadana delar jag vill fa till battre. Jag ar sa duktig pa att klanka ner pa mig sjalv och tex mina vader som knappt ror sig en milimeter trots ar av (felaktig?) traning. Har jag battrat pa axlarna under foregaende ar sa sager jag fortfarande utat att jag har daliga axlar.
Manga av dom jag sag pa gymmet i LA har 10, 20, 30-kilos overvikt. Dom gar hem fran gymmet nar de gjort sina 15 repetitioner oavsett om de inte behovde ta i under nagon av dessa 15 repetitioner. Min kritik i form av ’baksisa axlar’ ’vader’ ’mer massa’ osv ar petitesser i sammanhanget och ibland behover man faktiskt paminna sig sjalv om det. Jag och manga av Er dar ute ar inne pa RATT inslagna linje och det handlar bara om att fortsatta rida pa den for att na sina mal men likval klagar och beklagar vi oss over vara svagheter nar vi kommit sa langt. Skulle jag ga tillbaka 7 ar i tiden och fraga Gustaf, 18 ar om han skulle vara nojd ifall han fick se ut sa som jag gor idag, vad tror ni jag skulle svarat? Jag skulle gratit av lycka och tackat JA utan att fundera.

Nu star jag istallet har, mer kritisk an nagonsin och gar till gymmet gang pa gang, ater mina matlador ganga pa gang, forbereder mina tillskott gang pa gang, for att battra pa de dar sma ’problemomradena’.
Ganska sjukt om man ser det sa men samtidigt sa fruktansvart fascinerande.
Vet inte om jag lyckades knyta ihop sacken sarskilt bra eller om jag ens sjalv visste vad jag ville fa fram. Kande bara ett starkt behov av att skriva detta..kanske är det så att det just är frågan i rubriken som är DET. Målmedvetenheten som finns bland individer jag tränar med och ser på många Gym i Sverige inte syns här i USA? Har dom några mål eller går dom till gymmet bara för att de måste?
Mitt mal ar att fortsatta slita hardare och hardare for att med hjalp av varje pass ta mig ett steg narmare mina mal. Det finns ingen tvekan om att jag kommer na mina mal, det VET jag. Nar jag nar mina mal, det vet jag INTE.

Så det kanske viktigaste med detta inlägg, har du frågat dig själv varför DU går till gymmet?

VARFÖR LYCKAS VISSA BÄTTRE ÄN ANDRA – REPOST

11 mars - 22:39

Just nu råder total öken i min skalle och därför tar jag till det berömda repost-knepet.
________
05:31 – Det var inte länge sedan jag skrev att jag skulle gå och lägga mig för att sova. Det gjorde jag också men innan jag somnade försvann mina tankar iväg in i ett tillstånd jag den senaste tiden inte kommit i kontakt med. Det kändes nästan magiskt där jag låg i sängen och försvann iväg in i mitt kommande benpass idag. Va? Men du har ju inte kört passet än kanske ni tänker? – Jag har kört igenom det i mitt huvud och jag har hittat det mentala tillståndet jag söker. Ett tillstånd som jag ska knäppa på när jag kliver innanför dörrarna på gymmet idag. När jag är där finns inget annat runtomkring, det är jag, mitt mål som jag ser så tydligt framför mig och sen är det en herrans massa vikter. Vikter som i vanliga fall är tunga vikter för mig gör jag lätta med den mentala kraften – för jag vet att varje repetition när mina benmuskler (kommer) skrika åt mig att det gör ont och att jag ska sluta har ett syfte – och då kör jag mina 10 till repetitioner.

Så varför lyckas då vissa med sin träning på gymmet, sin karriär eller sina mål i livet? Med risk för att bli lite för monetär och fixerad vid attribut (jag bortser från det viktigaste som finns i form av hälsa och välmående för nära och kära), men vill vi inte alla ha den där fina lägenheten/huset, en dyr och snygg bil, så mycket pengar på kortet att man inte behöver tänkta till 10 gånger innan man köper en ny cykel, den perfekta och vältränade kroppen och den senaste iphonen? Personligen tror jag att många där ute, framförallt i unga år, går och tänker på det där. Jag gör det t.ex. – men varför lyckas då drygt bara 1-2 av 100 individer i en population med att nå detta mål eller denna dröm?

I min värld handlar de helt enkelt bara om hur mycket man vill ha det och det ger dig också svaret på hur mycket du är beredd att offra för att nå det! Detta går att applicera på alla mål. Ett exempel är när jag bestämde mig 2005/2006 för att jag ville ha en den där grymma och snygga kroppen jag inte hade. 75 kg med blött hår och 193 cm. Jag lovade mig själv att jag skulle offra mycket och slita hårt för att nå dit – Det innebar t.ex. att jag många gånger valde bort blöta utekvällar för att istället kunna träna lördag och söndag under delar av studietiden. Det innebar att jag prioriterade att jobba hela somrar under min studie trots att jag kanske behövt vila och ladda batterierna men maten och kosttillskotten jag använde krävde en viss mängd pengar. Det innebar att jag var tvungen att pina mig igenom pass som framkallat migrän och illamående och att stå uppe sent på kvällarna för att laga matlådor och förbereda nästkommande dag när jag med lätthet hade kunnat köpt billiga nudlar och halvfabrikat till köttbullar. Det innebar att jag var tvungen att lära mig mer om kosten och kroppen. Det innebar att jag behövde träna ca 300 av årets 365 dagar, i nu snart 6-7 år. Att sedan träningen har blivit till en av de största passionerna och intressena i mitt liv, numera ett sätt att tjäna mina pengar, är en annan sak. Jag tror att man måste ha en viss passion och kärlek till det man vill/ska bli riktigt bra på för tidsåtgången och all den viljan jag lagt ner de senaste åren går inte ens att uppskatta. Med det sagt har inte allt ovanstående jag behövt göra varit en pina eller uppoffring som många kan tycka när man läser det. Jag försöker inte framställa mig som Kai Green eller någon annan av de stora profilerna som också vandrat en/den långa vägen utan jag försöker bara visualisera och printa ner vad det faktiskt krävs för att man ska bli bra på något och börja närma sig sina mål. Hört talas om 10 000-timmarsregeln? (”Malcolm belyser det som han kallar för 10000-timmarsregeln. Den går ut på att man kan i princip bli bra på vad som helst om man lägger ned 10 000-timmar på träning för att bemästra. Med andra ord så tar det ca tio år att bemästra något med tre timmars träning om dagen, eller för en fulltidssysselsättning ca fem år.”)

Jag har under årens lopp sett och ser dagligen så många personer som under väldigt långa perioder, upp till flera år, varit eller ”är” på gymmet, kanske utan ett tydligt syfte varför de vara där, eller för den delen viljan att ta i när de ändå släpat sig dit. De som frågar mig eller andra personer som tagit sig en bit på vägen, vad just jag gjort för att ”lyckas”, vilka kosttillskott jag tagit när och hur många repetitioner jag kört, ja många av de personerna är just sådana som varit på gymmet länge. Det jag vill säga att inte att det är dåligt på något vis men det handlar inte om att vara på gymmet utan VAD du gör NÄR du är DÄR! Det är lätt att säga att vissa personer har bra genetiska förutsättningar för vader, själv skyller jag ibland mina långa och dåliga vader på genetik, men faktum kvarstår att jag inte lagt ner den tid och kraft som behövs för att de ska växa. Det är konstaterat att trappträningen ger mig träningsvärk 7 dagar så jag knappt kan gå – men Gustaf – UT OCH SPRING I TRAPOR DÅ! Hur svårt kan det vara? Får du inte träningsvärk på passet så tar du inte i tillräckligt mycket eller har så har du kört samma lika för länge. Varje gång jag tar min an en PT-kund vill jag se dem växa och då växa på gymmet. Sakta men säkert få den där pusselbiten som det saknas – de ska inse vad det krävs för att få musklerna att växa, att man måste ta i, att man måste pusha även när det gör ont och man inte kan göra fler repetitioner. Ofta höra jag ”är det inte fler övningar” eller är det inte mer än 4×15? Efter att vi kört klart första övningen skakar benen deras som asplöv och ibland vill de gå hem eller som Jon säger ”Jag vill radera ditt nr i min telefon” – Ok nog med skryt Gustaf, det finns folk som tränar hårdare än dig och tyngre – I know – men det här inlägget är inte till Er – Ni VET redan vad som krävs, det här inlägget är till de personerna som ”är” på gymmet och behöver den där sista pusselbiten eller bara insikten i vad ett riktigt bra pass är!
Tänk igenom det här, känner du igen dig? Då kanske det är dags att utvärdera dig själv och din gymträning – Våga sätt mål, folk är så rädda för mål för de vill inte misslyckas, men var taktisk då – sätt ett (S.M.A.R.T) mål som du vet du kan uppnå och höj sedan ribban. Ge dig själv beröm för att du uppnådde ett mål och sen ökar du svårighetsgraden och utmanar dig själv!

För att återkoppla till början av inlägget och det mentala tillstånd jag befann mig i igår innan jag slöt ögonen. Det tillståndet ska jag idag gå in i på gymmet och applicera på benpressen – den ska få utlopp för detta tillstånd – Nej jag ska inte skrika, frusta, kasta vikter men jag ska inombords vara en orkan som krossar allt i min väg vad gäller vikter. Så fruktansvärt laddad för passet men innan det ska jag ut och springa med Emily. Klockan är nu 06.29 och när jag öppnade ögonen för en dryg timme sedan kände jag direkt att det var det här inlägget jag behövde skriva NU – direkt. Hoppas ni uppskattar det och att ni som känner Er träffade inte tar illa upp utan ser det som en ”eye opener” och kanske gör något åt det? Kanske blir det idag det bästa gympasset i er liv eller så bestämmer ni er för att göra någon typ av förändring för att ta er till nästa nivå.

Min senaste utmaning här i livet som jag innerligt känner är rätt är mitt egna företag – Jag vill lyfta konceptet I can I will för det är precis det jag skrivit om nu som det handlar om. Jag tvekar inte en sekund på vad jag ska göra och hur jag ska göra det – nu ska jag bar se till att det blir så bra som jag vill. Alla ni som läser detta inlägg kan göra precis samma sak, bestämma er för något, offra tid och kraft och bara KÖR! Det går om ni vill!

Tack för att DU tog dig tid att läsa detta inlägg. Det betyder mycket för mig.
Så, vad är ditt mål, vad och hur mycket är du beredd att offra?
Mot nya mål – Är ni med mig?
Vi kan göra detta tillsammans!

/Gustaf

FREDRIK EKLUND

3 mars - 8:09

20130302-231039.jpg
Ursäkta det dåliga kortet, ni får kika på instagrambilden ovan för bättre foto. Idag var en stor dag för mig då jag nämligen fick chansen att träna och träffa Fredrik Eklund för ett pass på Bell Airs lite begränsade gym. Fredrik är en av New Yorks främste mäklare och har bland annat sålt lägenheter till Daniel Craig (Bond) och John Legend. Fredrik är helt enkelt en jäkla affärsman och entreprenör som inspirerar många, mig själv inkluderad. Det var hur kul som helst att träffa honom och vi bokade in ett till pass på måndag. Blir inte så mkt mer blogg idag min skalle har efterskalv från en Hortonsattack. Imorgon avslutas facebooktävligen där jag lottar ut 2 par IcanIwill wristwraps. Missa inte! God natt
/Gustaf

SOLNEDGÅNG VID SANTA MONICA & BENPASS FÖR MASSA

26 februari - 5:55

Har ni kört 10 set med 10 reps eller mer någon gång? Har ni upplevt den mentala kampen för att ta sig igenom? Idag var det åter dags att testa psyket och jag fick bästa tänkbara sällskap av Marias bror Christian och Emily. Hacklift/Hacksquat, 10 set, 10 reps 160 kg rumpan mot hälarna, varje rep. 1 första setet känns bra, tungt och det är skönt att hänga av vikten. Set 2, 3 och 4 är jobbiga då man får kriga men man vet att man har mååånga set kvar, inte ens hälften kvar. Från set 5,6 så är det kämpa som gäller från första repetitionen då man inte hinner få undan syran, pumpen och smärtan i benen. Vi var tre som rullade på hela tiden så tempot var jämt och bra. Redan innan passet hade jag laddat upp med bälte, benträningsstrumpor och högvatten. U like?

Här har ni ingen vacker syn men det är den synen som mina träningskamrater idag fick beskåda så om några fler ser det spelar det väl ingen roll. Kämpar gör jag iaf.




Körde vidare med 6 set liggande lårcurl och 2 set stående enbenscurl. Benspark, 4 set superset med utfallsgång. Dead meat efteråt vill jag lova och efter 1½ timme ben gäller det att fylla på förrådet med energi. En Burrito på Chipotle med extra kött, guaccamole samt all inclusive gör susen. Strålande sol på uteserveringen. Det är så här livet ska vara, att man kan träna när som på dagen, man kan anpassa jobbet och dagen efter ens egna behov och önskemål. Det är det här jag strävar och kämpar för, att kunna ha det så samtidigt som man har en bra ekonomisk situation. Emily och jag satt och njöt i fulla drag.

Efter en sen lunch och lite arbete rullade vi mot Santa Monica, strosade runt och inväntade solnedgången. Tyvärr går det inte att göra den rättvis med min taskiga kamera eller på kamera över huvudtaget. Försöker dela med mig lite så det blir några solnedgångsfoton nu.








Nu har vi ätit middag, hemlagad köttfärssås med spaghetti och vitlöksbröd. Nom nom efter en lång dag.
Snart börjar det bli dags för folk att dra åt kalorierna och ta sig till sommarformen så jag tänkte ge ett enkelt litet tips för hur ni som inte räknar kalorier enkelt kan justera era kalorier.
Skapa era standardmåltider redan nu. Tex frukost, mellanmål och kvällsmål som ni nästan alltid äter hemma eller enkelt kan ta med er till jobbet. Om ni tar samma mängd varje dag och håller dessa konstant har ni drygt halva intaget för dagen. Vill ni sedan börja skära kan ni enkelt halvera tex mängden kolhydrater till lunchen och senare när ni lägger i nästa växel även middagen. Ni kanske äter ute och inte vet hur de tillagar maten eller vad de innehåller men sikta in er på proteinet, skär lite på kolhydraterna och mätta med sallad. En vanliga fälla är att skotta massor av sallad, as in majs, morötter osv. Dessa är relativt kaloririka så sikta istället in er på Broccolli, gurka, tomat, isbergssallad, kol osv. Känner ni  ändå att det inte händer så mycket så kan ni minska ner på ett eller flera av era standardmåltider. På det här sättet vet ni att ni får i er mindre kalorier än tidigare. Nästa steg kan vara att öka kondition/förbränningsträningen.
Detta är ett tips från mig för Er som inte vill räkna kalorierna för att det är för jobbigt och jag köper det, det går absolut att ta det denna väg men har ni slitit på gymmet länge för att bygga muskler är det lätt att ni går på en nit här, drar för hårt på kalorierna och tappar delar av de muskler ni lagt på Er. Är ni enbart ute efter en viktnedgång däremot så kan ni försöka ha med detta tankesättet inför er period på minuskalorier.
Önskar Er en bra dag borta i Sverige. Snart sovdags.
/Gustaf

IDAG SKA ALLT GÅ FORT – VAD HÄNDER MED KÄMPAGLÖDEN

19 februari - 20:00

Det här inlägget har jag länge funderat och diskuterat med min omgivning och nu tänkte jag ta tag i det och försöka summera mina tankar. Jag vet att det kommer säkert ta en dryg timme att skriva men den tiden känns irrelevant så själv inlägget handlar om just tid. Vårt samhälle har genomgått och genomgår en sådan enorm förändring när det gäller hastigheten och tillgängligheten på allt och många gånger swishar det bara förbi under näsan på oss utan att vi ens reflekterar över det.

För 12 år sen satt jag och spelade ”dataspel” (läs Counter-Strike) på modem hemma i Falun. Jag kopplade upp, inväntade de klassiska ”ring upp”ljudet som sprakade och i samma sekund blev telefonen ej brukbar för samtal in och ut. Då var man bokstavligen på Internet! Jag accepterade en ping på 50-60 i spelet och inte allt för sällan hände det att någon av mina systrar (host storasyster) lyfte på luren i all hast för att ringa sina vänner och prata tjejsnack. Mitt i spelet fastnade jag och ” Warning Connection Problem” lös med illröda bokstäver i hörnet. Jag utbrast i ett förtvivlat målbrottsvrål ”ÅÅÅÅÅEHHH!! JAG SPELAAR!” Jag ska inte sticka under stolen med att jag utnyttjar och surfar på ”snabbare samhälle, internet och framgångsvågen” själv. Utan denna uppkopplade vardag hade mitt företag inte existerat idag tex. men jag vill gärna ta lite tid att reflektera över det ändå då jag ser hur det speglar av sig i vad folk förväntar sig av träning, diet och hela livet.

Nu ska inte det här handla om datorspel eller tuggummismaker från 2001 men ingressen kanske kan göra Er som är lite äldre (som jag dvs) påminda om hur det var innan vi hade fiber, 3G uppkoppling och kosttillskott i varje ICA-butik.
Mina reflektioner kommer istället att handla om hur vi tar oss an utmaningar idag och vad generationer efter mig är vana med och förväntar sig.

Media är duktiga på att sätta tonen i samhället och vad som diskuteras på folks tungor. Varje sommar och nyår pumpas svarta feta rubriker ut på löpsedlarna ”Så tappar du 5 kg på 2 veckor” ”Gå dig smal, Lisa förlorade 10 kg på 1 månad” ”Mirakelmetoden hjälper dig i form” osv. Personligen skakar jag på huvudet och ler åt eländet. Det finns säkert saker och metoder som fungerar men vad är syftet? Jo att sälja tidningar, inte att hjälpa folk ner i vikt. Jag arbetar dagilgen med att hjälpa folk nå sina mål när det handlar om träning, kost och hälsa. Min metod är varken revolutionerande eller glamorös. För mig och det jag säger till mina kunder, är att tänka långsiktigt. De flesta har testat olika metoder och varianter men inget verkar fungera då de blir för jobbigt, för dyrt eller för stora omställningar. Att leva sunt, behålla en ok form året runt handlar om kunskap och aktiva val. Välj bort X för det nyttare och bättre Y. Träna 2 pass i veckan i 10 år istället för 5 pass i 4 veckor, börja smått och vrid sakta men säkert om ditt liv mot ditt mål. De som förstår detta är de som lyckas och de som förändrar sitt liv och kropp till deras önskemål.

Tyvärr ser jag och får first hand erfara motsatta tendenser på gymmen, i samhället, internetforum där allt SKA gå fort. Man förväntar sig att allt är gratis, att det jag gjort på 7 år ska ta MAX 1 år, att dieten ska vara över på helst 2 veckor och att hårt arbete eller att kämpa för något är för tråkigt eller ovärt när det går att uppnå detta snabbare.

Visst mina resultat på så lång tid kanske inte är så imponerande, det finns folk som uppnår det på halva tiden men allt handlar ju om kunskap. Det jag vet idag och säger till mina kunder visste jag inte när jag började träna 2005, inte heller 2009 när jag dietade osv. Träning, kost och kunskap lär man sig mer och mer om varje dag, det är det som är så spännande i mitt tycke.

Tendensen att allt ska gå fort och att man ska ha ”fri” tillgång till allt med internet genererar många mail där folk
1) förväntar sig svar på långa frågor, utläggningar och att man tex ska sätta ihop ett kostschema till en totalt okänd person utan någon som helst prestation tillbaka. Min tid är inte gratis bara för att jag bloggar på min fritid. Missuppfatta mig inte nu jag tycker verkligen om att ha kontakt med Er/mina läsare men vissa försöker tyvärr utnyttja detta istället för att själva ta ansvar och läsa/lära sig det själv. Svarar man hövligt att de då får betala för det uteblir ofta svaren eller så förstår de inte vad man ska betala för. Har ni någonsin blivit klippta gratis av en duktig frisör? Har ni helt plötsligt fått er matkasse gratis på ICA? Nej, trodde inte det.

2) Undrar hur de snabbast kan komma i form, hur det på kort tid bygger MYCKET muskler, vilka tillskott man ska ta och om man inte kan ta fler tillskott för snabbare muskeltillväxt. Visst kan man hyffsat fort komma i bra form om man känner sin kropp och självklart kan tillskott underlätta vardagen men personer som ställer dessa frågor saknar oftast grundkunskap när det kommer till att tex räkna kalorier och då spelar det inte så stor roll vilket tillskott man tar om man inte förstår att man måste äta mindre än man gör av med för att gå ner i vikt.

3) Väljer den snabba vägen. Jag har inte berört detta ämne nämnvärt under alla mina år på bloggen och jag ska inte ge mig in på ämnet ”kryddad gröt” nu eller. Jag kan på tok för lite om det och det blir alltid hetsiga diskussioner med folk som hängs ut och smutskastas. Jag kan bara tala utifrån mina egna erfarenheter och vad jag dagligen ser på gym jag besöker och det är att det är väldigt vanligt förekommande idag och här har vi nog en effekt av tillgängligheten jag pratade om i introt. Google är ett mäktigt sökverktyg och på en hundradels sekund kan du hitta precis vad du vill. Folk gör sina val men många unga killar som väljer den lätta vägen, ja det gör mig lite ledsen. obs. Alla gör vi våra val, jag dömer ingen. När jag började träna så hade jag mig själv (dvs en pinnliknande kroppsform), mindre bra kostkunskaper och en vilja att nå mina mål.

Där jag är idag, ja det är inte mina förutsättningar som tagit mig dit, jag föddes inte med någon superförmåga att bygga muskler eller monster gener, nej det är den där vilja att nå mina mål som jag så många gånger nämnt. Den har tagit mig genom denna del av livet och den har drivit mig att startat ett eget företag, att våga ge upp ett fantastiskt jobb med en bra ekonomisk situation för att sträva efter att tillgodose mina starka inre behov och drivkrafter. Jag är stolt över mig själv 90% av min vakna tid men oftast när jag går och lägger mig funderar jag både en och två gånger på om jag gjort / gör rätt? Vart det ska leda, hur jag ska nå mina mål men jag fortsätter kämpa, på gymmet, med företaget och livet för det är det enda jag vet att jag kan och det enda jag vet har tagit mig dit jag är idag. Min vilja och min kämparglöd. Det handlar om att våga ge upp något för att uppnå något annat/större. Våga ducka för det roliga och lätta idag för att skörda längre fram.

Jag har lagt upp den här videon förut men den är faktiskt värd att reflektera över en gång till. Låt säga att ni fick er drömkropp direkt (om vi byter ut det mot pengar i filmen), vad skulle ni göra då, vad vore kvart att kämpa för? Vissa saker kanske måste få ta längre tid? Träningen kanske är så? För mig kan det räcka med att se att jag går framåt år från år och det absolut viktigaste kanske inte är när jag når mitt mål och min drömkropp, utan att jag når den. Jag tar steg varje dag jag sköter kosten, jag tar ett steg närmre varje gång jag tränar och jag känner det inom mig.  Hoppas ni också känner det, annars får ni se till att ta hjälp med kosten eller träningen för varför ödsla tid, kraft och pengar på något som inte leder er närmre era mål?

http://www.youtube.com/watch?v=2L_cGjQSR80

PS. Jean, detta inlägg skrevs medan jag lyssnar på Time, på repeat. DS.

Tycker ni om det här inlägget så hjälp mig att sprida det bland vänner på Facebook och instagram. Jag uppskattar allt stöd jag kan få av Er där ute. Om det så är att köpa ett IcanIwillarmband eller rekommendera mig till Era vänner som behöver hjälp med viktnedgång, PT eller liknande så hjälper alla gester och former. Tack för Ert stöd där ute.
/Gustaf

GAMEPLAN

15 februari - 18:26


Har ni precis kommit hem från träningen? Eller har ni inte tränat idag? Hann ni inte?
Det finns många måste i vardagen och ibland går planerna i kras utan att det går att korrigera, så kan det faktiskt vara men många gånger tycker jag att folk för enkelt slänger ur sig att de inte hinner för att man måste hinna med allt annat, dvs handling, barn, matlagning, städning och inte minst arbete. Innan vi åkte till USA arbetade jag ungefär 12-14 timmar per dygn, nu i USA blir det lite mindre då ett syfte med denna resan även är att spendera mer tid med Emily och försöka fånga vardagen mer än jag tidigare gjort, men även under de månaderna när jag startade företaget och dietade för fullt så hann jag med allt. Visst, det är lättare när man är två och man kan växeldra med handling och vardagsbestyr men likväl, så finn tiden, det handlar bara om hur man väljer att prioritera. Det finns ett uttryck, minns det inte ordagrant men innebörden är något i stil med att: Den som inte investerar tid till sig själv när det kommer till träning och hälsa, kommer senare i livet få spendera/investera tid när det kommer till sjukdom och ohälsa.

Jag reflekterade senaste över det här när vi satt med Christoper och David på Starbucks för någon dag sedan. Christopher hade varit på Spa och massage en dag och jag själv är usel på att unna mig sådant även fast jag vet hur mycket jag uppskattar det när man väl gör det. Hur som, Christopher drog en ganska enkel parallell till att han inte går ut och dricker sprit, betalar inträde och fyllekäk en till någon gång i månaden utan lägger hellre pengarna på just massagen, spa och relax. Det här sjönk verkligen in i mig, visst det är inte stor grej, men jag är ju en person som är ekonomisk och försöker tänka på mina utgifter och jag går sällan ut, det är inte det att jag är folkskygg, tvärtom, men jag prioriterar annat och när jag väl går ut så går jag ut. Det kanske blir säg 4,5 gånger per år, och då kan jag investera i mig själv, dricka det jag vill och må bra (kanske inte 100 dagen efter men ändå).  De senaste åren har det varit naturligt att inte gå ut och att på så sätt har jag eliminerat en relativt stor utgift / kostnad men jag har aldrig återinvesterat det pengarna jag sparat under dessa år. Jag borde helt enkelt bli bättre på att investera i mig själv.

Åter till tiden och stressen i vardagen.
Jag har tre faktorer som jag tycker är väsentliga för att upprätthålla en vardag med träning.
1. Prioritera – Du vet att du mår bra av träning, du vet alla hälsofördelar, du vet att du blir starkare i vardgen och orkar mer jag fördelarna är onändliga med träning. Tycker du det är jobbigt att komma igång igen med träningen? Ja men sluta då inte träna, dra hellre ner på antalet pass. Den som inte kan lägga 2-3 30minutare i veckan för att dem inte har tid bör seriöst se över sin vardag och utvärdera hur länge man kan köra på i det tempot!

2. Planering – har du väl valt att träna och investera i dig själv så skapa då en plan. Det är ju dumt att inför en ny vecka (tänk er en fotbollsmatch) kasta er ut och sen allt eftersom försöka planera in träningen, det dyker alltid upp saker som just vid det tillfället känns viktigare och bättre att lägga sin tid på, kanske är det så det tidigare varit för dig som gjort att det inte blivit av? Återkopplar till fotbollsmatchen, hur tror ni att det vore om man kastade ut 11 spelare på en plan, utan att de haft en coach som sagt hur det ska spela, vart de ska spela eller vilket mål de har med matchen. Motståndarlaget skulle krossa Er! Var din egen coach och sätt din gameplan för veckan, månaden eller året.

3. Glädje – jag får gång på gång frågan hur jag håller min motiverad och personerna gillar inte att träna på gym. Men träna inte på gym då? Jag gillar inte schack och Whiskey, då dricker jag inte Whiskey eller spelar schack.
Hitta det som gör dig glad, kanske är det dans, pingis, brottning, Ju-Jutsu eller curling. Det viktiga är ju att du göra något som innebär fysisk aktivtet. Hör med dina vänner vad de håller på med tex.

Med det sagt så ska jag arbeta vidare denna fredag och jag önskar Er en grym helg.
Hann inte blogga igår för jag var tvungen att skjuta in en nål i magen för att få död på min Horton.
Hörs senare, har en saftig videoblogg till Er!

/Gustaf

HUR LADDAR DU OM ? – DAGS FÖR PASS 2

8 januari - 16:41

Hunnit med ett rejält benpass idag och har nu försökt ladda om inför bröst och triceps. Att träna två pass per dag är inte likt mig men idag blev det så. Man får helt enkelt klämma ihop för att hinna med allt. Med så lite vila mellan passen är det extra viktigt att tänka på att fylla på depåerna med mer kolhydrater än vanligt. Idag blev det extra pasta efter lunchen och sen ska jag försöka kicka igång igen med gakkic, 3-ph-cm kreatin och beta-alanine. Min och Emilys favorit-PWO just nu – egenbyggd så att säga. Innan benpasset blev det en Celsius så jag alternerar mitt intag av PWO och kör det nästan uteslutande på de pass där jag känner att jag verkligen behöver det.
Kosttillskott och mat är en sak för att ladda om men det som för mig verkligen gör störst skillnad är det mentala fokuset. Det går tyvärr inte alltid att framkalla det men jag försöker bli bättre på att komma i rätt mental fas. Ett sätt som väldigt ofta fungerar för mig och som jag tänkte dela med mig av är faktiskt motivationsfilmer. Videon nedan är en av de bästa motivationsfilmer jag vet. Det räcker oftast för mig att lyssna på den och på det som sägs. Det är så sant och det får nästan alltid mina tankar att skingras och fokuset blir så tydligt, det finns ingen återvändo, det är bara att köra och köra mot målen. Inget stoppar Dig eller Mig! Jag visualiserar mig själv utföra de övningar som jag skall göra på det kommande passet, jag ser mig själv lyfta tyngre än jag tidigare gjort och jag känner känslan i kroppen när det är som bäst. Har ni inte sett filmen så kicka i lurarna och blunda. Jag önskar alla er som ska träna i eftermiddag ett grymt bra pass!
Game Mode – ON! 

/Gustaf

DET ULTIMATA KVÄLLSMÅLET

6 januari - 22:11

När vi ändå är inne på tips och tricks.. klockan börjar närma sig läggdags för del flesta och det sista proteinet skall förtäras innan bingen kallar. Vad ska man äta, när ska man äta, kan man över huvud taget äta efter klockan 8 utan att bli ”tjock”, ja frågorna är många. Mitt tips är att hålla det enkelt och jag siktar på att få i mig så mycket bra protein som möjligt. Har ni skött middagen borde ni ha tillräckligt med kolhydrater och bra fett i kroppen inför natten.
Ni behöver:
– en bunke
– 250 g kesella
– 1 dl casein, ca 30 g, jag kör så klart Body Science Vaniljcasein
– vatten (mängd efter önskad konsistens)
– visp

Text känns överflödig. Bilderna säger det mesta.
Om du intar följande får du i dig dryga 50 g protein som utsöndras under natten, det är det som är det fina med just Caseinet, ett så kallat långsamt protein till skillnad mot vassleproteinet och hydrolysalt som båda två tas upp av kroppen mycket snabbare.

20130106-221314.jpg

20130106-221321.jpg

20130106-221328.jpg

20130106-221335.jpg

20130106-221342.jpg
Svep – svep – svep! ProteinGuden hetsar dig!
20130106-221349.jpg
Dåså, då är du redo att sätta på ”byggmode” över natten och åter fylla på imorgon bitti med en bra frukost. Lite snabbare protein, kolhydrater och bra fett.
/Gustaf

OMEDVETEN GÄSTBLOGGARE – SOFFATLETEN

4 januari - 7:50

Tränade igår med Mr K – aka Soffatleten. Vi har försökt sammanstyrt träning under än längre period och igår var det då dags. Som ni vet tar jag mig tid ibland att skriva mer ”ingående” kring passen och / eller annars blir det mer en mindre rapport från set, vikter och lite bilder.

Igår var inget undantag för mig, det blev precis just så. Vi körde ett riktigt bra pass och jag hann tyvärr inte med så mycket mer rapport än så. Mr K däremot, han satt uppe halva natten och samlade sina tankar så nu får han en shoutout här och får gå in på vårt pass mer i detalj. Det här inlägget är minst sagt smickrande och roligt att läsa för mig, tro inget annat, men det är inte därför jag lägger upp det utan det är istället för att ni ska få någon annans perspektiv på samma pass som jag rapporterade i punktform igår. Jag älskar att se folk pressa sig själva till gränser de inte trodde de hade i sig. Nu besitter Mr K förmågan att ta i, inget snack, så det kanske inte var det tyngsta passet han kört men likväl ett bra pass. Så, här får ni den omedvetne gästbloggaren, I give you, the man with the golden language, Mr K

Omslagspojken, fitnesspinglan & jag

Posted on januari 4, 2013by soffatleten

”Du ser mycket större ut på bild!”
Något sådant vore skoj att bryta isen med, tänker jag när jag med bultande tinningar och stickande läppar tar mig de långa milen genom Kista galleria. Rulltrappa upp, guldgula skyltar som skriker ”SATS”. Det är nära nu.
Länge har vi försökt att få till ett gemensamt träningspass, ända sedan han i höstas (eller var det kanske t o m i våras?) slängde iväg förfrågan. Scheman har varit ur fas, skadebekymmer har satt käppar i hjulet, men nu ÄNTLIGEN har de två funktionerna, vilka utgörs av våra respektive träningsmöjligheter, hittat en skärningspunkt.

Jag är nervös. Vet egentligen inte varför, träna kan jag ju. Prata med folk är jag också rätt vass på när jag vill efter mina år som taxichaufför. Nej, det handlar nog inte om mig. Det handlar om dem.
Han: omslagspojken, motivatorn och blivande AF-profilen (vi kan för enkelhetens skull kalla honom ”Gustaf”) vars blogg jag slaviskt följt sedan första gången jag besökte den. Hon: fitnesspinglan med övermänsklig morgondisciplin och den sjukaste ryggtavlan (låt oss kalla henne ”Emily”) och som inspirerat mig mer än en gång när motivationen varit låg. Dessa ska snart visa sig vara riktiga människor, inte bara väsen formulerade i binära koder. Det är detta som känns så jäkla märkligt.

Jag går in. Musik i hörsnäckorna, för att tagga till lite extra. Som om det behövdes. Har dessutom redan lyckats klunka i mig både celsius och pwo, med perfekt tajming. Kicken har precis kommit, därav de stickande läpparna. Som om den behövdes. Skorna hamnar på hyllan, jag vänder mig om och lyckas direkt krocka med en maskin för benträning. Bra start! Fortsätter in i lokalen, samma lokal som jag för några veckor sedan inte tyckte så mycket om när jag för första gången besökte den. Idag kunde valet av plats knappast ha haft mindre betydelse. Plötsligt står de där! Gustaf, i röd t-shirt, står och värmer upp axlarna. Emily, för dagen i helsvart, ansluter till hans sida i samma stund som en första handskakning äger rum. Vi presenterar oss, i deras fall helt i onödan. Min förberedda kommentar är helt bortglömd, eller kanske snarare nerkörd i halsen. Gustaf är nämligen en riktigt stadig bit. Jag noterar att både han och hans flickvän har en betydligt trevligare och somrigare hudton än jag själv som istället förefaller lätt grisrosa i gymmets sjukhusaktiga belysning. Jag går snabbt in i omklädningsrummet och tar av överdragsmjukisarna, återvänder sedan. Passet kan börja.

Både Gustaf och Emily är förstås jättetrevliga och på ungefär en minut har nervositeten försvunnit. Vi värmer upp i bröstpressen, ökar sedan belastningen på densamma. Åttor är det som gäller. Ett set, två set, 3, 4 set… Redan matt. Kanon, EN övning pallade jag med innan jag dog, är det dags att gå hem nu? Såklart inte, vi har ju ”bara värmt upp”. Över till bänkpressen, benen i luften och 6-reppare på gång. Emily kör på bänken bredvid, striktare än en instruktionsvideo, och Gustaf passar åt henne mellan varven. Borde jag hjälpa till med passningen? Nä, är man van vid en viss person är det förstås bättre om denne assisterar.

20130104-004530.jpg
Bänkpressen går för min egen del helt okej, även om egot får sig en törn varje gång det är min tur och vi först måste lasta av ungefär 200 kg efter Gustaf. Vafan, lillpöjken är ju för bövelen yngre än jag själv! En liten fjärt. I lågstadiet hade jag kunnat vända uppochner på dig, ungjävel! Försöker att inte nedslås för mycket. Lyckas.

20130104-004705.jpg

T-shirtar åker av, uppenbarligen är lager-på-lager jävligt hippt inom fitnessbranschen. Både Gustaf och Emily i bara linne nu, varma. Själv är jag inte bara varm, jag är helt slut! Det visar sig om inte annat i övningen som följer: Incline hantelpress. ”Mellan 6-8 repetitioner” instruerar Mr. Muscle. Jag nickar lydigt och plockar 32 kilos-hantlarna, en vikt som jag lekte med för bara två dagar sen. Nu känns den betydligt mer svårtflirtad. Med Gustafs hjälp och ett och annat anabola-bröl tar jag mig ändå igenom med hedern i behåll. Gustaf själv jonglerar lite med 38:orna och gäspar. Känns det som. Emily har nu avvikit, kör på egen hand p g a en bråkig axel. Misstänker ändå att hon också jonglerar med sina monstervikter.

20130104-004819.jpg

Cableflyes står på tur. Tio reps i två olika vinklar följt av armhävningar på skivstång. En baggis… om jag fortfarande haft känsel kvar i musklerna. Nu är det kontakt som gäller. Kontakt och syra. Till en början går det bra och min lekledare rättar till min teknik när den falerar. Sedan dör jag. Tar mig med nöd och näppe igenom övningen, trycket är enormt. I Gustafs panna tränger en första liten svettpärla fram och han gäspar på nytt. Känns det som. Var det inte han som skulle visa sig vara mänsklig idag? Eller har jag missförstått allting? Kanske är dessa två atleter i själva verket datorprogram och jag är fast i något slags Matrix-värld? There is no spoon? Slår mina förvirrade teorier ur skallen och tar mig samman. Jag känner mig helt färdig. Men det är inte passet, och inte fan tänker jag vika ner mig nu när vi äntligen fått till gemensam träning. I’m fuckin’ Neo. (Alltså, inte verbet ”fuckin’”…)

20130104-004932.jpg

Sista övningen: Inclinepress i maskin med dropp. Until failure och lite till. Först med båda armarna, sedan enarms. Nu finns det inget att spara på. Nu är det krig. Gustaf kör först och jag gör mitt bästa för att både pusha och tråka honom lite. Och visst visar han nu en mänsklig sida – Failure är failure även för en robot – men konsekvensen av mina små psykningar är följaktligen att jag får tillbaka med samma mynt. Typiskt. På slutet är hela jag bortdomnad och orkar verkligen ingenting. Men träningen är över. Jag överlevde. Och hade, trots allt gnäll jag presenterar här, väldigt roligt.

Efter alldeles för lite stretching och lite småprat tar jag sedan farväl av Gustaf medan Emily lyxar till det med lite rodd. Glad i hågen, men redan med en begynnande stelhet i pecsen, lämnar jag ett av mitt livs märkligaste upplevelser bakom mig. Emily och Gustaf – vad ni än är – Det var extremt kul att träffa er och att träna ihop, tack för det! Vill ni köra igen så ställer jag upp när som helst. Och då ska jag också ha en sån där tuff t-shirt över linnet!

/Andreas, over and out.

Tack K för ett bra pass igår, nu trummar vi på tills vi ses nästa gång!
/Gustaf

GUSTAF OLLAS ÅRSKRÖNIKA – 2012 – DALAR OCH TOPPAR

31 december - 1:15

Att det redan gått ett år sedan jag satt och skrev årskrönikan 2011. Dagarna, veckorna och månaderna har gått både stundtals fort och under andra delar av året har det känts som tiden nästan stått still. 2012 är ett år som delvis givit mig de bästa stunderna i livet men också låtit mig känna på den brutala sorgen som infinner sig när någon som funnits vid ens sida i 25 år går bort. Ska försöka ta Er igenom detta år månad för månad, vissa mer innehållsrika än andra. Hoppas ni har laddat upp med en kopp kaffe eller kanske en proteinshake. Let’s do this!

Januari

Årets första månad, normalt har folk ångest över sin vikt och ska påbörja den långa resan mot sommarformen. Själv var jag tyngre än jag någonsin varit och trivdes rätt bra med det. Toppnoteringen var 106,4 kg – konstig nog gick chinsen bättre än någonsin trots den inbyggda viktvästen. För mig att ligga på 106 kg krävde mycket arbete, det var lika mycket planering för att få i sig allt som vid nedgång. Många tror att det inte är några problem att gå upp i vikt och visst, om man inte bryr sig vad man äter, då är det ingen utmaning men när man försöker få i sig bra protein, kolhydrater och fett, ja då tar det mer tid och kräver mer planering.

Emilys inlägg som gästbloggare blev väldigt uppskattat bland Er läsare och inför 2013 kanske vi tillsammans kan ta de här inspelen till en ny nivå. Har skapat en del nya kontakter som kanske kan ha ett och annat ord och erfarenhet att dela med sig utav. Under januari gick jag även från Team MM Sports till Team Body Science. Nästa steg blir Team Body Science Elit, där Kristian Sewén och de riktigt vassa atleterna håller hus.

Jag läste även Body som vanligt och på omslaget var vinnarna av Omslagstävlingen 2011. Jag ska inte säga att jag bestämde mig för att söka då, men ett litet frö planterades iaf. Mer om detta längre ned.
Har kikat igenom resten av mina januari-bilder, för jag sorterar månadsvis, precis som mina playlist på spotify (första låten på min januarilista var, Mange Makers haha) och så mycket mer spännande hände inte denna månad. Det var mest träning, pendling till Dalarna och redan här en hel del tid med morfar som i slutet av Januari blev inlagd på boendet som skulle bli hans sista.

Februari

Det bästa som hände under Februari var att jag och Emily blev sambos. Jag flyttade till fina Råsunda i Solna och helt plötsligt insåg vi hur många fördelar det var med samboskapet. Våra separata förråd med tillskott blev helt plötsligt även dem sambos och 1+1=3 i den boken. Detsamma gällde med tvätten. När jag inte orkade tvätta tog Emily, bokstavligen, på sig den bördan. På bilden blev det kanske lite för tungt men hon gjorde det iaf.

SATS Spårvagnshallarna invigdes och självklart var stockholmsgänget på plats. Lyfta alla hantlar, testade vikskivorna och lekte på löparbanorna. Gillar gymmet i sig men en del av utrustningen är inte helt i min smak men det är en ynnest att ha så många anläggningar att välja mellan när man ska träna. Samma månad gjorde herr 106kg 21 chins vilket då var personbästa. Detta var perioden innan jag började fulchinna och trycktesta syragränserna.

Efter 1½ års pendlande till Insjön var Traineeperioden över och jag gick till min roll som Verksamhetsutvecklare på Clas Ohlson. Placeringsort Stockholm innebar mer jobb här i Stockholm men morfars tillstånd försämrades successivt och jag försökte därför arbeta så mycket det gick i Insjön. Månaden präglades annars av tunga träningspass, både mentalt och fysiskt. Kroppen speglade min livssituation ganska väl men samtidigt blev gymmet ett sätt att koppla bort allt som var utanför och allt som var tungt, om än bara för en stund så var det en viktig liten stund. Jag samlade energi och ork för att vara stark åt morfar och min mor. Den här månaden var den månad som Morfar genomgick den största förändringen. Från det att han kom till boendet i slutet på Januari då han sprang runt utan den förespråkade rullatorn, klagade på att folk var gamla och trötta (trots sina egna nästan 93 år) till slutet på Februari då han knappt orkade ut ur rummet för att äta. Som ni förstår var både januari och februari mörka månader i mitt 2012 men som tur var har jag världens finaste vänner, bloggläsare och människor runt omkring mig som stöttade och lyfta min vardag så mycket det bara gick. Vill rikta ett stort tack till Er alla som läser detta och givit mig någon form av tröst, push eller bara delat med sig av era tunga perioder, det var många som gjorde det. Tack

Viktmässigt höll jag 106 kg, och som en slump hittade jag mina mått från 2007 när jag packade upp flyttlådorna. Passade därför på att ta mig mått igen och nedan har ni resultatet. Växt på rätt mycket de senaste åren. Om ni inte redan har gjort det, skriv ner Era mått. Ni kanske inte tänker det är så kul att göra det nu på grund av massa olika anledningar men tiden springer och om 1 eller bara 2 år tittar ni tillbaka och ler åt de måtten ni då kommer äga!

Mars

Det vi länge vetat snart skulle ske men samtidigt aldrig ville skulle hända inträffade morgonen den 16 mars, en månad före morfars 93-årsdag. Han somnade in med mina systrar sovandes bredvid honom på rummet. När jag nu skriver om den här dagen spelas allt upp framför mig, hur jag kliver in på rummet och han ligger där, lugn och tyst. Bröstkorgen rör sig inte länger.. tårarna och saknaden kommer tillbaka men jag har bestämt mig för att inte skriva mer om denna jobbiga händelse här i årskrönikan. Morfar var hela tiden positiv och såg det lilla ljusa i stunden, oavsett mörkret och det ska jag försöka ta med mig i resten av mitt liv och en liten glimt av det är att inte skriva om det jobbiga utan istället minnas det 1000-tals timmarna vi fick ihop och de banden vi knöt de senaste 10-åren efter att mormor gick bort. Vill ni läsa mer om mina tankar kring morfars bortgång kan ni klicka här. Ta vara på Era mor- och farföräldrar. Tyvärr är det lätt att man tar dem för givet och inser det först när de är borta.

Under en längre period hade jag läst Jon Olssons blogg och under mars månad tog jag mig äntligen mod att kontakta herr Olsson. Det blev ett lyckat försök och några veckor senare damp det ned en inbjudan till en första gymdate. Hög på lycka efter ett bra pass spelade vi in en snabb videoblogg (se nedan).

Avslutade månaden med att boka sommarens USA-semester. Kändes riktigt skönt att ha något att se fram emot. På jobbet gick det bra och även om man inte kan tro det idag, med tanke på mina ”nästan jämt i träningskläder-outfits (gillar inte det ordet, outfit) så har jag ett intresse för kläder och stil. Jag säger inte att jag har stil men man kan tycka att det är kul för det! Började nu bli som så att kläderna satt lite sämre, vissa grejer passade inte för de blev för stora och det är inte jättekul att köpa fina kläder som man bara kan ha under en begränsad tid. Detta är en ständig utmaning för folk på diet. Kanske vore gummikläder som är flexibla en affärside?

April

En solig Aprildag rullade jag och Emily från Falun upp till Bollnäs för att träffa min vän Andreas, hans Cissi och deras lilla nyfödda skatt. Vi hade en superdag uppöver och det är konstigt hur livet kastar en från slutet på morfars liv till början av ett annat. Freja sov som en lite köttbulle i min famn, en tjej som idag kartat på sig rejält och busar för fullt med mamma och pappa.

Det började även dra ihop sig mot sommar och högaktuella dietens vara eller inte vara inför sommaren väckte många frågor och diskussioner så jag skrev ihop ett inlägg om det som blev uppskattat. Läs inlägget om ”deff eller inte

Fitness Five 2011 visade sig inte bara lärorikt ur diet/laddningssynpunkt utan bidrog även till några bra bilder som Martin på Dcore knäppte under tävlingen och i Aprilnumret av Body såg man min snygga haka precis ovanför chinsställningen. Ovetandes av vad som skulle komma var jag grymt stolt och ärad att få vara med i denna vällästa tidning. Medverkan nr 1.
Min vän Emil i Uppsala, ni kanske minns honom från förra årets film från Decembercupen, har under året varit en stark influens till mitt egna företag och ett MMS som jag idag fortfarande har kvar på min telefon fick jag av honom i April. Denna enkla men ack så vassa text har varit min ledstjärna under stora delar av året:

“THINGS THAT MATTER MOST MUST NEVER BE AT MERCY OF THINGS THAT MATTER LEAST”
Goethe

Tack Emil för stödet under året!

Maj

Officiell dietstart. Både jag och Emily påbörjar vår 7 månader långa resa mot Decembercupen och Luciapokalen. När jag idag tittar tillbaka på min diet blev den för lång men mina beräkningar stämde när jag började dieten och det huvudsakliga syftet med så lång tid var att det skulle gå sakta ner och mängden muskelmassa jag då skulle förlora var mindre. Tror även jag lyckades bra med det målet men medlet, dvs tiden, var för lång. Tur man kan lära sig av sina ”misstag”. Första måltiden på dag 1 blev riktigt misslyckad då kycklingen (ej skit bakom sparkana, denna gång) inte var något vidare pigg. Man ser verkligen hur maten växer i munnen.

http://www.youtube.com/watch?v=oDDPJpvnY7w

Under en jobbvecka i Falun gick jag in på Temple of Art och bokade ny tatueringstid. Det var dags att rita lite på vänsterfoten också. Då vi hade bokat sommarens USA-resa valde jag att lägga tatto-tiden efter hemkomst för att slippa mecka med salvor, sand och sol i USA. Det är lite svårt att undvika solen i Los Angeles.

Träningen gick bra och vädret visade upp sig från sin bästa sida under maj. Emily började planera för min födelsedag och det tyckte inte jag var några konstigheter. När hon skickade SMS och frågade vart jag ville fira min födelsedag svarade jag helt sonika som jag kände.

Nu blev det inge firande på Medis men den efterföljande konversationen blev ett minne för livet, haha. Lyckades tajma in några pass till med Jon innan Gumball och ett av de tyngsta var konditionspasset i Hammarbybacken. Kanske var det just den lilla droppen som gjorde att han orkade hålla koncentrationen och ta sig först till alla meeting-points under den tiden hans bil fungerade?

Juni

Nere kring 99-98 kg redan efter en Maj-månad där vikten bara rann av utan större justeringar. Träning i Falun med Jocke och Johan en varm dag i början på Juni gav bra tryck i kroppen och vi dokumenterade formen efter passet.

Har inte hittat på så mycket mer på Juni. Vet att vi hade en extremt intensiv period på jobbet för att få klart ett projekt inför semestrarna vilket tog mycket tid. Annars firade vi min födelsedag hos Emilys föräldrar som dagen efter skjutsade oss till Arlanda för avfärd mot USA i 3 veckor.

Väl i USA åt vi på Firehouse Grill, tränade på LA Fitness, brände oss på samma sätt som vi gjorde förra året (på stranden) och njöt av pedikyr och Frappochino. En dag i Santa Monica fick jag för övrigt iden med min första IcanIwill-keps och två dagar senare förverkligade jag den. När jag postade en bild på Istagram började folk fråga vart man kunde köpa dem och iden till kepsarna föddes..

Juli

Juli är en månad jag minns med glädje, kanske första månaden jag kände mig glad igen efter morfars bortgång. Vi hade verkligen några riktigt bra veckor där vi bland annat körde ett pass med Binais Begovic aka Gladiatorn Wolf, shoppade, solade och åt god mat.

Vi fick även chansen att tillsammans bocka av en av punkterna på min Bucket-List, nämligen att köra delar av Highway One i en cab. Av någon tråkig anledning blev filmen hackig och pixlig, trots HD-kamera, i detta fall är det nog okunskap hos mig som ställde till det. Oavsett, här nedan är lite videos från vägen upp mot San Francisco, Alcatraz och Highway one. I det andra klippet är volymen låg i början och hög på slutet.

Alcatraz är ett måste om ni besöker San Francisco. Tänk på att boka innan ni åker då det är slutsålt flera veckor framåt!

Som ni sett från bilder tagna och upplagda innan Juli så är bilderna i helt annat format och under Juli lyckades jag äntligen, med stor hjälp från John, sjösätta version 2 av GustafOllas.com. Ny funktioner, design och mer fokus på upplevelse. Blev och är riktigt nöjd med utseendet.

Under semester påbörjade jag även mitt instagramäventyr på allvar. Tror jag registrerade mitt IG-konto redan 2010 men det var inte lika populärt och integrerat då. Tror att det var i Juli som jag använda hashtaggen #IcanIwill för första gången. Idag är det över 14 400 bilder taggade med den.. känns verkligen som suget finns därute för att fortsätta utveckla detta koncept och det är precis det jag skulle till att göra några månader senare..

Toppade Juli månad med att jag kom med som månadens fysik i Body! Medverkan nr 2

Augusti

Dags att lägga sig under nålen igen. Minnestatueringen för morfar satt som en vänster bredsida i krysset. Sved och stack rätt bra även den här gången och när han träffar en nerv så vill man bara skrika rakt ut men det var på nått vis lätt att fokusera på syftet med tatueringen och härda ut. Så nöjd att jag gjorde den!

Tatueringen var en del av en förändring, ett landmärke i min historia, mitt liv.
Efter många nätters funderingar och diskussioner med Emily bestämde jag mig tillslut för att ta ett stort steg. Att bli egen, att ta tjänstledigt från min fasta tjänst på CO som jag verkligen kände mig bekväm i men det fanns ett inre driv och en inre längtan efter annat då och nu i livet. För er som vill läsa hela inlägget om det stora steget <– klicka där.

Vi fick även tillfälle att åka upp till Bollnäs igen för att inviga lilla Freja på riktigt, eller hennes namn iaf. Dop och denna bild är så vacker och en personlig favorit från sommaren. Tack Andreas och Cissi för att vi fick dela den dagen med Er!

Kort efter att mina fivefingers hämtats på posten så åt jag lunch med Jon efter ett träningspass och han frågade mig då om jag hade tid att köra hem hans Lamborghini från Tyskland. Jag funderade länge och väl, (ungefär 0,1 sek dvs tiden det tog för mina små skrumpna celler att förstå att han inte drev med mig) och sprang direkt hem och bokade flygbiljett. På min Bucket-list står det även att jag ska äga en Lamborghini och man kan väl säg att jag fick en försmak under den 17 timmar jag fick spender i Jons Gallardo! <– Fler bilder och mer detaljer hittar ni i inlägget

Det var inga som helst problem att dieta det dygnet. Jag hade fullt schå att hålla monstret under 200 km i timmen på autobahn då takboxen, ja för er som inte vet det så har han, oavsett modell, takbox på sina bilar och den var bara testad för 210. Lite trist när man för en gångs skulle får chansen att driva en vilde på riktig väg.

Dieten gick fortsatt bra och formen kändes bättre och bättre för varje vecka och utan att jag egentligen tappade särskilt mycket ork eller tryck i musklerna. I augusti tycker jag själv att jag hade den bästa formen under dieten. Lagom helt enkelt. Vikten låg stabilt på 94-95 kg då jag under någon veckas tid varit sjuk och drog med mig vätskan en bit in i september. Målet jag satte när jag började träna 2005 var 95 kg i bra allround-form med en symmetrisk fysik. Det närmare sig!

September

September september september. WOW – vilken månad.
Emily fyllde år och vi tog oss en ätardag på riktigt. Firade stort och åt som kungar. 2 dagar senare, vätskig och fortfarande mätt, ringde Body och frågade om jag vill / kunde ställa upp i Omslagstävlingen. Drog snabbt i nödbromsen, ströp vätskan, minimalt med kolhydrater och cardio. Gjorde mitt bästa för att förfina formen inför kommande dag. Det går inte att göra särskilt mycket på en dag men jag gjorde mitt bästa och i slutändan blev det faktiskt helt OK, även om jag kunde varit i än bättre form om jag inte svullat två dagar tidigare. Beslutet att ställa upp fattade jag tillsammans med Emily, som fick höra all formnoja-panik, för att våga visa upp mig själv, bra PR och smart PR. Rent formmässigt var jag inte nöjd och funderade på att hoppa men sen lät jag det sjunka in några minuter och valde att ställa upp ändå med inställningen att jag skulle göra det bästa jag kunde.

MMsports invigde sin butik på Sveavägen i Stockholm. Det blev en heldag i butiken med häng, bars och mera häng. Träffade många trevliga personer som förgyllde min dag och MM var mer än nöjda med invigningen. Formen var mycket bättre några dagar efter fotograferingen som ni ser!

Efter att jag kört Lambon tänkte jag att det skulle bli svårt att toppa rent prestandamässigt i en bil men när jag fick uppdraget att flytta kolfiber-R8 från punkt A till punkt B inom Stockholm, då fick jag så jag tag. Har aldrig i mitt liv tidigare varit rädd för en bil men den här bilen, med 800 hästar och kolfiber, den skrämde mig! FY F*N VILKEN BEST!

Oktober

Den 1 oktober, en måndag, klev jag ur min säng tidigt på morgonen, snarare natten. Gick till vårt bord i köket, satt mig ner och tittade ut genom fönstret. Råsunda låg öde och mina tankar fick fritt spelrum, precis den tiden på dygnet jag fungerar som bäst. Jag satt där och tittade ut genom fönstret.. Idag skulle jag inte gå till ”jobbet” utan idag skulle jag börja JOBBA med MITT.. mitt egna aktiebolag. Det kändes surrealistiskt och smått skrämmande. Det gick dock bra då mina första kunder redan tidigare hört av sig och velat ha hjälp så det var bara att sätta igång. En djupare Gustaf kom vid denna tid fram och jag kom på att det vore bra med en best of kategori att samla sina inlägg i. Sagt och gjort, den har ni HÄR för er som vill läsa de inlägg jag känner mest för.
Är det något inlägg ni saknar så kan jag lätt lägga till det.

Videobloggarna har det ju varit lite upp och ner med. Ena gången tycker jag det känns bra och andra gången skäms jag för mig själv. Känns inte som jag har något vettigt att säga över huvud taget – och ni vet att jag vill göra något vettigt eller inte alls. Ni skrev dock att ni gillade videobloggen som jag gjorde i ära till Kai Greenes ”A day in a life” – här blev det en dag på diet..

Under Oktober månad fick jag även hem mina IcanIwill-wristwraps v1. Rosa och Gröna. Mäktigt att öppna upp 100 par som det nu endast finns ett par kvar av. Så klart kommer påfyllning och hint kanske någon ny färg?

November

Approved food gör intåg på riktigt och folket hyllar den Hemliga kocken som lagar snabba, snygga(bilder) och goda maträtter. Under dieten var min variation ganska sparsam så den hemliga kockan lyfte upp det till en ny nivå. Tack mannen!

Dieten börjar äntligen (för nu var det äntligen) lida mot sitt slut och tävlingen var i sikte! Emily och jag bad min vän och tillika fotograf Marcus Uggeldahl att föreviga vår form i ett spontanprojekt. I Uppsala tog Rickard Wendt, som sedan vann mellanklassen, emot oss med öppna armar på sitt gym och det tackar vi ödmjukast för. Grattis igen till DC-vinsten!

Lyckades även vaska fram den första prototypen av mina kepsar. Häftig känsla att gå från idé till en färdig produkt.

Ett bra armpass på dieten i November förevigades och lades ut på Facebook och Instagram.
Har nog aldrig fått så mycket respons på en bild och när jag dessutom blev uppmärksammad av en bloggläsare att min ”före-efter”-bild som jag satt ihop postats på en sida på Facebook för motivation/förändringsbilder blev det bara än mer. Det man får ha i åtanke är att det är två kontraster. Bicepsbilden ser BRUTAL ut och så stor/fyllig är jag inte om jag själv får säga det. Vinkel, lite ljus och bra form kan göra mycket! Kommentarerna till bilden i den australiensiska gruppen var ungefär 80% = ”ROOOIDS, STEEROOIDS” och 20% – ”its possible and you are just jealous”. Sen att personen som postade sa att det var 5 år och inte 7 år mellan bilderna kanske spedda på diskussionen lite onödigt mycket.

December

Månaden som avslutar året och den här månaden gick i dur, helt klart.
Den 1 December stod jag på scenen för första gången. Det mesta hade gått planenligt och jag stortrivdes på scenen, även om jag kom långt ner i bedömningsprotokollet så hade jag så ofantligt kul. Det kan tyckas konstigt att man njuter av att stå och spänna sig men då njöt jag som aldrig förr. 7 månaders hårt arbete hade nått sin kulmen. Ska inte skriva så mycket mer här om detta då ni förmodligen redan läst min sammanfattning. Om inte så har ni det inlägget som vanligt där –> ”Bland riskakor och brunfärg – min athletic fitnessresa”

Finns två filmer från Decembercupen. Den ena har Jonathan filmat och den andra har jag och Marcus satt ihop.

Tack Jonte!

Helgen efter var det min tur att styra bilen mot Göteborg och Emilys tävling. Kände så bra att få agera stöttepelar och coach till henne för att ge tillbaka delar av det hon gav mig under DC och sista tiden på dieten. Resan vi gjorde tillsammans var fantastisk och vi lärde oss väldigt mycket. Helgen i Göteborg blev superlyckad och den hade varit perfekt om Emily fått visa upp sin finalbikini som hon lagt så mycket tid på. Du var ändå bäst i mina ögon baby!

Efter Emilys tävling och under December hände sedan så mycket på så kort tid. Jag lyckades kamma hem omslagstävlingen, jag blev intervjuad i Body Radio och Dalarnas Tidningar (jag vet småstadsyndrom) skrev ett mittuppslag om mig. Det har varit lite svårt att hänga med i denna omtumlande period för en person som tidigare inte synts mer än på bloggen och med egna valda ord. En fantastisk månad helt enkelt och det har hållt i sig hela vägen tills idag, eller ikväll eller inatt. Klockan är strax innan halv 2 den 30, fel 31 december. Emily ligger bredvid mig och sover, trots knastrande tangenter och vi har kört ett benpass på Må Bättre, ätit middag med min mor och imorgon blir det träning med lillasyster och hennes Robin! Julen var perfekt med bra klappar, god mat och precis innan lyckades jag genom mitt företag färdigställa ett avtal som är så viktigt för mig. Så fort de sista är klart kommer jag meddela er.

Inför 2013 är det träningsmässiga fokuset inställt på att öka volym på bröst axlar och vader (mest). Jag kommer spendera minst 2½ månad i USA, Jan – April  i LA med Emily och testa livet på riktigt i staterna. Jag har fortsatt stora planer för företaget och min personliga utveckling. Min förhoppning är att jag kan fortsätta inspirera och motivera Er som personer och atleter. Jag kommer fortsätta köra min grej och ni vet ungefär vad ni får. Jag vill försöka utveckla videobloggandet en del då det passar bra i USA då färger, mat och allt är lite större, bättre och snyggare.

Med det sagt så ska jag försöka runda av det här inlägget och det har känts lite som Emily valde att formulera sig när jag igår sa att jag hade ”9 månader kvar att skriva”. ”Det är ju en hel graviditet” och lite så har det känts. Kanske inte den bästa av mina årskrönikor men jag är nöjd med tanke på den arbetsmängd som konstant ligger just nu. Är mest glad att jag fick den färdig. Jag vill avsluta med att tacka alla Er läsare. Om ni inte hade läst min blogg, kommenterat och spridit och delat mina länkar hade jag inte varit där jag är idag. Stort tack. Hoppas ni har fått ut mycket av det här bloggåret för det har jag. Trots att året, som ni gång på gång märkt, speglats av morfars kamp och bortgång så har slutet på 2012 varit den bästa perioden på väldigt länge! Nu fortsätter vi jobba hårt på alla plan och gör 2013 till ett ännu bättre år för det är som bekant hårt arbete och din egen vilja och förmåga som formar det kommande året. Ingen kommer göra det åt dig, så skapa ditt bästa år! Sen kan jag personligen tycka att hela grejen med nyår är en hype. Det blir ingen större skillnad från en dag till en annan mer än ett datum. Dessutom tycker jag att vi formas för mycket av regler och förutsatta datum i vårt samhälle. ”Nu är det nytt år, nu jäklar ska jag börja träna” – varför just då? Börja din resa eller förändring när du känner för det och när du är redo. Att det står 1 januari 2013 gör ingen skillnad för din kropp. För mig är det varje dag som är viktig, oavsett datum.

Så, till sist, är det så att du något speciellt minne från mitt bloggår 2012 eller något inlägg som du gillade mer än alla andra? Dela isf gärna med dig av dina tankar och vad det gjorde för dig. Precis som Johan Avesand gjorde den 12 december, det betyder jättemycket för mig!
Återigen Tack till alla Ni där ute som läser och kommenterar och ett extra tack till:
– Emily
– Min familj och mina vänner
MM Sports & Team Body Science
– Magnus och hela Celsiusgänget
Jon 
– John
Marcus 
– Alla som använt eller använder hashtaggen #IcanIwill på instagram!

Önskar Er alla ett Gott slut på 2012 och Gott Nytt År!
Nu tänker inte jag blogga mer det här året! 

/Gustaf

WWW.UGGELDAHL.SE – FOTOSESSION

27 november - 22:50

Med 74 timmar kvar kommer halsontet. YES! Frikkin love it. Blev ingen träning idag. Kurerat halsen, vilat och jobbat istället. Får se hur jag mår imorgon men ett lättare pass blir det nog oavsett. Finns inget halsont i världen som kan stoppa mig från DC nu och det enda som kan vara ”risky” är att kroppen binder vätska (mer än vi vill) för att bunkra upp inför ev förkylning/sjukdom men det förutsätter jag släpper oavsett. Upp på scenen ska jag. 94,1 kg kvällsvikt och ”vattenmärken” efter strumporna.. hihi.
Marcus har slitit och sliter fortfarande med redigeringen av bilderna. Även om det tog närmare 3 timmar igår på plats så är det minst det dubbla framför datorn sen. Tack för att du tog och tar dig tid. Kanonbra bilder i flera olika nyanser. Här får ni ett axplock. Kika in på Marcus hemsida (www.uggeldahl.se) om ni behöver hjälp med fotojobb i något sammanhang. Duktig och grymt trevlig!


Jag gillar bilderna riktigt mycket!
/Gustaf

LAX PÅ KNÄCKEBRÖD

7 november - 12:18

Underskattat, lätta, gott och bra!
Laxen är stekt i vitlök, peppar och lite färskpressad lime. Dra på en nypa flingsalt när du precis stekt klart och släng på ett en-två skivor Falu Rågrut. Serveras med väl kyld Celsius (eller Pepsi Max) – JW ger mig inspiration.

/Gustaf – den icke-hemliga kocken – när tid ges

VAD GÖR JAG FÖR ATT INSPIRERA DIG?

31 oktober - 8:59

Nu vill jag öppna upp för lite diskussion så här på onsdagsmorgonen. Idag är jag sprängfylld med energi efter spinningintervaller på morgonen och efterföljande frukost. Ett gäng wristwraps kommer åker iväg till glada ägare under dagen och jag vill bara påminna Er att lägga en beställning på hemsidan då jag denna vecka bjuder på frakten om ni köper mer än 1 par! Vidare har jag kund i eftermiddag men genomgång av träningsschema och PT-timme. Ska bli fantastisk kul att se denna person gå framåt genom mitt träningsupplägg. Efter det ska jag krossa i dipsen med Leo och sen bara njuta av middagen och att jag fått spendera ytterligare en dag i mitt liv precis på det sätt jag önskar och vill. Nu till pudelns kärna i detta inlägg.

Igår efter passet med Patrik, som var det första vi körde ihop, fick jag ett mail från honom där han skrev hur han kom på sig själv sitta och le på tunnelbanan på väg hem. Anledningen, förutom att han var så trött efter roddintervallerna att han inte orkade se allvarlig ut, nej utan känslan som infann sig i kroppen efter ett sånt där bra pass ni vet, när man presterat PB (som han), tagit ut sig rejält, känner kroppen be om föda efteråt och endorfinerna bara sprutar. Man är helt enkelt lycklig – efter ett träningspass! Har ni inte upplevt det har ni något att se fram emot.
Vidare skrev Patrik att jag hade inspirerat honom och att det var hans bästa träningspass hittills i sin gymkarriär.
Det är fantastiska ord att få höra och det får MIG fylld med energi – tänk att jag kan få någon annan att känna så som jag känner när min träning går så där bra? Vidare samma kväll skrev en av mina gymhowmiez att han och hans kompis nästan varje pass kom in och diskuterade mig på något sätt och att jag motiverade dem att träna hårdare och att de blev inspirerade av mitt arbete med IcanIwill. De här två händelserna, plus all positiv feedback på Instagram fick mig verkligen att börja fundera igår kväll innan läggdags.

Vad gör jag? Seriöst, vad exakt gör jag – för att inspirera och motivera folk att ta sig till gymmet, ta i mer på gymmet, köra skiten ur sig i roddmaskinen och prestera PB efter att ha läst ett blogginlägg?

Ur min synvinkel är det på riktigt svårt att förstå – jag skriver min blogg som jag nu gjort i snart 7 år och min vardag rullar på, om än vissa undantag med tävling och nytt företag. Tränar som jag alltid gjort med viljan att bli bättre varje pass och sen har min utveckling, rent kroppslig och mentalt gått framåt de senaste året på grund av just hårt arbete.
Vore riktigt kul om ni kunde ta Er tid och skriva någon rad.
Det här är inte för att jag behöver någon form av EGOBOST utan bara bra för mig att veta. Feedbacken kommer hjälpa mig nått enormt när det kommer till att utveckla mitt företag och mig själv vidare och det kommer ge avkastning till Er!

Avslutningsvis – morgonens höjdpunkt – Jons Shoutout på Facebook (herrn har ju 47 000 personer som följer honom på Facebook) om mina Wristwraps – TACK! Tack som F*N!

/Gustaf