JOACHIM BARTOLL – DEN OMEDVETNE GÄSTBLOGGAREN

29 september - 19:19

Coach Joachim Bartoll skriver riktigt vassa inlägg på sin blogg och jag tänkte här saxxa in ett av hans inlägg som även berör mig i viss mån, om än inte lika stora. Det handlar bland annat om frågor till folk som bloggar och vad man kan förvänta sig samt hur man lägger fram sina frågor.. tänkvärt! De är ju så att när jag själv inte kan förmå mig att skriva så är de ingen idé att försöka göra det bra utan helt enkelt Copy Paste, med källa såklart!
Tar mig friheten att sätta Joachim som den omedvetna Gästbloggaren :)

Joachims blogg hittar ni HÄR

__________________________________________________________________

Internethistoria, nätverkande och frågor via e-post

by Joachim Bartoll on 14/09/2011

Ironmag 2002. Jepp, vi hade frilansande skribenter som exempelvis Chuck Palahniuk (Fight Club). Good ’ol times!

När jag i mitten av 80-talet som glad 12-åring började lattja med modem (300bps till min C64 och 1200bps till min Amiga 500) tyckte man att det var otroligt fräckt att kunna skicka elektroniska mail till olika användare runt om i världen via BBS:er (Bulletin Board Systems). Datorsystemen ringde sedan upp varandra under förutbestämda tidpunkter och skickade vidare meddelandena så att de till slut, efter några dagar, nådde sin mottagare. Omkring 1990 fick jag sedan tillgång till Internet via gymnasieskolan och när jag 1993 köpte min första PC (486 DX33) skaffade jag min första riktiga internetuppkoppling via modem. 1995 lanserade jag min första hemsida och började skriva för träningscommunityn Bigboys. Året efter startade jag internettidningen Ironmag tillsammans med mina kanadensiska vänner Eric Hesse och Christian Thibaudeau.

Vadan denna historielektion? Jo, det finns en poäng här. Eller jag tror att det finns en, om jag nu lyckas komma till den.

Omkring 1996 var det inte många som hade Internet i sitt hem, eller ens på jobbet, för den delen. I och med min internet-tidning blev e-post snabbt ett viktigt kommunikationsmedel. Dels för att knyta kontakter, utväxla information, få in material till tidningen och för att sköta intervjuer över flera tidzoner. Under denna tid hade jag fortfarande ett separat jobb och tidningen, de dagliga studierna inom kost och träning och allt därtill var fortfarande bara en hobby. Trots att Internet var i sin linda hade vi omkring 3000-4000 unika besökare om dagen, vilket redan på den tiden genererade en hel del e-post. Det var allt från generella läsarfrågor till önskemål och feedback. För att minska ned något på strömmen av e-post var vi tidiga med diskussionsforum (omkring 1999), vilket var anledningen till att jag varit med och startat upp B&K:s första forum, Kolozzeum forum, Exhale forum och BODY forum, för att nämna några få. Det är dock en annan historia. Poängen är det ständiga informationsflödet, all e-post och frågor som dagligen trillar in i inkorgen.

Redan när vi hade Ironmag fick vi efter första året börja sålla e-posten ganska hårt. Det fanns helt enkelt inte tid till att svara på alla mail, trots att vi var tre stycken som skötte tidningen ideellt (på vår fritid) och dessutom hade mellan 15-20 skribenter att vidarebefordra mail till.

Spola fram femton år och situationen är densamma – gånger tio. Skillnaden idag är att alla de mail och meddelanden jag får med frågor om kost och träning är till mig personligen.

Insändare från 1999. Tänk om folk idag hade samma inställning som vi hade då…

Förr, när vi publicerade brev och svar hade det ett publikationsvärde, det var fler som läste och tog del av det. Hela vitsen med Ironmag och dess ideella rörelse var att knyta kontakter och skapa oss namn inom branschen. Idag är det vad jag jobbar med. Att svara på enstaka mail betyder därmed dels att bara en person får ta del av svaret och att tiden som jag lägger ned måste tas från något annat inkomstbringande projekt. Det var därför jag startade mitt supportforum, som för stunden tyvärr ligger på is därför att många andra projekt (och klienter) tar all min tid. Tanken är att flytta över delar av mitt supportforum till MM Sports forum (och utveckla dem ytterligare). Det kommer under hösten. Till dess hoppas jag att ni kan respektera och förstå att jag omöjligen kan, eller har tid, att svara på alla mail jag får dagligen. Mina klienter och samtliga i våra tävlingsteam kommer först. Finns det sedan lite tid över svarar jag på enklare mail och frågor (de som inte kräver en hel uppsats som svar).

Vi hade hygglig bonnhumor redan då: reklamsatir från 1999.

För att få lite perspektiv på det hela tänkte jag avsluta detta blogginlägg med lite av mina tankar kring det här med nätverkande och att ställa frågor/söka information via mail, meddelanden eller i person vid olika event.

Om vi börjar med att titta på det från en företagares perspektiv är det här med att bygga ett nätverk med kontakter ett av de viktigaste elementen när du sätter igång med en verksamhet. Tyvärr är det många som går tillväga på helt fel sätt.

Det vanligaste misstaget, och det jag själv märker av mest, är förhastat nätverkande. Detta är folk som helt enkelt försöker kontakta och/eller arbeta med branschfolk och profiler som är långt ovanför deras egen kompetens. Om du inte har arbetat inom ett område ett tag och åstadkommit goda resultat har du helt enkelt inte förtjänat privilegiet att jobba med de som har gjort det. Min gissning är att det främst beror på att folk idag förväntar sig en ”belöning” omgående istället för att arbeta hårt med något under en längre tid för att få en större belöning längre fram i tiden. Vi kan tacka alla tv-såpor och all hjärndöd reklam för det, I guess.

Att söka information från de som redan lyckats är förvisso både ambitiöst och ett bra sätt att slippa återuppfinna hjulet. Det finns dock olika sätt att göra det på, vilket leder mig till en annan aspekt av förhastat nätverkande. Denna skara innefattar de som sätter ihop en lista med duktiga kontakter utan att ha något att erbjuda dem i gengäld. Denna grupp är inte enbart begränsad till folk som vill arbeta inom branschen, utan innefattar även de som bara är ute efter kostnadsfri information. Dessa människor fyller dagligen min e-postinkorg. De tänker enbart på sig själva och har ingen som helst respekt för andra människors tid. Några av dem verkar även tro att personen de skriver till är skyldig att svara, vilket de i så fall påminner om via ytterligare mail eller, än värre, meddelanden på Facebook eller likande media.

När jag startade upp Ironmag och kontaktade profiler och tränare jag respekterade gav jag dem något i utbyte; att synas i vår publikation och att själva få styra innehållet och godkänna artikeln eller intervjun. Jag öppnade med ett erbjudande att göra någonting för dem och såg sedan till att leverera, vilket skapade en stark grund på vilken relationer sedan byggdes.

Idag utbyter jag fortfarande information med många av dessa kontakter och givetvis många nya. Det är ett givande och tagande. Ett utbyte av information och erfarenhet från arbetet med våra klienter.

För att nätverka och knyta kontakter på ett effektivt sätt bör du alltid inleda med ett erbjudande till den andra parten och sedan, tålmodigt, låta relationen att växa och utvecklas. Ju mer du har att erbjuda, desto bättre kommer ditt nätverkande att fungera – oavsett om det sker via mail, via konversationer på events eller föreläsningar.

Utveckla dina förmågor och se till att du har något att erbjuda dem du vill ha i ditt nätverk. Och viktigast av allt, respektera andras tid!