WHY DO YOU GO TO THE GYM – REPOST

11 mars - 22:47

Trots att mitt tangentbord sviker mig pa de sista tre bokstaverna i alfabetet ska jag nu forsoka samla mina tankar kring hela det har fenomenet med att trana, slita pa gymmet, framgangar, tillbakablickar och egen-feedback. Tankte att det kunde vara bra att bryta av mina atombomber med bilder har pa bloggen och dyka lite langre ner i mina tankar och dagar har i Staterna.

Det hela borjade nar jag hade rott klart mina intervaller pa roddmaskinen och Emily hade 10 min kvar pa crosstrainern. Jag stod bredvid henne en stund och iaktog de tranande jenkarna. En herre som rodde bredvid mig, tva kvinnor i 35-arsaldern bredvid Emily och ett gang pa lopbanden. Tankte inte sa mycket mer pa det da sa jag gick ner till ’baren’ pa gymmet. Grymt initiativ dar de har allt fran powershots med kreatin och PWO till burn-fat / reload / build muscle-drinks. Blev sittandes dar och tittade forundrat ut pa de personer som var framfor mig pa gymmet (baren ar praktiskt taget i gymmet, sa nar pa 5 m fran narmaste maskin). Framfor mig sag jag aterigen flera olika individer som alla ser och ar valdigt annorlunda byggda samt kor valdigt olika upplagg. Under mina 10 min pa pinnstolen kom 3 personer fram till baren och genomforde ett kop.

Den forsta personen var han pa roddmaskinen bredvid mig. Lang, ganska smal herre, svettband runt huvudet och horlurar i oronen. Han hade rott sag, 10 min? Han hade inte en tillstymmelse till svett nagonstans och laste ganska intensivt pa menyerna. En power-shot och en muscle-builder-shake blev det.

Den andra personen var en kvinna i 50-arsaldern som kopte nagon form av aterhamntningsdryck medan hon smsade/facebookade, hon kom senast fran bensparken dar hon utfort samma aktivitet, dvs haft fullt upp med telefonen.

Den tredje personen var en ganska overviktig herre som jag sag i brostpress-maskinen. Han maaaaatade repetitioner i maskinen sa jag trodde handtagen skulle flyga ivag. 4-5 viktskivor som akte upp och ner flera ganger an jag kan rakna till.. (den har killen har sakert 100/120 kg i banken for reps utan problem). Han kopte en Powerrade och gick sedan hemat.

Utan att ga in narmre pa mitt business-tank sag jag en eeeenorm potential i att hjalpa folk i USA att trana ratt. Dom gar baklanges pa banden, smsar i gyn-stolen, hoppar pa bollar med viktplattor, star pa huvudet och forsoker bicepscurla oooossaaa vidare. Det verkar vara som att ju mer avancerade ovningar man utfor, desto mindre behover man ta i och man kommer anda undan med det for det ar sa sjuukt avancerat och sa sjuukt bra! Eller?

Venice Beach idag..

Naval, da till pudelns karna.
Nar jag satt dar och gjorde mina analyser pa alla dessa personer sa kom jag och tankar pa mig sjalv. Varfor gar jag till gymmet (nastan) varje dag? Har ni reflekterat over det sjalva?
Det ar inte kul alla dagar och man kanner inte for det jamt. Som idag tex nar solen lyser och kanslan pa Venice Beach ar fantastisk. Da aker jag och Emily hem, beger oss ivag till gymmet och tranar/plagar oss sjalva sa mkt det gar. Varfor fragar vissa? DET AR SEMESTER sager andra, slapp traningen och njut nu! Jag gor det, svara jag da, njuter. Traningen ar mitt storsta intresse och jag mar bra av att utfora det. Visst, inte alla ganger nar man kommer hem fran pass och knappt klarar av att laga mat, men efterat.

Jag borjade trana for snart 7 ar sen och trots alla 100-tals timmar jag lagt ner pa matlagning, planering och traning angrar jag det inte for en sekund. Traningen och min utveckling som person samt kroppsligt har givit mig mer an nagot annat. Den som gatt igenom en snarlik resa VET!

Om den overviktiga herren pa LA Fitness gick och kopte en Powerrade for att han ville belona sig for att han tagit sig till gymmet och totalt gatt ner 20 kilo under 2 manader sa FINE! Jag domer ingen for jag vet inte vad han har for bakgrund eller bagage med sig. Det ar omojligt att veta varfor vissa personer ar otrevliga och andra ler at en nar man fragar nagot pa gymmet.
Det enda jag vet, ar att jag gar till gymmet for att jag vill bli battre och jag har ett inre driv som foder min lust att trana hardare och smartare. Trots att jag idag ar nojd med stora delar av min kropp sa ser jag alltid det som ’behover’ forbattras eller sadana delar jag vill fa till battre. Jag ar sa duktig pa att klanka ner pa mig sjalv och tex mina vader som knappt ror sig en milimeter trots ar av (felaktig?) traning. Har jag battrat pa axlarna under foregaende ar sa sager jag fortfarande utat att jag har daliga axlar.
Manga av dom jag sag pa gymmet i LA har 10, 20, 30-kilos overvikt. Dom gar hem fran gymmet nar de gjort sina 15 repetitioner oavsett om de inte behovde ta i under nagon av dessa 15 repetitioner. Min kritik i form av ’baksisa axlar’ ’vader’ ’mer massa’ osv ar petitesser i sammanhanget och ibland behover man faktiskt paminna sig sjalv om det. Jag och manga av Er dar ute ar inne pa RATT inslagna linje och det handlar bara om att fortsatta rida pa den for att na sina mal men likval klagar och beklagar vi oss over vara svagheter nar vi kommit sa langt. Skulle jag ga tillbaka 7 ar i tiden och fraga Gustaf, 18 ar om han skulle vara nojd ifall han fick se ut sa som jag gor idag, vad tror ni jag skulle svarat? Jag skulle gratit av lycka och tackat JA utan att fundera.

Nu star jag istallet har, mer kritisk an nagonsin och gar till gymmet gang pa gang, ater mina matlador ganga pa gang, forbereder mina tillskott gang pa gang, for att battra pa de dar sma ’problemomradena’.
Ganska sjukt om man ser det sa men samtidigt sa fruktansvart fascinerande.
Vet inte om jag lyckades knyta ihop sacken sarskilt bra eller om jag ens sjalv visste vad jag ville fa fram. Kande bara ett starkt behov av att skriva detta..kanske är det så att det just är frågan i rubriken som är DET. Målmedvetenheten som finns bland individer jag tränar med och ser på många Gym i Sverige inte syns här i USA? Har dom några mål eller går dom till gymmet bara för att de måste?
Mitt mal ar att fortsatta slita hardare och hardare for att med hjalp av varje pass ta mig ett steg narmare mina mal. Det finns ingen tvekan om att jag kommer na mina mal, det VET jag. Nar jag nar mina mal, det vet jag INTE.

Så det kanske viktigaste med detta inlägg, har du frågat dig själv varför DU går till gymmet?

12 kommentarer till “WHY DO YOU GO TO THE GYM – REPOST”

  1. Johan skriver:

    Bra skrivet!

    Själv började jag gå till gymmet i november -11 för att jag kom på mig själv vara alldeles för överviktig, men förstörde mycket genom att dricka vin och äta onyttigt varje helg och tänkte inte mer på det.

    Det var först i april förra året som jag såg mig själv bakifrån i en provhytt på Stadium som jag på riktigt bestämde mig för att förbättra mitt utseende. Som tur är så är min fd chef (numera en av mina närmre vänner) grymt kunnig gällande både kost och träning så han hjälpte mig med schema för både kost och träningsupplägg.

    Gick även och mätte mitt kroppsfett i slutet på april förra året för att få en RIKTIG reality-check och vipps, 28% kroppsfett, helvete tänkte jag, nu kör vi.

    Idag ligger jag på 13.4% kroppsfett och betydligt mycket högre muskelmassa än dietstart. Jag vet dock med mig att jag hade legat på mina 8% (vilket är mitt mål) redan i januari om jag hade skött mig exemplariskt i okt- januari. Men men, ingen vits att ångra sig eller tänka mer på det, jag krigar på!

    Grymt inlägg!

    // Johan

    • Gustaf Ollas skriver:

      Kul att höra Johan!
      Ibland behövs / kommer ett wakeup call rätt lägligt och du verkar ha gjort ett bra jobb. Nu har du finliret kvar, övertygad det kommer gå vägen för dig! Precis, man kan bara påverka framtiden och ibland behöver man vika av, så det funkar så länge man har rätt fokus! Det verkar du ha.
      Tack för din input!
      /G

  2. Olle skriver:

    Hej Gustaf!
    Jag har ganska nyligen börjat följa din blogg och vill först och främsta säga att jag tycker det mesta du skriver är väldigt intressant och inspirerande! De senaste två inläggen är definitivt top-notch och tar upp de frågor jag personligen tycker allra viktigast inom träning. Det går helt enkelt inte att trycka på de frågorna för mycket och det är otroligt viktigt att påminna sig själv/bli påmind om dem. Jag har vid flera gånger under det senaste halvåret frågat mig själv varför jag tränar och måste ha fastnat i någon avvikande tankebana. Jag tackar dig för att du tog upp detta och fick mig att tänka till ännu en gång och faktiskt se vad det är jag vill åstadkomma.
    Keep up the good work!
    /Olle

    • Gustaf Ollas skriver:

      Hej Olle, tack för din input!
      Du borde läsa igenom kategori Best Of och Tankar om du gillar dessa två =)
      Håller med dig och tyckte det här behövde / kunde göra gott att köra en vända till. Ibland träffar man huvudet på spiken så att säga. Mitt inlägg om ”bara en bulle!” blev ju stormsucce ;)
      Kul att kunna påverkar folk bara genom ett blogginlägg. Kör hårt och fortsätt mot ditt mål!
      /G

  3. Du skriver verkligen på ett sätt som får en motiverad, gillar inläggen där du skriver lite djupare :)

  4. Dad skriver:

    Hej Gustaf !
    Dina tankar ger mej många tankar, men dom skriver jag nog ner, finns inte plats här.
    Hoppas Ni också hare bra i solen.
    Dad

  5. Johan skriver:

    Grymt! Tack för svar! Du får gärna kika på skillnaden, om du har tid dvs, läser ju din blogg och vet att du har en del att stå i men om du får 30 sekunder över! ”gettingshr” är min Instagram. :)

  6. Rebecca skriver:

    Precis sådant där jag själv funderat på mycket den senaste tiden. Varför både jag själv och alla andra tränar egentligen. Önskar jag hade kunnat se varje persons anledning när jag ser dem där på gymmet – både de som kämpar tills svetten bildat pölar på golvet, till de som mest går där och lallar. Undrar också hur många av dem som känner sig nöjda med sig själva efteråt. Hur som helst, så tack för det här inlägget. Gav mig ytterligare lite motivation till att träna.

    • Gustaf Ollas skriver:

      Spännande Rebecca, du får göra en enkät utanför gymmet och fråga :D
      Tack för att du läser och tack för din respons!
      G

Kommentera


+ fyra = elva