Arkiv för kategorin Tankar

POPPA POPCORN

23 november - 20:58

popcorn3-1024x678 Minns inte när jag senast åt popcorn men i mitt tidigare liv missbrukade jag dessa varma, salta och välsmakande små godbitar. Efter en helg som denna känns det som pricken över i:et. Jag har varit dålig på att uppdatera bloggen under helgen men jag har haft ett behov att släppa det och fokusera på lite annat. Tex i Lördags så hälsade jag på min systerson Jonathan. Han växer fort och jag vill vara med så mycket det går nu i de tidiga åren så han vänjer sig vid mig och vet att jag finns där för honom och min syster och Daniel. Min lillasyster var av en slump där så då fick jag även träffa henne, min älskade, hårt studerande Tove! Familjen är viktig för mig och ett nyårslöfte jag satt till mig själv detta år var att försöka bli bättre på att höra av mig och hjälpa mina systrar. Som tur var hade jag min lilla Sciroccopil att fara till Uppsala med så det blev en riktigt skön vända på kvällsfronten hemöver. Mer om det lite längre fram.

Försäljningen har varit galet bra i helgen sedan vi lanserade nya shopen med Klarna. Vågar knappt tro det då det är trots allt är två dagar kvar till löning. Mässan närmar sig med stormsteg och nu är hotell, personal och monter på plats. Återstår en del fix och planering med produkter. Fått rätt mycket önskemål så ska försöka tillgodose alla så gott det går.
Nu är popcornen klara så jag ska däcka i soffan innan denna välplanerade, fullpackade vecka tar vid. Till alla atleter, vänner och bekanta som tävlat nere i Lund i helgen, GRYMT jobbat! Ett litet extra Grattis till Daniel, Leo och Ida! Kram på Er /Gustaf

UTVECKLING I DET TYSTA

19 november - 8:44

Utveckling tar tid, det vet alla som håller på med någon form av träning, sport eller företag. Jag brukar se det som en trappa där stegen blir längre och längre med tiden. I början går det fort och du klättrar fort uppåt, för uppåt (snett framåt) ska vi för då går utvecklingen åt rätt håll. Åren går och du kämpar på med kost och träning. Efter ett tag hamnar du på ett så långt trappsteg att det känns som det aldrig tar slut. Att vandra horisontellt är tråkigt enligt oss själva. Kanske tar du hjälp av en PT, kanske inte. Kanske ändrar du dina vanor, kanske inte. Det finns flera nycklar till framgång och utveckling. En av dem är variation, en annan kontroll och en tredje input men alla dessa är mindre relevanta om du inte har tålamodet och vetskapen att du göra något rätt själv. Hur menar jag då?

Om du tänker att du kikar bakåt ett år. Kan du se någon utveckling på bilder? Kan du känna någon utveckling i kroppen, din styrka? Har du skrivit ner dina träningsresultat? Om du har gjort eller känner något av detta, eller varför inte en kombo av alla, ja då vet du att du har gjort något rätt föregående år. Då kan du tryggt vet att du gör något rätt och det är det absolut viktigaste för då kommer du göra någonting rätt resten av din karriär också. Har något gått framåt mer än något annat? Analysera och försöka applicera det som gått bra (volym, mängd, upplägg) på det som gått mindre bra. Fortsätt tugga på och bit ihop. Det är den personen som nöjer sig med de små framgångarna, som kan se det vackra och häftiga i att ens egna slit, ens egna planering, ens egna svett och inse att det är det som tar en framåt. Inte vilket upplägg din PT sagt åt dig att köra eller kosttillskott som du fått tips om. Det är Du som möjliggör allt! I de perioder som är tråkiga, tunga eller svåra gör vi ofta jobbet som leder fram till framgång eller utveckling. Hell, slitet är utveckling! Du måste driva på dig själv, du måste hitta sätt att fortsätta motivera dig och köra på! Självklart underlättar det med bra upplägg och kosttillskott, mat, stöd osv men det är Du som individ som driver hela skeppet framåt. Se det som att du driver ett eget företag – det är väldigt likt. Mycket input och energi går in och det ger resultat, över tid! Finns vääldigt få som lyckats bygga företag och kroppar på kort tid och gör dem det, finns det säkert annat i gröten eller bakom logotypen som inte bör finnas där. Rätt var det är när det är som jobbigast eller svårast så märker du att du klivit ett steg till i utvecklingstrappan. Jag tex gjorde min första handstand-pushup i förrgår. Kolla min Instagram om du vill, finns film. Plötsligt händer det, eller snarare efter mycket träning på handstående blev det möjligt! Detsamma gäller Muscle-ups. Gjorde helt plötsligt det lätt i ringar efter mycket frustration och nötande. Ett bevis på att envisheten är något bra att ha med sig i livet.

Variera dig och sluta aldrig utvecklas eller utmana dig själv. Igår körde jag ben med Jonas, min gamla vän från Falun. Vi brukade spela flygsimulator hemma hos mig i Slätta, Falun. Nu frustade vi på 24/7 i Solna och hade lika trevlig som förr. Enda skillnaden var att vi blivit lite äldre och flygsimulatorn var utbytt mot vikter. Dags att fylla på tanken med Aminosyror och fortsätta jobba med nya webshoppen. Fundera lite över dina val och din input i dina projekt. Träning, företag eller relation. Kan du bli se till att du har bra förutsättningar på ett sätt du inte tidigare tänkt? Lycka tillICANIWILL tights-2 /Gustaf

DJUPA KNÄBÖJ ELLER INTE?

10 november - 16:07

djup i knäböj ohs frontböj
”Du måste gå djupare”, ”ass to the grass”, ”det där bygger inge ben” jada jada. Jag och Ni har nog hört alla tänkbara kommentarer och gliringar gällande knäböj. Så vad gäller då? Vad ska man göra? Ja i min värld beror det helt på i vilket syfte du böjer. Visst vore det i de bästa av världen underbart att se alla atleter på gymmet utföra perfekta böj, chins, dips, bänkpress etc samt känna att man köpte en försäkring som täckte allt den lovade, att vi inte blev blåsta av ICA:s köttpaketering osv men nu finns ju inte den ”perfekta” världen så då får det helt enkelt bli syftet som styr dina böj och djupet på dem.

Klassisk byggträning skiljer sig i viss mån från tex personer som tävlar inom styrkelyft (SL). I SL finns tydliga regler för hur djupt du måste gå för att få en böj godkänd. Inom byggning används diverse olika metoder av böj i syfte att slita sönder och belasta våra stackars muskelfibrer i så stor utsträckning det går. Vissa påstår att alla partiella böjar och varianter bara är skräp och att man minsann ska ”böja som styrkelyftare, kolla bara på deras ben”. Det köper jag på ett sätt men det finns såklart invändningar på det också. Styrkelyftare kan ”fula” upp vikter, köra low-bar och nästan med good-morning-style få upp vikten så länge höften är under knäleden. Dock kör de flesta styrkelyftare mycket rörlighet för att kunna hålla sig hela och böja med så korrekta vinklar och positioner det går för att kroppen ska klara av sporten i längden.

Nils som bygger kör (om jag får gå till mig själv samt vara lite förmanande) inte lika mycket rörlighetsträning eller ingen alls. Resultatet blir att han antingen går riktigt djupt, ass to the grass (för det har Arnold sagt) med en bananrygg eller så kör han en kortare (partiell) finare böj men få kommentaren på bloggen att han ska gå djupare. Syftet är ju att låta benen jobba så mycket det går och i det fallet, om han inte har rörligheten är det ju bättre att han kör en partiell böj, nöter vidare i andra maskiner och sen stretchar.

Jag har länge försökt böja bra och tungt för att bygga min underkropp men med för dålig rörlighet. Resultatet blev att jag körde mer och mer benpress, en övning där jag kunde gå runt min lite dåliga rörlighet men efter ett tag tröttnade jag även där. Egot att flytta mycket vikt för att få större lår gick före teknik och rörlighet. Nu har jag börjat om och tränar mer rörlighet, stretchar mer, utmanar mig själv i form av over-head-squats som jag inte ens kunde utföra för cirka 6 månader sen. Mer frontböj, mer teknikträning på lägre vikter och framförallt aldrig låta djupet styra hur min böj ska se ut. Djupet är sekundärt och min hållning och positionen på de olika kroppsdelarna går numera alltid först. Målet är att kunna utföra en schysst knäböj på en schysst vikt med schysst förhållanden. Jag vet också att om jag håller vinklar och rätt position på min kropp blir jag mycket starkare med tiden. Det är som den perfekta svingen i golf. När du träffar rätt känns inte träffen. Gör du något fel känns de som bollen är gjord av betong och det gör ont hela vägen upp i örsnibben. Målet är så klart att kunna köra full rörelse eller ROM men när jag inte har rörligheten kör jag hellre kortare. Tittar ni på bilden ovan så kan jag pressa mig ner lite djupare men då tappar jag ländryggen. När jag skriver tappar menar jag att jag förlorar min naturliga hållning och svank på ländryggen. Ofta ser man detta i botten på någons böj, det ”tiltar till” i rumpan. Prova filma Er själv nästa gång och gör analysen om ni ska eller inte ska lyssna på folk som bara häver ur sig ”djupare”. Våga gå din väg, våga tänk själv och våga fullfölja.
Ciao
/Gustaf

SHARING IS CARING

5 november - 22:02

ICANIWILL Tanktop male Gustaf Ollas Det mottot har länge varit med mig här på bloggen, i mitt skrivande, hur jag driver företaget och lever mitt liv. Positiv feedback har länge varit det enda som nått mig men under den senaste tiden har det tyvärr varit så att jag märkt baksidan med det betendet. Ett par tråkiga händelser under en kort period har fått mig att instinktivt rygga tillbaka. Skriva mindre, dela mindre och öppet fundera mindre i mina kanaler som jag tidigare gjort. Som vanligt är det en liten klick människor som förstör för alla. Detta går igen i många delar av samhället, inte minst bland fotbolsssupportrar tex.

På något sätt har jag väntat på detta, eller undermedvetet varit beredd att det förr eller senare ska hända. I grund och botten tror jag att det handlar om snaba vägar till ”framgång”. Om jag tex gör ett par tights som säljer bra och har lagt mängder av timmar och kraft på att ta fram och få dem att bli som jag vill att de ska vara, så kan någon eller några kopiera dessa på ett kick. Det är en grisig bransch i den aspekten och folk rider på vågor istället för att skapa vågor. Vi har hela tiden öppet försökt ta influenser från delar av samhället och mode vi gillar. Tex Jons camouflage. (Märker nu att jag är på väg in i mitt postivia skrivande igen där jag delar med mig av tillvägagångssätt och kunskap men på något vis vill jag inte längre dela med mig lika mycket, antar att det är ett sätt för mig att reagera när jag blir bränd, jag backar helt enkelt lite) Det jag tycker man bör ta med sig är att det är en jäkla skillnad på att kopiera och att låte inspirerar eller influera.

Har under eftermiddagen låtit mig störas och påverkas av en incident men nu sätter jag ner klacken och bryter den tankesnurran för mig själv. Den tar mig ingen vart och jag har tydligt markerat vad jag tycker om det hela till den beröra parten. Denna gång är det ingen jag känner sedan tidigare men även där finns det händelser som gjort mig oerhört besviken. Det gäller att välja sina vänner och bekanta med varsamhet, tyvärr. Jag älskar att träffa människor och tror alltid det bästa om folk men det är dags att jag vaknar upp lite. Mina riktiga vänner och min familj är de absolut viktiagste jag har och när saker / företag / varumärken börjar rulla vill folk hoppa med på tåget då det är kul nu och inte lika myket kamp. Var varsamma där ute om Er själva, Era varumärken och Er personlighet.

Tillåt inte folk att trampa på dig utan stå upp för dig själv och säg ifrån när det känns fel! Från det ena till det andra är jag grymt nöjd med våra nya linnen. Ovan ser ni herrlinnet som vi döpt till FURY. Har precis börjat spara min lilla moppe-mustach för att stötta #movember. Vet inte om jag ser fram emot slutresultatet men det är för en god sak. Tack och God kväll allesammans. /Gustaf

OM ÄN FÖR ETT ÖGONBLICK

31 oktober - 13:25

Kista Visste ni att vi programmerar hjärnan varje dag, i varje situation och varje beslut. Jag försöker ha, ta och skapa så mycket positiv input det bara går från alla håll och kanter. En hemläxa jag fått i min ledarskapsutbildning är att stanna upp en gång per dag, om så bara i 10 sekunder och tillåta mig själv att vara stolt över mig själv och mina prestationer. Det går inte att ändra något över en dag men med små medel, varje dag, skapar vi nya banor och stigar i vårt medvetna och omedvetna. Vem vet, om ett år kanske jag ärligt vågar känna mig stolt och sträcka lite på ryggen när jag pratar om företaget eller tar emot positiv feedback. Idag är det på ett vis svårt för mig att prata om företaget och vad jag skapat. Det blir lätt att jag skämtar bort det eller viftar bort det med någon standardfras. Kanske beror det på att jag lägger så mycket mental kraft och tid på bloggen, instagram, ICANIWILL, osv att när jag väl är ”jag”, bara Gustaf, så är det rätt så skönt att få prata om annat och inte fokusera på hur det går för mitt företag eller min träning. Jag förstår ju att folk frågar då de får en glimt på bloggen eller genom någon annan kanal och av ren nyfikenhet frågar hur det går och vad som händer, det uppskattar jag och självklart svarar jag på det, och mellan varven är det självklart att jag är stolt över mig själv. Jag behöver bara träna på att faktiskt tillåta mig att känna och inte bara säga tack och gå vidare mot nästa delmål. Det är nämligen skillnad på att känna och bara säga.

Bilden ovan är tagen ute i Kista på tunnelbanestationen. Jag mellanlandade där på väg till ett möte för soluppgången var så fantastiskt fin. Tänk att en annars rätt nedskräpad, nedklottrad, stressig och folktung plats kan bli så ödslig, vacker och rofylld på bild. Det är lite det jag älskar med att fotografera. Om än för ett ögonblick så blir det ögonblicket för evigt när jag trycker på avtryckaren. Jag bär hellre med mig min tunga kamera för att få möjligheten att fånga såna här ögonblick och då även få möjligheten att återuppleva stunden igen, en tid efter. Ungefär som nu. Har precis tagit mina 10 sekunders tacksamhets och stolthetstid för att nu växla ner igen och köra vidare med denna fantastiska Fredag. För det är en fantastisk Fredag. Precis som denna Måndag var helt grym. Varje dag äger vi och varje dag sätter vi vårt mindset för att ta oss an det vi äger. Tack för nu.
/Gustaf

SLIT PÅ MEDIS – ALLT FÖR LÄNGE SEDAN

13 oktober - 22:09

Mer basic än så här blir det inte. SATS Medis och ett klassiskt ryggpass med gott sällskap. Inte ofta jag tar mig bort till Medis nu för tiden, 40 min reseväg enkel resa är tyvärr ett för stort tidshinder just nu men ibland så måste man bara tillbaka till grottan. Daniel som jag tidigare coachat ska köra AF nu och han börjar se riktigt bra ut. Stark och uthållig, jag har lärt honom bra! Haha nejdå, slitet gör han själv och jag är faktiskt riktigt stolt över honom. Oscar hakade också på och även han är en grym kille jag gillar skaprt. Massor av viktade chins, T-bar, Latsdrag både smalt och brett, roddar och lite biceps på det. Kom på mig själv samtidigt som jag drog en Front Dubbel Biceps att det var sjukt länge sedan jag drog den gamla posen.

Daniel konstaderade att han gått framåt som fanken under året (vilket jag höll med om) och samtidigt slog det mig att det här året är det året jag gått framåt minst. Så länge jag kan minnas har jag bättrar på och slitit som ett djur för att bygga min fysik mot mina mål men i år har jag verkligen byggt företaget istället. Inte så att jag gått bakåt men allt det där slitet jag la ner i gymmet har flyttats till företagsbiten. Varför? Enkelt, för att jag för första gången i mitt liv faktiskt hittat något som jag är riktigt bra på. Helt ärligt är min fysik OK men inte så mycket mer. Många små brister och det är ingen fysik för att stå på scenen, det har jag egentligen vetat länge. CrossFiten har lockat mig med mer prestation och mindre utseende. Jag känner mig inte ledsen eller frustrerad över detta utan jag accepterar det utan problem. Sen betyder inte det att jag inte kommer fortsätta jobba för att bättra på min fysik, tvärtom, jag älskar träningen och jag vet att med uthålligheten och mer kroppsstyrka kommer andra muskler att växa och min fysik att bli jämnare. Att acceptera och vara ett med sig själv är nog bland det viktigaste jag vet. Utan inre balans går det inte att uppnå yttre och övrig balans.

Del två i Zlatans dokumentär, vad ska man säga? Dubbla rysningar och en halv tår. Vilken individ, vilken jäkla kille! Tack för allt hittills Zlatan. Jag är glad att du och Hamren hade ”The Talk”. Medis Träning ICANIWILL Medis Träning ICANIWILL-2 Medis Träning ICANIWILL-3 Medis Träning ICANIWILL-4 Medis Träning ICANIWILL-5 Medis Träning ICANIWILL-8 Medis Träning ICANIWILL-10 /Gustaf

DET FINNS INGEN SUPERKVINNA ELLER -MAN

3 oktober - 22:43

20141003-223659.jpg Första passet på 14 dagar och även om jag hade låga förväntningar, blev det sämre än det och det slog mig i efterhand, det finns ingen superkvinna eller superman. Vi har alla våra dåliga pass, sopiga morgnar, värdelösa kvällar eller så dagar / veckor. Det finns ingen väg undan det men det är oxå viktigt att ha dessa stunder för de skapar känslor, känslor som stärker min övertygelse att fortsätta slita, fortsätta kämpa, aldrig ge upp och aldrig tvivla! Glöm inte det, hur jobbigt det än blir.
Imorgon är en ny dag och då ska jag ta mig an lite mer belastning så att kroppen får ta sig tillbaka mot den nivån jag vill och ska vara på.
Aldrig har övertygelsen om att bli böter varit starkare!
Mer positiva nyheter kommer snart!
/Gustaf

DONT DO IT!

5 augusti - 16:42

crowdDet verkar vara populärt att lägga upp en bild i sina annonser på Facebook och gör en stor röd pil eller röd ring kring det hela och skriva något i stil med ”Ni kan aldrig gissa vad som händer”. Därför tänkte jag göra precis samma sak men skriva om något helt annat. Kan ju kika analytics om jag får fler besökare imorgon.

Jag tänkte bara ta upp det här med ett göra saker för någon annan. Det finns ett scenario där man gör uppoffringar/valda aktiviteter för att man genuint vill det för en annan person som man bryr sig väldigt mycket om men sen finns det också de personer och situationer där man gör saker för andra personer mest för att man inte vågar/vill ta en diskussion. En sådan situation ramlade jag över idag och det naturliga för mig blev att så upp för mig, för min sak och mitt tyckande. Det hela togs emot bra och situationen löste sig bra, men det slog mig då hur många gånger jag gjort saker fast jag egentligen inte vill eller känner att jag mår 100 när jag gör det och under flera år har jag lärt mig säga ifrån, säga nej och göra mer av det man vill, och mindre av det man egentligen inte vill. Ordet Ja är lättare att säga en Nej. Tänk Er för i er vardag. Var rädda om Er själva och det ni faktiskt trivs med i livet. Ingen kommer tacka Er för att ni ägnade stora delar av Era liv åt att göra saker för andra eller saker som inte ni trivdes med, tvärtom, man får inget för det. Livet är för kort för att göra sådana saker! Stay strong, nu ska jag kila. /Gustaf

30 GRADER +

24 juli - 15:32

Vem f*n läser en blogg när det är 30+ grader ute? Varenda kotte sticker till sommarstugor, drar ut med båten, lämnar gymmet för att lapa sol vid närmaste vattendrag. Själv sitter jag i en sval lokal och försöker rensa och strukturera skallen. Allting är en enda röra och jag blir så där innerligt irriterad och frustrerad över situationen. Har ingen att skylla på eller någon anledning att klaga, det är nog bara det att jag behöver koppla bort allt ett tag. Och med ett tag menar jag längre än 6 timmar när jag sover.

Så fort jag slutar göra något aktivt så kommer framtidens funderingar som en stor våg över mig direkt. Jag oroar mig inte det minsta för att jag håller på att gå in i väggen eller något sådant, nej det är bara att jag vill så mycket och håller på med så mycket att jag snubblar över mina egna fötter i viljan att springa fortare, ta företaget längre, bygga varumärket starkare, utöka produktutbudet, jobba med säljet, förbättra webshopen, se över betallösningar, skriva avtal för framtiden, med mera med mera. Som skrivit förut blir det föga tid över att göra djupare reflektioner när det är det här tempot i huvudet. Måste på något vis lära mig att hantera det här och tratta ner till handlingsplan med olika actions. Det är onekligen ett konstant lärande i företagarrollen och just nu är jag i en situation där jag är så starkt beroende av andras prestation för att själv kunna prestera och där vill jag inte vara. Jag vill kunna allt själv så jag kan jobba på i mitt tempo men jag vet samtidigt att det inte är så man bygger ett företag. Andas in, andas ut. Ät lite fruktsallad och låt tiden rulla. fruktstund /Gustaf

YOU VS YOU

12 juli - 9:41

Ett benpass själv. Ni vet alla hur det känns. Inte fullt så bra som ett benpass med en likasinnad vän. Någon som får dig att göra de där sista 3 repetitionerna som du annars inte hade gjort. Igår var ett sådant pass, helt solo. 2 övningar in gick det inte bra. Huvudet skickade signaler att kroppen inte kändes som den gör när man är två, no shit. Tankarna for iväg åt alla håll och bidrog till en irritation. Då började jag om passet och la all den mentala kraften jag kunde förmå på att fokusera på benen, ignorera vad huvudet sa, strunta i hur mycket benen sved och istället försöka köra över mig själv.

45 minuter senare avslutade jag med ett par baksida axelövningar för att det är ett prio-område för mig. Trött, flämtande och svettig tittade jag mig i spegeln och såg mina egna blodsprängda ögon. Då slog det mig verkligen. De här passet, och alla andra pass, är inget jag gör för att få en snygg kropp, även om det är målet. Nej det här är en kamp mot mig själv, min inställning och mina begränsningar. För på varje pass har jag ett val att ge upp, ett val att träna lite lättare än jag borde, ett val att ta mer vila än jag borde – och det vill jag försöka vinna över! Ju längre in i passet, desto svettigare och trött jag är, desto bättre presterar jag. Har sagt det förut men resan in i smärtan är värre än resan med smärta. Vet inte om jag lyckades förmedla det jag kände när jag satt där fullt ut men det var häftigt.

Idag blir det en lekdag i skärgården och så rundar vi av kvällen med 30-årsfest och fotboll. Sen vill jag bara avsluta och tacka för allt stöd ni visat mig i mitt beslut att pausa PT-biten! Uppskattas Träning Delta Gym Gustaf Ollas Träning Delta Gym Gustaf Ollas-2 /Gustaf

NÄR DET BLIR MYCKET

9 juli - 12:08

Jag märker tydligt hur bloggen reflekterar mitt liv och med mitt liv menar jag både träning, jobb och övrigt. Just nu går jag igenom ett par stora processer som kommer påverka min framtid på ett eller annat sätt och det tar oerhört mycket kraft och energi. Som ni säkert märkt på bloggen så blir det inte fullt så många uppdateringar eller lika många inlägg där jag ”tänker till”. Därför har jag bestämt att enbart blogga över sommaren när jag vill, dvs när jag känner att jag kommer få ut något av bloggen och bloggandet till skillnad mot att skriva och posta saker för att försöka ge lite kontent till Er läsare. Kanske ett något själviskt synsätt, ja, men det står jag för just nu.

Inatt låg jag vaken sent och funderade på vissa saker och aspekter med mitt liv och leverne, typ som det jag skrev i raden innan, att inte känna/låta mig påverkas negativt av en ”bloggpress” var en sådan sak jag funderade på. Det blir lätt att det skiftar och slår om från glädje till press och om det inte är kul, blir det heller inte bra. Det var en av flera saker jag gick igenom och bearbetade inatt och summa kardemumma har jag fattat en del beslut som jag kommer skriva mer om så snart allt är klart. Jag kommer genomföra förändringar, så mycket kan jag säga och vissa är på den privata fronten och andra på företagsfronten. Dagarna just nu är tex för packade, och mitt liv vill jag leva för mig själv, på det sätt som jag önskar leva det och när det blir för mycket rutin, för mycket belastning, då är jag faktiskt rätt bra på att dra i handbromsen och fundera på vad det är som orsakar att jag inte känner mig på topp, att vissa saker bara känns jobbiga. På det viset kan jag få en förändring och på det viset utvecklas jag! Så när det känns som allt susar förbi och man inte hinner med det man vill hinna med, på ett sätt som man vill göra saker på, då är det dags för en förändring. Glöm inte att du lever ditt liv för dig själv, se till att fylla det med personer, saker och upplevelser du vill ha i ditt liv! Ingen gör det åt dig. jump or not /Gustaf

SLÅSS FÖR PRINCIPER!

30 juni - 21:59

Jag vill börja med att säga att jag älskar ICA, de är verkligen outstanding på det mesta när det kommer till egna produkter, pris, kundklubb med mera. Utöver det är jag en man med relativt låg prestige. Dvs jag kan släppa saker och svälja för att det inte ska bli onödiga scener eller irriterade toner. Däremot står jag för principer, utan principer faller man som person.

Igår handlade jag bland annat 1 liter fil  av ICAs egna märke på ICA Maxi. Idag öppnade jag filen för att förtära och det visade sig vara mjölk i förpackningen (typ). Hm, datumet var OK och efter att jag flera gånger avstått från att åka tillbaka till butiker med dåliga ”ätmogna” avokados och diverse grönsaker, bestämde jag mig för att ta min kärra på en sväng till ICA för att göra dem tjänsten att returnera en dålig vara och låta dem göra mig glad igen. OBS! Dåliga varor råkar alla ut för, även jag i mitt företagande men det fina med det är att när kunderna hör av sig kan man göra dem till nöjda kunder igen!

Knatar upp ur garaget, fram till kassan och förklarar glatt mitt lilla öde. Tjejen i kassen skrattar gott åt min förklaring och skickar mig till infodisken. Inga problem, jag går till info 100 m bort.
Min tur och jag förklarar återigen problematiken. Hon ler och tar emot filen. Frågar efter kvitto och jag förklarar att jag inte har kvar det. Hon frågar då om jag handlade med ICA-kortet vilket jag inte gjorde utan endast registrerade det vid köpet.
– Hm, och du har inget kvitto?
– Nix säger jag fortfarande glad och munter. Men jag vill bara ha en ny fil och inte pengarna tillbaka förklarar jag.
– Då tror jag inte det går men låt mig kolla. Knapp knapp knapp
– Hej, jag har en kund som vill… …Ok, mm, Nej inget kvitto. OK
– Tyvärr det går inte att lämna tillbaka den.

Här klickar det till i huvudet på Gustaf. Från sin tid i Kundservice på Clas Ohlson minns jag att man inte behöver ha något kvitto för att reklamera varan så länge man (+ butiken) ser att produkten kommer från kedjan, butiken, typ (minns bara att där löste det).
– Ok svarar jag, men nu har jag för första gången tagit mig hit när jag fått en dålig produkt och den kostar 10 kr, det är inte så att jag varit in och snattat den. Dessutom vet jag att jag inte behöver kvitto så länge ni ser att den kommer från Er butik och det står ICA på filen.
– Hm, mjo, men det är så att det kan inte intygas att det är från den här butiken, ICA ägs nämligen av olika ägare.
– Jag vet att ICA har en handlare per butik men det handlar om 10 kr och jag vill inte ha några pengar tillbaka. Om inte du kan lösa det vill jag prata med din chef. (Nu är jag bestämd i rösten och inte lika ICA-friendly längre).

Stackars tjejen i kassan ringer sin chef igen och berättar att kunden vill prata med hen. Det slutar med att hon skriver ner lite siffror. Lägger på och konstaterar att jag får en ny. Det är bara att gå och hämta. WINNING!

Det kan tyckas som en världslig sak och jag förstår att ICA måste ha sina principer men mina principer om nöjd kund går just i detta nu före. Pulsen har lagt sig lite (då jag tände till men behöll lugnet) och jag kan tänka mig både en och annan anledning till att folk försöker ”fuska” sig till pengar och varor men det måste ju finnas något sätt att lösa detta bättre? Jag stod upp för min princip att jag skulle ha en ny mjölk och det känns lite trist att man ska behöva fightas för att få ny fil. När jag stod där tänkte jag på min morfar och min farmor som jag haft med mig längst i livet. De hade säkert gått till ICA enbart för att byta denna fil, hade säkert inte haft kvitto och fått ett nej. Någonstans där kände jag att jag var tvungen att stå på mig. Ni kanske tycker ni ödslat ett par minuter på att läsa detta inlägg om en jävla liter fil men jag var bara tvungen att skriva av mig och dela så att dem som inte kan stå upp/tala/våga säga emot kanske får lite mod och mer rätt. Så det här var till dig morfar, vi måste stå på oss för vår fil, eller hur?ICA FIL FAIL /Gustaf

TIME OFF!

27 juni - 20:07

Jag är duktig på att arbeta hårt men jag är sämst på att fira och ta igen mig. Det är ett faktum. Idag blev en dag helt off från jobbet, i princip. Sitter 20 min nu innan vi ska iväg på examenskväll och sen cruuusa lite på Sveavägen (det är Crusing sista Fredagen Juni – September nämligen) och det har varit en viktig dag för mig. Spenderade nämligen halva dagen med min älskade Farmor som precis flyttat ifrån sitt hus som hon bott i över 54 år i. Lägenheten är mycket mindre så klart och avsaknaden av tomt man kan gå ut till är så klart märkbar. Därför kändes det så skönt att få spendera lite tid med henne, prata minnen som vi alltid gör, fixa lite på hennes balkong med blommor och städa. Farmor är den sista jag har kvar i den generation och när man tar sig tid att stanna upp lite i vardagsruschen och bara umgås så märker jag hur mycket hon betyder för mig.

Fick skjutsa henne lite i ”finbilen” som hon sa. Att kunna få bjuda på sådana små saker som hon (och även min morfar uppskattade väldigt mycket, när han var i livet) känns som en ynnest. Vi drog en repa i Tierp city och käkade lunch på Brorsans Restaurang. Charmigt och värdefullt. Precis tränat ben och nu är det dags att rullar vidare. Tack Farmor för en bra dag. Jag älskar dig! Farmor BMW /Gustaf

UTVECKLING OCH FRAMSTEG?

15 juni - 21:47

100 kg Gustaf tränar på SATS Tuletorget för tredje dagen i rad (jag gillar stället) och före tredje dagen i rad känner han sig långt ifrån nöjd med sin fysik. Då jag numera går till gymmet hinner man fundera lite och rensa tankarna innan och efter. Min gymkarriär börjar närma sig 10 år. Tio (!) långa år med otaliga antal pass, proteindrinkar och stirrande i speglarna efter framsteg. Varje dag är det samma sak, ”det har banne mig inte hänt något”, och det spelar ingen roll vilket år det än är. Idag tex körde jag rygg och kroppen utkämpar fortfarande ett inbördeskrig med allergin som tagit över min kropp men detta till trots, så tycker jag spegelbilden av mig själv inte visar några som helst framsteg. Kanske är jag exceptionellt självkritisk men det är så mycket som släpar, så mycket som kan och måste bli bättre för att jag ska bli nöjd.

Jag kommer nog aldrig bli nöjd, jag kommer nog aldrig nå mitt mål, men samtidigt har det drivit och peppat mig så många gånger och år. Jag tycker någonstans längst inne att jag borde vara mer nöjd nu än när jag flexade framför spegeln i Uppsala på Antonis, konstigt nog är jag inte det. Emily, klok som vanligt, flikar in med att jag (och alla andra) ständigt ökar kraven på sig själv och ribban. Kan det vara så? Att målet jag satte upp 2005 inte stämmer överens med det jag siktar på nu? Det tar mig inte många minuter att inse att så är fallet.

”Projekt pinne goes 95 kg” hette min första träningsjournal på Kolozzeum. Tänk att få väga 95 kg i bra form. Det var så jag sa och tänkte. Drar jag ner mig till 95 kg idag är jag i bra form, fan jag är ju i riktigt bra form, nästan framme vid tävlingsform, men ändå är jag inte nöjd, för då är det musklerna och volymen som saknas. I ekvationen 95 kg och bra form, missade jag att lägga in de faktor att jag är riktigt lång och att det krävs mer volym för att fylla ut kostymen. Jag bommade också fatalt de faktum att jag kommer skjuta det där målet framför mig ju högre min medvetenhet kring träningen blir, desto bättre jag vill bli. Kanske har min syn på sporten ändrats under de senaste åren då jag inser vad som krävs för att ta sig dit man vill. ”Men det är ju bara träning” kanske någon tänker, ja, absolut i vissa aspekter är det de, men i andra aspekter är det en resa och kamp man gett sig in på för att man verkligen vill.
Kanske är det också därför som jag tycker företagandet blir roligare och roligare, då jag inser att jag, jämfört med AF (om jag ska vara riktigt kritisk mot mig själv) har lite potential att lyckas, att nå hela vägen och att man på ett ärligt sätt faktiskt tävlar mer emot sig själv inom företagandet? Å andra sidan jämför man sig hela tiden med andra företag så ja, det kanske bara är så att jag är nykär i företagandet. Om 10 år kanske jag sitter på en annan balkong och skriver samma sak om företagandet?

Det är så lätt att glömma vart man kommer ifrån då det är kul och spännande att jaga. Ikväll sätter jag mig och planerar om min kost och träning, men med samma mål. Att hålla bra form kring 100 kg och blir starkare i min träning. Decembercupen 2012 GustafOllas Träningsblogg 4 /Gustaf

MITT LILLA KRETSLOPP

10 juni - 13:42

office Sällan reflekterar man över sin situation på ett djupare plan, vilken innebörd levnadssättet har och vad det faktiskt innebär. Häromdagen när jag satt och arbetade fick jag en insikt som jag sett det förut. Ur många aspekter är jag livegen. Jag har skapat någonting som folk vill/är beredd att betala för. Det är allt ifrån produkter till min hjälp på gymmet. Att jag som individ kan erbjuda någonting som gör att jag kan tjäna mina pengar, och när jag menar mina pengar så menar jag direkt till mig. Att vara anställd innebär också att tjäna pengar men du drar ju förhoppningsvis in mer till ditt företag. Här står jag och väljer själv mina kostnader och i viss mån intäkter. Mitt lilla företag är ett eget kretslopp, jag är inte beroende av regler eller andras planer. Min plan, mina regler, mina tider, mina åsikter. Det är en fantastisk känsla att känna att man faktiskt är livegen. Prova att reflektera över din situation ett par minuter. Släpp telefonen, datorn och dina andra funderingar. Luta dig bak, blunda och fundera. Kan du också bli livegen? Skulle du kunna starta eget? Skulle du våga?

Det här inlägget berör inte de andra sidorna av företagande som du säkert stöter på om du funderar varför/hur/när du skulle starta men skit i det nu. Fundera på allt det positiva, på hur ditt liv skulle förändras. Det andra löser man och tar sig igenom. Min lokal är därför en så viktigt del i mitt kretslopp för det innebär att det snurrar på helt OK för att jag ska klarar av mina utgifter och kostnaden av en lokal. Gillar att tänka på sänt här mellan varven. Inatt sov jag som en lätt klubbad elefant. Det märks direkt på orken i kroppen och skallen. Bra möte på fm och nu blir det egen träning. Ciao!
/Gustaf