SÅ MYCKET ATT LÄRA

5 maj - 20:41

En av de bästa sakerna med att driva företag och ha anställda är att jag konstant tvingas utveckla mig själv och mitt ledarskap. Jag är nog långt ifrån en grym chef som lyckas se sina anställdas specifika och unika behov alla gånger, men jag försöker och jag lyckas ibland, ibland inte. De tre krigarna som jobbar hos mig får stå ut med både högt och lågt, starka resonemang och helt felaktiga beslut (när jag tittar tillbaka på dem nu dvs) men något måste jag ändå göra rätt då de fortfarande är kvar.

Veckorna som gått har återigen varit upp och ner för mig. Fick ett stort och betydelsefullt Nej, där jag hoppades på ett Ja. Istället för att bli irriterad och gräma mig i det bestämde jag mig för att gå ut och söka nästa Ja. Nu är jag mitt emellan, dvs i väntans tider. Kanske får jag Ja, kanske får jag Nej men jag ger mig inte innan jag får ett Ja, så är det bara.

Tränat i kvällssolen på Norrort. Pullups, utfallsgång och airsqutas, allt med viktväst som synes på bilderna nedan. Ska fortsätta skotta iväg lite mail men sedan ska jag se klart på TV4:s ”Felix möter Ingvar Kamprad”. Säga vad man vill om IKEA och Ingvar men långt har de kommit! 155 000 anställda. Tror ni jag har kvar att lära eller?

God kväll allesammansViktväst ICIW keps -1 Viktväst ICIW keps -2 /Gustaf

ICANIWILL + STADIUM = SANT!

26 april - 21:17

En milstolpe jag inte vågade drömma om för två år sedan. Igår skrev vi på för Stadium där vi kommer början i Stadium Pulse-butikerna på Kungsgatan och Mall of Scandinavia. Mer information kommer framöver. Riktigt stolt över mitt team och såklart grymt glad! Stadium ICANIWILL-1-52 /Gustaf

TÄNK TILL FÖR I HELVETE!

23 april - 0:14

Mercedes C-klass CoupéSnart midnatt, jag ligger och sjuder av ilska kombinerat med adrenalin. Emily och jag har för en stund sedan gått och lagt oss men jag kan inte sova. Ikväll var vi på bio i stan och på väg hem (E4an Norrut) i lagom takt, strax innan avfarten mot Kista, ser jag ett par strålkastare i backspegeln som rör sig ovanligt fort i sidled. Från min position i andra filen (se blå plutt på bilden nedan) girar bilen snabbt till höger en bit bakom oss, jag kollar direkt ut till höger, två fält innanför mig, en bil snett framför mig och en parallellt med oss i fjärde filen. Helvete tänker jag, han måste nita, det finns inte plats? Jag släpper gaspådraget och precis närjag gjort det klipper han i riktigt hög hastighet (jag låg kring 120) precis mellan min front och bilen snett framför mig.

Jag har kört en hel del bil i mina dagar och med 10+ år bakom ratten har jag hyfsat bra koll på vart fronten är och så nära som han (antar det var en killen) girade framför mig har jag aldrig haft en bil. Jag kände vinddraget från hans förflyttning i min bil. Mercan (av nyare modell) kränger rejält när han tar två filer och bromsljusen tänds för en sekund. Tittar i min vänstra backspegel och ser att omkörningsfilen, )som han nu ligger i) bakåt är helt tom. Det swishar till och han har kört om bilen framför mig varvid han direkt drar bilen kraftigt åt höger, girar över 4 filer och kör över de för länge sedan heldragna linjerna för avfarten mot Kista. Den avfarten svänger kraftigt till vänster för alla som vet hur det ser ut och Mercans bromsljus tänds länge och väl när den måste bromsa för att klara kurvan.. idiot Jag och Emily tittar på varandra, förstår samtidigt vilken jävla tur det var att bilen snett framför oss inte bromsade för en halv sekund, eller att Mercan tappade lite fäste i vridet in framför oss. Då hade vi inte legat här i sängen nu, det är ett som är säkert.

Jag förstår och har själv lekt/leker med olika bilar som har högre prestanda men har alltid försökt tagit hänsyn till plats och tajming. Det är en sak att på tomma vägar testa bilar men på ett sådant vårdslöst sätt, i en situation som onekligen INTE var det minsta nödvändig, berättigad eller genomtänkt utsätta andra personer för sån risk, det är bara helt åt helvete idiotiskt. Vet/Tror inte det här inlägget kommer göra någon som helst skillnad men kände bara att jag malt dessa tankar om och om sedan det hände så behöver få ur mig det för att ens kunna sova. Med det sagt ska jag försöka göra just det och vara lite extra tacksam för den skyddsängeln vi hade med oss. Var rädd om varandra där ute nu!
God natt
/Gustaf

FRAMFÖR / BAKOM KAMERAN?

19 april - 21:24

Tank top Camo- ICANIWILL Tank top Camo-2 Under de senaste åren har jag känt mig mer och mer obekväm framför kameran och mer tillfreds bakom. Förut var det bilder varje dag, jag filmade och njöt av att se framstegen med jämna mellanrum. Nu ser jag mina framsteg genom företaget och inte genom träningen. Det är en halvjobbigt mental period med träningen och skallen.

Idag var inget undantag men i slutet på passet blev jag så arg på att jag inte hittade känslan att ilskan fick mig att komma igång. Bilden ovan är efter dagens pass, rygg och lite armar. Vägde mig efter passet och vågen visade ynka 97,8 kg. Det är bara att inse att de blir en period nu med lite motigare känslor på passet men jag tänker inte ge vika för det. När det går tungt blir jag lite taggad. Petar i mig lite mer mat för att komma upp kring 100 där jag hör hemma.

Dagen idag har jag tillbringat med att fota Ako som var skådespelare för den film vi tillsammans med en av våra återförsäljare spelat in och som kommer visas på Danmarks största gymkedja under en månads tid. Det blir en liten 45-sekunders film om oss och vår ÅF. Ska se om jag kan få ta på filmen och lägga upp här när den är klar. Nu börjar kvällspasset (jobb) så dags att slå igen bloggen för idag.

Tack Ako och tack för att ni börjar hitta tillbaka hit till bloggen! AKO DK-1 AKO DK-3 AKO DK-5 AKO DK-7 AKO DK-9 /Gustaf

KROPPSLIGT ARBETE

16 april - 18:10

Varje gång jag hugger tag i lite hederligt gammalt ”kroppsarbete” känner jag mig alltid lite extra produktiv, som att mitt arbete faktiskt gjort lite nytta. I vanliga fall arbetar jag som ni säkert förstått mycket framför datorn och sociala medier, mail och korrespondens med producenter. Många av mina puckar är långsiktigt strategiska bitar eller projekt och ibland när jag går hem om dagarna funderar på om min dag faktist givit något eller inte?

När jag däremot hugger i och sliter ner stallage, målar lister eller lägger trall (som att jag gör det ofta) känns det alltså lite mer tillfredställande. Förresten. Det är ingen som är i behov av lite stallage aka Lagerhyllor till jobbet eller privat? Isf är det bara att skjuta iväg ett mail till mig eller lägga en kommentar. Matlagning på schemat nu och lite mer abstrakta mail att beta av. /Gustaf

MIN FÖRSTA ARTIKEL – EHANDEL.SE

15 april - 20:28

Jag har sagt till mig själv att detta år samla på minnen. Vad det praktiskt innebär är att när jag mår bra, har nått ett delmål eller får rejäl ”feeling” ska jag sätta på en bra låt, stoppa in lurarna, andas in och ta ett kort på mig/eller platsen jag befinner mig på, skriva en text på den bilden för att kunna plocka fram när det behövs. Det är rätt ballt. Har redan hunnit med ett par sådana moments.

Nedan har ni ett sådant minne. Min första ”riktiga” intervju gällande företaget på ehandel.se. Klicka på bilden för att läsa hela artikeln. ehandel.se Allt gott /Gustaf

ICANIWILL PÅSKERBJUDANDE

15 april - 20:20

Precis hemkommen från två bra dagar i Dalarna. Emily bakar just nu morotskaka och jag tar igen mig framför Ice Age 3. Har för vana att inte ta med kameran hem så från och med nästa vecka ska jag försöka börja dra med den hem och dokumentera min vardag lite bättre. Som många kanske sett på Instagram (@gustafollas @icaniwill) har vi nu lagt iväg lagret med produkter till tredjepart. Dvs ett annat företag sköte pack / plock för oss. Det finns flera anledningar och jag tänkte att jag kan gå vidare in på detta framöver när jag utvärderat det lite bättre.
Med 220 kvm utan produkter blir det till att bygga lite olika fotostudios istället för att ständigt kunna skapa nytt fotomaterial. Jag tycker verkligen foto är kul, nedan hittar ni lite bilder från Barcelona där jag, Ida och Emil var och fotade nyheter.
Emil Herr-1-2 Då jag vet att många av mina vänner och bekant inte ännu hunnit införskaffa sig ett första plagg från företaget mitt tänkte jag passa på och tipsa om det påskerbjudandet vi just nu kör. 20% rabatt på en hel drös utvalda produkter. Passa på och fynda, prova eller köp en påskpresent till käresta. Träningskläder för både herr och dam :) Ni hittar alla erbjudanden här Export del 2-3-2 Export del 2-3 Melange Set-1-2 Seamless tshirt blue ready Nu ska jag peta i mig lite te och njuta av livet från den lediga sida. Hörs snart igen, Glad Påsk!
/Gustaf

KLASSISK Q&A?

11 april - 21:33

KvällsmålOm jag nu ska börja skriva mer regelbundet igen tänkte jag att det kan vara en schyst början att få lite input från Er. Mitt liv har ju ändrats en hel del, det är tex mindre matplanering och strukturerat schema när det kommer till träningen. Så med det sagt, vad vill ni att jag ska ta upp här på bloggen?
Släng iväg en kommentar om ni vill så tar vi det därifrån.

Dags för lite kvällsfika.
/Gustaf

ATT TVIVLA PÅ SIG SJÄLV

10 april - 22:07

Workout formkoll -5Tvivel. Det har funnits med mig i livet så länge jag kan minnas. Mitt första minne av tvivel var nog kopplat till rädsla. Rädsla att våra ta den där straffen i Gothia Cup 1998 i förlängningen. Om jag, lagets kapen missade ökade chanserna dramatiskt för att vi skulle åka ut. Är jag tillräckligt säker, van och duktig för att sätta straffen?

Skolan. Tvivlets hemmaplan. Lågstadiet, mellanstadiet, högstadiet, gymnasiet, universitetet, alla delar samma tvivel och lätta ångest. Har jag pluggat tillräckligt? Kommer jag ihåg allt jag läst, klarar jag provet över huvud taget?

Träningen. Tar jag i tillräckligt, tränar jag tillräckligt mycket, sköter jag sömnen och kosten till punkt och pricka? Orkar jag hela passet? Tävlingar. Är jag för liten? Är jag för kass på chins/dips/rodd? De andra ser mycket starkare ut och deras diet går så lätt, verkar det som, på sociala medier.

Företagandet. Satsar vi på rätt saker när vi bygger långsiktigt? Köper vi hem tillräckligt? Är det rätt person vi anställer? Kommer kunderna uppskatta våra plagg? Arbetar jag tillräckligt mycket? Är jag en tillräcklig chef som har tid att lyssna och stötta?

Livet. Gör jag rätt val? Vågar jag säga upp mig? Är jag en bra man åt min fru? Är jag en bra förebild för mina barn? Är det rätt att köpa en dyr bil? Har jag rätt kläder för sammanhanget och tillsist, duger jag som människa?

Att leva med tvivel har många gånger piskat mig att fortsätta köra, sluta ge efter för känslor i stunden för att nå de långsiktiga målen och drömmarna. Tvivel har många gånger tagit mig i mål. Tvivel har många gånger, trots just själva effekten av att tvivla, fått mig att våga chansa. Tvivlet i mig tvingar mig att tänka på alla tänkbara scenarios, alla utfall och möjligheten som faktiskt ligger i tvivlet om vi vågar. Utan tvivlet hade jag inte varit där jag är idag.

Ikväll har jag tvivlat hela kvällen. Högt och lågt för mig själv och inför Emily. Inatt kommer jag fortsätta tvivla och imorgon när jag vaknar är nog tvivlet lika starkt som när jag sluter ögonen inatt men en morgon när jag vaknar, då är tvivlet borta och kvar finns bara driv, inspiration och övertygelse.

Jag kan inte lova något, men inom mig finns en liten gnista, en gnista som vilat ett tag och som vill slå eld och börja brinna starkare igen. En mer regelbunden blogg-gnista. Vem vet.
Åter till tvivlet

/Gustaf

SKAPT FÖR ATT VARA ”EGEN”?

1 april - 8:10

Marcus Wallenberg Gustaf Ollas Prins Daniel Många gånger har jag funderat över vad det var som fick mig att våga starta eget? Var det att min Far drev eget när jag växte upp? Var det att jag var orädd? Var det att motivationen jag fick genom att träffa och umgås med Jon var stark nog eller var det bara så att jag alltid varit programmerad i mitt DNA? Helt ärligt vet jag inte men en mysig lördagsmorgon som denna känner jag en djup tacksamhet för att jag vågade. För att jag testade och gjorde min grej.

Veckan som gått har innehållit fyra helt ofattbara möten. Jag har fått träffa människor och företag jag aldrig i min vildaste fantasi trodde jag skulle få sitta och prata/presentera för. På bilden ovan ser ni två av dem, Marcus Wallenberg och Prins Daniel. Jag ska inte säga att jag fick nöjet att träffa dem, då jag blev nominerad till att medverka på Prins Daniels Entreprenörsdag, utan jag har slitit för att bygga mitt bolag och en av belöningarna var att någon nominerat mig att medverka på denna dag. Att jag sedan hade turen att både Marcus och Daniel kom in i gruppsamtalet just när jag presenterade gjorde att jag fick möjligheten att be både Marcus och Daniel om input. Input jag aldrig kommer glömma. Bad sedan om att få ta kortet ovan som ett minne av dagen och det är jag ärligt talat glad för att jag gjorde. Marcus är en legend!

I dagsläget har jag svårt att se att jag någonsin kommer ta en anställning igen. Varför? För att jag minns inte hur mitt liv såg ut innan jag startade mitt bolag. Kanske har jag förträngt det eller så bara älskar jag friheten och ovissheten med vad som skall komma runt hörnet. Visst det är enormt mycket osäkerhet och arbete mellan varven men hittills har varje stort ”problem” bara visat sig vara en speed-bump för jag har minsann kört över alla utmaningar jag stött på, så på så vis har jag byggt upp mitt egna självförtroende (och med det menar jag inte näsan i vädret, utan verkligen att jag internt ser på mig själv som person med enorm kapacitet och den känslan är mäktig på riktigt).

08:05, dags att kavla upp ärmarna och rulla iväg till gymmet för benträning. Ja juste de, vill ni ha lite ny musik inspo? Här är min Mars- och April-(nyss påbörjad)lista på Spotify
Ciao
/Gustaf

5 ÅR

15 mars - 21:48

Morfar 28 maj Tänk vad som hänt i mitt liv de senaste 5 åren. Jag är så nyfiken på att höra vad du hade sagt om du levde nu. Hur du tänkte kring mitt företagande och alla mina utmaningar i livet. Saknar dig Morfar, varje dag.
/Gustaf

LEVER FÖR ÖGONBLICKEN

6 februari - 21:56

Sundsvall MB GLE500e Södra Berget Hotell-27
De senaste åren har varit fyllda av jobb, slit och olika typer av fantastiska ögonblick där jag för stunden glömt allt annat och bara känt att jag nått små drömmar och hållpunkter i livet. Min absoluta största utmaning under dessa år har varit att hantera dessa små ögonblick, då de just varit ögonblick som kommit till av dagar, månader och i vissa fall år av arbete och uppoffringar.

Resan till målen har varit så lång och ibland mentalt krävande att när väl ögonblicken kommer så är det som att de varit för korta. Att hantera dessa spikar av lycka och eufori har varit svår för mig då jag velat, men inte förmått mig att hålla kvar dem längre än just det ögonblicket. Det i sin tur har fått mig att tvivla. Tvivla på kampen, slitet och långsiktigheten. Är allt detta enbart för att få uppleva dessa små och korta stunder av livets gratisdrog?

Efter två långa dagar på ISPO-2017 känns det som att jag kommit till insikt att jag är en person som lever för de ögonblicken. Att jag istället för att se de som för korta ska försöka skapa så många ögonblick det bara går och framförallt fira i smått, för mig själv. Jag ska också försöka bli bättre på att spara ner dem, mentalt och faktiskt. Symboliska foton eller saker för att kunna plocka fram dessa vid lämplig svacka och få bosten som de ger. Har haft två sådana ögonblick på mässan här i Munchen, två handskakningar som kan öppna oanade och riktigt bra dörrar.

Ett annat exempel var i helgen var när jag och Emily var och kikade på en bil jag länge velat ha. Den var perfekt, på alla vis. Färg, inredning, specifikation ja allt. Jag tog en bild av den och sedan varje gång jag kikat på den bilden har jag återigen kunna känna den sprudlande energin som det ger mig. Bilen i sig är ju såklart bara ett ting men det den står för är desto djupare. Mitt lilla företag har börjat växa sig så stort och stabilt att den bilen inte är allt för långt borta. Förstår ni, att jag snart kan realisera något jag drömt om och jobbat stenhårt för i så många år. Det var precis samma känsla som när jag köpte klockan ni ser på bilden ovan. Den har jag velat ha sedan jag såg den för första gången när jag började arbeta på Clas Ohlson.

Alla har vi de här små ögonblicken. Handslaget. Solnedgången i sommarstugan. Segern. Stunden du fann din livs kärlek. När du hörde den där låten, den sommardagen. Vi kan nog alla bli bättre på att spara dem som små energiinjektioner och vid väl valda tillfällen injicera dem för att låta dem växa och få starkare sammanhang. Musik är ett sådant verktyg för mig men än bättre funkar musiken om jag får kombinera den med rörande bilder, dvs film. Ikväll ska jag plocka upp min diamant i form av 4 minuter från vårt bröllop i somras.  Oh by the way, har ni inte lyssnar på min Oktoberlista 2016, så hittar ni den HÄR, fanken va bra den är!

Over’n out från Tyskland. Imorgon blir det hemfärd.
/Gustaf

SELF DOUBT

12 december - 21:34

Herr Seamless Top tshirt blueOne of the hardest things about running your own business is to trust yourself and your ideas. Is it good enough, is it to simple, to hard, will we make it, will it break us, will it work? This self doubt is most often totally useless and wrong. Everytime you put yourself out there, in a position where it demands 100% of yourself, you will crush the challenge! Looking back later on you don’t understand why you hesitated and didn’t believe in yourself from the start #icaniwill
/Gustaf

TO BE OR NOT TO BE A DOUCHE?

5 december - 13:23

arlanda-1-2Så har det hänt igen. Denna gång är det en svensk aktör som stulit vår design och gjort till ”sin egen”. Det är en speciell känsla, på flera vis. Låt mig förklara.

För två år sen bestämde jag mig för att släppa mitt personliga varumärke och gå all in på ICIW. När man lägger ner något personligt och låter det omvandlas till ens företag blir det i princip samma sak som sak då det är så mycket ”jag” i företaget. Nu är det inte längre bara jag utan vi. Fyra personer som arbetar heltid med att göra ICIW till det vi tror det kan bli. När någon då tar sig friheten att ”sno” från oss och dessutom vid konfrontation får ur sig att de ”aldrig skulle sno medvetet” och att de ”hyser stor respekt för oss”, ja då kokar Gustaf från insidan. Jag får stor lust att bara hänga ut dem, att visa att de är idioter i mina ögon och att de borde få skämmas offentligt. Förstöra så mycket det går för dem..

Den andra delen av det här är att jag inte vill gå ut och skrika att dem kan dra åt h**v*te. Det är den Gustaf som blivit uppväxt och inlärd med att livet inte allt är lätt och ensidigt. Att vi människor gör konstiga och fel saker i situationer av desperation, uppmärksamhets-sökande och miss-fit. Det är den Gustaf som inser att det skulle se väldigt dåligt ut i ICIW-ögon om vi går ut och säger att det här märket stulit. Att de dessutom har en återförsäljare, som tidigare också sålde våra grejer, som är skyldiga oss stora summor pengar och i dagsläget inte har någon plan på att betala oss våra pengar, utan bara tjäna nya (de finns inte i Sverige) på denna ”kopia” samt ja då krävs det rätt mycket för att hålla mig tillbaka. Det är trots allt pengar vi slitit ihop och kämpat för.

Så nu sitter jag här, på Arlanda och tittar ut över landningsbanan. Försöker fokusera och förstå att även det här ovädret kommer blåsa bort, och att det värst har säkert inte ens kommit till mig än (tacksam för att jag inte kan se in i framtiden), men också att det bästa finns framför oss, att vi inte får fastna i denna negativa bana och ilska. Fokus framåt, på våra initiativ vi startat, bollar som är i rullning, projekt som snart landar där de ska och där resultatet blir enastående. Det är de sakerna som behöver näring, energi och riktad kraft. Inte sånt här strunt.

Hej så länge, drar till Polen nu och skapar grejer de inte kan kopiera.
/Gustaf

RESER LÄTT NU FÖR TIDEN

29 november - 19:51

Arlanda mode – betar mail och förbereder mig för mötet imorgon. Arlanda är så lugnt och skönt på kvällskvisten. Till och med säkerhetskontrollen går relativt smidigt. Personligt kan jag välja vilja byxor jag ska ha på mig under resan enbart baserat på att jag inte behöver ha skärp, och på så vis ha en sak mindre att hålla reda på i säkerhetskontrollen och underlätta processen. Detta verkar gå ganska rakt emot vad andra tycker och tänker. Väskor, handväskor, påsar, jackor, datorväskor och allt i separata kollin. Not my cup of coffe!

Idag är det enbart min Duchebag som följer med. Kommer till hotellet inatt vid 1-tiden och sedan bränner jag hem imorgon kväll redan. Effektivt och relativt kort, så vi gillar det. Nästa vecka blir det som sagt ett par nätter i Polen för första gången men med tanke på vad vi kan få ut av den fabriken känns det så spännande! Jobbet jag lägger ner nu räknar jag vara en färdig produkt ungefär lagom till våren knackar på dörren, så ja, för den som undrar, det är lite lotteri, säljer dem eller inte, det får våren utvisa.

Dags att kila, snart boardingtime. Ciao for now
litauen-resa-arlanda-1 litauen-resa-arlanda-2 litauen-resa-arlanda-3 litauen-resa-arlanda-4/Gustaf