Arkiv för kategorin Inspiration

DEN MENTALA KAMPEN PÅ DIET – IN MY HEAD

26 oktober - 19:00

Börjar inlägget med att jag är medveten att det är ett eget val jag gjort att gå på diet, och att gå på diet så länge – man fattar de beslut man fattar utifrån den information och kunnande man besitter vid just det tillfället. Utifrån resan och det beslutet lär man sig sedan nya saker om sig själv och sin kropp. Så, detta inlägg är inte ämnat som en whine post utan jag ska försöka måla bilden av hur tankarna går i min skalle just nu inför de kommande 35 (36 om jag räknar med idag) dagarna kvar på diet och lite hur jag idag planerar och resonerar kring tiden efter.

Ni som är relativt nya kanske inte är helt med på hur och vad det är jag ska tävla i. Kort och gott kan man förklara Athletic Fitness (AF) som en gren inom skkf.orgs flora av tävlingar. Det som skiljer Athletic Fitness från Bodybuilding eller Fitness (tjejer tävlar inom Fitness i Sverige) är att AF innehåller prestationsmoment.
Grundupplägget ser ut som följer:
- 1) Du delar de tävlande efter längd, + eller – 180 cm.
- 2) Först visar du upp din fysik i 4 obligatoriska poser, Framsida, högersida, rygg, vänstersida. Bedömningskriterierna är enkelt sagt ”en atletisk kropp” – symmetri och form (kroppsfett) bedöms. Domarna ger varje tävlande en placering, du ska ha låga ”poäng” då du är högt rankad av många domare dvs.
- 3) Därefter följer Chins och Dips. 2 styrkemoment – du samlar repetitioner och får addera dessa två. Utifrån dessa får du nu en ”ny” placering tillsammans med dina poäng från fysikbedömningen (de räknas om så att du inte ”förlorar” på att vara 1:a i fysiken :] )
- 4) Sista grenen blir sedan rodd – på Decembercupen är det 1 min – maxrodd – så långt du kommer i meter.
Efteråt vet man vem som har vunnit, rätt lätt va?

Vidare fungerar det som så att: är det fler än 15 anmälda i någon klass (jag går i långa klassen +180 cm, 14 anmälda i skrivande stund) så kommer de som kommer på 16-plats och sämre att ryka vid fysikbedömningen. Domnarna placerar alltså dessa personer längre ner i den totala bedömningen. Då är tävlingen över – slut – du får åka hem. Så, ni kanske nu har börjat förstå att här ligger utmaningen och den del som jag just nu går och funderar, beräknar och balansera mest just nu (obs! utmaningen, det är kul att det är svårt, för när/om man lyckas blir man så jäkla nöjd!). Man ska alltså både prestera OCH vara i bra form. Att komma i riktigt bra form är ”inga” problem. Det kan man göra dels genom att dieta jääkligt hårt på slutet så man drar bort så mkt fett som möjligt, sen kan man även tömma kroppen på vätska och kolhydrater veckan innan tävling för att sedan ”ladda” med kolhydtaer och diverse trix. Det är en konst men man ser jäkligt bra ut på scenen, däremot känner man sig (talar av erfarenhet) totalt kass, illamående, tom, borta osv – men kan alltså aldrig prestera bra under dessa förhållanden.

Nuläget
Emily tog över och skar ner en del på det totala kaloriintaget för drygt 1,5 vecka sedan. Har tappat en hel del vikt och den sista vätskan från förkylningen jag drog på mig. Jag tycker nu att jag är in min bästa form någonsin på denna vikt. 90,4 (flug)kilon visar vågen på morgonen. De mesta formerna är framme men när man dietar så här hårt och så här länge så vill man alltid bli lite bättre. Någon gång måste man säga OK hit men inte längre. Jag är inte riktigt där än. Vi kommer dra på en vecka till med samma tempo och det innebär två högdagar där jag fyller på lite mer. Min ursprungsplan var ju att vara i bra form i god tid och kunna testa lite laddningar (ja man laddar inför AF också) och se hur kroppen svarar.
På söndag blir ett sådant test. Posering, chins, dips och rodd med Kung Sewén! Bättre domare, tipsare smygcoach får man inte helt enkelt.
Har haft 2 ”vilodagar” – kört min cardio men ingen styrka. Legat på samma intag som tidigare men exkluderat styrketräning. Detta gjorde vi för att min kropp sa ifrån pga låga kalorier, mycket träning (hade sullat bort vilodagarna – inte ett hett tips). Det mentala i den här delen av dieten kommer in när man börjar prestera sämre än tidigare på tex 106 kg och laddad med mat kontra 91 kg och färre reps i tex dips. Man börjar fundera, vrida och analysera – allt ska lixom gå på räls hela dieten är ju tanken – man ska bli hårdare och hårdare i formen och prestera bättre och bättre men tillslut kommer en skärningspunkt där man måste inse att man får ge bort lite på karusellerna för att vinna på gungorna. Här gäller det att man har en balansplatta och en stöttepelare. Som tur var har jag det. Mot bästa formen och sen landa för att öka i prestationsmomentet är alltså planen nu.

Mentalt vs fysiskt
Många tror att att jobbigaste är att ”känna sig hungrig och aldrig mätt” – visst det är jobbigt men i mitt tycker är det en piss i Mississippi. Drick dig mätt och vänta 10 min efter maten så är tänker du inte mer på det. Man lär sig helt enkelt. Det mentala är däremot tyngre. Det är med dig varenda timme på dygnet, varenda moment du ska genomföra, varenda muskel/kroppsrörelse finns det där – påminner dig om att du är trött i skallen eller musklerna. Man längtar efter så mycket och måste stålsätta sig och fokusera varför man går igenom den här dieten – vad målet är och vad belöningen är men samtidigt försöka njuta av att vara i bra form för när man sedan är ”off”, äter och är glad i maten så vill man helst av allt ha lite bättre form så musklerna syns, jag vet det är upp- och nedvända världen där det optimala är att hålla bra form året runt men försök säg det till en person som dietet och behöver fylla på sina depåer efter en lång och tuff diet där man räknat och planerat sin vardag ner på gramet varje dag. Det gååår inte – oftas, så klart finns extremfall. Jag vill slå ett slag för det mentala lasset alla dietare drar mot sina mål. De som aldrig tagit sig igenom eller ens försökt göra en rejäl diet och ta sig mot tävlingsform vet och förstår tyvärr inte delar av det jag beskriver man ibland tappar man alltså seriöst livsgnistan. Utan mat och med sämre sömn (jag sover ofta sämre på diet) finns det inte mycket som blir roligt i livet. När man däremot tar sig igenom dieten, når sitt mål och efteråt kommer upp från ”hålet” – jäklar i min låda vad stark man känner sig och vad mycket småsaker man uppskattar. Allt handlar väl så klart om kontrasterna och det är verkligen så att när man tar bort eller minskar ner på basala saker såsom sömn och mat – ja då uppskattar man det nått enorm när man får det sedan.

Me myself and I
Som person vill jag alltid, alltid prestera det bästa jag kan, jag blir sjukt irriterad, besviken och arg på mig själv när jag inte presterar bättre och bättre eller missar saker jag borde fixa. Med andra ord har jag höga krav på mig själv, jag går inte in i en tävling för att delta, jag går in för att vinna!
Igår på Hela Sverige Bakar sa Emilie som är från Norrland och har bland annat tagit SM-guld i styrkelyft att ”eh de blir som det blir” – då tänkte jag NEJ så ska det inte vara, ”det blir som jag vill och planerar att det SKA bli” – for rakt igenom mitt huvud men ibland måste jag bara acceptera att man inte kan påverka vissa saker och helt enkelt gå in och ha kul. När jag planerar och fokuserar så mycket är det lätt att jag tappar bort mig och det roliga i det hela, varför jag gör det. Så lite mer ”det blir som det blir” på DC kanske är bra för mig. Formen är som den är då, motståndet är som det är, jag kommer prestera utifrån det jag kan just då. Om det blir 20 eller 30 chins, ja de återstår att se.

Efter DC
Fastnar ibland (idag alltså) på Youtube med videos där de gör goda proteinshakes och lassar i än det ena än det andra. Allt ske ner i jakten på kalorierna. Det vattnas i min mun och jag önskar jag var den personen – för några minuter – sen inser jag att det inte är den väg jag någonsin vandrat eller kommer att vandra. Efter DC kommer jag att äta på ett tag, fylla på depåerna – tro mig det gör man inte på 1-2 dagar, det tar sin tid. Jag vill komma förbi det stadiet att varje steg i en trappa eller varje gång jag reser mig från en stol gör ont (tröttont) i låren från cardio, rodd och benträning. Man har helt enkelt inte mycket till återhämtning på diet då man ligger på underskott. Jag vill äta de maträtterna och de godsakerna jag saknar, jag vill äta mig mätt och gå UT och äta osv. Kommer ganska fort att lägga på mig rätt mycket vikt i form av vätska och fyllda depåer. Det får jag acceptera.
Efter första perioden tror jag att vill plana ut lite. kanske landa kring 100 kg och se hur det känns – utvärdera situationen och se över om jag verkligen vill tävla igen – så klart kommer utfallet av DC att påverka min motivation,var det värt det, har jag fysiken som behövs för att tävla på nästan nivå osv? Det kommer en hel del kul tävlingar, bland annat i USA och det kanske är så att jag bestämmer mig att köra vidare med diet, kanske inte – isf blir det med högst sannolikhet 1-1,5 år off och bättra på allt jag vill bättra på. Resan går vidare och vi får se vad jag fattar för beslut DÅ, efter DC, när jag har säcken full med nya erfarenheter och kunnande.. den som följer med får se!

Att leva ”the Fitness Lifestyle” för mig handlar om att må gott, träna mycket och tungt, äta bra mat till vardags och kunna unna sig det man vill på helger eller när andan faller på – Många tränar för att få äta – Äter det jag vill för att kunna träna bra, sen fuskar vi självklart med maten och kosten överlag då och då – det är inte undantagen som formar framtida resultat, det är rutinerna.

Trevlig helg allihop!
Imorgon ska jag hjälpa min vän att flytta och äta 2000 kalorier mer än tidigare – De ni!
/Gustaf

ELEGANT & STILFULLT – UTAN ATT DET BLIR FÖR MYCKET

26 oktober - 13:04

Di Weekend har i min mening, verkligen lyckats med sin tidning. Varje nummer innehåller intressanta och välskrivna artiklar och den totala läsarupplevelsen höjs rejält då bilderna/sammansättningarna håller riktigt hög klass (se bilder från tidningen nedan)! Idag läste jag igenom specialnumret om Exklusivt boende – Ett nummer som fångar mig då jag älskar att beskåda möjligheterna som finns där ute i Stockholm och världen. Boenden man sällan reflekterar över – man traskar glatt på tex Karlavägen och när man läser det här numret ser man lägenheter, stora som hus, högt där uppe. Påminner mig om veckans ”Berg Flyttar In” – Hemma hos Henrik Lundqvist Henriks Penthouse i centrala New York – H E E R R E GUUUD! Blir man inspirerad eller?  Nog med drömmarna – man måste ju jobba annars får man inte in nå deg att investera så man till slut kan trycka på PH i hissen. LET’S GO FOLKS!






/Gustaf

EXCLUSIVE VIDEO – TRAIN CHEST WITH KAI GREENE

24 oktober - 22:38

Återigen är Kai där och köra sina videos med Flex – Det går att bädda in på sidan men då får ni en sån där rivstart igen med musik så fort ni uppdaterar / öppnar min sida. Därför får ni helt enkelt klicka på bilden för att komma till Flex-Online! Tack J för tipset. 22:45 – framåt – Kai tar fram visdomsorden igen.

/Gustaf
Ni får mer blogg imorgon

3000+ HASHTAGS PÅ INSTAGRAM #ICANIWILL

18 oktober - 14:38

Nu är det över 3000 hashtaggade bilder på Instagram med taggen #IcanIwill. Känns så häftigt hur fort det har växt. Syftet är ju att inspirera, kunna ge lite feedback och motivera folk att det verkligen går att göra förändringar i livet om man vill. Hampus är ett exempel:
Post cancer transformation. Upper is at 238 pounds bw, lower is today at 171 pounds bw during current cut. Yeah :)


Ytterligare en kul kontakt jag hittade på idag, eller han(ska man säga HEN som de sades i Solsidan sist, haha?) som hittade mig. Älskar spontana människor som vågar säga hej!
Idag ska jag göra ett nytt försök på benpasset!
/Gustaf

INGEN GÖR JOBBET ÅT DIG – DIET MODE ON

16 oktober - 18:16

20121016-181558.jpg

Vacker utsikt på lunchen. Stannade till vid ”Vilda Vättern” och njöt av friska vindar och kyckling.
Halvvägs till Lund fick jag nys instruktioner och körde till Göteborg istället. Lagom trött i skallen när jag kom fram, hann med tåget 15.12 istället för 17.45 från Lund som ursprungsplanen var. Hoppet väcktes om att hinna träna.
Efter bilfärden från Falun igår kväll somnade jag typ strax innan midnatt. 03.30 vaknade jag igen.. Varm, tankspridd och trött men det gick inte att somna om. Körde 100 armhävningar och 100 situps i ett försöka att bli trött men efter det var det bara att fortsätta på vakenspåret. Morgonpromenad vid 05.00, frukost 6.30 och avfärd 09.00 neröver. Väl på tåget tillbaka mot Stockholm bestämde jag mig att träna. Försökte sova men det var fatalt omöjligt i dessa stolar. Stoppade i mig sista kycklingen o riset, svepte nyss en Celsius och en kopp kaffe. Nu sitter jag och inväntar T-centralen så jag kan kasta mig hemåt och byta om. Blir bussen till Sumpan sen och kräma på lurarna och volymen på max! Axlar och rodd – med mindre än 50 dagar kvar till tävling finns ingen tid att kasta bort. Försöka sova mer inatt. Ingen kommer göra jobbet åt mig så det är bara att bita ihop och köra mina pass! Jag ska komma i bra form, punkt slut! Röda ögon ska inte stoppa mig! I can I WILL!
/Gustaf

VARFÖR LYCKAS VISSA BÄTTRE ÄN ANDRA?

6 oktober - 6:29

05:31 – Det var inte länge sedan jag skrev att jag skulle gå och lägga mig för att sova. Det gjorde jag också men innan jag somnade försvann mina tankar iväg in i ett tillstånd jag den senaste tiden inte kommit i kontakt med. Det kändes nästan magiskt där jag låg i sängen och försvann iväg in i mitt kommande benpass idag. Va? Men du har ju inte kört passet än kanske ni tänker? – Jag har kört igenom det i mitt huvud och jag har hittat det mentala tillståndet jag söker. Ett tillstånd som jag ska knäppa på när jag kliver innanför dörrarna på gymmet idag. När jag är där finns inget annat runtomkring, det är jag, mitt mål som jag ser så tydligt framför mig och sen är det en herrans massa vikter. Vikter som i vanliga fall är tunga vikter för mig gör jag lätta med den mentala kraften – för jag vet att varje repetition när mina benmuskler (kommer) skrika åt mig att det gör ont och att jag ska sluta har ett syfte – och då kör jag mina 10 till repetitioner.

Så varför lyckas då vissa med sin träning på gymmet, sin karriär eller sina mål i livet? Med risk för att bli lite för monetär och fixerad vid attribut (jag bortser från det viktigaste som finns i form av hälsa och välmående för nära och kära), men vill vi inte alla ha den där fina lägenheten/huset, en dyr och snygg bil, så mycket pengar på kortet att man inte behöver tänkta till 10 gånger innan man köper en ny cykel, den perfekta och vältränade kroppen och den senaste iphonen? Personligen tror jag att många där ute, framförallt i unga år, går och tänker på det där. Jag gör det t.ex. – men varför lyckas då drygt bara 1-2 av 100 individer i en population med att nå detta mål eller denna dröm?

I min värld handlar de helt enkelt bara om hur mycket man vill ha det och det ger dig också svaret på hur mycket du är beredd att offra för att nå det! Detta går att applicera på alla mål. Ett exempel är när jag bestämde mig 2005/2006 för att jag ville ha en den där grymma och snygga kroppen jag inte hade. 75 kg med blött hår och 193 cm. Jag lovade mig själv att jag skulle offra mycket och slita hårt för att nå dit – Det innebar t.ex. att jag många gånger valde bort blöta utekvällar för att istället kunna träna lördag och söndag under delar av studietiden. Det innebar att jag prioriterade att jobba hela somrar under min studie trots att jag kanske behövt vila och ladda batterierna men maten och kosttillskotten jag använde krävde en viss mängd pengar. Det innebar att jag var tvungen att pina mig igenom pass som framkallat migrän och illamående och att stå uppe sent på kvällarna för att laga matlådor och förbereda nästkommande dag när jag med lätthet hade kunnat köpt billiga nudlar och halvfabrikat till köttbullar. Det innebar att jag var tvungen att lära mig mer om kosten och kroppen. Det innebar att jag behövde träna ca 300 av årets 365 dagar, i nu snart 6-7 år. Att sedan träningen har blivit till en av de största passionerna och intressena i mitt liv, numera ett sätt att tjäna mina pengar, är en annan sak. Jag tror att man måste ha en viss passion och kärlek till det man vill/ska bli riktigt bra på för tidsåtgången och all den viljan jag lagt ner de senaste åren går inte ens att uppskatta. Med det sagt har inte allt ovanstående jag behövt göra varit en pina eller uppoffring som många kan tycka när man läser det. Jag försöker inte framställa mig som Kai Green eller någon annan av de stora profilerna som också vandrat en/den långa vägen utan jag försöker bara visualisera och printa ner vad det faktiskt krävs för att man ska bli bra på något och börja närma sig sina mål. Hört talas om 10 000-timmarsregeln? (”Malcolm belyser det som han kallar för 10000-timmarsregeln. Den går ut på att man kan i princip bli bra på vad som helst om man lägger ned 10 000-timmar på träning för att bemästra. Med andra ord så tar det ca tio år att bemästra något med tre timmars träning om dagen, eller för en fulltidssysselsättning ca fem år.”)

Jag har under årens lopp sett och ser dagligen så många personer som under väldigt långa perioder, upp till flera år, varit eller ”är” på gymmet, kanske utan ett tydligt syfte varför de vara där, eller för den delen viljan att ta i när de ändå släpat sig dit. De som frågar mig eller andra personer som tagit sig en bit på vägen, vad just jag gjort för att ”lyckas”, vilka kosttillskott jag tagit när och hur många repetitioner jag kört, ja många av de personerna är just sådana som varit på gymmet länge. Det jag vill säga att inte att det är dåligt på något vis men det handlar inte om att vara på gymmet utan VAD du gör NÄR du är DÄR! Det är lätt att säga att vissa personer har bra genetiska förutsättningar för vader, själv skyller jag ibland mina långa och dåliga vader på genetik, men faktum kvarstår att jag inte lagt ner den tid och kraft som behövs för att de ska växa. Det är konstaterat att trappträningen ger mig träningsvärk 7 dagar så jag knappt kan gå – men Gustaf – UT OCH SPRING I TRAPOR DÅ! Hur svårt kan det vara? Får du inte träningsvärk på passet så tar du inte i tillräckligt mycket eller har så har du kört samma lika för länge. Varje gång jag tar min an en PT-kund vill jag se dem växa och då växa på gymmet. Sakta men säkert få den där pusselbiten som det saknas – de ska inse vad det krävs för att få musklerna att växa, att man måste ta i, att man måste pusha även när det gör ont och man inte kan göra fler repetitioner. Ofta höra jag ”är det inte fler övningar” eller är det inte mer än 4×15? Efter att vi kört klart första övningen skakar benen deras som asplöv och ibland vill de gå hem eller som Jon säger ”Jag vill radera ditt nr i min telefon” – Ok nog med skryt Gustaf, det finns folk som tränar hårdare än dig och tyngre – I know – men det här inlägget är inte till Er – Ni VET redan vad som krävs, det här inlägget är till de personerna som ”är” på gymmet och behöver den där sista pusselbiten eller bara insikten i vad ett riktigt bra pass är!
Tänk igenom det här, känner du igen dig? Då kanske det är dags att utvärdera dig själv och din gymträning – Våga sätt mål, folk är så rädda för mål för de vill inte misslyckas, men var taktisk då – sätt ett (S.M.A.R.T) mål som du vet du kan uppnå och höj sedan ribban. Ge dig själv beröm för att du uppnådde ett mål och sen ökar du svårighetsgraden och utmanar dig själv!

För att återkoppla till början av inlägget och det mentala tillstånd jag befann mig i igår innan jag slöt ögonen. Det tillståndet ska jag idag gå in i på gymmet och applicera på benpressen – den ska få utlopp för detta tillstånd – Nej jag ska inte skrika, frusta, kasta vikter men jag ska inombords vara en orkan som krossar allt i min väg vad gäller vikter. Så fruktansvärt laddad för passet men innan det ska jag ut och springa med Emily. Klockan är nu 06.29 och när jag öppnade ögonen för en dryg timme sedan kände jag direkt att det var det här inlägget jag behövde skriva NU – direkt. Hoppas ni uppskattar det och att ni som känner Er träffade inte tar illa upp utan ser det som en ”eye opener” och kanske gör något åt det? Kanske blir det idag det bästa gympasset i er liv eller så bestämmer ni er för att göra någon typ av förändring för att ta er till nästa nivå.

Min senaste utmaning här i livet som jag innerligt känner är rätt är mitt egna företag – Jag vill lyfta konceptet I can I will för det är precis det jag skrivit om nu som det handlar om. Jag tvekar inte en sekund på vad jag ska göra och hur jag ska göra det – nu ska jag bar se till att det blir så bra som jag vill. Alla ni som läser detta inlägg kan göra precis samma sak, bestämma er för något, offra tid och kraft och bara KÖR! Det går om ni vill!

Tack för att DU tog dig tid att läsa detta inlägg. Det betyder mycket för mig.
Så, vad är ditt mål, vad och hur mycket är du beredd att offra?
Mot nya mål – Är ni med mig?
Vi kan göra detta tillsammans!

/Gustaf

SUNDAY @ SIGN

30 september - 18:51

20120930-184634.jpg
Det här förtjänar vi tänkte jag och bokade för drygt en månad sen upp ett paket på Hotell Clarion Sign för mig och min kärlek. Solen har precis gått ner, vi har fått behandling, badat i takpoolen med 30+ gradigt vatten med endless vy över Stockholm, legat och degat i bastu, relax och snart vankas middag. För jäkla bra sätt att avsluta en helg på!

20120930-185003.jpg
Selma Spa är grymt!
Imorgon är en unik dag som jag kommer njuta nått så inåt helskotta av. Vi hörs!
/Gustaf & Emily

BRYT DINA VANOR! – HELGENS UTMANING

21 september - 22:12

Ni vet ju alla hur mycket vane- och rutinmänniskor vi är eller hur? I morse när jag gick min morgonpromenad runt sjöarna, dimman lättade från vattnet och solen höll på att bryta mörkret kom jag att tänka på hur många som aldrig får uppleva sådana stunder eller känslan av att gå en morgonpromenad på fastande mage, med 6 timmar kvar till en måltid. Folk är ”hungriga” 30 min efter att de fikat på stan eller tagit en macka på Subway så nu tänkte jag sticka er lite i sidan och utmana Er och Era vanor!

Gör en snabb nulägesanalys på er själva. Vad är typiskt för just DIG och din vardag/helg. Vad äter du till frukost, vad börjar du ditt pass med, vilken tid går du upp på en lördag, vad ska du göra denna helg? När gjorde du det senast? Ska du kanske PROVA NÅGOT NYTT? Jag utmanar DIG, ja just DU som sitter och läser detta just nu. Bryt en vana eller en rutin som du ofta eller alltid gör. Prova bara, vad är det värsta som kan hända? Ja du kanske inte ska strunta i att äta en hel dag men prova att fast till 12.00, skippa sovmorgonen, gå och lägg dig i TID imorgon och kanske gå upp 04.00 på söndag för att vänta in solen vid vattnet?

Ni får gärna återkomma med era reflektioner.
Vi går upp 07.00 imorgon och springer innan vi firar Emilys födelsedag – sen blir det brunch, styrkepass på SATS Uppsala och mys med middag hos hennes päron senare.
Ser fram emot att läsa era upplevelser i kommentarsfältet sen – VÅGA NU, gör något denna helg som du alltid drömt om eller kanske ALDRIG drömt om!
/Gustaf

2 TIRED

20 september - 23:10


För trött för att blogga nu – Jobbat hela kvällen fram tills nu – sista morgonpromenad imorgon för veckan! Rodd, bröst och chins imorgon! YIHA!
Natti

MÅNDAG ONSDAG FREDG

17 september - 5:41

Måndag onsdag fredag blir det dubbelpass med träning, eller rättare sagt morgoncardio i form av 45 min knatande. Emily vet att det är tungt att gå upp för mig men med den här post-it lappen på dörren innan avgång klarar man av vad som helst. Dela upp era mål i långsiktiga och kortsiktiga! Vi vet vad vi kämpar för den här veckan! Vet du?
Tack älskling!

/Gustaf on the walk

PERSONBÄSTA I CHINSEN – 28 ST

3 september - 22:54

Jenny stod och smålog, hon värmde upp i rotationscuffarna.
”- Vad ska du köra idag Jenny?”
”- Jag tänkte köra lite chins” (oj tänkte jag, Jenny hårdsatsar ju mot Crossfithållet nu och tränar på Crossfit Solid)
”- Va kul!”
”- Ja eller hur… Du, Gustaf, ska du maxa idag eller?”
”- Ehh, nej det tänkte jag inte, det ska jag göra till helgen”

1 min senare

MENTALT FOKUS, KOM IGEN NU GUSTAF! Jag sprang på toaletten, nervös och spänd som en 7-åring första dagen i skolan. Jenny och Peter övertalade mig att maxa då de skulle göra det. Helt plötsligt måste jag ställa om min plan att köra 7×12 reps med 60 sek vila till att prestera max, 3 gånger om (upplägget var maxreps 3 set). Jag kände hur kroppen var på spänn, fan jag avskyr känslan men ändå gillar jag den, jag vet att jag måste utsätta mig för denna stress/test fler gånger innan DC och när man dessutom får med sig folk som är duktiga i chins och tillhör eliten inom vissa delar av fitnessvärlden vill man prestera. Vet att jag VILL prestera i chinsen på DC också, vet att jag VILL över 30 st där för att verkligen känna mig nöjd. Vet att jag KOMMER ta 30 reps.. det är bara en tidsfråga.
Idag laddade jag om, tog med mig nervositeten, känslan att vara spänd, känslan att vara loj i kroppen.. la in den i min skalle, formade om den till härliga känslor, härliga känslor som ger mig positiva associationer med chinsstången.
Sen bar det av!
Peter filmade och vi får se om man får upp det på intäärnätt ikväll eller imorgon. Hur som, 28 st, nytt personbästa! Fan va bra jag är! AAAA! Set två, 24 chins och sista setet dog jag totalt, 14-15 st sen var det dött. Maxbredd på chinsen är ju som bekant 1 meter mellan lillfingrarna och för en lång pånke som jag med långa armar är det inte optimalt. Bara att acceptera och köra på!

Resten av passet blev GRYMT! Peter och jag hade både det rätta mentala fokuset och när passet var övar var vi båda två fysiskt och psykiskt trötta. Återigen Tack Peter – Du ger mig massor av inspiration.
Just nu känns det som jag har en 30 kg ryggsäck hängande baktill.

Passet bestod av
3 set chins
5 set sittande rodd
5 set skivstångsrodd
5 set enhandsrodd
5 set pullover – superset – highrow! 

Nu är det dags för mig att ta tag i disken och plocka fram allt för morgondagen. Alla inlägg jag skriver nu tar så mycket tid att få ihop men jag tycker ju verkligen om det så tiden sticker alltid iväg på kvällarna. Hann dessutom med att smaka lite av Emilys ostkaka (ni såg den igår, idag förfinade hon den ytterligare och ni får självklart receptet när den är otpimal!) och gå en kvällspromenad på 45 raska minuter. Underbar kväll i Råsunda, Stockholm!  Tack för ert stöd och era kommentarer! Det hjälper mig verkligen.
God natt!
/Gustaf

ERIK GUNHAMN – JUNIOREN SOM TOG SENIORVÄRLDSREKORDET

1 september - 20:22

Tar mig friheten att citera hela Kristian Sewéns blogginlägg om Erik Gunhamn, killen som numera kan titulera sig VÄRLDSREKORDHÅLLARE! Galet, vilken kille. Har träffat han 2-3 gånger, så himla ödmjuk, skön och givmild. GRATTIS Erik, det här förtjänar du. Nedan hittar ni Sewéns inlägg:

”Vill skriva några rader om några personer som verkligen inspirerar mig i min egna resa mot framtida tävlingar.

Först och främst måste jag skriva om Erik KUNGHAMN…. Eller ja… Gunhamn… men ungjävlen är ta mig fan helt otrolig och slutar aldrig att imponera på mig!

Han tävlade igår på junior-VM i styrkelyft och hade tyvärr en lite dålig start på tävlingen med två underkända böjar och fick bara med sig ingångsvikten i tredjelyftet. Dock all heder till att plocka böjen i tredje, den pressen är INTE rolig att stå där med ett sista försök för att hålla sig kvar i tävlingen. Men den starten gjorde att Erik skulle ha mycket svårt att hävda sig mot de andra superjuniorerna i medaljstriden på totalen. Bänken började också lite surt med en bom på 175kg för att sedan sätta de två nästa lyften och fick med sig ett nytt tävlingspers i bänken med 182,5kg. Gött… även om det säkert fanns mer i kroppen om han fått med sig första lyftet. Men sånt är livet ibland… Bra coachat med viktvaken också tycker jag.

Nu var det alltså dags för Eriks paradgren, marklyft! Dock var det som sagt inga dåliga killar i toppen. Eriks ingång var satt till 320kg och två (!) lyftare gick in på 330kg :D Helt galet. Erik höjde sin ingång till 330kg också, även Ian Bell som senare vann guldet höjde till 335kg. Alla tre skickade upp vikterna utan några som helst problem. Kazaken drog 340kg i andra, Ian stod över sitt lyft som var satt till 347,5kg. Erik gick på 355kg och teknikbommade den. Lyfte rumpan för fort i starten och fick framvikt.

Dags för tredje omgången… Kazaken drog 345kg… Ian hade begärt 362,5kg på stången och Erik likaså. Ian drog först eftersom han hade lägre lottnummer… Den gick upp… en röd lampa för att han inte rätade ut övertygande tror jag. Så Eriks tur….. PANG!!!! Perfektlyft och vikten kommer som ingenting! KUNGHAMN har gjort det och tar Ians världsrekord rakt framför näsan på honom!!!! Erik vägde in 180gram lättare än Ian och då räknas det före helt enkelt!!!!
Att två juniorer drar seniorvärldrekord på en och samma tävling…. ja vad kan man säga… Ser verkligen fram emot framtida dueller dem emellan!

Erik får med sig världsrekordet, ett nytt tävlingspers och drar sig upp till en fjärdeplats! HELT sjukt va bra du är Erik…. Själv satt jag framför datornpå livestreamen och skrek här hemma :D Ungefär lika glad som när Jenny drog sitt vinnande marklyft på SM tidigare i år… Ni som var där kanske kan förstå hur det lät här hemma då… haha. :D

Grattis igen Erik, du är verkligen KUNG!!!”

Klicka här för att komma till artikeln på BODY.se
Spoiler: Eriks världsrekordlyft hittar ni från 5:20 framåt – Personligen får jag rysningar!

ATT VÅGA TA DET STORA STEGET

29 augusti - 21:20


I förrgår tog jag ett steg. Ett stort steg. Ett steg jag länge länge funderat på och analyserat på så många plan. Steget att våga satsa. Våga satsa på ett eget företag. Det är ingen hemlighet att jag håller på att starta upp min verksamhet, skrev om det tidigare, men nu har jag alltså tagit steget fullt ut och begärt tjänstledigt för att satsa kunna arbeta med det på heltid. Kunna lägga all min tid på det jag i nuläget brinner så starkt för. Verksamheten kommer bedriva coachning inom kost, hälsa och träning samt sälja accessoarer. När papprena är klara kommer mer information om själva företaget. Uppskattar verkligen att jag får möjligheten från min arbetsgivares sida att testa på detta. Tidpunkten för 100% eget är ännu inte spikad men företaget bör vara uppe inom en månad, standardtid för skapande av aktiebolag, och sedan blir det fullt fokus från den tiden som blir bästa för mig och min arbetsgivare.

Jag tror på mina ideer, jag tror på mina planer och jag tror på mina kommande samarbeten. Bit efter bit kommer jag släppa, öppna upp och redogöra för möjligheterna. Kommer knyta samman alla trådar på bästa sätt och det kommer inte gå att missa vilken möjligheter det här innebär. Vill verkligen tacka Emily, mina vänner och familj som stöttat och puschat mig och samtidigt ge mig själv en dunk i ryggen för att jag vågade. Det kommer ibland tidpunkter i ens liv när man ifrågasätter sig själv. Jag tycker det är sunt och bra, man bör stanna upp och se över sin livssituation i alla fall en gång per år. Tänk över och igenom umgängeskrets, livsstil, prioriteringar och framtiden. Det kan verkligen få en att inse vissa saker som kan göra livet till det bättre.

Längtar att få dra igång på full fart här framöver. Alla ni som mailat och bett om hjälp med än det ena än det andra. Nu finns chansen att få min coachning, specialsydda träningsprogram eller kostråd inom kort. Är du intresserad eller har du någon kollega, vän eller bekant som behöver hjälp? Har ni förslag på produkter, design eller bara är allmänt glad över att jag kommer igång med detta, tveka inte att höra av Er. Ni kanske har något yber-behov som skulle passa mig perfekt? Behöver ni en kväll där vi sitter ner ett gäng och snackar kost, kosttillskott, träning, en heldag med mig för teknik och teorigenomgång? WHAT EVER! Maila till [email protected]. NU KÖR VI!