Arkiv för kategorin Min utveckling

MINA TANKAR KRING PRIORITERINGAR

12 februari - 4:03

”Att prioritera något innebär att man bortprioriterar allt annat”

Riktigt så rakt upp och ner och brutalt kanske det inte är för mig när det kommer till träningen och mina prioriteringar denna byggsäsong men det ligger något i det hela. Som jag tidigare sagt och som ni säkert redan vet är det fullt fokus på axlar och bröst för mig. Jag har sedan förra off-perioden, då jag prioriterade ben, lyft isär axlarna och brösten (kördes på samma pass) för att få till fler benpass per vecka. Som bilden ovan visar behöver jag jobba mycket med övre bröstmuskulaturen och ”fylligheten” (baksidan inkluderat) i axlarna. Mina svagheter kring axlarna kommer utav att jag aldrig tidigare tränat axlarna särskilt mycket och således ligger de efter. Fram tills för två år sen så tränade jag med fokus på att växa växa växa, överallt, helst lika mycket och visst i tidiga år (dvs början av gymkarriären) växer det mesta på bra men efter ett tag mejslar sig svagheter och styrkor fram. Vissa har lättare att bygga ben men har bröst och bringa som en frukostflinga, andra har motsatt situation.
Mina långa ben har varit prio de senaste åren och jag tycker det funkade bra. Att prioritera för mig innebär alltså inte att jag på de övriga passen juttlar runt på gymmet och inte gör det helhjärtat, nej att prioritera innebär för mig att försöka bygga ett schema och en rutin i min vardag som gör att jag får maximal återhämtning och anpassa schemat för utefter de musklerna som jag vill bättra på. Försöker även lägga till en eller någon övning extra på de passen för att verkligen krama ur allt. Förra året slet jag och pressade mig själv stenhårt varenda benpass och resterande pass blev lite utav en walk in the park då bröst/axel och ryggpassen bara var roligt och skönt då jag inte höll på att få migränhuvudvärk efter varje pass.

Så, är det så enkelt att bara prioritera något och köra på? Nja det är här det börjar bli tricky.
Denna period som jag påbörjade för lite drygt en månad sedan har gått riktigt bra när det gäller bröst och axelpassen. Däremot har jag märkt att de senaste benpassen blivit mentalt jobbiga då jag inte går in med samma ”killer instinkt” som tidigare år då prio legat på juste benen. Det här är något jag måste se till att ända. Jag vet att jag köra många övningar, tunga reps, jobbiga set osv men det känns som jag viker ner mig mentalt för tidigt, som om jag inte är villiga att gå de där sista metrarna denna period med benen? Jag vet inte, det kanske behövs en period där jag inte totalt dödar mig själv på benpassen utan tillåter mig själv att köra ”normala” pass med 4-5 övningar (det är självklart som jag tidigare skrev jobbigt på dessa pass, inte några skräppass alls men tidigare år var det nästan på gränsen till vansinniga pass). Jag vet inte.. Har ni några erfarenheter från detta eller är det bara så att man får knipa igen brödhålet och helt enkelt lägga i nästa växel? Jag vill ju inte att mina ben ”stannar av” bara för att jag prioriterar något annat eller måste man som ingressen påtalar acceptera att man måste ge upp något för att få något annat? Här börjar jag också vackla inför denna period. ”Hm.. mina vader måste också bättras på rejält, och magen för den delen med.. hm triceps då? Ja benen är ju fortfarande inte där jag vill att de ska vara” Rätt var det är så står man där med ett fokus på att bättra på hela kroppen, igen. Det var bara att bestämma sig och sen hålla sig till det. Jag kan inte utvärdera förens jag testat och mina utvärderingar från tidigare år har varit att just benen gått framåt när jag valt att prioritera dem. Kanske behöver jag slå ihop bröst + axlar för att få till fler pass totalt? Om ni/jag tränar bröst en gång i veckan så blir det inte mer än 52 pass på ett år, det är inte särskilt mycket, oavsett hur bra pass man får till. Om jag istället slår ihop och tränar bröst + axlar 2 gånger i veckan tillsammans, ja då är jag helt plötsligt uppe i 104 pass, en brutal ökning!

I min vardag är, när man tränat ett par år, tycker jag i alla fall att det är lättare att känna och se att man går framåt om man under en tid (behöver inte vara ett år, det kan vara nån månad eller ett halvår) fokuserar på något istället för allting då det successivt blir svårare och svårare att ta sig vidare i träningen och den muskelära utvecklingen (min synpunkt). Hur tänker ni kring detta? Hoppas ni kunde hänga med i min semi-strukturerade text.
Dags att laga kyckling, basson och pasta.
/Gustaf

FRÅN DET ENA TILL DET ANDRA

3 februari - 18:17

20130203-091818.jpg

Igår flyttade jag ut ur vår lilla Cribslya och hämtade sedan min älskling på flygplatsen. Så skönt att äntligen få krama och pussa lite på henne igen. Nu har vi vaknat, jag har jobbat av en del av min lilla ryggsäck om snart ska vi iväg för att kika på Brian som ska åka Indiecar (typ som formel1 men lite mindre bilar/motorer). Ikväll är det Superbowl och innan dess ska vi försöka hinna med ett träningspass.

214,5 kg lyder mitt nya PB i mark efter gårdagens pass. Det är positivt att köra pounds (475) och grovräkna för jag trodde det var 210 (vilket var mitt gamla PB) kg tills jag korr-räknade. Spännande det där hur mycket mer man orkar lyfta om man inte ”vet” vilken vikt man lyfter på.
Ska kasta i mig lite frukost nu så måste kila. Skriver mer sen.
/Gustaf

OWNAGE!

15 januari - 21:13

20130115-211401.jpg

Så skönt att få dra upp ett personbästa innan jag beger mig till nya jaktmarker. Hörde smala chins/pullups idag. V-handtaget på bilden som man kastar upp på chinsstången. Grymt skön övning som verkligen aktiverar latsen på bästa sätt. Förra passet drog jag upp 45 kg och idag siktade jag på 50 kg. När jag väl kom upp dit, stegrar alltid innan maxning, 4 reps på 20, 30, 40 och så blev det en 2a på 50 kg för det gick så läääätt upp första. Hängde på lite mer och drog alltså upp 55 kg extra idag. Så skönt att få känna sig lite stark även om det ger underarmarna oförskämt mycket stryk. Har nog närmare 60 kg i mig också men ska försöka hålla mig lite från maxning en stund.

Smet förbi MM butiken på Sveavägen och såg till min stora glädje mina egna kepsar i skyltfönstret! Så himla kul och vid kassan låg mina armband. Ska tydligen finnas i Göteborgsbutikerna också så ni som vill in och testa/klämma/känna är så välkomna. Känns grymt kul att kunna få ut en produkt i butik också, det är något alldeles extra! Inom kort kommer det att fyllas på med limegröna och rosa wristwraps, kepsar och sedan t-shirts. Har velat länge och väl med tröjorna och att gå från producent i Asien är inte alltid lösningen när man är liten aktör. Hoppas ni kommer uppskatta tröjorna. Vi börjar cleant på designfronten och sen gasar vi därifrån! Självklart kommer tröjorna att komma upp på mmsports.se/icaniwill så fort det är tillgängliga och sedan i butik. Kan knappt vänta. Det är alltid lite frustration och spänning när man försöker fixa fram produkter. Man kan inte lova förmycket eller ge något besked förens allt är klart och det hoppas jag snart att det är. Ska hämta prover imorgon med tryck på.. *pirr!*20130115-211417.jpg
Ha en grym kväll allihopa, så tacksam för ert stöd!
/Gustaf

PÅ KRIGSSTIGEN MOT 150+

12 januari - 16:13

Skönt att styrkan börja komma tillbaka i bänken oxå nu. 140 idag, 10 kg kvar till mitt personbästa på 150 kg innan dieten startade. Ska vandra på styrkans väg nu och ska panga upp mer än 150 i år, därmed basta! Watch me!

20130112-160932.jpg

20130112-160954.jpg

20130112-161028.jpg
Allt för länge sen jag träffade Henke så vi körde ett långpass med efterföljande käk.

20130112-161145.jpg

20130112-161157.jpg

20130112-161208.jpg

20130112-161227.jpg

20130112-161248.jpg
Dags att rodda laxlasagne!
/Gustaf

ICANIWILL – VAD ÄR DET EGENTLIGEN OCH VART SKA VI?

7 januari - 14:32

Los Naranjos Marbella CrossFit-13Som de flesta vet startade jag mitt egna företag, Gustaf Ollas ICIW AB, i oktober förra året och jag arbetar idag mycket med kost- och träningsrådgivning via distans (så kallad Online PT) men även en del personlig träning. När jag först startade företaget hade jag riktat in mig på mycket kring kost och träning och allt eftersom min hashtag #icaniwill exploderade insåg jag att det fanns ett större och bredare potential i själva konceptet och varumärket ICANIWILL än vad jag initialt trott.

Syftet med ICANIWILL (ICIW) är att inspirera och motivera individer och deras omgivning att våga satsa och göra förändringar. Allt går att uppnå om man bara har viljan, rätt verktyg och ger det tid. Genom att dela med mig av min, mina klienters, vänners och bloggläsares kroppsliga, mentala och totala förändringar är min vision att konceptet ICANIWILL ska växa, inspirera och motivera fler personer att följa sina drömmar och våga bli den person/individ vi vill vara.

Utöver själva konceptet har jag märkt, främst under min senaste diet, att många finner det jag gör med både företaget och träningen motiverande. Vet flera som vågat sätta upp mål och börjat arbeta mot målen och sina drömmar. För mig är det en ynnest att få bidra och dela min vardag för att ge er inspiration i vardagen och små tips för att underlätta eran resa.

Under resans gång har jag på Instagram försökt sprida budskapet kring ICANIWILL och lyft fram några av alla kämpar där ute. De personerna och andra som använder hashtagen har börjat följa varandra, precis det jag velat, och jag tycker det är så himla kul att se hur folk börjar nätverka, peppa, pusha och stötta varandra genom små kommentarer, genom att gilla varandra bilder och ibland även skriva längre texter tillägnat vissa personer de följer. Man kan säga att internet har bidragit till mycket negativt men i det här fallet hyllar jag all typ av virituell kommunikation och nätverkande. Det värmer min själ att se hur folk axlar ansvar och driver konceptet vidare mot nya höjder.

Black White ICANIWILL t-shirt-1-3

I och med att mina bilder och ”motivationskollage” blivit populärare har förfrågan kring produkter växt fram.
Det var en infallsvinkel som jag hade med mig in när jag startade detta företag men jag hade inte det som mål utan snarare en bonus. Att stötta mig och ICANIWILL innebär för vissa att använda hashtagen, för andra att köpa mina produkter. Jag ska inte sticka under stolen med att jag blir uppriktigt glad när folk vill köpa dessa produkter, de bridrar till mitt leverne och jag lägger ner mycket tid på att få och ta fram kepsar, armband, wristwraps mm samt att göra dem tillgängliga. Som jag tidigare sagt så arbetar jag nu med att få fram en bra grund vid gäller inköp och förädling av t-shirts och linnen. Det kanske låter basalt att köpa t-shirts och trycka på dem men i en värld där det handlar om marginaler och framförallt kvantiteter (dvs hur många t-shirts jag säljer och kan köpa in samtidigt) är man som liten (läs än så länge obefintlig) inte så kraftfull. Dessutom vill jag inte  sälja något jag själv inte skulle vilja ha på mig, dvs det ska vara snyggt och bra kvalitet på både tryck och t-shirt. Slår man ihop de faktorerna finns det några vägar att gå men man måste hela tiden balansera ekonomi i det hela.
Hoppas som sagt att det inte är för långt bort och jag inväntar några svar sen hoppas jag kunna trycka på knappen och köra igång med den första beställningen och designen. När nu några wristwraps, kepsar och silikonarmband börjar figurera ute där hoppas jag verkligen att vi som använder och känner igen dessa produkter vågar ta kontakt och gå fram till någon annan individ med likadana / andra ICANIWILL-produkter. Till syven om sist handlar det återigen om att motivera och inspirera andra och en själv att nå sina mål.

Just nu är ICANIWILL för mig, och jag knyter gärna an mina tankar till mina produkter, att:

– Fortsätta lägga på mig så mycket kvalitativ muskelmassa det går
– Testa en dröm och flytta till USA den 17 Januari med Emily för att prova hur det är att bo i USA
– Göra allt jag kan för att utveckla och ta företaget till en ny nivå
– Sjösätta nya produkter
– Balansera arbetslivet med det privata, det blir lätt mycket jobb

– Långsiktigt mål, använda varje dag för att skapa den kropp och det liv jag vill leva!

Det fina med ICANIWILL är att man kan knyta precis vad man vill till konceptet. Oavsett om det är karriären, träningsmål, uppsats eller vardagen så kan Du, skapa precis vad du vill, du kan krossa alla barriärer, sätta precis vilka mål du vill, göra precis vad du vill – hur du vill. Några kanske tycker det är tomma ord och floskler men genom mitt liv har jag märkt en sak och det är att hårt arbete till slut betalar sig. Man kan tyckas vara långt bort många gånger men så länge man tror på det man gör och kör sin grej, då kommer man, förr eller senare få betalt för det arbetet. VÅGA!

Om jag vidare går in på mina tankar med den här bloggen så var det först ett sätt att dela med mig av min vardag till mina vänner och familj i Falun under mina studier i Uppsala. Sen blev det en ren och skär träningsblogg och nu är jag tillbaka igen i någon slags mixad vardagsskildring. Efter min kreativa session med mina kära vänner och flickvän så tänker jag helt enkelt fråga Er rakt ut: vad är det ni vill ha ut av denna blogg? I min egen skalle har jag min preliminära plan klar men jag vill ju gärna höra vad ni tycker och tänker kring min blogg och dess innehåll. Tackar ödmjukast för input.

/Gustaf

GUSTAF OLLAS ÅRSKRÖNIKA – 2012 – DALAR OCH TOPPAR

31 december - 1:15

Att det redan gått ett år sedan jag satt och skrev årskrönikan 2011. Dagarna, veckorna och månaderna har gått både stundtals fort och under andra delar av året har det känts som tiden nästan stått still. 2012 är ett år som delvis givit mig de bästa stunderna i livet men också låtit mig känna på den brutala sorgen som infinner sig när någon som funnits vid ens sida i 25 år går bort. Ska försöka ta Er igenom detta år månad för månad, vissa mer innehållsrika än andra. Hoppas ni har laddat upp med en kopp kaffe eller kanske en proteinshake. Let’s do this!

Januari

Årets första månad, normalt har folk ångest över sin vikt och ska påbörja den långa resan mot sommarformen. Själv var jag tyngre än jag någonsin varit och trivdes rätt bra med det. Toppnoteringen var 106,4 kg – konstig nog gick chinsen bättre än någonsin trots den inbyggda viktvästen. För mig att ligga på 106 kg krävde mycket arbete, det var lika mycket planering för att få i sig allt som vid nedgång. Många tror att det inte är några problem att gå upp i vikt och visst, om man inte bryr sig vad man äter, då är det ingen utmaning men när man försöker få i sig bra protein, kolhydrater och fett, ja då tar det mer tid och kräver mer planering.

Emilys inlägg som gästbloggare blev väldigt uppskattat bland Er läsare och inför 2013 kanske vi tillsammans kan ta de här inspelen till en ny nivå. Har skapat en del nya kontakter som kanske kan ha ett och annat ord och erfarenhet att dela med sig utav. Under januari gick jag även från Team MM Sports till Team Body Science. Nästa steg blir Team Body Science Elit, där Kristian Sewén och de riktigt vassa atleterna håller hus.

Jag läste även Body som vanligt och på omslaget var vinnarna av Omslagstävlingen 2011. Jag ska inte säga att jag bestämde mig för att söka då, men ett litet frö planterades iaf. Mer om detta längre ned.
Har kikat igenom resten av mina januari-bilder, för jag sorterar månadsvis, precis som mina playlist på spotify (första låten på min januarilista var, Mange Makers haha) och så mycket mer spännande hände inte denna månad. Det var mest träning, pendling till Dalarna och redan här en hel del tid med morfar som i slutet av Januari blev inlagd på boendet som skulle bli hans sista.

Februari

Det bästa som hände under Februari var att jag och Emily blev sambos. Jag flyttade till fina Råsunda i Solna och helt plötsligt insåg vi hur många fördelar det var med samboskapet. Våra separata förråd med tillskott blev helt plötsligt även dem sambos och 1+1=3 i den boken. Detsamma gällde med tvätten. När jag inte orkade tvätta tog Emily, bokstavligen, på sig den bördan. På bilden blev det kanske lite för tungt men hon gjorde det iaf.

SATS Spårvagnshallarna invigdes och självklart var stockholmsgänget på plats. Lyfta alla hantlar, testade vikskivorna och lekte på löparbanorna. Gillar gymmet i sig men en del av utrustningen är inte helt i min smak men det är en ynnest att ha så många anläggningar att välja mellan när man ska träna. Samma månad gjorde herr 106kg 21 chins vilket då var personbästa. Detta var perioden innan jag började fulchinna och trycktesta syragränserna.

Efter 1½ års pendlande till Insjön var Traineeperioden över och jag gick till min roll som Verksamhetsutvecklare på Clas Ohlson. Placeringsort Stockholm innebar mer jobb här i Stockholm men morfars tillstånd försämrades successivt och jag försökte därför arbeta så mycket det gick i Insjön. Månaden präglades annars av tunga träningspass, både mentalt och fysiskt. Kroppen speglade min livssituation ganska väl men samtidigt blev gymmet ett sätt att koppla bort allt som var utanför och allt som var tungt, om än bara för en stund så var det en viktig liten stund. Jag samlade energi och ork för att vara stark åt morfar och min mor. Den här månaden var den månad som Morfar genomgick den största förändringen. Från det att han kom till boendet i slutet på Januari då han sprang runt utan den förespråkade rullatorn, klagade på att folk var gamla och trötta (trots sina egna nästan 93 år) till slutet på Februari då han knappt orkade ut ur rummet för att äta. Som ni förstår var både januari och februari mörka månader i mitt 2012 men som tur var har jag världens finaste vänner, bloggläsare och människor runt omkring mig som stöttade och lyfta min vardag så mycket det bara gick. Vill rikta ett stort tack till Er alla som läser detta och givit mig någon form av tröst, push eller bara delat med sig av era tunga perioder, det var många som gjorde det. Tack

Viktmässigt höll jag 106 kg, och som en slump hittade jag mina mått från 2007 när jag packade upp flyttlådorna. Passade därför på att ta mig mått igen och nedan har ni resultatet. Växt på rätt mycket de senaste åren. Om ni inte redan har gjort det, skriv ner Era mått. Ni kanske inte tänker det är så kul att göra det nu på grund av massa olika anledningar men tiden springer och om 1 eller bara 2 år tittar ni tillbaka och ler åt de måtten ni då kommer äga!

Mars

Det vi länge vetat snart skulle ske men samtidigt aldrig ville skulle hända inträffade morgonen den 16 mars, en månad före morfars 93-årsdag. Han somnade in med mina systrar sovandes bredvid honom på rummet. När jag nu skriver om den här dagen spelas allt upp framför mig, hur jag kliver in på rummet och han ligger där, lugn och tyst. Bröstkorgen rör sig inte länger.. tårarna och saknaden kommer tillbaka men jag har bestämt mig för att inte skriva mer om denna jobbiga händelse här i årskrönikan. Morfar var hela tiden positiv och såg det lilla ljusa i stunden, oavsett mörkret och det ska jag försöka ta med mig i resten av mitt liv och en liten glimt av det är att inte skriva om det jobbiga utan istället minnas det 1000-tals timmarna vi fick ihop och de banden vi knöt de senaste 10-åren efter att mormor gick bort. Vill ni läsa mer om mina tankar kring morfars bortgång kan ni klicka här. Ta vara på Era mor- och farföräldrar. Tyvärr är det lätt att man tar dem för givet och inser det först när de är borta.

Under en längre period hade jag läst Jon Olssons blogg och under mars månad tog jag mig äntligen mod att kontakta herr Olsson. Det blev ett lyckat försök och några veckor senare damp det ned en inbjudan till en första gymdate. Hög på lycka efter ett bra pass spelade vi in en snabb videoblogg (se nedan).

Avslutade månaden med att boka sommarens USA-semester. Kändes riktigt skönt att ha något att se fram emot. På jobbet gick det bra och även om man inte kan tro det idag, med tanke på mina ”nästan jämt i träningskläder-outfits (gillar inte det ordet, outfit) så har jag ett intresse för kläder och stil. Jag säger inte att jag har stil men man kan tycka att det är kul för det! Började nu bli som så att kläderna satt lite sämre, vissa grejer passade inte för de blev för stora och det är inte jättekul att köpa fina kläder som man bara kan ha under en begränsad tid. Detta är en ständig utmaning för folk på diet. Kanske vore gummikläder som är flexibla en affärside?

April

En solig Aprildag rullade jag och Emily från Falun upp till Bollnäs för att träffa min vän Andreas, hans Cissi och deras lilla nyfödda skatt. Vi hade en superdag uppöver och det är konstigt hur livet kastar en från slutet på morfars liv till början av ett annat. Freja sov som en lite köttbulle i min famn, en tjej som idag kartat på sig rejält och busar för fullt med mamma och pappa.

Det började även dra ihop sig mot sommar och högaktuella dietens vara eller inte vara inför sommaren väckte många frågor och diskussioner så jag skrev ihop ett inlägg om det som blev uppskattat. Läs inlägget om ”deff eller inte

Fitness Five 2011 visade sig inte bara lärorikt ur diet/laddningssynpunkt utan bidrog även till några bra bilder som Martin på Dcore knäppte under tävlingen och i Aprilnumret av Body såg man min snygga haka precis ovanför chinsställningen. Ovetandes av vad som skulle komma var jag grymt stolt och ärad att få vara med i denna vällästa tidning. Medverkan nr 1.
Min vän Emil i Uppsala, ni kanske minns honom från förra årets film från Decembercupen, har under året varit en stark influens till mitt egna företag och ett MMS som jag idag fortfarande har kvar på min telefon fick jag av honom i April. Denna enkla men ack så vassa text har varit min ledstjärna under stora delar av året:

“THINGS THAT MATTER MOST MUST NEVER BE AT MERCY OF THINGS THAT MATTER LEAST”
Goethe

Tack Emil för stödet under året!

Maj

Officiell dietstart. Både jag och Emily påbörjar vår 7 månader långa resa mot Decembercupen och Luciapokalen. När jag idag tittar tillbaka på min diet blev den för lång men mina beräkningar stämde när jag började dieten och det huvudsakliga syftet med så lång tid var att det skulle gå sakta ner och mängden muskelmassa jag då skulle förlora var mindre. Tror även jag lyckades bra med det målet men medlet, dvs tiden, var för lång. Tur man kan lära sig av sina ”misstag”. Första måltiden på dag 1 blev riktigt misslyckad då kycklingen (ej skit bakom sparkana, denna gång) inte var något vidare pigg. Man ser verkligen hur maten växer i munnen.

http://www.youtube.com/watch?v=oDDPJpvnY7w

Under en jobbvecka i Falun gick jag in på Temple of Art och bokade ny tatueringstid. Det var dags att rita lite på vänsterfoten också. Då vi hade bokat sommarens USA-resa valde jag att lägga tatto-tiden efter hemkomst för att slippa mecka med salvor, sand och sol i USA. Det är lite svårt att undvika solen i Los Angeles.

Träningen gick bra och vädret visade upp sig från sin bästa sida under maj. Emily började planera för min födelsedag och det tyckte inte jag var några konstigheter. När hon skickade SMS och frågade vart jag ville fira min födelsedag svarade jag helt sonika som jag kände.

Nu blev det inge firande på Medis men den efterföljande konversationen blev ett minne för livet, haha. Lyckades tajma in några pass till med Jon innan Gumball och ett av de tyngsta var konditionspasset i Hammarbybacken. Kanske var det just den lilla droppen som gjorde att han orkade hålla koncentrationen och ta sig först till alla meeting-points under den tiden hans bil fungerade?

Juni

Nere kring 99-98 kg redan efter en Maj-månad där vikten bara rann av utan större justeringar. Träning i Falun med Jocke och Johan en varm dag i början på Juni gav bra tryck i kroppen och vi dokumenterade formen efter passet.

Har inte hittat på så mycket mer på Juni. Vet att vi hade en extremt intensiv period på jobbet för att få klart ett projekt inför semestrarna vilket tog mycket tid. Annars firade vi min födelsedag hos Emilys föräldrar som dagen efter skjutsade oss till Arlanda för avfärd mot USA i 3 veckor.

Väl i USA åt vi på Firehouse Grill, tränade på LA Fitness, brände oss på samma sätt som vi gjorde förra året (på stranden) och njöt av pedikyr och Frappochino. En dag i Santa Monica fick jag för övrigt iden med min första IcanIwill-keps och två dagar senare förverkligade jag den. När jag postade en bild på Istagram började folk fråga vart man kunde köpa dem och iden till kepsarna föddes..

Juli

Juli är en månad jag minns med glädje, kanske första månaden jag kände mig glad igen efter morfars bortgång. Vi hade verkligen några riktigt bra veckor där vi bland annat körde ett pass med Binais Begovic aka Gladiatorn Wolf, shoppade, solade och åt god mat.

Vi fick även chansen att tillsammans bocka av en av punkterna på min Bucket-List, nämligen att köra delar av Highway One i en cab. Av någon tråkig anledning blev filmen hackig och pixlig, trots HD-kamera, i detta fall är det nog okunskap hos mig som ställde till det. Oavsett, här nedan är lite videos från vägen upp mot San Francisco, Alcatraz och Highway one. I det andra klippet är volymen låg i början och hög på slutet.

Alcatraz är ett måste om ni besöker San Francisco. Tänk på att boka innan ni åker då det är slutsålt flera veckor framåt!

Som ni sett från bilder tagna och upplagda innan Juli så är bilderna i helt annat format och under Juli lyckades jag äntligen, med stor hjälp från John, sjösätta version 2 av GustafOllas.com. Ny funktioner, design och mer fokus på upplevelse. Blev och är riktigt nöjd med utseendet.

Under semester påbörjade jag även mitt instagramäventyr på allvar. Tror jag registrerade mitt IG-konto redan 2010 men det var inte lika populärt och integrerat då. Tror att det var i Juli som jag använda hashtaggen #IcanIwill för första gången. Idag är det över 14 400 bilder taggade med den.. känns verkligen som suget finns därute för att fortsätta utveckla detta koncept och det är precis det jag skulle till att göra några månader senare..

Toppade Juli månad med att jag kom med som månadens fysik i Body! Medverkan nr 2

Augusti

Dags att lägga sig under nålen igen. Minnestatueringen för morfar satt som en vänster bredsida i krysset. Sved och stack rätt bra även den här gången och när han träffar en nerv så vill man bara skrika rakt ut men det var på nått vis lätt att fokusera på syftet med tatueringen och härda ut. Så nöjd att jag gjorde den!

Tatueringen var en del av en förändring, ett landmärke i min historia, mitt liv.
Efter många nätters funderingar och diskussioner med Emily bestämde jag mig tillslut för att ta ett stort steg. Att bli egen, att ta tjänstledigt från min fasta tjänst på CO som jag verkligen kände mig bekväm i men det fanns ett inre driv och en inre längtan efter annat då och nu i livet. För er som vill läsa hela inlägget om det stora steget <– klicka där.

Vi fick även tillfälle att åka upp till Bollnäs igen för att inviga lilla Freja på riktigt, eller hennes namn iaf. Dop och denna bild är så vacker och en personlig favorit från sommaren. Tack Andreas och Cissi för att vi fick dela den dagen med Er!

Kort efter att mina fivefingers hämtats på posten så åt jag lunch med Jon efter ett träningspass och han frågade mig då om jag hade tid att köra hem hans Lamborghini från Tyskland. Jag funderade länge och väl, (ungefär 0,1 sek dvs tiden det tog för mina små skrumpna celler att förstå att han inte drev med mig) och sprang direkt hem och bokade flygbiljett. På min Bucket-list står det även att jag ska äga en Lamborghini och man kan väl säg att jag fick en försmak under den 17 timmar jag fick spender i Jons Gallardo! <– Fler bilder och mer detaljer hittar ni i inlägget

Det var inga som helst problem att dieta det dygnet. Jag hade fullt schå att hålla monstret under 200 km i timmen på autobahn då takboxen, ja för er som inte vet det så har han, oavsett modell, takbox på sina bilar och den var bara testad för 210. Lite trist när man för en gångs skulle får chansen att driva en vilde på riktig väg.

Dieten gick fortsatt bra och formen kändes bättre och bättre för varje vecka och utan att jag egentligen tappade särskilt mycket ork eller tryck i musklerna. I augusti tycker jag själv att jag hade den bästa formen under dieten. Lagom helt enkelt. Vikten låg stabilt på 94-95 kg då jag under någon veckas tid varit sjuk och drog med mig vätskan en bit in i september. Målet jag satte när jag började träna 2005 var 95 kg i bra allround-form med en symmetrisk fysik. Det närmare sig!

September

September september september. WOW – vilken månad.
Emily fyllde år och vi tog oss en ätardag på riktigt. Firade stort och åt som kungar. 2 dagar senare, vätskig och fortfarande mätt, ringde Body och frågade om jag vill / kunde ställa upp i Omslagstävlingen. Drog snabbt i nödbromsen, ströp vätskan, minimalt med kolhydrater och cardio. Gjorde mitt bästa för att förfina formen inför kommande dag. Det går inte att göra särskilt mycket på en dag men jag gjorde mitt bästa och i slutändan blev det faktiskt helt OK, även om jag kunde varit i än bättre form om jag inte svullat två dagar tidigare. Beslutet att ställa upp fattade jag tillsammans med Emily, som fick höra all formnoja-panik, för att våga visa upp mig själv, bra PR och smart PR. Rent formmässigt var jag inte nöjd och funderade på att hoppa men sen lät jag det sjunka in några minuter och valde att ställa upp ändå med inställningen att jag skulle göra det bästa jag kunde.

MMsports invigde sin butik på Sveavägen i Stockholm. Det blev en heldag i butiken med häng, bars och mera häng. Träffade många trevliga personer som förgyllde min dag och MM var mer än nöjda med invigningen. Formen var mycket bättre några dagar efter fotograferingen som ni ser!

Efter att jag kört Lambon tänkte jag att det skulle bli svårt att toppa rent prestandamässigt i en bil men när jag fick uppdraget att flytta kolfiber-R8 från punkt A till punkt B inom Stockholm, då fick jag så jag tag. Har aldrig i mitt liv tidigare varit rädd för en bil men den här bilen, med 800 hästar och kolfiber, den skrämde mig! FY F*N VILKEN BEST!

Oktober

Den 1 oktober, en måndag, klev jag ur min säng tidigt på morgonen, snarare natten. Gick till vårt bord i köket, satt mig ner och tittade ut genom fönstret. Råsunda låg öde och mina tankar fick fritt spelrum, precis den tiden på dygnet jag fungerar som bäst. Jag satt där och tittade ut genom fönstret.. Idag skulle jag inte gå till ”jobbet” utan idag skulle jag börja JOBBA med MITT.. mitt egna aktiebolag. Det kändes surrealistiskt och smått skrämmande. Det gick dock bra då mina första kunder redan tidigare hört av sig och velat ha hjälp så det var bara att sätta igång. En djupare Gustaf kom vid denna tid fram och jag kom på att det vore bra med en best of kategori att samla sina inlägg i. Sagt och gjort, den har ni HÄR för er som vill läsa de inlägg jag känner mest för.
Är det något inlägg ni saknar så kan jag lätt lägga till det.

Videobloggarna har det ju varit lite upp och ner med. Ena gången tycker jag det känns bra och andra gången skäms jag för mig själv. Känns inte som jag har något vettigt att säga över huvud taget – och ni vet att jag vill göra något vettigt eller inte alls. Ni skrev dock att ni gillade videobloggen som jag gjorde i ära till Kai Greenes ”A day in a life” – här blev det en dag på diet..

Under Oktober månad fick jag även hem mina IcanIwill-wristwraps v1. Rosa och Gröna. Mäktigt att öppna upp 100 par som det nu endast finns ett par kvar av. Så klart kommer påfyllning och hint kanske någon ny färg?

November

Approved food gör intåg på riktigt och folket hyllar den Hemliga kocken som lagar snabba, snygga(bilder) och goda maträtter. Under dieten var min variation ganska sparsam så den hemliga kockan lyfte upp det till en ny nivå. Tack mannen!

Dieten börjar äntligen (för nu var det äntligen) lida mot sitt slut och tävlingen var i sikte! Emily och jag bad min vän och tillika fotograf Marcus Uggeldahl att föreviga vår form i ett spontanprojekt. I Uppsala tog Rickard Wendt, som sedan vann mellanklassen, emot oss med öppna armar på sitt gym och det tackar vi ödmjukast för. Grattis igen till DC-vinsten!

Lyckades även vaska fram den första prototypen av mina kepsar. Häftig känsla att gå från idé till en färdig produkt.

Ett bra armpass på dieten i November förevigades och lades ut på Facebook och Instagram.
Har nog aldrig fått så mycket respons på en bild och när jag dessutom blev uppmärksammad av en bloggläsare att min ”före-efter”-bild som jag satt ihop postats på en sida på Facebook för motivation/förändringsbilder blev det bara än mer. Det man får ha i åtanke är att det är två kontraster. Bicepsbilden ser BRUTAL ut och så stor/fyllig är jag inte om jag själv får säga det. Vinkel, lite ljus och bra form kan göra mycket! Kommentarerna till bilden i den australiensiska gruppen var ungefär 80% = ”ROOOIDS, STEEROOIDS” och 20% – ”its possible and you are just jealous”. Sen att personen som postade sa att det var 5 år och inte 7 år mellan bilderna kanske spedda på diskussionen lite onödigt mycket.

December

Månaden som avslutar året och den här månaden gick i dur, helt klart.
Den 1 December stod jag på scenen för första gången. Det mesta hade gått planenligt och jag stortrivdes på scenen, även om jag kom långt ner i bedömningsprotokollet så hade jag så ofantligt kul. Det kan tyckas konstigt att man njuter av att stå och spänna sig men då njöt jag som aldrig förr. 7 månaders hårt arbete hade nått sin kulmen. Ska inte skriva så mycket mer här om detta då ni förmodligen redan läst min sammanfattning. Om inte så har ni det inlägget som vanligt där –> ”Bland riskakor och brunfärg – min athletic fitnessresa”

Finns två filmer från Decembercupen. Den ena har Jonathan filmat och den andra har jag och Marcus satt ihop.

Tack Jonte!

Helgen efter var det min tur att styra bilen mot Göteborg och Emilys tävling. Kände så bra att få agera stöttepelar och coach till henne för att ge tillbaka delar av det hon gav mig under DC och sista tiden på dieten. Resan vi gjorde tillsammans var fantastisk och vi lärde oss väldigt mycket. Helgen i Göteborg blev superlyckad och den hade varit perfekt om Emily fått visa upp sin finalbikini som hon lagt så mycket tid på. Du var ändå bäst i mina ögon baby!

Efter Emilys tävling och under December hände sedan så mycket på så kort tid. Jag lyckades kamma hem omslagstävlingen, jag blev intervjuad i Body Radio och Dalarnas Tidningar (jag vet småstadsyndrom) skrev ett mittuppslag om mig. Det har varit lite svårt att hänga med i denna omtumlande period för en person som tidigare inte synts mer än på bloggen och med egna valda ord. En fantastisk månad helt enkelt och det har hållt i sig hela vägen tills idag, eller ikväll eller inatt. Klockan är strax innan halv 2 den 30, fel 31 december. Emily ligger bredvid mig och sover, trots knastrande tangenter och vi har kört ett benpass på Må Bättre, ätit middag med min mor och imorgon blir det träning med lillasyster och hennes Robin! Julen var perfekt med bra klappar, god mat och precis innan lyckades jag genom mitt företag färdigställa ett avtal som är så viktigt för mig. Så fort de sista är klart kommer jag meddela er.

Inför 2013 är det träningsmässiga fokuset inställt på att öka volym på bröst axlar och vader (mest). Jag kommer spendera minst 2½ månad i USA, Jan – April  i LA med Emily och testa livet på riktigt i staterna. Jag har fortsatt stora planer för företaget och min personliga utveckling. Min förhoppning är att jag kan fortsätta inspirera och motivera Er som personer och atleter. Jag kommer fortsätta köra min grej och ni vet ungefär vad ni får. Jag vill försöka utveckla videobloggandet en del då det passar bra i USA då färger, mat och allt är lite större, bättre och snyggare.

Med det sagt så ska jag försöka runda av det här inlägget och det har känts lite som Emily valde att formulera sig när jag igår sa att jag hade ”9 månader kvar att skriva”. ”Det är ju en hel graviditet” och lite så har det känts. Kanske inte den bästa av mina årskrönikor men jag är nöjd med tanke på den arbetsmängd som konstant ligger just nu. Är mest glad att jag fick den färdig. Jag vill avsluta med att tacka alla Er läsare. Om ni inte hade läst min blogg, kommenterat och spridit och delat mina länkar hade jag inte varit där jag är idag. Stort tack. Hoppas ni har fått ut mycket av det här bloggåret för det har jag. Trots att året, som ni gång på gång märkt, speglats av morfars kamp och bortgång så har slutet på 2012 varit den bästa perioden på väldigt länge! Nu fortsätter vi jobba hårt på alla plan och gör 2013 till ett ännu bättre år för det är som bekant hårt arbete och din egen vilja och förmåga som formar det kommande året. Ingen kommer göra det åt dig, så skapa ditt bästa år! Sen kan jag personligen tycka att hela grejen med nyår är en hype. Det blir ingen större skillnad från en dag till en annan mer än ett datum. Dessutom tycker jag att vi formas för mycket av regler och förutsatta datum i vårt samhälle. ”Nu är det nytt år, nu jäklar ska jag börja träna” – varför just då? Börja din resa eller förändring när du känner för det och när du är redo. Att det står 1 januari 2013 gör ingen skillnad för din kropp. För mig är det varje dag som är viktig, oavsett datum.

Så, till sist, är det så att du något speciellt minne från mitt bloggår 2012 eller något inlägg som du gillade mer än alla andra? Dela isf gärna med dig av dina tankar och vad det gjorde för dig. Precis som Johan Avesand gjorde den 12 december, det betyder jättemycket för mig!
Återigen Tack till alla Ni där ute som läser och kommenterar och ett extra tack till:
– Emily
– Min familj och mina vänner
MM Sports & Team Body Science
– Magnus och hela Celsiusgänget
Jon 
– John
Marcus 
– Alla som använt eller använder hashtaggen #IcanIwill på instagram!

Önskar Er alla ett Gott slut på 2012 och Gott Nytt År!
Nu tänker inte jag blogga mer det här året! 

/Gustaf

MAN HINNER MED MYCKET PÅ 7 MÅNADER

18 december - 10:51

Har försökt sätta ihop några ”före efter” bilder från dieten så ni ska få se. Kommer troligtvis mer bilder men det här är vad jag förmår att gräva fram idag.
Jag börjar med ett collage som jag precis lyckats sätta ihop med ett program från Google som hette Picasa. Gratis och lätt att använda för att skapa just collage och filmer. Bilderna som är sammansatta är från juli, när vi kom hem från USA och då bestämde jag mig för att ta ett kort i spegeln varje morgon, och det har jag gjort. Har som ni förstår inte tid att sitta och ordna dessa efter datum men någon dag kanske det blir så.. tanken var att kunna följa hur formen blir bättre och bättre men min lilla förkylning där mitt i sabbade ganska mycket så det blev den här varianten istället.


Har även försökt leta upp och sammanställt lite bilder från starten av dieten och ställt dem i relation, alltid svårt med avstånd, ljus osv, till dagarna innan tävling. Kul att se hur mycket/lite 16-17 kilo gör. Ur många vinklar är man ”tunnare” men ur poseringsbildernas vy ser man ibland större ut bara för att konturer, markeringar och proportionerna är så mycket bättre.

Nedan ser ni Juli vs November, 95kg vs 92kg

September vs November

Fick även en förfrågan om måtten. Tog inga mått på tävlingsdagen men tog dem idag och justerade magen, låren och rumpan med en 1cm mindre än idag då det främst är där jag känner att det ändrats mest. Säger väl lite iaf.


Arbetet tar upp det mesta av min tid nu och det skapar lite mindre utrymme för skapande av inlägg men jag har några korn på groende så frukta ej!
/Gustaf

VART SKA JAG OCH HUR SKA JAG TA MIG DIT?

13 december - 10:31

Innan jag börjar avverka nedanstående punkter tänkte jag bara tacka min läsare ”Jean” för den schysst IcanIwillbilden ni ser. Special design by Jean! High five och stort tack.

Det här inlägget får summera tre avsnitt. 1) Hur ska jag träna under kommande byggperiod. 2) Hur ska jag äta under kommande byggperiod. 3) Vad händer härnäst?

1) Som jag ser det efter domarpoängen från Decembercupen och mina egna referensramar så behöver jag mer muskler på framförallt Bröst och Axlar. Som jag nämnde i Body Radio-avsnittet har jag prioriterat benen de senaste två åren, det har givit resultat och nu är det dags att växla över fokus på de närmaste halvåret. Det innebär mycket pressar och jag måste pressa tyngre vikter för att belasta brösten som aldrig förr. Balansgången kommer äga rum mellan ”hur hårt jag kan ligga på mina bröst” i relation till axlarna. Det är lätt att man blir övertränad när man har fokus på två så nära och cross-aktiva muskler som bröst och axlar. Grundtanken för mig blir att inleda mina bröstpass med sneda pressar då det främst är övre bröstet som saknar massan. Resten av bröstpasset blir relativt tungt i första fasen, dvs ”mycket” vikt och färre repetitioner. Axelpassen blir som ett komplement till detta och här blir det i första fasen (jag periodiserar min träning) höga antal repetitioner och fokus på kontakt. Inför andra fasen slänger jag om dessa två och kör lättare på bröstpassen och tyngre på axelpassen. Har inte 100 bestämt hur jag ska lägga resten men ryggen kommer vara separat och ben likaså. Dessa två muskelgrupper kan jag rätt bra och det är inga problem för mig att ta ut mig.
De muskelgrupper som jag tror svara bästa på ”lite men ofta”-träningen är vaderna och magen. Har i princip aldrig tränat magen seriöst utan alltid litat på att de finns där under och kommer fram när formen tillåter men efter DC inser jag att det är fördelaktigt för mig att bättra på torson lite så nu blir det mage ungefär 3 gånger i veckan och vaderna på de andra dagarna. I valet och kvalet mellan att lägga dessa små ”high frequent” muskelgrupper först eller sist på passet.
Det kanske viktigaste för mig under den kommande perioden är det mentala fokuset. Vet att det är det som skillnaden mellan ett skräppass och ett brutalt pass. Förmågan att ta ut sig till max utifrån varje pass förutsättning är den absolut viktigaste kryddan och i år ska jag krydda rejält! Det spelar ingen roll hur bra schema man har om man inte tar i! Ska försöka dokumentera mina pass mer i år, dvs kanske snacka lite mer mellan övningarna och vad jag försöker uppnå, fokusera på vid olika övningar, dvs inte bara ”träningsvideos” utan mer i utbildande syfte. Hur låter det?

Ser inte den här förstasida helt OK ut för att tagga igång för byggperioden? Vem sa att Excel är tråkigt?


2) Hur ska jag då matcha mina ambitioner i träningsschemat på kostsidan? Emily och jag äter relativt ”lika” året runt. Det är bra kost 6 av 7 dagar, med fokus på proteinet, dvs vi bygger alltid våra måltider utifrån proteinkällan, det är så enkelt och då vet man att man alltid har bra med byggstenar i maten. Det blir inga stora förändringar det här året. I nuläget ligger jag på 97 kg och är fortfarande lite vätskig i den aspekten att jag binder vätska. Äter rätt normalt nu men i större mängder och jag kommer snart att vara på ”banan” igen med mina rutiner. För mig innebär det en standardfrukost 6 dagar i veckan, ett mellanmål på förmiddagen, fokus protein, en bra lunch – mängdmässigt väldigt lika i veckorna, mellanmål på em med lite mer kolisar. Träningsnutritionen kommer hållas konstant, kan speca den längre fram, och sen blir det middag och ett kvällsmål fokus refill. Viktmässigt då? Hur långt upp kommer jag att gå? Ja det får formen avgöra. Vill inte bli helt slät så det kan bli så att jag stannar tidigare i år än föregående år alt samma vikt men i en förhoppningsvis bättre form. Maten är väldigt viktig för mig när det kommer till prestation och livskvalité. För mig är dagens träning till stor del ett resultat av hur väl jag skött kosten dagen innan. Det blir således väldigt enkelt om man sätter sina rutiner och vet att man presterar bra på den dieten, ja det är faktiskt en diet att gå upp också!

3) Sist men inte minst, vad händer framöver. Igår gjorde jag en intervju med DT.se som kommer ut på nätet och i tidningen nu på Lördag. Nästa tisdag kommer Jan-upplagan av Body ut i butik (18 december) men redan nu har den ramlat ner i de flesta prenumeranters lådor. Sjukt overkligt att se sig själv på omslaget. Har även ett annat stort jobb på gång som kommer göra mig och mitt varumärke riktigt gott, ser fram emot det. Cliffhanger!

Kanske den största förändringen framgent sker 17 januari 2013. Då kommer jag att bege mig till USA och Los Angeles igen. Där kommer jag bland annat att besöka FitnessExpo 2013, ett gäng möten och försöka njuta lite av värmen, är verkligen ingen vintermänniska. Under de första veckorna kommer jag att ha sällskap av två kompisar som också åker och sedan har jag vissa förhoppningar som ännu inte är klara. Mer information om USA får ni senare. Skulle det vara så att ni har en dröm att åka till USA, kanske på en träningsresa, så går det bra att kontakta mig på mail. Jag kommer att befinna mig i USA tom början på April. Kan LA relativt bra och borde utgöra en OK guide när det kommer till sevärda (läs ät-värda) ställen och bra gym, typ Golds! Denna resa kommer inte att påverka mitt företag något då jag likväl som jag arbetar från Solna idag kan coacha och utföra mitt arbete från LA.

Har ni frågor eller funderingar kring USA-vistelse? Hör av er till mig så ska vi se om vi kan få ihop något.
Igår passerade vi 11 000 #icaniwill-hashtags på Instagram. BRUTALT! BRU TALT!

När det kommer till Tävlingar och tävlingsplaner så har jag inte bestämt något än. Jag fick absolut blodad tand på DC men det är som sagt avsaknaden av massa som ställer till det. Behöver tid att bygga och det är mitt delmål nu, sen kommer jag absolut att kliva upp på scenen igen, större, starkare och i bättre form! You have my word!
/Gustaf

ANGÅENDE BODY RADIO OCH BODY MAGAZINE

10 december - 14:17

Body är i mina ögon utan tvivel den mest ansedda tränings-/fitnesstidningen i Sverige. När jag började träna var Body nästan för långt bort för mig för att ta in..Det var bara ”den där tidningen med bodybuilders i”. Allt eftersom jag växte och träningen gick framåt började jag så smått drömma om att en dag få vara MED i tidningen. Den drömmen slog in när jag förra året när min haka fastnade på bild från Fitness5-tävlingen i Södertälje. Mäktigt, coolt och kul!

Nästan ett år senare tog jag modet till mig och skrev till Alex gällande ”månadens fysik” som är ett avsnitt i tidningen där amatörer för skicka in ett bildkollage och synas lite. Alex plockade ut mig och detta var steget upp från Fitness5-hakan.

Riktigt coolt att få lite stats i tidningen och några små bilder. Sen dess har jag kämpat hårt och varit väldigt nöjd. Tankarna har väl snurrat ungefär som att ”om jag vinner DC kanske jag också kan vara med” eller ”någon gång framöver blir de nått större”.
Kämpade vidare med siktet på diet och DC, omslagstävlingen kom och jag lyckades halka in på ett bananskal i halvbra form, gjorde mitt bästa och raggade självklart röster bland mina vänner och bekanta (TACK för alla röster och förlåt om jag varit dryg!), höll tummarna och körde sen DC. Gick inte som planerat men jag lärde mig oerhört mycket och siktet är nu inställt på att bättra på mina svaga partier (mer om det sen) och när Alex berättade att jag vunnit tävlingen och dessutom skulle vara med i Body Radio blev jag riktigt paff. Allt slit och alla jobbiga stunder har nu betalt igen sig gånger 10! Hade aldrig för mitt liv kunnat tänka för si så där 7 månader sen när jag började dieten att jag skulle stå som vinnare och omslagsmodell för Body. Jag kommer nu gå förbi mig själv på hyllor på ICA, Pressbyrån med flera. Hur overkligt är inte det? Jag måste nypa mig själv mellan varven. Det blev som sagt dubbel jackpot med Omslaget (som jag för övrigt är jättenöjd med!) och Body Radio vars huvudsyfte inte var omslagsmodellsdelen utan mer ”mig i helhet”. Det kan för mig tyckas lite konstigt att man tar in någon som mig som inte har vunnit någon tävling, varken DC eller Fitness5, inte är bäst i världen på att lyfta tungt eller för den delen blogga men det som slår mig i efterhand och som jag tycker Ni som läser detta ska ta med er från detta inlägg är att oavsett vart man börjar, om det så är 2005 i Falun med 75 kg eller i skåne med 140 kg och övervikt så kan man nå precis vad man vill så länge man ger sig f*n på det och inte ger upp. Jag har nu påbörjat en resa med mitt företag IcanIwill och jag vill därför trycka extra mycket på just I CAN I WILL! Det är stunder när det känns hopplöst eller tufft men det är bara att rida ut stormen, ge inte upp! GE ALDRIG UPP! Kämpa och förr eller senare blir du belönad! Det är det som hänt mig denna helg.

Jag har mer roliga nyheter att släppa senare men nu måste jag iväg till gymmet och trötta ut min bröstmuskulatur så mycket att de förstår att de måste växa. Efter det sätter jag mig i bilen upp till Dalarna.
Sätt era mål högt – ställ in siktet och ÅK! Ni klarar det med eller utan min hjälp! Vad stoppar dig, egentligen?
TACK så fruktansvärt mycket för alla kommentarer, här och på Facebook och på Instagram, får se om jag för första gången i mitt bloggande liv får släppa att svara på alla kommentarer. Typ 200 st på instagram, kommer får seriösa problem med min tumme. Ni ska veta att jag läser ALLA och uppskattar ALLA, små som stora! TACK.

Bilder från helgen kommer så fort jag får tag på rätt sladd.
Dags att växa
/Gustaf

ATT VÅGA VARA STOLT ÖVER SIG SJÄLV

12 november - 11:15

Ibland mellan varven när jag sitter och går igenom gamla bilder slår det mig vilken enormt häftig resa jag gjort. Jag bestämde mig en dag precis i slutet på 2005 att det fick vara nog. Jag var lång och smal och trivdes inte med min kropp. Där, just den dagen påbörjade jag min resa. Idag, 7 år senare, är jag inne på detaljer inför min tävlingsdebut och man är kritisk hit och dit mot småsaker. Ser jag tillbaka är jag så ofantligt stolt över det jobb jag lagt ner och det har varit värt varenda sekund, svettdroppe, migränanfall och krona! Idag skryter jag lite och lägger upp en ”Före – Efter”-bild med gott samvete! Kom ihåg, låt aldrig tanken ”jag kan inte” komma i vägen utan välj istället att tänka, hur ska jag komma dit!

/Gustaf

TEAM DIET STRIKES AGAIN

12 november - 8:36

Sånt där bra pass igår, Ni vet när man inte har fokus på något annat än passet, känslan och att driva sig själv framåt. Både Emily och jag kopplade på det mentala så starkt igår och sen passade vi faktiskt på att ha kul på passet, det är KUL att pressa tungt, det är KUL att trycka gränserna framför sig, det är KUL att se när formen kommer fram under passets gång. Glöm inte bort att ni tränar för att det är kul, inte för något annat och är det inte kul, gör då passet eller övningen kul, använd Er fantasi.Tunga set bänkpress (bröst)
Tunga set sned hantelpress (övre bröst)
Smal-press (triceps) med hantlar
Cabel cross (bröst)
Pushdowns (triceps) 

Avslutade passet med 20 min cardio på studs-crosstrainern haha. Försökte fokusera på vaderna och trippa på tårna så mycket som det bara gick. Stretching och sen hem för att förtära lite god middag. Hela helgen har varit så ofantligt bra och Emily och jag känner av båda två att vi är på slutspurten nu och varje dag blir lite roligare då både formen och passen blir bättre och bättre. Den här veckan, ååå, de blir mkt intervaller och lite tightare kost, nu ska allt fram! Se upp min livs form, jag är dig hack i häl! Bjussar på en rejäl bildbomb nedan. Kvaliten på bilderna är inte super men ni förstår säkert att vi båda två hade bra kräm i muskulaturen igår, så himla kul att träna.

Märker hur ”lite” massa man här (i förhållande till vad man alltid tror inför en diet) när fettet skalas bort successivt men det ger en en riktigt bra bild av vad man behöver prioritera och att det faktiskt tar enormt lång tid att bygga muskler. Har man inte riktigt massan så får man se till att vara i riktigt bra form och posera som en gud, det är min plan :)

Morgonens cardio är klar och i eftermiddag väntar benpass från HELL!
/Gustaf

PUSH IT TO THE MAX

28 oktober - 18:45

Ytterligare en dag till ända, nästan iaf, jag har ätit min sista måltid och då räknas dagen formellt som över – nu ska fettet brinna och jag bli tightare till dagen efter. Min kära sambo har lämnat mig för sina föräldrar ikväll och jag har precis fått upp filmen på Youtube från dagens maxningar.

Tänker inte avslöja mina exakta repetitioner utan ger Er bara hintar.
Chins: 25+
Dips 30+
Rodd: 379 <– den får ni.

Kristian tog sig tid hela förmiddagen för min skull – så himla generöst och schysst av honom. Man kan summera dagen med att jag har en stor motståndare i mig själv, nämligen i huvudet. Jag är medveten om det och kämpar lika mycket med tankeverksamheten som fysiska formen. Jag sätter höga mål för mig själv och vill nå dessa mål, oavsett förberedelser och förutsättningar. När sedan kroppen min inte för som huvudet vill blir jag besviken och arg på mig själv istället för att ge mig positiv feedback och ta in feedback från folk som ser mig utifrån. Nåväl, dagen gav en bra fingervisning vad jag måste slipa på sista biten för att nå mitt mål. Det finns ju faktiskt två typer av tävlingar – den formella där jag på DC kommer jämföras i fysik och prestation mot mina konkurrenter – här spelar det ingen roll vad jag tidigare gjort på träning eller så, allt är relativt och gör jag 20 chins (i mitt mått inte godkänt) och alla andra (högst otroligt) gör mindre än 20 så vinner jag grenen – Ok – sen har vi den interna – där jag vill kämpa för att slå mig själv – den är minst lika viktig i vardagen men på DC så är den irrelevant. Jag kanske spöar mina PB och vinner mot mig själv men alla andra gör 4 chins till – då spelar det ingen roll (för stunden) att jag gjort eget PB – jag kan vara nöjd över det men någon vinst på DC kanske det inte blir?

Dubbelhäftande tejp i rumpan gör rodden lite lättare! Tips – Finns hos Clas Ohlson

Ni förstår resonemanget och jag är en tävlingsmänniska ut i spetsarna, det är t.o.m. så att jag ibland inte ens ger mig in för att jag vet att jag inte vinner. Fel sätt att se på det Gustaf – man ska alltid försöka se det positiva så med dagen i backspegeln är jag nöjd – mer än nöjd – riktigt nöjd! Vi (jag och Emily) har fokuserat på att nå en bra form genom tight kost och där är jag nu. Lite kvar att skala och sen bara lägga mig på en bra nivå för att öka öka ÖKA i tävlingsgrenarna.
TACK Kristian, Fredrik och Emily för en superdag. Nedan ser ni videobloggen från idag.


/Gustaf

DEN MENTALA KAMPEN PÅ DIET – IN MY HEAD

26 oktober - 19:00

Börjar inlägget med att jag är medveten att det är ett eget val jag gjort att gå på diet, och att gå på diet så länge – man fattar de beslut man fattar utifrån den information och kunnande man besitter vid just det tillfället. Utifrån resan och det beslutet lär man sig sedan nya saker om sig själv och sin kropp. Så, detta inlägg är inte ämnat som en whine post utan jag ska försöka måla bilden av hur tankarna går i min skalle just nu inför de kommande 35 (36 om jag räknar med idag) dagarna kvar på diet och lite hur jag idag planerar och resonerar kring tiden efter.

Ni som är relativt nya kanske inte är helt med på hur och vad det är jag ska tävla i. Kort och gott kan man förklara Athletic Fitness (AF) som en gren inom skkf.orgs flora av tävlingar. Det som skiljer Athletic Fitness från Bodybuilding eller Fitness (tjejer tävlar inom Fitness i Sverige) är att AF innehåller prestationsmoment.
Grundupplägget ser ut som följer:
- 1) Du delar de tävlande efter längd, + eller – 180 cm.
- 2) Först visar du upp din fysik i 4 obligatoriska poser, Framsida, högersida, rygg, vänstersida. Bedömningskriterierna är enkelt sagt ”en atletisk kropp” – symmetri och form (kroppsfett) bedöms. Domarna ger varje tävlande en placering, du ska ha låga ”poäng” då du är högt rankad av många domare dvs.
- 3) Därefter följer Chins och Dips. 2 styrkemoment – du samlar repetitioner och får addera dessa två. Utifrån dessa får du nu en ”ny” placering tillsammans med dina poäng från fysikbedömningen (de räknas om så att du inte ”förlorar” på att vara 1:a i fysiken :] )
- 4) Sista grenen blir sedan rodd – på Decembercupen är det 1 min – maxrodd – så långt du kommer i meter.
Efteråt vet man vem som har vunnit, rätt lätt va?

Vidare fungerar det som så att: är det fler än 15 anmälda i någon klass (jag går i långa klassen +180 cm, 14 anmälda i skrivande stund) så kommer de som kommer på 16-plats och sämre att ryka vid fysikbedömningen. Domnarna placerar alltså dessa personer längre ner i den totala bedömningen. Då är tävlingen över – slut – du får åka hem. Så, ni kanske nu har börjat förstå att här ligger utmaningen och den del som jag just nu går och funderar, beräknar och balansera mest just nu (obs! utmaningen, det är kul att det är svårt, för när/om man lyckas blir man så jäkla nöjd!). Man ska alltså både prestera OCH vara i bra form. Att komma i riktigt bra form är ”inga” problem. Det kan man göra dels genom att dieta jääkligt hårt på slutet så man drar bort så mkt fett som möjligt, sen kan man även tömma kroppen på vätska och kolhydrater veckan innan tävling för att sedan ”ladda” med kolhydtaer och diverse trix. Det är en konst men man ser jäkligt bra ut på scenen, däremot känner man sig (talar av erfarenhet) totalt kass, illamående, tom, borta osv – men kan alltså aldrig prestera bra under dessa förhållanden.

Nuläget
Emily tog över och skar ner en del på det totala kaloriintaget för drygt 1,5 vecka sedan. Har tappat en hel del vikt och den sista vätskan från förkylningen jag drog på mig. Jag tycker nu att jag är in min bästa form någonsin på denna vikt. 90,4 (flug)kilon visar vågen på morgonen. De mesta formerna är framme men när man dietar så här hårt och så här länge så vill man alltid bli lite bättre. Någon gång måste man säga OK hit men inte längre. Jag är inte riktigt där än. Vi kommer dra på en vecka till med samma tempo och det innebär två högdagar där jag fyller på lite mer. Min ursprungsplan var ju att vara i bra form i god tid och kunna testa lite laddningar (ja man laddar inför AF också) och se hur kroppen svarar.
På söndag blir ett sådant test. Posering, chins, dips och rodd med Kung Sewén! Bättre domare, tipsare smygcoach får man inte helt enkelt.
Har haft 2 ”vilodagar” – kört min cardio men ingen styrka. Legat på samma intag som tidigare men exkluderat styrketräning. Detta gjorde vi för att min kropp sa ifrån pga låga kalorier, mycket träning (hade sullat bort vilodagarna – inte ett hett tips). Det mentala i den här delen av dieten kommer in när man börjar prestera sämre än tidigare på tex 106 kg och laddad med mat kontra 91 kg och färre reps i tex dips. Man börjar fundera, vrida och analysera – allt ska lixom gå på räls hela dieten är ju tanken – man ska bli hårdare och hårdare i formen och prestera bättre och bättre men tillslut kommer en skärningspunkt där man måste inse att man får ge bort lite på karusellerna för att vinna på gungorna. Här gäller det att man har en balansplatta och en stöttepelare. Som tur var har jag det. Mot bästa formen och sen landa för att öka i prestationsmomentet är alltså planen nu.

Mentalt vs fysiskt
Många tror att att jobbigaste är att ”känna sig hungrig och aldrig mätt” – visst det är jobbigt men i mitt tycker är det en piss i Mississippi. Drick dig mätt och vänta 10 min efter maten så är tänker du inte mer på det. Man lär sig helt enkelt. Det mentala är däremot tyngre. Det är med dig varenda timme på dygnet, varenda moment du ska genomföra, varenda muskel/kroppsrörelse finns det där – påminner dig om att du är trött i skallen eller musklerna. Man längtar efter så mycket och måste stålsätta sig och fokusera varför man går igenom den här dieten – vad målet är och vad belöningen är men samtidigt försöka njuta av att vara i bra form för när man sedan är ”off”, äter och är glad i maten så vill man helst av allt ha lite bättre form så musklerna syns, jag vet det är upp- och nedvända världen där det optimala är att hålla bra form året runt men försök säg det till en person som dietet och behöver fylla på sina depåer efter en lång och tuff diet där man räknat och planerat sin vardag ner på gramet varje dag. Det gååår inte – oftas, så klart finns extremfall. Jag vill slå ett slag för det mentala lasset alla dietare drar mot sina mål. De som aldrig tagit sig igenom eller ens försökt göra en rejäl diet och ta sig mot tävlingsform vet och förstår tyvärr inte delar av det jag beskriver man ibland tappar man alltså seriöst livsgnistan. Utan mat och med sämre sömn (jag sover ofta sämre på diet) finns det inte mycket som blir roligt i livet. När man däremot tar sig igenom dieten, når sitt mål och efteråt kommer upp från ”hålet” – jäklar i min låda vad stark man känner sig och vad mycket småsaker man uppskattar. Allt handlar väl så klart om kontrasterna och det är verkligen så att när man tar bort eller minskar ner på basala saker såsom sömn och mat – ja då uppskattar man det nått enorm när man får det sedan.

Me myself and I
Som person vill jag alltid, alltid prestera det bästa jag kan, jag blir sjukt irriterad, besviken och arg på mig själv när jag inte presterar bättre och bättre eller missar saker jag borde fixa. Med andra ord har jag höga krav på mig själv, jag går inte in i en tävling för att delta, jag går in för att vinna!
Igår på Hela Sverige Bakar sa Emilie som är från Norrland och har bland annat tagit SM-guld i styrkelyft att ”eh de blir som det blir” – då tänkte jag NEJ så ska det inte vara, ”det blir som jag vill och planerar att det SKA bli” – for rakt igenom mitt huvud men ibland måste jag bara acceptera att man inte kan påverka vissa saker och helt enkelt gå in och ha kul. När jag planerar och fokuserar så mycket är det lätt att jag tappar bort mig och det roliga i det hela, varför jag gör det. Så lite mer ”det blir som det blir” på DC kanske är bra för mig. Formen är som den är då, motståndet är som det är, jag kommer prestera utifrån det jag kan just då. Om det blir 20 eller 30 chins, ja de återstår att se.

Efter DC
Fastnar ibland (idag alltså) på Youtube med videos där de gör goda proteinshakes och lassar i än det ena än det andra. Allt ske ner i jakten på kalorierna. Det vattnas i min mun och jag önskar jag var den personen – för några minuter – sen inser jag att det inte är den väg jag någonsin vandrat eller kommer att vandra. Efter DC kommer jag att äta på ett tag, fylla på depåerna – tro mig det gör man inte på 1-2 dagar, det tar sin tid. Jag vill komma förbi det stadiet att varje steg i en trappa eller varje gång jag reser mig från en stol gör ont (tröttont) i låren från cardio, rodd och benträning. Man har helt enkelt inte mycket till återhämtning på diet då man ligger på underskott. Jag vill äta de maträtterna och de godsakerna jag saknar, jag vill äta mig mätt och gå UT och äta osv. Kommer ganska fort att lägga på mig rätt mycket vikt i form av vätska och fyllda depåer. Det får jag acceptera.
Efter första perioden tror jag att vill plana ut lite. kanske landa kring 100 kg och se hur det känns – utvärdera situationen och se över om jag verkligen vill tävla igen – så klart kommer utfallet av DC att påverka min motivation,var det värt det, har jag fysiken som behövs för att tävla på nästan nivå osv? Det kommer en hel del kul tävlingar, bland annat i USA och det kanske är så att jag bestämmer mig att köra vidare med diet, kanske inte – isf blir det med högst sannolikhet 1-1,5 år off och bättra på allt jag vill bättra på. Resan går vidare och vi får se vad jag fattar för beslut DÅ, efter DC, när jag har säcken full med nya erfarenheter och kunnande.. den som följer med får se!

Att leva ”the Fitness Lifestyle” för mig handlar om att må gott, träna mycket och tungt, äta bra mat till vardags och kunna unna sig det man vill på helger eller när andan faller på – Många tränar för att få äta – Äter det jag vill för att kunna träna bra, sen fuskar vi självklart med maten och kosten överlag då och då – det är inte undantagen som formar framtida resultat, det är rutinerna.

Trevlig helg allihop!
Imorgon ska jag hjälpa min vän att flytta och äta 2000 kalorier mer än tidigare – De ni!
/Gustaf

PERSONBÄSTA I CHINSEN – 28 ST

3 september - 22:54

Jenny stod och smålog, hon värmde upp i rotationscuffarna.
”- Vad ska du köra idag Jenny?”
”- Jag tänkte köra lite chins” (oj tänkte jag, Jenny hårdsatsar ju mot Crossfithållet nu och tränar på Crossfit Solid)
”- Va kul!”
”- Ja eller hur… Du, Gustaf, ska du maxa idag eller?”
”- Ehh, nej det tänkte jag inte, det ska jag göra till helgen”

1 min senare

MENTALT FOKUS, KOM IGEN NU GUSTAF! Jag sprang på toaletten, nervös och spänd som en 7-åring första dagen i skolan. Jenny och Peter övertalade mig att maxa då de skulle göra det. Helt plötsligt måste jag ställa om min plan att köra 7×12 reps med 60 sek vila till att prestera max, 3 gånger om (upplägget var maxreps 3 set). Jag kände hur kroppen var på spänn, fan jag avskyr känslan men ändå gillar jag den, jag vet att jag måste utsätta mig för denna stress/test fler gånger innan DC och när man dessutom får med sig folk som är duktiga i chins och tillhör eliten inom vissa delar av fitnessvärlden vill man prestera. Vet att jag VILL prestera i chinsen på DC också, vet att jag VILL över 30 st där för att verkligen känna mig nöjd. Vet att jag KOMMER ta 30 reps.. det är bara en tidsfråga.
Idag laddade jag om, tog med mig nervositeten, känslan att vara spänd, känslan att vara loj i kroppen.. la in den i min skalle, formade om den till härliga känslor, härliga känslor som ger mig positiva associationer med chinsstången.
Sen bar det av!
Peter filmade och vi får se om man får upp det på intäärnätt ikväll eller imorgon. Hur som, 28 st, nytt personbästa! Fan va bra jag är! AAAA! Set två, 24 chins och sista setet dog jag totalt, 14-15 st sen var det dött. Maxbredd på chinsen är ju som bekant 1 meter mellan lillfingrarna och för en lång pånke som jag med långa armar är det inte optimalt. Bara att acceptera och köra på!

Resten av passet blev GRYMT! Peter och jag hade både det rätta mentala fokuset och när passet var övar var vi båda två fysiskt och psykiskt trötta. Återigen Tack Peter – Du ger mig massor av inspiration.
Just nu känns det som jag har en 30 kg ryggsäck hängande baktill.

Passet bestod av
3 set chins
5 set sittande rodd
5 set skivstångsrodd
5 set enhandsrodd
5 set pullover – superset – highrow! 

Nu är det dags för mig att ta tag i disken och plocka fram allt för morgondagen. Alla inlägg jag skriver nu tar så mycket tid att få ihop men jag tycker ju verkligen om det så tiden sticker alltid iväg på kvällarna. Hann dessutom med att smaka lite av Emilys ostkaka (ni såg den igår, idag förfinade hon den ytterligare och ni får självklart receptet när den är otpimal!) och gå en kvällspromenad på 45 raska minuter. Underbar kväll i Råsunda, Stockholm!  Tack för ert stöd och era kommentarer! Det hjälper mig verkligen.
God natt!
/Gustaf

INSPIRERANDE TRÄNINGSBLOGGAR

23 augusti - 14:18

Jo ja tackar jag!
Fick precis mail från redaktören på Megafontidningen, en tidning som går ut till över 30 000 brevlådor, som meddelade att han tagit med min i det senaste numret under bra träningsbloggar. Kul att få lite publicitet utan att man bett om det eller betalt för det. Då måste man göra något rätt. Som synes av placeringen av min länk så kysser jag Micke, AldrigVila, Hollstens fötter och så må vara. Han är större än mig i bloggvärlden, än så länge! (hihi)

Ser ni min länk? Om inte, klicka HÄR för att förstora och läsa hela tidningen
/Gustaf