Arkiv för kategorin Tankar

NÄR JAG VAR LITEN VILLE JAG BLI

5 maj - 7:41

beckPolis! När jag blev äldre insåg jag att de har ett rätt tufft arbetsklimat och i förhållande till deras arbete och vad de utsätts för, väldigt dåligt betalt. Jag började läsa Ekonomi och ställde om siktet. Det här är ett par år sedan nu och många gånger känner jag att det var rätt val. Andra gånger kan jag på riktigt vara övertygad om att jag skulle bli en grymt bra polis. Förmågan att anpassa mig efter situationen och ”ta” personer utifrån deras situation besitter jag. En annan dold talang jag har är att jag väldigt fort snappar upp saker som sticker ut, beteenden, rörelsemönster eller liknande. Många gånger frågar jag Emily om inte hon tycker vissa saker är märkliga och då har hon inte ens lagt märke till det. Mitt register jobbar hela tiden med att lägga till bilar, människor och mina små ”känslor” av utstickande saker eller händelser.

Ibland kollar jag upp saker så gott jag kan och allt för många gånger har min känsla eller uppfattning helt rätt. Det gör att det ibland inom mig verkligen kommer upp en kraftig känsla av att jag skulle vilja nytta det på ett större plan. Att få göra skillnad i vissa fall och faktiskt hjälpa människor som behöver det. Kikade på ett avsnitt av Svenska fall för FBI igår och det var så klart väldigt intressant. Jag har lyssnat på nästan alla P3-dokumentär, kollat på Brottskod och ett flertal dokumentärer om tex Helikopter-rånet och liknande fall. Ni som känner mig vet även att jag ibland fastnar på Flashback och läser förundersökningar. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra med det här jag har inom mig men jag vet tror faktiskt att jag skulle bli en bra utredare. Fram tills dess får jag väl använda det i min vardag och agera ”grannen som har koll”.
/Gustaf

DET ÄR ALDRIG FÖR SENT ATT GÖRA EN ÄNDRING

23 april - 22:24

Jag skulle vilja att ni tog Er tid och lyssnade på denna låten om ni inte gjort det. Den sätter fingret på rätt mkt bra saker. Lyssna helst på en efter att du läst inlägget. Tack

Alla har vi något inom oss vi vet vi borde ta tag i. Det där något vi vill ändra, från stort till smått. Vissa förändringar får stora effekter andra går mer omärkt förbi utåt sett men kan ge en enorm boost inombords. Det jag prompt vill promota med ICANIWILL och mitt liv är att det aldrig, och jag repeterar, aldrig, för sent att göra en förändring. Den senaste att bevisa detta för mig är min mor. Utan att gå in på detaljer har hon kastat sig ut för första gången i sitt liv på riktigt. Inga fallskärmar, säkerhetsbälten eller liknande och jag är så fruktansvärt imponerad av henne så ni vet inte. Hon är rätt lik mig att det tar sin tid men när hon (jag) väl fattat sitt beslut är det helt förankrat i en själv och då går hon (jag) all in på det och viker inte en tum. GRYMT mammi, grymt!

Själv har jag senast idag gjort en del ändringar i mitt liv tillsammans med Emily. Vi båda kände att vi behövde prioritera om lite i vår vardag för att leva mer och göra mindre måsten. Det är fantastiskt vad som går att åstadkomma genom kommunikation och lite tid väl spenderad. Jag håller hakan lite högre ikväll när jag skriver detta blogginlägg. Inte nog med att jag gjort ändringar i privatlivet, jag har även valt att avsluta mitt samarbete med Fitnessguru. Det har varit två bra år tillsammans med FG men ibland behöver vi som sagt göra lite förändringar för att fortsätta utvecklas och jag tackar ödmjukast för mig och önskar boysen Lycka till i sin fortsatta resa med företaget.

Det fina med förändring är att när en dörr stängs öppnas alltid nya på glänt.. Så min fråga till Er är, när gjorde ni en förändring sist och är det kanske dags att ta tag i det där lite småjobbiga som ligger och gnager inom Er? Tänk på den när ni slumrar in ikväll.
/Gustaf

ALLT BÖRJAR MED EN TANKE

21 april - 14:13

icaniwill office work Om vi drar saker till sin extrema spets så påverkas vårt liv, vår kropp, vår miljö och vårt resultat av vår hjärna och våra tankar. Det är ganska häftigt att reflektera över det. Bestämmer du dig för att säga upp dig, starta eget företag, ändra ditt liv vad gäller kost, avsluta en relation som inte är hälsosam för dig eller vad än det är, så börjar allt med en liten liten tanke. Efter det att tanken poppat upp kommer nästa steg, att bestämma sig för om vi accepterar och tar oss an tanken eller om vi slår bort den. Naturligt och instinktivt är vi människor (i min mening) typ byggda för att säga nej. Ska jag äta denna svamp som är röd med vita prickar? Ska jag klappa den här Björnen som sover? Nej. Ska jag säga upp mig och gå från en bra lön till 0 i lön? Ska jag gå från att jobba 40 timmar till 80 timmar? Nej.

Om vi nu ändå väljer att säga ja eller nu kör vi, till en tanke så kan nya dörrar och möjligheter öppnas. Det kan till och med bli som så att det är det bästa beslutet du fattat, och ditt liv förändras och aldrig blir sig likt igen. Men det vet vi inte fören vi provat säga ja. Vi fattar hur många små beslut som helst per dag och frågan är inte om vi gör rätt eller fel utan vad vi gör med dem. Jag har precis fattat ett lite större beslut och jag sa Nej, för min egen skull och för min framtid. Det betyder nödvändigtvis inte att det blir dåligt, då det var ett aktivt val och jag stod upp för mig själv och vad jag tycker är rätt. Min erfarenhet säger mig att det alltid är jobbigt fram tills den stunden vi fattat beslutet för då kan vi efter det förhålla oss till det och lägga det åt sidan. Frågan är bara hur många bra tankar slår vi bort i ett för tidigt skede eller för lättvindigt? Jag är en tänkande person och ibland blir jag frustrerad för att saker går för långsamt eller att en ide till beslut tar tid men samtidigt är jag trygg i min process och vet att det är så jag fungerar. Det har gått helt OK för mig så våga gå din väg, fatta dina beslut på den informationen du behöver men var inte för snabb att döda en idé! Det kan ta lite mer tid ibland.
/Gustaf

VAD SOM BEHÖVS FÖR EN BRA DAG

10 april - 0:20

Marbella sunset 2015-3Hittills under min företagar-karriär har väder och vind inte gjort mig något, och med väder och vind menar jag då det tråkiga vädret och den hårda vinden, inte den som smeker längst kinden en sommarkväll. Allt för ofta hör jag folk klaga på vädret och hur tråkigt allt blir. Visst det är inte jättekul med snålblåst och pissregn men kom igen, har vi inget bättre att säga kan vi lika gärna vara tyst?

I min värld spelar det absolut ingen roll vilket väder det är men, om det är riktigt fint väder, som idag, då kan jag inte låta bli att känna hur jag fullständigt blir som en solcell. Energin pumpas in i kroppen och varje lite stråle fastnar i mitt ansikte. Jag verkligen stortrivs på våren och försommaren. Satt på pendeln i 45 min idag och bara njöt av att se landskapet swischa förbi utanför i sommarvädret. Lyssnade på musik och tittade på min bild på morfar. Det var verkligen en skön stund på tåget. Länge sedan jag verkligen spenderade tid med honom, bara han och jag, som vi alltid gjorde förut på Tisdagar. Minnen, doftar och fraser kom till mig på ett naturligt sätt, som om han var med mig just där och då. Det är verkligen något speciellt för mig med musik, bild och stillhet. Ett vattenhål som jag behöver och kan skapa själv.

Just skapa själv är viktigt för mig. Varje dag i min kalender är blank tills dess att jag väljer att addera något till den eller inte. På så vis kontrollerar jag all vad gäller min tid. Idag hade jag tex ett bra möte med två duktiga herrar som i sin tur ledde till en ny kontakt och ett nytt möte med en stor entreprenör. Min agenda nu består mycket av möten, och mer möten, för jag behöver mötena. Jag behöver dem mentalt och även fysiskt få träffa nya personer med nya historier och resor. Tränade igenom kroppen efter mötet, åt en bra middag med lax (enligt dietupplägget) och avslutade med keso i soffan samtidigt som vi såg den senaste Beck-filmen. Så vitt jag vet var det Gunvalds sista film och jag kan inte låta bli att bli lite ledsen. Han är en sån stor del i Beck och han är en sån bra jäkla del av Beck. Vi får väl se hur det blir med det här men jag hoppas han stannar de kommande 2 filmerna också. Nu är det dags för kreativa timmen så får sluta mala på här. Summa kardemumma, vad behövs för en bra dag? Det vet endast du, så se till att skapa bra dagar!
/Gustaf

SLOW DOWN

18 mars - 0:03

Black White ICANIWILL t-shirt-1-3 Allt går så jäkla fort idag. Internet går fort, telefonerna går löjligt fort, produktionen av kläder ska gå fort, plocka ur diskmaskinen ska gå fort. Det håller på att gå så fort att vi inte hinner med, fastän det går fort. Till slut gör vi intrång på oss själv och våra prioriteringar för att allt går så fort att vi ska hinna med allt annat än oss själva. Jag skruvar ständigt upp kraven på mig själv, mitt företag, omgivningen, utrustningen och känner hur saker som ska vara kul blir belastningar. Saker som normal är lätta blir segdraget. Detsamma kände jag inför och under julen. Arbetet tog det bästa av mig och jag fick helt enkelt dra i den berömda handbromsen, vilket i det här fallet var att släppa över mer ansvar till mina eminenta kollegor inför julen så att jag inte skulle gå in i den klassiska julfällan att sluta jobba på julaftonsmorgonen och då krascha totalt.

När jag funderar på det så är tiden jag investerar och sätter av till, och för, mig själv i relation till vad jag stoppar in i företaget absurd. Känns i dagsläget ungefär som 100 vs 0 eller 99 vs 1. Det går inte i längden då en slutkörd Gustaf tappar glädjen. Glädjen att skapa, glädjen att hjälpa, glädjen att vara. Redan förra veckan kallade jag till möte på jobbet (coolt det låter) och vi satt en bra stund och pratade igenom framtiden. En framtid som skall vara pumpad med glädje och utveckling och det kommer den att vara. Jag behöver bara koppla ifrån lite. Stänga av telefonen tidigare, ta stunder för mig själv, som nu, där jag bara är, funderar och reflekterar.

Bloggen har blivit ett ont måste just nu. Som igår satt jag i sovrummet med mig själv i nästan en timme och tänkte en hel del bra saker som jag kände kunde passa in som både ett och två blogginlägg men när jag ikväll sätter mig vid datorn är allt som bortblåst. Istället tar jag upp ämnet ur ett helikopterperspektiv men kanske skulle jag hellre diskutera detaljerna, som jag nu tappat. Jag erkänner att jag stormar fram, utan att märka det själv. Det vi åstadkommit med ICANIWILL under de senaste halvåret är jag riktigt imponerad över, både vad gäller företagets varumärke men även organisatoriskt och rent praktiskt. Nya kapitel håller på att skrivas och jag längtar verkligen med att få ta det vidare. Dock har den här perioden med frustration och en del personliga tankenötter verkligen fått mig att tänka till. Som den tänkande personen jag är innebär det lite mindre energi i vardagen men desto mer fokus. Kan säkert se hemskt butter ut där jag sitter nedsjunken i min stol på kontoret men inuti huvudet pågår en brottningsmatch med näbbar och Bieber-tofflor.

För mig är det nu dags att hitta tillbaka till glädjen. Mindre press, mindre stress, slå av på tempot i vardagens aktiviteter men hålla glöden och loket igång. Vara lite smartare och ge mig själv mer struktur. Inte minst när det kommer till träningen. Jag ska sätta ett mål, skapa en plan och börja vandra den vägen. Imorgon flyger vi till Litauen för att träffa potentiella producenter så kameran följer med och så även ni.
Tillsist vill jag bara säga att bloggen kommer få stå tillbaka lite nu. Kravet på mig själv att skriva varje dag är inte realistiskt i förhållande till output. Den här bloggen ÄR och kommer alltid VARA en del av mig, där jag delar med mig av med-, men också motgångar och när jag satsar allt jag har och äger på att bli en bra företagare kan jag samtidigt inte ha ambitionen att vara proffsbloggare, för det är jag inte. Inte heller satsar jag på en pallplacering inom Athletic Fitness eller liknande. Nej jag satsar på att skapa en koncern för ICANIWILL och samtidigt göra så mycket roliga saker, resa mer, ta mig an utmaningar med företaget men också utveckla min fysik och kapacitet, inom träningen.
Tills vi hörs nästa gång, tack för att just du tittade in!
/Gustaf

DET RELATIVA LIVET

1 mars - 20:57

Screen Shot 2015-03-01 at 20.55.54Jag gillar som ni redan vet dokumentärer och program där jag får tänka till eller få se livet ur andra förhållanden och vinklar. Just nu går ett program på SVT 2 som heter Den som får finnas, precis ett sådant program som jag gillar. Det handlar om ett gäng olika individer som kämpar med att ta sig igenom livet med känslan att inte passa in. De lever med Aspergers  syndrom och ger sin syn på livet. Den ena personens största dröm är att ha en egen lägenhet och en annan vill ha ett jobb för att visa att det går, trots sina utmaningar. I min värld är de målen och drömmarna inte så högt upp på min lista och jag har för länge sedan klättrat vidare i behovstrappan, medan de i deras värld är allt de vill ha, för att få passa in, för att få vara normal. När jag tittar på sådana här program blir jag ofta väldigt tacksam. Tacksam för att jag idag är ”normal”, tacksam för att jag har alla 10 fingrar, för att jag inte har det svårt med det sociala. Det är något som går oss förbi varje dag medan andra kämpar med att klasskamraterna inte vill hålla i hand för att ”det smittar”, då hon bara har 4 fingrar. Livet är så brutalt ibland på flera plan och ändå tar vi som står på andra sidan det för givet att få må bra, inte vara utanför eller må psykiskt dåligt.

Tack SVT för att ni visar sådana här program, fler borde se dem och uppleva deras vardag. Med det sagt så kommer jag in på en diskussion jag tidigare startade på Instagram men så här i efterhand känner behöver lite mer utrymme och ventileras igen. Individerna i TV-serien kämpar med att passa in, att få vara som alla andra och samtidigt är jakten på drömkroppen och drömlivet igång på sociala medier. Jag upplevare att många idag jagar liv, kroppar eller berömmelse som många av våra stora sociala profiler idag har. Vi opererar oss, vi skjuter in botox för att se ut på ett visst sätt, vi lägger om våra liv för att nå en kropp vi vill ha eller investerar dyra pengar i utbildning för att få bli tex PT och missförstå mig rätt, alla får göra precis det dem vill med sina liv och kroppar. Det är inte det jag vill belysa utan jag vill verkligen lyfta frågan om det är det här alla vill?

Det känns som att många gör det för att, inte för att de brinner för det eller är deras största dröm/mål här i livet. Så istället för att jaga något (som jag upplever) alla vill, varför inte jaga det du verkligen vill? Samhället är uppbyggt på att vi alla är olika och ändå stöps vi mer och mer i samma formar. Alla ska plugga, alla ska jobba, alla ska plugga vidare efter att ha rest, läsa universitet, göra karriär, vara sociala osv. Men det är ju inte så samhället funkar. Vi är ju alla olika och framförallt bra på olika saker. Jag hade kunnat vara kvar 2 år till på Universitet i Uppsala eller stannat kvar på Clas Ohlson men då hade inte ICANIWILL funnits. Jag jagar något jag vill och försöker via sociala medier visa vart jag ska eller hur jag vill att mitt liv ska vara. Det är långt ifrån ett showroom för hur glamoröst liv jag lever med fina bilar, ”kändisar” eller vad än det kan vara. Har hört omvägar att det vore så klart ”enklare” att driva företag om man hade lite ”kändisar som hjälpte till”. Det här är bland det dummaste jag hört för att 1) ”kändisarna” har inte bara hoppat upp i mitt knä och sagt hej vill du hänga med mig, tvärtom, jag har jagat vissa med blåslampa för att de ens skulle få upp ögonen för mig och därefter har jag lagt ner precis lika mycket jobb på dem som jag gjort på alla mina kunder. 2) Jag har aldrig ”använt” mina ”kändisar” för att göra reklam. Jon har aldrig skrivit ett inlägg på bloggen på min begäran, Fredrik har aldrig haft mina kläder på sig, Maria Montazami inte heller osv.

Livet ger dig inget, du måste gå ut och ta det. Du måste våga gå din egen väg och även om du har Aspergers eller inte så är du ofta jäkligt duktig på något, och detta något måste du våga tro på, för om inte du tror att du kan bli bäst eller skapa ditt egna företag och karriär utifrån det du kan, så kommer ingen annan, kändis eller inte, tro på dig och driva på tills du en dag står vid ditt mål.
Hoppas ni tolkar det här inlägget rätt, å ena sidan är jag tacksam för hur bra jag faktiskt har det, å andra sidan ska vi aldrig sluta drömma eller våga. Personerna i TV-programmet kommer garanterat nå sina mål, för det är det enda de vill och jobbar emot. Fredric, Carl och Amanda, ni äger!
Over and out

60 MINUTER AV BARA VARA

27 februari - 21:00

Lugn och ro-1Fredag kväll, det enklaste som finns är att slinka ner i soffan efter middagen och bara totalslappa. Det är ofta så att vi gör det enkla för att belöna oss men idag när jag spatserade in genom dörren kände jag ett starkt behov att inte göra det lätta och självklara utan faktiskt vända på steken. Jag tillhör den skara människor som spenderar stora delar av min vakna tid uppkopplat på både telefon och dator. Mailen plingar, instagram blinkar till med mera och ibland blir jag så oerhört trött på hela alltihop, idag var en sådan eftermiddag. Så jag tog min telefon, stängde av den, startade inte datorn, släkte alla lampor och tände istället ett par ljus och började att bara vara..

Att träna på att bara kunna sitta still i soffan, andas djupt, blunda och sortera bort alla tankar som dyker upp är något som jag behöver bli bättre på och det är nog inte bara jag. Vi har konstant stimulans idag från tidig ålder och att bara vara är underskattat ur flera aspekter. Väl där i soffan går det inte att komma ifrån att det händer småsaker runtomkring. Grannen klampar i trappan, en polisbil kör förbi och sirenerna lyser upp lägenheten. Det är bra, bra på det viset att jag ser och registrerar det men jag dömer eller reagerar inte på det. Efter 20 min av stillasittande gick jag en vända i lägenheten. Jag såg allt, disken, grejerna på golvet, soppåsen som skall bäras ut och alla saker registrerade jag men jag valde att inte låta tankarna skena iväg som de lätt gör. För mig är det verkligen så, att jag ser sällan en sak och låter det vara utan tankarna skenar alltid iväg, som om jag ser disken så tänker jag på hur det ser ut i resten av köket och att jag måste laga mat innan jag diskar så att jag slipper röja två gånger. Nu såg jag bara disken men tillät inte tankarna att sticka.

Det är riktigt häftigt när man når den fasen för då slår det också en hur mycket förutfattade meningar vi har om folk och utseenden. Satte mig sedan ner på golvet och började stretcha lite lätt samt rulla med foamrullen. När smärtan och stramheten sätter in och du befinner dig i det här lugnet, rätt nivå, så reagerar du inte heller lika kraftigt på smärta och signalerna från kroppen. Jag hör vad du säger, men jag tillåter mig inte att fallera. Jag knådar där det gör ont, men jag slutar inte, jag nästan njuter lite över känslan att jag kan hantera smärtan. Den mentala träningen och situationen gör att det nästan känns lite utomkroppsligt. Nu kanske ni tycker att det blir lite mycket hokus pokus men ikväll klickar jag inte igång TV:n. Ikväll använder jag min mentala styrka till att bara kanalisera min energi och mitt lugn. Tända ljus och väldigt lite elektronik. Underbart att bara få vara utan att låta sig styras av Lets dance eller andra flöden. Har du läst så här långt tror jag att du har rätt nyfikenhet och inställning till att faktiskt prova själv. Det är inte svårt rent praktiskt men det kräver en del av det mentala som sagt.
Prova att sitta i 10 min och bara vara. Blunda. Hitta en position som är lite obekväm och sitt kvar i den. Andas med magen och stora andetag i lungorna och känn hur du kan behärska och verkligen, innerligt, känna din kropp. Den har en obeskrivlig kapacitet om vi tränar den rätt i kombination med vårt huvud. Hoppas ni har en bra Fredagskväll.
/Gustaf

DET GAPAR ALLTID TOMT!

22 februari - 21:57

Det där jäkla sträcket som bara står där och blinkar. Blink, blink, blink. Varje gång jag loggar in på bloggen och klickar skapa så står det där. Ända sedan jag 2007 började skriva är det saaaamma visa varje gång. Det känns spontant som att jag vid det här laget borde förtjäna lite feedback när jag loggar in, det har ju trots allt blivit ett par tusen inlägg. Hur skulle det vara om jag fick ett ”Hej Gustaf, va kul att du vill skriva något igen” men nejdå. Det är tomt i rubriken, det är tomt i textfältet och inte en enda bild finns för att hjälpa mig. Den senaste tiden har jag verkligen känt att bloggen kanske börjar sjunga på sista versen? Kanske är det för att det känns som jag skrivit om så många olika ämnen, känslor och aspekter eller också är det för att vardagen den senaste tiden varit ganska oromantisk och ”vanlig” att jag inte vet hur jag ska dela med mig av det.

Jag har ju blivit bränd ett par gånger genom att vara för öppen och dela med mig för mycket. Folk som jag trott för mycket om har visat sin sanna sida och stulit, lånat eller ”influerats” av de sätt jag jobbat och beskrivit här på bloggen. Så är det, jag får skylla mig själv för att jag la ut det som jag gjorde. Alltid lär jag mig något.

Vardagarna är som sagt just nu väldigt mycket vardag men med det sagt en vardag jag stortrivs med. Kanske hinner jag inte riktigt med precis allt jag vill men mycket. Jag går fortfarande upp tidigt, och så fort jag kan tar jag mig till jobbet. Det är något av det bästa jag vet att komma tidigt till jobbet, och bara få starta upp dagen och mitt inre med lite reflektion och en inre glädje att låsa upp dörren till mitt eget kontor. Det är ibland så surrealistiskt hur jag kunnat skapa pengar från egentligen ingenting, skapa en produkt, skapa en sysselsättning och arbetsplats åt mig själv och numera även andra ur ren vilja och ide. Ibland när frustrationen är stor och känslan av att jag står stilla och stampar blir för stor tänker jag att det bara vore så mycket enklare att ta en anställning eller att jag skulle hoppat på ett projekt där förutsättningarna var annorlunda, där resurserna inte var lika begränsade som mina är, där kunskapen och know-how fanns, men lika fort slår jag bort den tanken. Det är verkligen en process för mig, att skapa, att ta fram någonting och den här processen finns med mig på alla plan i mitt liv. Det tar tid för mig att landa, låsa fast och exekvera allt inom mig och någonstans är det bra för mig att jag får gå igenom det ett par vändor.

Jag är alltid väldigt kritisk till mig själv, vad jag ska skriva, hur jag ska formulera mig etc och nu för tiden när jag tex scrollar igenom mitt instagramflöde känns det som att jag sätt alla bilder förut, som att texterna skrivits 10 gånger förut och att vi helt enkelt tröttnat lite på det forumet. Min personliga instagram har tagit en form där jag försöker dela med mig mer och mer av ”fina bilder” då det är det jag själv gillar på intagram men i samma takt har jag tappat något personligt med instagram. Förut när det var iphone-bilder only kanske det var mer känsla och min identitet men då jag själv tycker det är tråkigt att leverera dåliga bilder vad gäller upplösning och vy, använder jag heller min systemkamera och skickar över bilden men då tror jag samtidigt att många tycker det blir lite.. baj*nödigt? Det här är bara en liten parentes men det blir nästan lite prestige (känner jag) i vad jag folk vill ha och vad som förväntas läggas upp på instagram att det tappar charmen. En annan möjlighet är att jag överanalyserar det faktum att instagram över lag inte längre är lika poppis för vi alla har tröttnat lite på forumet?
Bloggen står kvar och får ta den tid den får nu framöver. Har en del resor som ska bokas framöver så om ni tycker det varit för tråkigt ett tag nu så kanske det iaf blir lite fler bilder och äventyr framöver!

Varenda gång jag lämnar bloggen och klickar igen rutan har jag fyllt de vita, tomt gapande, rutorna med svarta små bokstäver. Varje gång skapar jag något, något jag själv behöver få ur mig men samtidigt något som från gång till gång träffa vissa individer där ute på ett bra sätt. Många gånger får jag inte ta del av den händelsen eller veta hur den/de personerna upplever det hela men när jag månader senare eller t.o.m. år senare träffar någon som läst något av mina inlägg och då, delar med sig av deras känslor eller upplevelser så är det lika roligt och spännande att höra varje gång och värt att vänta på. Laddar upp inlägget och bilden ni får njuta av idag är vår middag. En bra stekt köttbit, litet pressad potatis, en sallad och lite annat smått och gott. Enklare och bättre än så här blir det inte! kött bygger kött-1 /Gustaf

VAD ÄR 100% FÖR DIG?

10 februari - 10:32

Träning Motivation ICANIWILL-2Mitt syfte med det här inlägget är att få fler att reflektera över sina resultat i förhållande till ens plan och förberedelser. Som vi alla vet är det input som ger output. Antal timmar vi klarar av att träna resulterar i olika mycket framgång, och tro mig, det är lätt att stirra sig blind på just träningen, det har jag själv gjort många gånger. Fel teknik, inte tillräckligt stark, fel utrustning osv.
Det jag tänkte lyfta fram här är vikten av helheten för att lyckas. För mig är inte helheten kost + träning + återhämtning = allt (100%). Nej i min bok är det bara en 75%. De resterande 25% är i min bok den inre balansen och harmonin, vi kan kalla det övrigt.
Lek med tanken att du tränat bättre och mer än någonsin, du äter rätt vad gäller mängd, tajming och innehåll. Du sover tillräckligt vilket gör att du återhämtar dig och kan fortsätta träna enligt ditt schema. Allt är bra, tills dess att något går fel. Ett exempel som ligger mig nära om hjärtat, efter att jag kikat på Norges damer mot Falun, är just Astrid Jacobsen. Hennes bror går bort 2 dygn innan hon troligtvis ska köra sitt race i OS. Fram tills den tidpunkten att allt går åt pipan har de ”övriga” 25% inte synts, utan bara legat och fungerat utan att vi reflekterat eller hanterat det. Och ofta är det så, vi har det så bra men uppskattar det inte fören det är borta.
De 25% som jag här pratar om kan verkligen ställa till dig för dig när det väl gäller men jag tror också att om vi blir bättre på att uppskatta, ta in energi från, och hantera de 25% även när det är bra, kan vara en enorm energiinjektion som gör att du kan ta ut dig än mer på träning, göra det där lilla extra i vardagen som behövs för att skapa rätt förutsättningar osv. Kanske är det så att de där 25% är din inre motivation eller inspiration. Så nu frågar jag dig, hur har du det med dina övriga 25%? Är allt bra? Ta vara på det. Är det tungt just nu? Ta vara på det. Våga ta itu med dina känslor och använd den energi och kraft som ofta kommer med dem.
/Gustaf

DRICKER SMET

27 januari - 0:02

Att driva ett eget företag har utvecklat mig något enormt på så många plan så att jag inte själv kan nämna allt. Det är ett stort plus i min vardag. Att vara själv i företaget är dock många gånger en utmaning. Som jag tidigare nämnt har jag fantastiska personer som hjälper och ställer upp men varje gång ett beslut skall fattas är det upp till mig, Gustaf, moi. Ingen annan. Jag träffar så oerhört smarta kloka och givmilda personer genom olika sammanhang och de tipsen jag fått genom deras misstag och lärdomar är ovärdiga. Trots detta, mängder av råd, tips och trix är det ändå i slutet av dagen när jag sitter i min soffa, mitt val. Mitt val hur jag vill forma företaget och vad jag tror, utifrån rådande förutsättningar, är rätt för just mitt företag. Någonstans är det också just charmen, att när jag tittar tillbaka på historien om ICANIWILL så har jag fattat så många bra beslut, men även mindre bra beslut, men alla har tagit mig hit, till en position där jag faktiskt känner och märker att vi är en aktör att räkna med, det är inte på låtsas längre. Över 20 000 followers på instagram och en helgförsäljning som i princip gjorde rent hus på lagret.

Jag är väl medveten om att jag kommer behöva/få släppa iväg ett par andelar av företaget för att fortsätta växa och det är jag fine med. Det blir säkert ett par käpphästar som blir väldigt viktiga för mig men annat måste jag vara villig att släppa på, ge med mig för att få företaget att gå vidare, växa sig starkare och större för just nu ska jag ärligt Erkänna att jag saknar en partner. En partner med ett par fetischer och intresset jag inte besitter, en person som ser samma saker som jag gör i mitt företag och dess framtid. En person som driver sina frågor och axlar ansvar på de områden som ägs av denne. Den här utvecklingen och fasen har jag framför mig. Det är något jag ser fram emot och tror kommer vara en extremt viktig del för fortsatt framgång. Om ett par timmar ringer klockan för en tidig dag som kommer spenderas i bilen. Back to back med möten och ärenden över hela stan så jag är tacksam att jag har tillgång till bil denna vecka.
Dagen som fortlöpt, för den har verkligen gått fort, avslutades med ett pass i världsklass. Pushpressar på 70+kg, dips som kändes som på räls, axelpressar med styrka och muscle-ups från död start. Herrejösses vad glad jag är att jag inte tummar på eller har tummat på min träning under min tid som egenföretagare.
God kväll från soffan där herr Ollas sitter och tröstsippar på Fitnessgurus Proteinpannkakor (läs smeten) i brist på keso!
/Gustaf

GOTT & BLANDAT – LIVET I EN GODISPÅSE?

14 januari - 16:38

Gott & Blandat För att tag sedan när jag satt och mumsade på min Gott & Blandat-påse slogs jag av en sak. Jag köper G&B även fast jag inte tycker om allt i påsen. Det förekommer dock allt för ofta att jag, trots att jag inte tycker om de hårda, kompakta, lakritsbitarna, faktiskt stoppar i mig dem. Det har inte att göra med att jag har inte kan säga nej utan det är helt enkelt för att om jag äter en ”äcklig” godis, blir de jag verkligen gillar mycket godare! Så jag började fundera. Stoppar Malaco i en herrans blandning för att:
1) Det finns alltid något kunden tycker om och därför köper de en påse och sen får de ge bort/kasta de som inte äts upp?
2) Det är precis som jag skrev där uppe. Det krävs mörker för att se ljuset, tristess för att uppleva spänning eller helt enkelt att det smakar illa för att det goda ska bli gott?
Någonstans i den här lilla godispåsediskussionen finns en ganska stark parallell till livet. Hur vore det om vi konstant hade jättekul varje vaken sekund? Skulle det vara roligt efter 20 år eller är det balansen som gör glädjen. Att jag jobbar så mycket som jag gör, för så lite som jag gör (räknade på min timlön häromdagen apropå det), för att jag framöver ska få skörda frukten och nå mina mål? Måste vi göra de tråkiga övningarna på gymmet för att det roliga ska vara roligt? Måste vi slita hund på Universitetet för att få det jobbet vi vill?
Tankarna är många men jag är väldigt nyfiken på godispåsen så om någon vet, eller känner någon på Malaco, snälla svara på frågan!
Dags för träning
/Gustaf

BEGRÄNSNINGAR VI SKAPAR?

9 januari - 7:32

Tanktop Linne ICANIWILL Ett vanligt pass på SATS Kista igår. Bröst och lite axlar. Riktigt underhållande då formen är helt OK och musklerna svarade finfint på passet. Det hela resulterar i en form och ett utseende som tilltalar mig. Bra Gustaf. Bra.

Sent i förrgår satt jag uppe och bara reflekterade över året, framtiden och nuet. Tyst och lugnt utanför lägenheten och precis den tiden jag uppskattar. Ni vet den där värdefulla tiden när allt runtomkring inte registreras i ett medvetet tillstånd utan tankarna tar upp 100% av ditt fokus. Funderade en del kring det här med vårt hjärnkontor där uppe. Hur många gånger har du inte fått frågan / tänkt tanken / blivit erbjuden något som är utanför din comfort zone eller rejält utmanande för dig och gnistan i dig tänts direkt för att sedan dö ut lite när hjärnkontoret hinner ikapp och sätter in alla begränsningar och ”resonemang”, tex det går inte, jag klarar det inte, jag har inte möjlighet etc. I vissa fall är det absolut nödvändigt att använda det sunda förnuftet och vissa ekonomiska referensramar. Du kan tex inte köpa en Porsche om du inte har möjlighet att betala / månad eller allt på en gång, fine. Men hur många gånger sätter inte dessa tankar käppar i hjulet helt i onödan. Tänk vad mycket mer vi skulle få uppleva om vi inte lät tankarna förta glädjen vi upplever i den där nanosekunden? Hur skulle vi utvecklas som individer om vi gjorde fler av dessa aktiviteter / utmaningar. Genom evolutionen har vi per automatik blivit programmerad att tänka fly istället för illa fäkta, negativit iståället för positivt, tex ät inte den där svampen, den kan vara dödlig istället för att chansa.Varje individ besitter kraften att programmera om hjärnan och dess tankar. Input vs output. Stoppa in positivt och få positivt. Jag försöker arbeta aktivt med det här för livet blir så mycket roligare när hjärnan där uppe gör som hjärtat och min vilja vill. Det krävs lite jobb men är så värt det.
Dagen gryr och om inte kalendern visar fel är det Fredag. En bra dag, precis som Måndag och alla andra veckodagar.
/Gustaf

GOD JUL MORFAR

17 december - 21:21

Vi har tittat till stugan och allt är som det ska. Vattnet har frusit på sjön och lugnet lagt sig. En eller två stycken rävar har gått över tomten och lekt nere på isen, jag minns fortfarande hur du lärde mig se att det var räv. För övrigt är verandan sopad, ljuset brinner i lyktan och alla dörrar är låsta men det här visste du säkert redan. Antar att du spenderar mycket tid där uppe nu. För dig är det säkert sommar året om och Mormor och Mo håller Dig sällskap. Du får hälsa dem så mycket från mig, lova!?

Nu är det snart Jul och jag ska fira både i Dalarna och här i Sthlm. Precis som förra året kommer jag att sakna att åka upp till dig på ”Knoppen”, knacka på din dörr och mötas av ditt leende. Jag kan fortfarande känna doften i din lägenhet, doften av dig och känslan av tyget i din soffa. Morfar jag saknar dig så innerligt. Du var verkligen en sån viktig person i mitt liv och även om du inte är med oss idag på det sätt som vi var så vana och trygga i så är du fortfarande en så viktig person för mig. Jag har skrivit det förut men det kan inte sägas för många gånger. Om jag får bli hälften så bra morfar som du var så ska jag aldrig mer be om något. Du hade historierna, värmen, humorn och din så fruktansvärt stora egenskap att vara nöjd med det lilla. Du ska veta att jag många gånger under min tid i Uppsala hade så dåligt samvete för att jag inte ringde mer ofta. Det samvetet låg på mig, inte hos dig, det vet jag för varje gång jag eller du för den delen, ringde och fick höra min röst sken du upp i luren. Det var alltid skönt att höra att allt var som de skulle, att du gick dina promenader och höll koll på bandyn åt mig när livet var fyllt av fart och plugg i Uppsala. Om det inte vore för den jävla cancern hade du varit med idag och fått sett min fina brorson. Han har drag från dig och några drag från mig. Jag önskar så att du hade fått leva nått år till och träffat Jonathan, han är så fin! Samtidigt som jag vet att det är omöjligt och en tid bort i mitt liv hade jag velat att du skulle få träffa mina barn i framtiden. Då tror jag både du och jag hade varit lika stolta. Morfar jag saknar dig så innerligt. Det går inte att skriva i det här inlägget men jag hoppas att du då och då kommer till mig och känner mina känslor. Jag försökte verkligen berätta det för dig när du var i livet. Jag älskar dig Morfar.Audi A7 2015 Audi A7 2015-3 Audi A7 2015-4Gustaf Ollas_ Du hade även älskat bilen vi körde till stugan. Som mor sa, ”Sälj mina kläder och skor, jag kliver inte ur”. Haha, du och dina förbaskat roliga små meningar. Jag tar med mig många av dem ska du veta, senast idag sa Micke att han skulle till Apoteket efter vårt träningspass, då sa jag att det minsann heter Poteket (!), eller hur?
Tack för att jag fått ha dig i livet så många år, tack för alla våra sena Tisdagar och tidiga Onsdagsmornar.
God Jul Morfar från din Gustaf

DET DÄR MED ATT BLOGGA

2 december - 23:09

20141202-230710.jpg

Nu är jag i rätt bloggmode. Klockan har passerat 23 och jag har nyss kommit innanför dörren från kvällspasset på jobbet och fått i mig lite keso i allsköns ro. Julstämningen börjar infinna sig trots att snön lyser med sin frånvaro. Måste väl erkänna att jag gillar belysningen och stämningen så här års även om det stundom är lite kallt. Emily sover och det borde jag oxå göra. Avfärd till Dalarna om 6,5 timme och det blir en ToR vända över dagen. Tur att jag har bra sällskap och skön kryssningsbil. Utbildning på förmiddagen och sen möte med ett UF företag i Falun som jag stöttar. Kanske är det osmart att boka upp mer tid men samtidigt känner jag att om jag har i deras sits skulle jag behöva en mentor. När jag på den tiden drev Ung i Falun UF hade mentor-biten inte kommit igång. Vi sålde reklam/erbjudande-platser till företag som ville locka unga i Falun ( som fick häftet gratis ) att spendera / hänga eller äta hos dem. Rätt smart idé om jag får säga det själv!
Det är nu jag varvar ner, nu jag kommer i kontakt med mina känslor och tankar. Känner nu att jag saknat den här stunden väldigt mkt då jag jobbat hela vägen till söms, eller tankarna har varit påkopplade på jobb hela tiden tills det är dags att sova. Att få spåna och tänka högt på bloggen får mig att slappna av på ett riktigt behagligt vis.
God kväll allesammans!
/Gustaf

DET BEHÖVS INTE SÅ MYCKET

26 november - 21:39

Sara Montazami workot Gustaf Ollas-9830 För pulshöjande träning behövs inte så jäkla mycket! Idag hade vi Kettel Bells som enda redskap och du kan klara det fint även utan det. Kamran, Christian och Sara hakade på ett morgonpass idag. De presterade riktigt bra med tanke på jetlag och sen kväll igår. De var på 48 timmarsbesök (förutom Sara som är kvar lite längre) från LA och jag vet hur det är att komma hem från LA med tiderna och skallen. Jag gillar verkligen PT-jobbet när jag får göra det så sällan och verkligen få personer att prestera utöver sin normala nivå, det är verkligen någonting jag kan och är stolt över men det är inget långsiktigt och som ni vet är det nästan ingen PT-verksamhet kvar i min arbetstids-portfölj idag. Har funderat rätt mycket kring det sedan jag drog ner på det och senast igår pratade jag med en vän om det. När jag sedan idag hade möte med Ako tog han upp precis samma sak, det är lite kul. Vad syftar jag till, jo jag ska försöka förklara lite.

Just nu är det en ny livsstil i Sverige som tar över och det är bra, riktigt bra. Att hälsa och träning blir en del av våra liv är det som krävs för att man ska må bra i det långa loppet, inte att pendla av och på. Med det kommer massor av trender och möjligheter till att tjäna pengar. Personlig Träning har aldrig varit större än vad det är nu. Nästan alla har någon gång använd sig av en PT online eller på plats. Flera köra kontinuerligt med en sådan. Kvalitén mellan dem varierar enormt och bara på mitt gym kan jag ibland bli mörkrädd för hur vissa ”PT:s lär ut” och tillåter sina kunder att träna samtidigt som jag inte tycker det är fair att kunderna ska betala för det dem får. Sen finns det riktigt duktiga PT:s som tänker långsiktigt, har en plan, antecknar, följer upp, beskriver och peppar, som sig bör! Hur som, när jag sa upp mig från Clas Ohlson var inte mitt mål att bli PT. Det verkar som om många tror det, då jag alltid får den frågan när jag stöter på folk jag inte träffar så ofta. Varje gång jag får den frågan reagerar jag inombords på många sätt när jag (ofta) står där i träningsbyxor och mössa medan de har kostym och vattenkammat.

För det första skäms jag lite för jag tror att personen tror att det ”bara blev en PT av han från Ekonomprogrammet”
För det andra förstår jag ju så klart att alla inte läser min blogg, följer mig på instagram eller hör vad jag egentligen gör.
För det tredje är jag stolt inombords över den resan jag gjort och denna känslan tar ofta fort över och ”skammen” lägger sig.
För det fjärde ger det en så jäkla energi och driv framåt då jag är en person som vill slå ur underläge. Jag sitter i min relativt slitna lokal och bygger något stort, med små medel och mycket hjärta. DET är jag stolt över och jag bryr mig inte om det inte syns utåt än, för jag behöver inte mycket för att fortsätta på min inslagna väg och bygga något så stort att folk en dag kommer förstå hur mycket jobb det ligger bakom.

Nu kom jag ju ur spår, skärp dig Gustaf, det var inte det här du skulle skriva om. Åter till det jag hade planerat.
Idag lägger folk ner hela sin själ, sitt liv, sina pengar och mycket av den vakna tiden på träningen och kanske sin egen träning. Det är kanon, det skapar karaktär och struktur vilket alltid är bra. Men väldigt väldigt många tillåter sig att bli helt förblindade, att inte vidga sin vy eller tänka steget längre. Vad händer när träningen blir tråkig, för det blir den, vad händer när du nått dina mål? Om det så är CrossFit Games eller SM eller din fysik? Vad har du mer än det? Vi kan ta ett exempel som är nära i tid. Mathias Ekström, som jag skrev om häromdagen har inte bara skördat framgång efter framgång utan även byggt ett grymt varumärket och skapat ett eget team. Ett annat exempel är Gunde Svan, han har en lysande karriär för många år sedan men syns ändå frekvent och gör bra saker. Ako är likadan, har vunnit allt som går att vinna inom AF och har ett grymt starkt varumärke. Sen har vi andra personer som kanske skördat än större framgångar rent sportsligt men sedan försvunnit totalt från kartan efter det. Jag tänkter tex på Carolina Kluft. Mitt mål är inte att tracka ner på någon eller höja någon till skyarna, nej jag vill bara väcka frågan och tanken hos Er där ute. Ibland ska och måste man chansa, gå all in och sedan lösa saker allt eftersom men inte i allt man göra. Jag tycker att Du ska fundera över dina livsmål. Hur vill du leva ditt liv, vad är viktigt för dig. När datorn är avstängd och instagram slutat användas. Vad vill du göra då, vem vill du spendera tid med? Att bli en duktig atlet eller företagare är svårt – Att bli en duktig atlet och företagare är ännu svårare. Våga spänn bågen, våga börja planera och göra saker för att ta dig dit du vill.
Tack för mig och tack för idag

Sara Montazami workot Gustaf Ollas-9819-2 Sara Montazami workot Gustaf Ollas-9849 Sara Montazami workot Gustaf Ollas-9854 /Gustaf