Tag Archive: Decembercupen 2012

GUSTAF OLLAS ÅRSKRÖNIKA – 2012 – DALAR OCH TOPPAR

31 december - 1:15

Att det redan gått ett år sedan jag satt och skrev årskrönikan 2011. Dagarna, veckorna och månaderna har gått både stundtals fort och under andra delar av året har det känts som tiden nästan stått still. 2012 är ett år som delvis givit mig de bästa stunderna i livet men också låtit mig känna på den brutala sorgen som infinner sig när någon som funnits vid ens sida i 25 år går bort. Ska försöka ta Er igenom detta år månad för månad, vissa mer innehållsrika än andra. Hoppas ni har laddat upp med en kopp kaffe eller kanske en proteinshake. Let’s do this!

Januari

Årets första månad, normalt har folk ångest över sin vikt och ska påbörja den långa resan mot sommarformen. Själv var jag tyngre än jag någonsin varit och trivdes rätt bra med det. Toppnoteringen var 106,4 kg – konstig nog gick chinsen bättre än någonsin trots den inbyggda viktvästen. För mig att ligga på 106 kg krävde mycket arbete, det var lika mycket planering för att få i sig allt som vid nedgång. Många tror att det inte är några problem att gå upp i vikt och visst, om man inte bryr sig vad man äter, då är det ingen utmaning men när man försöker få i sig bra protein, kolhydrater och fett, ja då tar det mer tid och kräver mer planering.

Emilys inlägg som gästbloggare blev väldigt uppskattat bland Er läsare och inför 2013 kanske vi tillsammans kan ta de här inspelen till en ny nivå. Har skapat en del nya kontakter som kanske kan ha ett och annat ord och erfarenhet att dela med sig utav. Under januari gick jag även från Team MM Sports till Team Body Science. Nästa steg blir Team Body Science Elit, där Kristian Sewén och de riktigt vassa atleterna håller hus.

Jag läste även Body som vanligt och på omslaget var vinnarna av Omslagstävlingen 2011. Jag ska inte säga att jag bestämde mig för att söka då, men ett litet frö planterades iaf. Mer om detta längre ned.
Har kikat igenom resten av mina januari-bilder, för jag sorterar månadsvis, precis som mina playlist på spotify (första låten på min januarilista var, Mange Makers haha) och så mycket mer spännande hände inte denna månad. Det var mest träning, pendling till Dalarna och redan här en hel del tid med morfar som i slutet av Januari blev inlagd på boendet som skulle bli hans sista.

Februari

Det bästa som hände under Februari var att jag och Emily blev sambos. Jag flyttade till fina Råsunda i Solna och helt plötsligt insåg vi hur många fördelar det var med samboskapet. Våra separata förråd med tillskott blev helt plötsligt även dem sambos och 1+1=3 i den boken. Detsamma gällde med tvätten. När jag inte orkade tvätta tog Emily, bokstavligen, på sig den bördan. På bilden blev det kanske lite för tungt men hon gjorde det iaf.

SATS Spårvagnshallarna invigdes och självklart var stockholmsgänget på plats. Lyfta alla hantlar, testade vikskivorna och lekte på löparbanorna. Gillar gymmet i sig men en del av utrustningen är inte helt i min smak men det är en ynnest att ha så många anläggningar att välja mellan när man ska träna. Samma månad gjorde herr 106kg 21 chins vilket då var personbästa. Detta var perioden innan jag började fulchinna och trycktesta syragränserna.

Efter 1½ års pendlande till Insjön var Traineeperioden över och jag gick till min roll som Verksamhetsutvecklare på Clas Ohlson. Placeringsort Stockholm innebar mer jobb här i Stockholm men morfars tillstånd försämrades successivt och jag försökte därför arbeta så mycket det gick i Insjön. Månaden präglades annars av tunga träningspass, både mentalt och fysiskt. Kroppen speglade min livssituation ganska väl men samtidigt blev gymmet ett sätt att koppla bort allt som var utanför och allt som var tungt, om än bara för en stund så var det en viktig liten stund. Jag samlade energi och ork för att vara stark åt morfar och min mor. Den här månaden var den månad som Morfar genomgick den största förändringen. Från det att han kom till boendet i slutet på Januari då han sprang runt utan den förespråkade rullatorn, klagade på att folk var gamla och trötta (trots sina egna nästan 93 år) till slutet på Februari då han knappt orkade ut ur rummet för att äta. Som ni förstår var både januari och februari mörka månader i mitt 2012 men som tur var har jag världens finaste vänner, bloggläsare och människor runt omkring mig som stöttade och lyfta min vardag så mycket det bara gick. Vill rikta ett stort tack till Er alla som läser detta och givit mig någon form av tröst, push eller bara delat med sig av era tunga perioder, det var många som gjorde det. Tack

Viktmässigt höll jag 106 kg, och som en slump hittade jag mina mått från 2007 när jag packade upp flyttlådorna. Passade därför på att ta mig mått igen och nedan har ni resultatet. Växt på rätt mycket de senaste åren. Om ni inte redan har gjort det, skriv ner Era mått. Ni kanske inte tänker det är så kul att göra det nu på grund av massa olika anledningar men tiden springer och om 1 eller bara 2 år tittar ni tillbaka och ler åt de måtten ni då kommer äga!

Mars

Det vi länge vetat snart skulle ske men samtidigt aldrig ville skulle hända inträffade morgonen den 16 mars, en månad före morfars 93-årsdag. Han somnade in med mina systrar sovandes bredvid honom på rummet. När jag nu skriver om den här dagen spelas allt upp framför mig, hur jag kliver in på rummet och han ligger där, lugn och tyst. Bröstkorgen rör sig inte länger.. tårarna och saknaden kommer tillbaka men jag har bestämt mig för att inte skriva mer om denna jobbiga händelse här i årskrönikan. Morfar var hela tiden positiv och såg det lilla ljusa i stunden, oavsett mörkret och det ska jag försöka ta med mig i resten av mitt liv och en liten glimt av det är att inte skriva om det jobbiga utan istället minnas det 1000-tals timmarna vi fick ihop och de banden vi knöt de senaste 10-åren efter att mormor gick bort. Vill ni läsa mer om mina tankar kring morfars bortgång kan ni klicka här. Ta vara på Era mor- och farföräldrar. Tyvärr är det lätt att man tar dem för givet och inser det först när de är borta.

Under en längre period hade jag läst Jon Olssons blogg och under mars månad tog jag mig äntligen mod att kontakta herr Olsson. Det blev ett lyckat försök och några veckor senare damp det ned en inbjudan till en första gymdate. Hög på lycka efter ett bra pass spelade vi in en snabb videoblogg (se nedan).

Avslutade månaden med att boka sommarens USA-semester. Kändes riktigt skönt att ha något att se fram emot. På jobbet gick det bra och även om man inte kan tro det idag, med tanke på mina ”nästan jämt i träningskläder-outfits (gillar inte det ordet, outfit) så har jag ett intresse för kläder och stil. Jag säger inte att jag har stil men man kan tycka att det är kul för det! Började nu bli som så att kläderna satt lite sämre, vissa grejer passade inte för de blev för stora och det är inte jättekul att köpa fina kläder som man bara kan ha under en begränsad tid. Detta är en ständig utmaning för folk på diet. Kanske vore gummikläder som är flexibla en affärside?

April

En solig Aprildag rullade jag och Emily från Falun upp till Bollnäs för att träffa min vän Andreas, hans Cissi och deras lilla nyfödda skatt. Vi hade en superdag uppöver och det är konstigt hur livet kastar en från slutet på morfars liv till början av ett annat. Freja sov som en lite köttbulle i min famn, en tjej som idag kartat på sig rejält och busar för fullt med mamma och pappa.

Det började även dra ihop sig mot sommar och högaktuella dietens vara eller inte vara inför sommaren väckte många frågor och diskussioner så jag skrev ihop ett inlägg om det som blev uppskattat. Läs inlägget om ”deff eller inte

Fitness Five 2011 visade sig inte bara lärorikt ur diet/laddningssynpunkt utan bidrog även till några bra bilder som Martin på Dcore knäppte under tävlingen och i Aprilnumret av Body såg man min snygga haka precis ovanför chinsställningen. Ovetandes av vad som skulle komma var jag grymt stolt och ärad att få vara med i denna vällästa tidning. Medverkan nr 1.
Min vän Emil i Uppsala, ni kanske minns honom från förra årets film från Decembercupen, har under året varit en stark influens till mitt egna företag och ett MMS som jag idag fortfarande har kvar på min telefon fick jag av honom i April. Denna enkla men ack så vassa text har varit min ledstjärna under stora delar av året:

“THINGS THAT MATTER MOST MUST NEVER BE AT MERCY OF THINGS THAT MATTER LEAST”
Goethe

Tack Emil för stödet under året!

Maj

Officiell dietstart. Både jag och Emily påbörjar vår 7 månader långa resa mot Decembercupen och Luciapokalen. När jag idag tittar tillbaka på min diet blev den för lång men mina beräkningar stämde när jag började dieten och det huvudsakliga syftet med så lång tid var att det skulle gå sakta ner och mängden muskelmassa jag då skulle förlora var mindre. Tror även jag lyckades bra med det målet men medlet, dvs tiden, var för lång. Tur man kan lära sig av sina ”misstag”. Första måltiden på dag 1 blev riktigt misslyckad då kycklingen (ej skit bakom sparkana, denna gång) inte var något vidare pigg. Man ser verkligen hur maten växer i munnen.

http://www.youtube.com/watch?v=oDDPJpvnY7w

Under en jobbvecka i Falun gick jag in på Temple of Art och bokade ny tatueringstid. Det var dags att rita lite på vänsterfoten också. Då vi hade bokat sommarens USA-resa valde jag att lägga tatto-tiden efter hemkomst för att slippa mecka med salvor, sand och sol i USA. Det är lite svårt att undvika solen i Los Angeles.

Träningen gick bra och vädret visade upp sig från sin bästa sida under maj. Emily började planera för min födelsedag och det tyckte inte jag var några konstigheter. När hon skickade SMS och frågade vart jag ville fira min födelsedag svarade jag helt sonika som jag kände.

Nu blev det inge firande på Medis men den efterföljande konversationen blev ett minne för livet, haha. Lyckades tajma in några pass till med Jon innan Gumball och ett av de tyngsta var konditionspasset i Hammarbybacken. Kanske var det just den lilla droppen som gjorde att han orkade hålla koncentrationen och ta sig först till alla meeting-points under den tiden hans bil fungerade?

Juni

Nere kring 99-98 kg redan efter en Maj-månad där vikten bara rann av utan större justeringar. Träning i Falun med Jocke och Johan en varm dag i början på Juni gav bra tryck i kroppen och vi dokumenterade formen efter passet.

Har inte hittat på så mycket mer på Juni. Vet att vi hade en extremt intensiv period på jobbet för att få klart ett projekt inför semestrarna vilket tog mycket tid. Annars firade vi min födelsedag hos Emilys föräldrar som dagen efter skjutsade oss till Arlanda för avfärd mot USA i 3 veckor.

Väl i USA åt vi på Firehouse Grill, tränade på LA Fitness, brände oss på samma sätt som vi gjorde förra året (på stranden) och njöt av pedikyr och Frappochino. En dag i Santa Monica fick jag för övrigt iden med min första IcanIwill-keps och två dagar senare förverkligade jag den. När jag postade en bild på Istagram började folk fråga vart man kunde köpa dem och iden till kepsarna föddes..

Juli

Juli är en månad jag minns med glädje, kanske första månaden jag kände mig glad igen efter morfars bortgång. Vi hade verkligen några riktigt bra veckor där vi bland annat körde ett pass med Binais Begovic aka Gladiatorn Wolf, shoppade, solade och åt god mat.

Vi fick även chansen att tillsammans bocka av en av punkterna på min Bucket-List, nämligen att köra delar av Highway One i en cab. Av någon tråkig anledning blev filmen hackig och pixlig, trots HD-kamera, i detta fall är det nog okunskap hos mig som ställde till det. Oavsett, här nedan är lite videos från vägen upp mot San Francisco, Alcatraz och Highway one. I det andra klippet är volymen låg i början och hög på slutet.

Alcatraz är ett måste om ni besöker San Francisco. Tänk på att boka innan ni åker då det är slutsålt flera veckor framåt!

Som ni sett från bilder tagna och upplagda innan Juli så är bilderna i helt annat format och under Juli lyckades jag äntligen, med stor hjälp från John, sjösätta version 2 av GustafOllas.com. Ny funktioner, design och mer fokus på upplevelse. Blev och är riktigt nöjd med utseendet.

Under semester påbörjade jag även mitt instagramäventyr på allvar. Tror jag registrerade mitt IG-konto redan 2010 men det var inte lika populärt och integrerat då. Tror att det var i Juli som jag använda hashtaggen #IcanIwill för första gången. Idag är det över 14 400 bilder taggade med den.. känns verkligen som suget finns därute för att fortsätta utveckla detta koncept och det är precis det jag skulle till att göra några månader senare..

Toppade Juli månad med att jag kom med som månadens fysik i Body! Medverkan nr 2

Augusti

Dags att lägga sig under nålen igen. Minnestatueringen för morfar satt som en vänster bredsida i krysset. Sved och stack rätt bra även den här gången och när han träffar en nerv så vill man bara skrika rakt ut men det var på nått vis lätt att fokusera på syftet med tatueringen och härda ut. Så nöjd att jag gjorde den!

Tatueringen var en del av en förändring, ett landmärke i min historia, mitt liv.
Efter många nätters funderingar och diskussioner med Emily bestämde jag mig tillslut för att ta ett stort steg. Att bli egen, att ta tjänstledigt från min fasta tjänst på CO som jag verkligen kände mig bekväm i men det fanns ett inre driv och en inre längtan efter annat då och nu i livet. För er som vill läsa hela inlägget om det stora steget <– klicka där.

Vi fick även tillfälle att åka upp till Bollnäs igen för att inviga lilla Freja på riktigt, eller hennes namn iaf. Dop och denna bild är så vacker och en personlig favorit från sommaren. Tack Andreas och Cissi för att vi fick dela den dagen med Er!

Kort efter att mina fivefingers hämtats på posten så åt jag lunch med Jon efter ett träningspass och han frågade mig då om jag hade tid att köra hem hans Lamborghini från Tyskland. Jag funderade länge och väl, (ungefär 0,1 sek dvs tiden det tog för mina små skrumpna celler att förstå att han inte drev med mig) och sprang direkt hem och bokade flygbiljett. På min Bucket-list står det även att jag ska äga en Lamborghini och man kan väl säg att jag fick en försmak under den 17 timmar jag fick spender i Jons Gallardo! <– Fler bilder och mer detaljer hittar ni i inlägget

Det var inga som helst problem att dieta det dygnet. Jag hade fullt schå att hålla monstret under 200 km i timmen på autobahn då takboxen, ja för er som inte vet det så har han, oavsett modell, takbox på sina bilar och den var bara testad för 210. Lite trist när man för en gångs skulle får chansen att driva en vilde på riktig väg.

Dieten gick fortsatt bra och formen kändes bättre och bättre för varje vecka och utan att jag egentligen tappade särskilt mycket ork eller tryck i musklerna. I augusti tycker jag själv att jag hade den bästa formen under dieten. Lagom helt enkelt. Vikten låg stabilt på 94-95 kg då jag under någon veckas tid varit sjuk och drog med mig vätskan en bit in i september. Målet jag satte när jag började träna 2005 var 95 kg i bra allround-form med en symmetrisk fysik. Det närmare sig!

September

September september september. WOW – vilken månad.
Emily fyllde år och vi tog oss en ätardag på riktigt. Firade stort och åt som kungar. 2 dagar senare, vätskig och fortfarande mätt, ringde Body och frågade om jag vill / kunde ställa upp i Omslagstävlingen. Drog snabbt i nödbromsen, ströp vätskan, minimalt med kolhydrater och cardio. Gjorde mitt bästa för att förfina formen inför kommande dag. Det går inte att göra särskilt mycket på en dag men jag gjorde mitt bästa och i slutändan blev det faktiskt helt OK, även om jag kunde varit i än bättre form om jag inte svullat två dagar tidigare. Beslutet att ställa upp fattade jag tillsammans med Emily, som fick höra all formnoja-panik, för att våga visa upp mig själv, bra PR och smart PR. Rent formmässigt var jag inte nöjd och funderade på att hoppa men sen lät jag det sjunka in några minuter och valde att ställa upp ändå med inställningen att jag skulle göra det bästa jag kunde.

MMsports invigde sin butik på Sveavägen i Stockholm. Det blev en heldag i butiken med häng, bars och mera häng. Träffade många trevliga personer som förgyllde min dag och MM var mer än nöjda med invigningen. Formen var mycket bättre några dagar efter fotograferingen som ni ser!

Efter att jag kört Lambon tänkte jag att det skulle bli svårt att toppa rent prestandamässigt i en bil men när jag fick uppdraget att flytta kolfiber-R8 från punkt A till punkt B inom Stockholm, då fick jag så jag tag. Har aldrig i mitt liv tidigare varit rädd för en bil men den här bilen, med 800 hästar och kolfiber, den skrämde mig! FY F*N VILKEN BEST!

Oktober

Den 1 oktober, en måndag, klev jag ur min säng tidigt på morgonen, snarare natten. Gick till vårt bord i köket, satt mig ner och tittade ut genom fönstret. Råsunda låg öde och mina tankar fick fritt spelrum, precis den tiden på dygnet jag fungerar som bäst. Jag satt där och tittade ut genom fönstret.. Idag skulle jag inte gå till ”jobbet” utan idag skulle jag börja JOBBA med MITT.. mitt egna aktiebolag. Det kändes surrealistiskt och smått skrämmande. Det gick dock bra då mina första kunder redan tidigare hört av sig och velat ha hjälp så det var bara att sätta igång. En djupare Gustaf kom vid denna tid fram och jag kom på att det vore bra med en best of kategori att samla sina inlägg i. Sagt och gjort, den har ni HÄR för er som vill läsa de inlägg jag känner mest för.
Är det något inlägg ni saknar så kan jag lätt lägga till det.

Videobloggarna har det ju varit lite upp och ner med. Ena gången tycker jag det känns bra och andra gången skäms jag för mig själv. Känns inte som jag har något vettigt att säga över huvud taget – och ni vet att jag vill göra något vettigt eller inte alls. Ni skrev dock att ni gillade videobloggen som jag gjorde i ära till Kai Greenes ”A day in a life” – här blev det en dag på diet..

Under Oktober månad fick jag även hem mina IcanIwill-wristwraps v1. Rosa och Gröna. Mäktigt att öppna upp 100 par som det nu endast finns ett par kvar av. Så klart kommer påfyllning och hint kanske någon ny färg?

November

Approved food gör intåg på riktigt och folket hyllar den Hemliga kocken som lagar snabba, snygga(bilder) och goda maträtter. Under dieten var min variation ganska sparsam så den hemliga kockan lyfte upp det till en ny nivå. Tack mannen!

Dieten börjar äntligen (för nu var det äntligen) lida mot sitt slut och tävlingen var i sikte! Emily och jag bad min vän och tillika fotograf Marcus Uggeldahl att föreviga vår form i ett spontanprojekt. I Uppsala tog Rickard Wendt, som sedan vann mellanklassen, emot oss med öppna armar på sitt gym och det tackar vi ödmjukast för. Grattis igen till DC-vinsten!

Lyckades även vaska fram den första prototypen av mina kepsar. Häftig känsla att gå från idé till en färdig produkt.

Ett bra armpass på dieten i November förevigades och lades ut på Facebook och Instagram.
Har nog aldrig fått så mycket respons på en bild och när jag dessutom blev uppmärksammad av en bloggläsare att min ”före-efter”-bild som jag satt ihop postats på en sida på Facebook för motivation/förändringsbilder blev det bara än mer. Det man får ha i åtanke är att det är två kontraster. Bicepsbilden ser BRUTAL ut och så stor/fyllig är jag inte om jag själv får säga det. Vinkel, lite ljus och bra form kan göra mycket! Kommentarerna till bilden i den australiensiska gruppen var ungefär 80% = ”ROOOIDS, STEEROOIDS” och 20% – ”its possible and you are just jealous”. Sen att personen som postade sa att det var 5 år och inte 7 år mellan bilderna kanske spedda på diskussionen lite onödigt mycket.

December

Månaden som avslutar året och den här månaden gick i dur, helt klart.
Den 1 December stod jag på scenen för första gången. Det mesta hade gått planenligt och jag stortrivdes på scenen, även om jag kom långt ner i bedömningsprotokollet så hade jag så ofantligt kul. Det kan tyckas konstigt att man njuter av att stå och spänna sig men då njöt jag som aldrig förr. 7 månaders hårt arbete hade nått sin kulmen. Ska inte skriva så mycket mer här om detta då ni förmodligen redan läst min sammanfattning. Om inte så har ni det inlägget som vanligt där –> ”Bland riskakor och brunfärg – min athletic fitnessresa”

Finns två filmer från Decembercupen. Den ena har Jonathan filmat och den andra har jag och Marcus satt ihop.

Tack Jonte!

Helgen efter var det min tur att styra bilen mot Göteborg och Emilys tävling. Kände så bra att få agera stöttepelar och coach till henne för att ge tillbaka delar av det hon gav mig under DC och sista tiden på dieten. Resan vi gjorde tillsammans var fantastisk och vi lärde oss väldigt mycket. Helgen i Göteborg blev superlyckad och den hade varit perfekt om Emily fått visa upp sin finalbikini som hon lagt så mycket tid på. Du var ändå bäst i mina ögon baby!

Efter Emilys tävling och under December hände sedan så mycket på så kort tid. Jag lyckades kamma hem omslagstävlingen, jag blev intervjuad i Body Radio och Dalarnas Tidningar (jag vet småstadsyndrom) skrev ett mittuppslag om mig. Det har varit lite svårt att hänga med i denna omtumlande period för en person som tidigare inte synts mer än på bloggen och med egna valda ord. En fantastisk månad helt enkelt och det har hållt i sig hela vägen tills idag, eller ikväll eller inatt. Klockan är strax innan halv 2 den 30, fel 31 december. Emily ligger bredvid mig och sover, trots knastrande tangenter och vi har kört ett benpass på Må Bättre, ätit middag med min mor och imorgon blir det träning med lillasyster och hennes Robin! Julen var perfekt med bra klappar, god mat och precis innan lyckades jag genom mitt företag färdigställa ett avtal som är så viktigt för mig. Så fort de sista är klart kommer jag meddela er.

Inför 2013 är det träningsmässiga fokuset inställt på att öka volym på bröst axlar och vader (mest). Jag kommer spendera minst 2½ månad i USA, Jan – April  i LA med Emily och testa livet på riktigt i staterna. Jag har fortsatt stora planer för företaget och min personliga utveckling. Min förhoppning är att jag kan fortsätta inspirera och motivera Er som personer och atleter. Jag kommer fortsätta köra min grej och ni vet ungefär vad ni får. Jag vill försöka utveckla videobloggandet en del då det passar bra i USA då färger, mat och allt är lite större, bättre och snyggare.

Med det sagt så ska jag försöka runda av det här inlägget och det har känts lite som Emily valde att formulera sig när jag igår sa att jag hade ”9 månader kvar att skriva”. ”Det är ju en hel graviditet” och lite så har det känts. Kanske inte den bästa av mina årskrönikor men jag är nöjd med tanke på den arbetsmängd som konstant ligger just nu. Är mest glad att jag fick den färdig. Jag vill avsluta med att tacka alla Er läsare. Om ni inte hade läst min blogg, kommenterat och spridit och delat mina länkar hade jag inte varit där jag är idag. Stort tack. Hoppas ni har fått ut mycket av det här bloggåret för det har jag. Trots att året, som ni gång på gång märkt, speglats av morfars kamp och bortgång så har slutet på 2012 varit den bästa perioden på väldigt länge! Nu fortsätter vi jobba hårt på alla plan och gör 2013 till ett ännu bättre år för det är som bekant hårt arbete och din egen vilja och förmåga som formar det kommande året. Ingen kommer göra det åt dig, så skapa ditt bästa år! Sen kan jag personligen tycka att hela grejen med nyår är en hype. Det blir ingen större skillnad från en dag till en annan mer än ett datum. Dessutom tycker jag att vi formas för mycket av regler och förutsatta datum i vårt samhälle. ”Nu är det nytt år, nu jäklar ska jag börja träna” – varför just då? Börja din resa eller förändring när du känner för det och när du är redo. Att det står 1 januari 2013 gör ingen skillnad för din kropp. För mig är det varje dag som är viktig, oavsett datum.

Så, till sist, är det så att du något speciellt minne från mitt bloggår 2012 eller något inlägg som du gillade mer än alla andra? Dela isf gärna med dig av dina tankar och vad det gjorde för dig. Precis som Johan Avesand gjorde den 12 december, det betyder jättemycket för mig!
Återigen Tack till alla Ni där ute som läser och kommenterar och ett extra tack till:
– Emily
– Min familj och mina vänner
MM Sports & Team Body Science
– Magnus och hela Celsiusgänget
Jon 
– John
Marcus 
– Alla som använt eller använder hashtaggen #IcanIwill på instagram!

Önskar Er alla ett Gott slut på 2012 och Gott Nytt År!
Nu tänker inte jag blogga mer det här året! 

/Gustaf

BLAND RISKAKOR OCH BRUNFÄRG – MIN ATHLETICFITNESSRESA

3 december - 14:51


Efter flera timmar av sömn, ätande och vila är det nu måndag igen. En vardag jag väntat på. En vardag där jag kan gå upp och laga en stabil frukost, dra igång arbetet, dricka en kaffe-latte från min egna maskin och förtära en bar till, bara för att jag kan, bara för att jag vet att träningspasset i eftermiddag kommer bli tyngre än det någonsin varit och för att jag redan nu har ett sånt tydligt fokus på att förbättra vissa delar av min fysik. Längtat länge efter att få svetta mig igenom ett tungt benpass, kunna känna att det jag gör bygger upp mina muskler istället för bryter ner/underhåller. Det har helt enkelt varit en låång period med underhållsträning och diet. Det har varit jobbigt och det har varit väldigt lärorikt. Nu ska jag försöka ta mig an uppgiften att summera min debut inom Athletic Fitnessgrenen på Decmebercupen 2012 med text. Mer bilder och rörligt material kommer under veckan hoppas jag (out of my hands).

Fredag kl 08.15
Avfärd i snömoddet. Det tar ca 50 minuter för oss att bara komma till Södertälje men sen lättar trafiken och vi lägger i farthållaren på stadig marschfart. Tidig avfärd då första lagret färg skulle läggas 16.30 i Lund. Jag har alla mina matlådor med mig och då jag gick upp vid 06.00 för att börja fylla på och planen var att äta ca varannan timme så blev det mycket mat i bilen. Resan ner gick bra och vi stannade 2 gånger för att tanka och besöka herrarnas/damernas. Syftet med stoppen var även att få röra lite på kroppen då det lätt blir så att man binder vätska när man sitter still så länge. Fredagens intag låg totalt på 1 liter vatten varav ca (läs prick) 7 av dem skulle intas för klocka 12.00. En miss jag gjorde här var att jag med min diettrötta skalle inte tänkte mig för utan åt helt enkelt varannan timme och vid kl 14.30 insåg jag att jag bara hade en rulle riskakor och jordnötssmör kvar. Det blev inte bättre när jag lyfte på tröjan sista milen och insåg att jag tryckt 4000 kalorier kolhydrater på typ 7 timmar och inte rört på mig för 5 öre, jag skulle ju sprida ut måltiderna över hela dagen hörde jag min coachs röst eka. PUCKO! PUCKO PUCKO PUCKO!!! Nu hade jag sabbat allt, jag var helt övertygad, det ”sladdrade” på magen och jag var blötare än en höstdag i London. Paniken steg och steg, ett tag skyllde jag på Emily som inte hade sagt åt mig eller hållit koll på mitt intag. Stämningen i bilen var rätt tryckt men jag fick kapitulera och inse att det var jag som ”tänkt” snett. Lösning: Skit i packningen i bilen, den får Marcus och Emily ta, spring in till receptionen på hotellet vid ankomst, checka in, kasta upp grejerna på rummet och ner till relaxen innan jag hunnit upp. Vad är klockan? 15.30, en timme till målning och jag måste duscha och skrubba sista gången. Stress, ner till bastun, heeeeeelveeeteee, den är ju avstängd!! Maxade bastun och gick runt i cirklar på den 3 kvm stora ytan.. började titta ner på benen och dem såg ju rätt bra ut, faktiskt riktigt bra och armarna, ja de kommer ju ådror här.. visst magen var lite blöt men det var långt kvar till tävling. Allt eftersom tempen i bastun steg sjönk min puls och stresspåslaget var så gott som borta när Marcus klev in i bastun och berättade att det var 40 min kvar till målning, vi skulle sitta kvar i bastun i 25 min till för att sen skulle jag upp och duscha/skrubba. Han och Emily hade pratat ihop sig och jag slappnade av än mer. Det är precis sånt man behöver en vän och coach till när man tränar, annars gör man dumma saker och fattar korkade beslut. Bastun gav mig ett gäng droppar svett men framförallt lugnade den mina nerver.

Resten av kvällen gick planenligt, jag la färglager 1 och 2 samt mätte och vägde in mig. 193 cm och 89,9 kg blev det. Längst i hela truppen och jag lyckades tom ha sönder mätstickan för SKKF då jag klev in under den och skulle ”buffa” upp den, soorry! De drog om från 2 till 3 längdklasser och gränserna blev korta=under 175 cm, mellan=under 181cm, långa allt däröver. Det betydde att jag mötte folk som var 12 cm kortare än mig och vägde lika mycket som mig. Förstod redan på invägningen att fysikronden skulle bli tuff! Gick och la mig vid strax efter midnatt, fötterna i högläge i en säng jag bäddat om från scratch med mina egna lakan (ett måste för att man ska få tävla och sova på det hotellet) för att inte första Scandics. Träningskläder på för att hålla värmen och få ut lite mer vätska samt kuddarna under fötterna/benen för att vätskan inte ska samlas i benen. Vätska i benen = inga separationer oavsett hur lite fett du har på benen.

Lördag 02.00
Vaknar till, hade ställt klockan på 04.00, 05.00 och 06.00, för att fylla på med riskakor och kolla läget. Vid 2-tiden vaknade jag alltså efter bara två timmars sömn och kunde inte somna om. Formen så bra ut i spegeln och jag hade torkat upp lite till. I med hörlurarna och så gick jag ut i korridorerna och vandrar lite. Lyssnade på musik och gick igenom poseringen, chinen och dipsen i huvudet om och om igen. Då jag var på DC och kikade förra året visste jag hur scenen skulle se ut, jag visste ungefär hur tävlingen skulle gå till uppläggsmässigt och jag visste vad jag siktade på. Visualiserade mig själv på scenen, glad, lycklig och i bra form, jag såg mig själv ta tag i chinsräcket, dra mig upp, reppa ur mig totalt, jag såg mig själv kliva upp i dipsställningen, trycka ut varenda dips och få varenda dips godkänd. Det hjälper verkligen för mig att kunna förbereda mig och nästan ”uppleva” allt en gång innan det är showtime, nervositeten kommer alltid att finnas där men den är mycket mer hanterbar för mig om jag gör på detta sätt. Ställer också in skallen, det viktigaste verktyget, på vad som komma skall.



Passade på att spela in en videoblogg när jag gick runt där och den ska vi försöka få in i HD-filmaterialet. Somnade om vid strax innan 04.00 och vaknade sedan vid 06.00, redo för dagen.

Lördag 08.00
Sista lagret färg var nu lagt, blev grymt bra och jag torkade tillsammans med Marcus Adamsson och Martin Löwgren. Ganska fantastisk vad en tävling kan göra vad gäller kontakter och sociala nätverk. Där stod vi, som knappt kände varandra (Martin och Marcus kände iofs varandra rätt väl), nakna och torakde i ett litet skrymsle på Scandic Stad i Lund. Alla med samma mål, alla i samma klass, ute efter samma pokal. Riktigt roliga och trevliga killar och vi skrattade rätt mycket de 20 minuterna vi hängde där bakom. Sen var det dags att ladda, tävlingen blev så klart försenad och det rådde en extrem kommunikationsbrist från tävlingsledningen till atleterna i mitt tycke. Man visste inte riktigt när, hur eller om man skulle upp på scenen så vi tog saken i egna händer och bad Marcus (som satt ute i lokalen och fotade) att sms-rapportera till oss från när och vilka som var på scenen. Från det att jag började ladda mentalt och med Skiddles (USA-godis), pumpa upp lite lätt (detta var alltså innan Marcus började smsa) så tog det ca 2 timmar tills jag klev upp på scenen. Det var sjukt svårt att hålla fokus och pumpen uppe, tänk er själa att ”lätt-träna” i 2 timmar för att hålla tryck i musklerna, det är faktiskt jäkligt jobbigt både kroppsligt och mentalt. Dessutom ”släpper” vätskan lite från musklerna och jag åt lite för lite salt innan scenen ser jag nu i efterhand, var torr på morgonen men blev lite blötare innan tävling och jag drack ingenting så mer salt till nästa gång där, note to self.

Lördag ca 10.00
Jag står i den trånga korridoren, kvinnan som håller ordning på nummerordning och alla atleter skriker konstant efter någon som saknas och i vanliga fall skär hennes röst genom öronen men nu hör jag den inte, det är tyst, helt tyst. Framför mig står 11 killar som ska upp i första vändan på scenen, jag tittar över axlen på killen framför mig och ser genom glipan i draperiet på scenen publiken, strålkastarljuset och en siluett av en deltager i mellanklassen. De få minuterna jag stod där och bara tittade, fann jag fokuset, laddningen och glädjen, på riktigt. Det var lugnet före stormen. Emily var bredvid mig, vid min sida, lik hon varit hela dieten, framför mig, cirka 20 steg bort, hade jag det jag slitit för så länge och så hårt. Scenen. Jag ryser lite i denna stund när jag skriver det. Önskar så jag kunde dela den känslan och den bilden med er, den kommer jag aldrig att glömma och kanske blev den just så stark för mig då det blev som en symbol för hela denna resa? Om ni någon gång bestämmer Er för att tävla och gå genom eld och vatten för att nå ert mål kommer ni också få uppleva känslan. Från den stunden satt leendet som klistrat på mina läppar och det syns ganska tydligt på filmen Jonathan la upp, leendet, det säger banne mig allt om hur glad jag var, det gick inte att ta miste om.

Poserade så gott jag kunde med fokus att sätta poserna så ”snabbt” som möjligt, allt för att domarna ska fästa blicken och kolla på mig först, för att sen ha lite tid att korrigera min pose och hitta rätt känsla, för det är en känsla man letar efter när man poserar. Man har ingen spegel som visar hur det ser ut och har du då tränat framför en spegel väldigt länge blir det en STOR skillnad! Som tur var hade jag tränat på just detta men likväl är posering en konst och det finns många olika stilar vad gäller posering. Jag valde de sättet som jag tycker ser ”bra ut”. Hade lätt kunnat ”bredda” upptill, dvs visa mina lats mer framifrån men det hade betytt att jag fått ”släppa” magen och kör en så kallad vakummage, det är inte snyggt i min mening och jag måste stå för det jag visar upp. På bilderna kan jag se lite ”tight” ut och tar inte så mycket plats om man jämför med andra men alla har sina mål och metoder.
Efter en snabb linevända gick jag av, jag var alltså först i andra startfältete på långa klassen, de tog upp oss 11 och 12 åt gången för att få bättre yta. Av de 23 skulle 15 gå vidare till särbedömning.
Det tog ungefär 10 min backstage innan den ”gapiga” tanten kom in med listan och började ropa upp oss i nummerordning. Hade startnummer 56, Martin Axon Löwgren hade 55 så vi stod precis bredvid varandra.. nummer 45 – X, nummer 49 – X, nummer 55 – Martin Löwgren, 56 – Gustaf Ollas !

Jag fullständigt exploderade inombords och knöt näven, gav Martin en high five och ställde in fokus igen.
Nu var det alltså dags för särbedömning bland de top 15 – det funkar ju som så att alla får en placering av domarna, dvs är du bäst får du en 1a osv. Upp igen på scenen, nu började benen skaka rätt bra men jag höll linen hela tiden (försökte iaf) och leendet var på plats även nu. Första särbedömningen (man tar fram 4-5 åt gången av alla 15) ropar de upp de 5(4?) största killarna och då förstår jag att det i år är samma preferenser hos domarna som förra året, STORLEK! Höll modet uppe och det var kul att få stå på scenen igen men då det inte blev någon ”nr 56″ på särbedömningen förstod jag direkt att jag skulle hamna i bottenskiktet på fysiken.


Att vara bland det 15 bästa innebär också att man får köra Chins och Dips vilket i sig var ett delmål denna dag som jag nådde. Då jag inte var med i toppstriden på fysiken skulle det innebära att jag var tvungen att i princip komma först (göra flest antal) i både chinsen och dipsen. 15 min paus mellan poseringen som varade i totalt ca 10 min, GRYMT jobbigt att trycka alla muskler i kroppen i 10 min konstant. Mitt låga saltintag gjorde att jag skakade lite hela tiden vilket i sig är jobbigt då man inte känner kontakten full ut i musklerna. Likväl, ladda för att prestera, tog en Resorb, Gakkic, Beta-alanine och en halv räkmacka samt en bar. Inte äta för mycket, inte äta för lite. Kroppen kändes rätt pigg och nu skulle det matast i chinsen som var första momentet.

Kikade på mellanklassen och korta klassen när de körde chins och bedömningen där blev hårdare och hårdare allt eftersom. När vi skulle börja kom första killen, Adam tillbaka och hade fått 12 (!) bortdömda. Det var hårt, riktigt hårt i bedömningen och när vinnaren gör 23 chins, ja då förstår ni. Själv gjorde jag 24 men fick 5 bortdömda, 3 för att hakan inte var över vilket förvånade mig väldigt då jag har mitt tempo och mitt drag som alltid är över, kollade dessutom på Jonathans film (inlägget under) och får inte för mitt liv ihop hur jag inte är över? Domaren står på en pall men han är inte tillräckligt lång eller har för låg pall så han tittar ”snett underifrån” ser jag när jag står backstage. Känns inte riktigt rättvist mot oss atleter, hade dem bara inte kunnat palla upp han lite till? De andra 2 blir bortdömda för att jag ”för benen” framåt och fine, sista krigar jag på vilja och då åker benen framåt men jag vill ändå ge min bedömning och syn på chinsmomentet. OBS! Inget whine, det var lika hårda för alla (nästan) iaf ;)
Jag köra ca 14-15 st, sen får jag lite pendling (måste korsa benen för jag är så lång och om man slår i golvet blir repetitionen bortdömd) och för att stoppa pendligen måste man/jag spänna bålen mer och ”kompensera” med en motrörelse med benen. Det här momentat tar 1,5 sekund (domaren räknar) och jag har således förbrukat min tillåtna paus på max 3 sek. Nästa chins blir lite sned och pendligen börjar igen, försöker hålla emot i bottenläget men måste åter korrigera med bål + ben, domare skriker då KÖR för att man inte får vila alls, och jag frar då min chins, hakan är över men domaren som tittar på benen räknar det som att jag ”fört benen framåt” för att komma upp när jag egentligen gjorde det för att stoppa pendeln, detta händer alltså två gånger och båda chinsen döms bort. Det var lite irriterande men det är sånt som händer, får helt enkelt bli lite bättre på att hålla borta pendeln och spänna kroppen till nästa gång.
Totalt 19 godkända och 5 bortdömda.

Dipsen – min akilleshäl tänkte jag innan tävlingen – Första killen börjar köra dips och domaren Arne har bestämt sig för att vi ska stretcha axlmuskulaturen rejält idag. Djupare dips har jag aldrig skåda och det är nästan på gränsen att de inte kan gå som dips utan.. ja nått annat. Arne är stenhård och rättvis, han pratar med en under tiden man kör och det uppskattar jag. Samma sak här jag får korsa benen  för att inte slå i golvet. Höften och benen ska gå ”lodrätt” ned enligt instruktionerna men jag menar att många använde sig av helt andra tekniker. Oavsett teknik så låg bäste man på 31 dips när det var min tur. Greppade händerna, tröck ifrån upp till raka armar och började. 1, 2, 3, djupare, 4, 5… tog en paus vid 23 för att ”föregå” mjölksyran och sen matade jag så långt det gick. En i taget. efter 30 så var det 0 syre kvar i bollen men det var bara att släppa på ner och försöka pressa en till, hela tiden försöka göra en till. Den här gången gick det inte men vad gör det? Jag log när jag klev av trots ett ”faan” så var jag nöjd. Näst bäst hittills. Vinnaren av dipsen, Richard Suaseg fick iväg 37 godkända och totalt slutade jag på en 8:e plats i styrkeronden. En chins till och en dips till hade gett mig en 3a eller 4a i styrkan men det är allt ”tänk om”. Summeringen lät inte vänta på sig och jag förstod redan innan den kom att det inte blev någon rodd för mig, tyvärr. Hade varit så fantastisk roligt att se vad jag kunnat prestera i rodden. Vinnaren av roddmomentet, min team-kollega Knasen, drog 389 m, 6 meter bättre än mitt personbästa på 383. Kortast i finalen drog 338..

Lördag kl 15.10
Allt var över, finalen var klar och vi bestämde oss för att åka till Max och äta loss. Innan det tackade jag mina motståndare, delade några ord med lite folk jag stötte på och kände mig ändå rätt nöjd. När domarna har bestämt sig för att storlek är det som gäller, då kan man inte göra mycket åt saken, just nu. För er som vill kika in betyg från de olika domarna och resultaten i prestationsmomenten, klicka på ->Domarprotokoll
Ser jag tillbaka är jag så himla nöjd med formen till sluta landade i, sen blev det inte optimalt med laddningen pga lång väntetid men de här bilderna är jag stolt över att se, riktigt jämt fysik i mina ögon. Liter mer volym sen jäklar!

Njöt av varje sekund förutom den sista i dipsen då det svartnade för ögonen och jag inte kunde låsa ut min 31:a dips men annars har det varit en fantastisk helg som jag sett fram emot så länge. Hela upplevelsen med att skrubba sig, dricka 7 liter vatten och massa salt, åka bil ner, bli filmad, fotad och äta skumtomtar (tack Siw!) till att prestera på scenen, visa upp det man skapa och sedan se allt material i efterhand. Vilket jäkla äventyr.
Det kanske är en lång resa men varenda sekund och varenda tråkig torskbit är värt det i slutändan. Så mycket boost och härlig energi under en och samma dag var det länge sedan jag kände. Dessutom har jag träffat så mycket trevlig och härligt folk, skapat nya kontakter och hittat nya vänner som jag är övertygad om att jag kommer ha nytta och nöje med framöver. Min resa började lördagen den 1 juli 2011 efter att jag kört klart min FitnessFivetävling i Södertälje. Jag var på väg upp på scenen redan det året men bestämde mig för att jag behövde bättra på mina ben och min fysik i allmänhet innan jag stod på scenen men det viktiga var ATT jag bestämde mig att gå upp på scenen. Man kommer alltid att tycka att man är för liten och för svag men och om man inte bestämmer något mer sig själv och är osäker är chansen stor att man missar detta äventyr bara för att man inte vågade. Jag ångrar hellre något jag gjort än ångrar något jag aldrig gjort.
u, nästan 1½ år senare känner jag att det var rätt beslut att vänta ett år till och efter min 7 månader långa diet, känner jag nu att det är dags att bygga vidare. Axlar, övre bröst, vader, mage och lår. 5 st grupper jag ska fokusera lite extra på. Hur och vad jag ska göra får ni reda på mer framöver.
Vad gäller tävlingssuget så har det helt klart ökat efter min första tävling men återigen känner jag att om jag ska komma någon vart till nästa år så är 12 månader för kort då 3-4 kommer gå åt till diet så vi får se vad den lite längre planen säger framöver.

En rätt glad och nöjd kille på Max efteråt ändå

Jag har lärt mig ofantligt mycket under denna resa och förhoppningsvis ska jag kunna föra den vidare i till personer som själva står i startfållan av sin tävlingskarriär. Ska klura lite på hur detta ska/kan tänkas se ut men ni vet ju om att ni får all information först :)

Nu ska jag fokusera på att låta kroppen återhämta sig vad gäller sömn, energi och kraft. Återigen, det tar så mycket längre tid än vad man kan tro att repa sig till rätt nivå igen. Träningen kommande veckan blir lite lätt och det ska vara kul, har iofs svårt att se hur det inte ska kunna blir det med all energi jag stoppat i mig! I min mening är det viktigt att släppa på alla spärrar efter en tävling en period, idag åt jag tex godis innan jag fått i mig frukost. Vansinne kanske ni tycker men när man vägt och mätt och planerat sin kost så länge som jag har känner jag att det lätt kan bli ett begär och en tanke/handlingsgång som inte är positiv. Därför släpper jag allt vad räkna och väga heter och äter precis det jag vill, när jag vill. Om några dagar kommer jag åter att vara i ”normal” fas där både jag och Emily äter precis som vanligt, dvs bra mat varje dag i rätt mängd för våra mål, utan att väga maten och vi kommer ha lördagar som dagar där vi kan unna oss. Allt detta är en normal livsstil för oss två och det är ingen uppoffring, inget vi bara ”skyltar” med utåt utan helt enkelt så vi lever och mår bra. Kroppen behöver bra mat och vi ger den bra mat, punkt.

Vill nämna några och tacka speciellt mycket för stöttning och hjälp under denna diet. Först och främst, MM Sports, min sponsor som förser mig med bra tillskott som underlättat vardagen nått enormt och team Body Science som alltid finns där för en. Celsius med AC och Magnus vid rodret, utan Er och denna fantastiska dryck hade jag inte orkat hela vägen! Kristian Sewén, denna outtröttliga entusiast som alltid ställer upp oavsett sin egen situation och hjälper till! En större ambassadör för sporten finns inte och jag hoppas innerligt att ni förstår hur viktig han är för sporten! Min familj som alltid stöttat mig från dag 1 2005 när jag bestämde mig för att börja växa. Marcus Uggeldahl som ställde upp och åkte med till Lund, körde oss ToR, filmade, fotade och satt på stolen hela tiden för att fånga alla ögonblick, kan säga det att det var sjukt tight under hela lördagen så vi hann inte med så mkt ”intervju” under tävlingen. Mina vänner och bekanta häromkring som varit förbisedda under en längre period för mitt ego och min tävling – Att ni står ut med en o-social och trött G är värt så mycket för mig. Alla bloggläsare, Instagramföljare och mail-skrivare. Era hejarop kanske ibland kan kännas obetydliga men varje gång jag fått en ryggrunk eller ett positivt ord har jag fått energi och orkat köra vidare. Mycket kraft finns att hämta hos Er, tro mig! Sofia på Pure Ambition Of Stockholm som fixade min snygga frilla – bättre scenfrisyr kunde jag inte ha! TACK

Emily, denna underbara, vackra och hjälpsamma flickvän. Bättre finns inte. Det har varit ett sant äventyr att få genomföra denna diet med dig och både Du och jag har blivit så mycket starkare tillsammans. Nu väntar din sista vecka och jag ska göra allt du gjort för mig och lite till för att se till att Du kan njuta lika mycket som jag njöt i helgen. Man är inte alltid supertrevlig eller tacksam mot sin coach/flickvän när energin är låg eller stressen ligger på men Emily bara var lugn och agerade bollplank och stöttepelare. Efter din tävling ska vi njuta tillsammans och bygga MASSA!
Älskar dig över allt annat min livskamrat!

Sista raderna. Decembercupen var målet med min diet men det var även startskottet på min riktiga tävlingskarriär. Jag kommer absolut att fortsätta tävla och det gör att DC bara vara ytterligare ett delmål i min långa resa mot min drömkropp. Hoppas ni följer med vidare för framöver kommer det bli full gas med nya äventyr tillsammans med Emily och andra härliga människor. IcanIwill kommer erbjuda och växa mycket det kommande året och jag hoppas att ni kan relatera det jag gjort till just IcanIwill för så är fallet. Ingen bortförklaring i världen är bra nog. VILL du något, vad som helst, GO for it, DU KAN om DU VILL! Grattis till Robert, Knasen och Olof, (1,2,3) ni var grymma och har gjort allt rätt hela vägen – Nu får ni lägga i nästa växel för jag kommer efter er! :) Vill även passa på att ge alla som stod på scenen i AF och andra klasser nu i helgen, Vi är alla vinnare!
Hoppas att allt jag missat och inte kunnat förmedla syns i filmen som kommer i veckan!

Eran
Gustaf

JONATHAN ÅKTE TILL LUND..

2 december - 16:05

..och tittade på MIG när JAG tävlade. Han filmade min tid på scenen och åkte hem med sina två kompisar, de 6 timmar det tar att köra och klippte sedan ihop en film. Som tur var kunde vi sammanstråla på en mack efter vägen hem och byta några ord. Fick länken av Jonathan nyss och började kolla på filmen. Musiken han använder (som pga upphovsrättsl.orsaker gör att man inte kan kika på mobilen) är vald med omsorg och jag blir på ett ögonblick tårögd av glädje. Dels för att jag är stolt, att se sig själv på scen i bra form med en fysik jag kämpat länge för och är stolt över blir så verklig när den visas upp ur någon annans perspektiv men den främsta orsaken att det rinner glädjetårarna ner för kinden är för Jonathans uppoffring. Att lägga hela fredagen på att åka ner till Lund, betalar för boende och bensin för att sedan betala in sig och spendera hela lördagen väntandes, då det var extremt mycket väntan och sen dokumenterar han den korta stund jag totalt var på scenen, sen åker han han hem i yrvädret och är inte hemma förens sen lördag kväll. Allt detta för en person han knappt känner, vi har bara träffats ett par gånger. Jonathan, jag är innerligt tacksam för din film, den har hjärta och den fick mig precis att fälla glädjetårar. Tack!

/Gustaf

GLINTS OF DECEMBERCUPEN

2 december - 11:42

Medan jag styr upp en fullspäckad söndag och försöker samla tankarna för att summera Decembercupen får ni kika på några av Marcus Uggeldahls alla bilder från helgen..

– Diska
– Handla
– Laga lasagne hos Emilys mamma
– Summera DC i skallen
– Summera DC i text
– Summera DC i bild
– Summera DC i film
– Planera byggsäsong + byggschema
– Jobba ikapp
– Äta äta äta äta.

Några av punkterna att göra denna vecka.. busy week. Njuter dock fortfarande av gårdagen.
Hörs sen
TACK för allt stöd igen!
/Gustaf, numera 93 kg

HEMFÄRD UTAN MEDALJ

1 december - 19:34

Det blev ingen medalj den här gången. Allt gick enligt planen och jag presterade mitt max utifrån dagens förutsättningar. Man kan tro att det inte är någon match att stå på scenen, spänna sig lite och visa ett glatt leende för att sedan gå ut och maxa i chins och dips. Tro mig, det är sjukt jobbigt. Max spänning i varenda muskel, le, andas utan att tappa magen, LE, ”tappa inte magen”, ”BENEN GUSTAF”.. Jäklar.

Blir mer info sen. Är inte helt missnöjd, det var riktigt duktiga herrar som tog sig vidare till rodden. Ska försöka komma över ett protokoll, presterade bra i chinsen och dipsen så jag föll helt enkelt på min bristande massa. Tillbaka till ritbordet. vill iaf bara tacka alla som stöttat hejat och hjälpt mig upp på scenen. Ni är guld värda allihop!
;

20121201-193515.jpg

20121201-193620.jpg

20121201-193647.jpg
/Gustaf med mat i magen

DETALJER OCH KOSTNADER

29 november - 10:17

Jag har gått på diet i över 6 månader
Jag har gått ner mer än 16,5 kg
Jag har tränat för ett syfte under drygt 1½ år
Jag har haft ett fokus i över 1½ år

Nu är det riktigt nära. Närmare bestämt 39 timmar eller 2288 minuter om man så vill tills det är dags för DC.

20121129-102340.jpg
Ser ni? SER NI? Nej juste, man ser ingenting, nyrakade armar – allt har ett syfte

I dessa dagar när man bara ”håller ut” mot målet och laddar mentalt är det lätt att de små detaljerna kommer i skym undan. Har på förmiddagen spenderat lite drygt en timme i badrummet med Mr Razor och Mr Scrub. Den senaste veckan har jag skrubbat mig varje dag, med skrubbhandske och två eller bodyscrub (blåbär – jösses så gott den lukade). Jag har rakat hela kroppen 2 gånger med jämna mellanrum för att se hur huden reagerar och imorgon 16.30 lägger jag första lagret färg nere i Lund. Det kan tyckas konstigt att man som kille rakar hela kroppen, skrubbar och smörjer sig inför en tävling där man ska visa musklerna och prestera men det faller sig väldigt naturligt och jag ska ge er ett exempel.

Gustaf ska debutera i Athletic Fitness. Han har tagit reda på att man ska ha godkänd tävlingsfärg och köpt in den på närmaste butik. Han rakar sig två dagar innan och enligt instruktionerna ska han skrubba sig ett par dagar innan men det har han inte hunnit införskaffa för flickbutiken Kicks inte finns i närheten. Han får hjälp av sin kompis att dagen innan lägga på första lagret. Rakningen skedde vist lite för nära inpå själva appliceringen och huden är irriterad, den binder vätska och små sår får annan nyans än resterade områden. Lagret blir inte riktigt jämt då svampen är svår och det skvätter färg på möbler på hotellrummet som man måste torka av direkt annars blir man ålagd straffavgift vid utcheckiningen. Andra lagret går lite bättre men det är inte jämnt. Gustaf går och lägger sig i sina egna lakan, han vaknar dagen efter och på delar av kroppen har färgen släppt rejält för han hade för fet hud och smorde in sig för tätt inpå rakningen. Tredje lagret spär på känslan av ”sloppyness” och på scenen när han kliver ut är han inte nöjd.

Nils som är domare från SKKF slänger ett öga på Gustaf och trots stora gunz och bred rygg är det första han tänker på hur ojämnt och slarvigt ”färgjobbet” ser ut att vara. Gustaf poserar bra och får medelmåttig poäng men han sticker inte ut från mängden mer än halvdålig färg.

Peter däremot, han har beställt sprayfärg på plats av ett företag som bara gör detta. Det kostade honom 1000 kr (kontra Gustafs 2 x 295 kr) och då ingick även olja precis innan scenen. Gustaf har som han blivit tillsagd i instruktionerna skrubbat kroppen 4-7 dagar (varje dag) innan tävling, testrakat allt en viss tid innan och tajmat sista rakningen perfekt pga tidigare test. Han har smort sig enligt anvisningar och är torr i huden.
När Peter kliver ut på scenen, trots små vader, tittar domaren Nils upp och ser ett par rejäla klubbor, en konstig frisyr som får honom att le lite snabbt och när Peter visar upp ryggen sätter Nils en hög poäng.

OK – nu hårddrog jag det lite här och kanske är det så det är för vissa när man inte får den hjälp eller feedback som jag själv fått från så många men samtidigt har jag frågat och besökt samma tävling året innan jag själv skulle tävla. Man kan i min mening sällan förbereda sig för mycket och jag har svårt att tro att Jay Cutler skippar bodyskrubbningen eller slarvar med rakningen inför Mr Olympia efter att ha spenderat 100-tals timmar i gymmet och 100-tals timmar övandes posering. Poängen är att jag har slitit länge och väl. Vill därför inte lämna något åt slumpen, det kan vara så att det är detaljer som avgör och då vill jag inte titta mig själv i spegeln dagen efter och säga att jag kunde gjort lite till på putsen. Troligtvis är det massa, symmetri och laddning som avgör i slutändan men jag vill inte lämna någon sten orörd om jag hade möjlighet att vända den..

20121129-102348.jpg
Tänkte även ta tillfället i akt att skriva ner och redogöra för de direkta kostnader jag haft i samband med min kommande tävling på Decembercupen. Kanske kan vara intressant att veta? Minns inte alla på kronan, obs!

Direkta kostnader
– Tävlingslicens SKKF.org – 500 kr
– Anmälningsavgift DC – 500 kr
Hotellrum Lund – 600 kr
– Tävlingsbyxor – 199 kr
– Transportkostand till och från Lund – ca 600-800 kr
Spraytan – 1000 kr
– Specialmat inför tävling 1000 kr
Rakhyvlar, skrubb och hudlotion – 300 kr
Gummiband för uppvärmning och stretching – 300 kr
Dubbelhäftande tejp – 49 kr
Totalt ca: 5300 kr

Som ni ser är det inga stora kostnader om man slår ut det jämför med tex hockey men utöver dessa kosntader som är direkt kopplade till tävlingen och dagen i sig, så har jag självklart lagt ner enorma antal ”egna timmar” då jag skulle kunnat arbeta eller på annat sätt inbringat pengar. Extratimmar på gymmet, informationsletande, tillskott, mathandling (special), planering osv men allt detta är ju kopplat till vad man vill och vad man tycker är kul. Allt har ett pris och frågan är vilka som är villiga att betala det priset för att nå upp på scenen? Jag hyser en enormt respekt för alla som tar sig upp på en eller annan scen. Ni är idoler – NU gör vi Decembercupen 2012 till den roligaste tävlingen ever! Over and out
/Gustaf, aka den plockade kycklingen

FULLT I FÖRRÅDET

23 november - 20:26

400 g kalkon, 200 g kvarg, broccoli och vitkål, lovar att man blir mätt, även om det är lågt med kolhydrater..

Då har jag precis ”spelat” in dagens webcam-dagbok. Skönt att bara kunna dra 2-3 min snack istället för att behöva skriva allt, känns som jag skriver så mycket ändå på dagarna. Likväl är ännu en dag över och jag har fyllt på förrådet inför laddningen, ja det gäller att vara ute i tid så det inte tar slut, har nämligen hittat guld-laddningsgodis för lördagen. Trolli.. mmmmMMmm säger jag bara. Havregryn, honung, ris, tranbär, skumtomtar, riskakor, kanel, ja allt jag behöver helt enkelt. Ska ev ge mig på utmaningen att torka bananerna själv. Tar 12-15 timmar enligt recept på nätet. 40-50 grader, får se hur jag gör. Totalt blev det två påsar med ”laddningsmaterial”. Förstår ni hur full av kolisar jag kommer vara nästa lördag? Insane, här får ni lite bilder på gottet:

Imorgon blir det tidig träning och sen ska jag hänga mest hela dagen i MM Sportsbutiken för Rep-powers sista deltävling. Finalen kommer att gå på Fitnessfestivalen men då är jag fullt upptagen med att äta bars och coacha Emily så då hinner jag inte kika. Kommer ni och hejar lite imorgon på Sveavägen? Lär blir många bra prestationer skulle jag tippa på. Har två vänner från Falun som jag vet alltid presterar bra.

Nä, om man skulle ta och skiva upp bananerna kanske? Kanel+banan+ugn= bra doft i lyan. E har begett sig till Knivsta för att sy det sista pimpet på bikinin.
Trevlig kväll alles!
/Gustaf

MUSSLAN GUSTAF BÖRJAR SLUTA SIG

18 november - 16:54

20121118-170126.jpg

När man sover hela natten på sin egen avdomnade hand är man trött

Med Söndagen inräknad är det 13 dagar kvar till tävling. Jag vankar av och ann, formen känns bra, formen känns mindre bra, energin går upp för en stund, energin går ner den andra. Jag känner mig motiverad och inspirerad, jag känner mig låg och läget känns emellanåt hopplöst, av någon konstig anledning.

David och jag körde ben vid 10 på Odenplan och första 5 övningarna var jag knappt närvarande, fick be David om ursäkt. Blir ofta så här låg efter en dag med lite mer kalorier, förstår inte. Trycket var totalt bortblåst och när det bara var benpressen kvar var det inte långt till tårarna. Tankarna snurrar och man undrar varför i hela jäkla världen man håller på så här? Man släpar benen till bussen och funderar hur fanken man ska kunna maxa i chins, dips OCH rodd om 13 dagar..va? HUR?!

Nu kanske ni tror att jag har gett upp men både NI och JAG vet att jag kommer fortsätta, oavsett vad, oavsett hur tungt det känns, oavsett vad vågen visar framöver så kommer jag stå på scenen den 1 december kl 08.00 i Lund, det lovar jag!

Passet blev ändå OK för benpressen fick mig att tända till lite. Det krävs bara nått enormt med mentalt fokus och fokusering på uppgiften. Har jobbat stora delar av dagen då Emily är hemma hos hennes mor och syr tävlingsoutfit. Lagat mat för dagen i morse, hade klockan på 07.00 och för dryga timmen sen körde jag cykelintervaller. När det är som tyngst och inget går bra går jag tillbaka till samma tanke varje gång och oftast, säg 9 av 10 gånger lyfter den mig och får mig att köra igång. Jag ställer helt enkelt upp en kopia av mig själv framför mig i tanken, han tittar på mig, skakar liv i mig och berättar att det är en period Gustaf, en diet som snart är över, en diet som visst blev lite lång men den har gjort dig stark och det är ingen som tvingar dig, det är ingen annan som kommer göra jobbet, det kommer inte gratis och det vet du (läs vi) båda två om! SÅ SÄTT DIG I BENPRESSEN OCH TRYCK UPP SKITEN! VILL DU HA MUSKULÖSA BEN? – JA DET VILL JAG, svara jag! JA MEN PRESSA DÅ! DU KAN! DU VILL! DU VET DET!

Oops..där sprang jag iväg med Caps men det är precis så jag tänker.. och det funkar! Det handlar inte om hur många tillskott jag tar eller när jag tar dem, det handlar inte om vad man har för gener, det handlar om man förmår sig att utföra jobbet, att pressa sig själv, att flytta gränser, att ta i som man inte tagit i förut. Jag känner nu när jag sitter här och skriver hur jag går upp i varv och verkligen längtar tills jag är tillbaka efter tävlingen med kraft på gymmet. Påslaget man får efter ett tungt benpass är obeskrivlig. Ska bil så fruktansvärt kul att känna kraften och orken genom passen efter tävlingen men först ska jag göra det bästa jag kan på Decembercupen och njuta av att vara på scenen.
Har funderat lite, hur många har planerat att åka dit och kika? Ska ni tävla framöver så kan jag rekommendera er att åka ett år innan och kika lite, det gjorde jag förra året och man vinner mer än man tror på det!

Ska jobba vidare och snart äta sista måltiden för dagen.
Tack för att du tog dig tid och ni får ha lite överseende med bloggen framöver ifall det inte dyker upp inlägg och långa texter som vanligt. Hushåller och prioriterar orken.
/Gustaf

20121118-170550.jpg

IMSE VIMSE SPINDEL

17 november - 22:50

Idag hade jag för första gången i mitt liv ett så kallat ”spindelnät” på min biceps. Hela nya ådror som kom fram idag på armpasset med David – fråga mig inte varifrån de kom för det vet jag (host kanelbulle) inte! LOVAR! De bara var där på ”insidan” av biceps, svårt att fånga på bild men kul var det på plats vill jag lova..


Efter regn kommer sol..efter biceps kommer triceps


Nog med spännisbilder. David försökte övertala mig att byta min Jacque Lemans mot sin Hublot Big Bang men jag ville bestämt inte för det var fel färg på hans armband, annars är de ungefär i samma prisklass tror jag, de ser ju lika stora ut så då kostar de väl lika mycket? Nåväl, vi knata runt och kika lite på stan och nu har vi avslutat kvällen med en god middag at my crib. Lagade kalkonfylld kyckling (yes box) med sötpotatis och avokadosallad. Bjöd på efterrätt i form av Lime och vaniljkvarg (egen smaksättning) med hallon.


Snart sovdags för en småtrött Gustaf som måste ladda batterierna för benpass på Delta Gym imorgon fm.
Hoppas ni haft en lika bra lördag som jag?
Trevlig kväll
/Gustaf

VILODAG OCH LISTA

14 november - 21:27

Nu börjar jag närma mig lägstanivån på dieten men man får glädja sig att formen blir bättre och bättre. Orken tryter rätt rejält men jag har ätit lite mer idag, mini-höjning på onsdag som ni vet, så imorgon hoppas jag på lite mer kräm i kroppen. Vilat och jobbat hela dagen.
Listan med ”Saker jag ska äta efter diet” fylls på och här några av de saker jag ska smaska på efter DC:
– Hemmalagade hamburgare (kalkonbacon, bea sallad ost)
– Kebabpizza
– Napoleonbakelse
– Kebabrulle
– Halloumi i mängder
– Burgare på Texas Longhorn (Visst var det där Björn?)
– Delicatobollsglass
– Toblerone (wtf? jag som inte ens gillar choklad så mkt!)

Listan kan göras lång men det kommer ”självdö” lite när värsta begäret lagt sig någon dag efter tävling. Meningen är inte att jag ska upp till 106 på så kort tid som möjligt igen och bara äta skräp utan vi kommer fortsätta hålla bra kost, det är mest mängden som kommer ökas på så man får äta sig mätt, sen blir det godsaker på lördagarna.
Tog iaf tid idag och gjorde små söta proteinpannkakor med kvarg/bärblandning till. Man måste ibland unna sig även på diet och som tur var kan man göra mycket gott med äggvita, keso, proteinpulver och lite till.

Gjorde pannkakorna på:
100 g minikeso, 100 g mellanmjölk, 30 g havregryn, 30 g body science casein, 1 helt ägg, 1 äggvita, lite bakpulver och kanel, mixade allt i en shaker (ett hett tips om ni ändå ska ”dosera” pannkakor) och sen duttade jag ut de små liven i en varm panna.
Blir mkt mat och recept nu märker jag men vill inte posta för mkt om formen och mina träningsresultat. Vill vara lite sneaky och hemlig. 22 anmälda i långa klassen nu så 7 ska bort, Ollas ska vara kvar, PUNKT SLUT!
Tvätt, matfix och tidig sömn.
Vad vill ni veta/läsa om nu på slutet? Känns som jag tagit upp det mesta och inspirationen till bloggen går ner allt eftersom fokus och jobbmängd går upp.
/Gustaf

TEAM DIET STRIKES AGAIN

12 november - 8:36

Sånt där bra pass igår, Ni vet när man inte har fokus på något annat än passet, känslan och att driva sig själv framåt. Både Emily och jag kopplade på det mentala så starkt igår och sen passade vi faktiskt på att ha kul på passet, det är KUL att pressa tungt, det är KUL att trycka gränserna framför sig, det är KUL att se när formen kommer fram under passets gång. Glöm inte bort att ni tränar för att det är kul, inte för något annat och är det inte kul, gör då passet eller övningen kul, använd Er fantasi.Tunga set bänkpress (bröst)
Tunga set sned hantelpress (övre bröst)
Smal-press (triceps) med hantlar
Cabel cross (bröst)
Pushdowns (triceps) 

Avslutade passet med 20 min cardio på studs-crosstrainern haha. Försökte fokusera på vaderna och trippa på tårna så mycket som det bara gick. Stretching och sen hem för att förtära lite god middag. Hela helgen har varit så ofantligt bra och Emily och jag känner av båda två att vi är på slutspurten nu och varje dag blir lite roligare då både formen och passen blir bättre och bättre. Den här veckan, ååå, de blir mkt intervaller och lite tightare kost, nu ska allt fram! Se upp min livs form, jag är dig hack i häl! Bjussar på en rejäl bildbomb nedan. Kvaliten på bilderna är inte super men ni förstår säkert att vi båda två hade bra kräm i muskulaturen igår, så himla kul att träna.

Märker hur ”lite” massa man här (i förhållande till vad man alltid tror inför en diet) när fettet skalas bort successivt men det ger en en riktigt bra bild av vad man behöver prioritera och att det faktiskt tar enormt lång tid att bygga muskler. Har man inte riktigt massan så får man se till att vara i riktigt bra form och posera som en gud, det är min plan :)

Morgonens cardio är klar och i eftermiddag väntar benpass från HELL!
/Gustaf

VIDEOBLOGG – KOSTTILLSKOTT & ICANIWILL-WRISTWRAPS

6 november - 9:29

Här kommer mitt snygga nylle i 8 min. Inge HD film med flashigt intro här inte, bara min PRO webcam och åsynen av en likblek Gustaf. Gäller att prioritera vad man lägger tiden på och just nu hinns det tyvärr inte med. Tkr det förstör lite med så låg kvalite/upplösning som denna videoblogg men ni får bortse från det.

______________________________________________
Body Science Gakkic – Smak: Sour Lemon & Berry <– klickbar länk till mmsports.se

Gakkic har enligt studier visat sig kunna minska muskeltrötthet, öka muskelstyrka och förbättra återhämtningen efter träningen. Studier har även visat … läs mer

Body Science 3-pH-CM – Kreatin <– klickbar länk till mmsports.se

3-pH-CM är ett kreatin som hjälper till att påskynda återhämtningen och främjar muskeltillväxten genom att återställa pH-balansen i blodplasman och muskelcellerna. Kreatin är ett av..läs mer 

Body Science Multi-vitamin Mineral Daily One <– klickbar länk till mmsports.se

Body Science Multi-Vitamin Mineral ”Daily One” innehåller en sammansättning vitaminer och mineraler i optimala nivåer och är av högsta kvalitet. Vitaminer och..läs mer

Body Science BCAA-XX <– klickbar länk till mmsports.se

Body Science BCAA-XX är en vidareutveckling av den mycket populära produkten Body Science BCAA 4-1-1. BCAA-XX har samma unika aminosyreförhållande (4:1:1)..läs mer

Body Science Omega-3 <– klickbar länk till mmsports.se

Omega-3 används för extra tillförsel av de livsviktiga fettsyrorna EPA och DHA, som hämmar inflammationer, blodproppar,..läs mer

Celsius <– klickbar länk till mmsports.se

Celsius är en funktionell dryck för människor som gillar smaken hos läsk och effekten av energidryck eller kaffe men som inte vill..läs mer

- IcanIwill Wristwraps hittar du HÄR

– Information om biljetter, plats och tider till Decembercupen 2012 – hittar du HÄR

Allt om Hälsan 2012 – Info

Fitnessfestivalen 2012

/Gustaf

DEN MENTALA KAMPEN PÅ DIET – IN MY HEAD

26 oktober - 19:00

Börjar inlägget med att jag är medveten att det är ett eget val jag gjort att gå på diet, och att gå på diet så länge – man fattar de beslut man fattar utifrån den information och kunnande man besitter vid just det tillfället. Utifrån resan och det beslutet lär man sig sedan nya saker om sig själv och sin kropp. Så, detta inlägg är inte ämnat som en whine post utan jag ska försöka måla bilden av hur tankarna går i min skalle just nu inför de kommande 35 (36 om jag räknar med idag) dagarna kvar på diet och lite hur jag idag planerar och resonerar kring tiden efter.

Ni som är relativt nya kanske inte är helt med på hur och vad det är jag ska tävla i. Kort och gott kan man förklara Athletic Fitness (AF) som en gren inom skkf.orgs flora av tävlingar. Det som skiljer Athletic Fitness från Bodybuilding eller Fitness (tjejer tävlar inom Fitness i Sverige) är att AF innehåller prestationsmoment.
Grundupplägget ser ut som följer:
- 1) Du delar de tävlande efter längd, + eller – 180 cm.
- 2) Först visar du upp din fysik i 4 obligatoriska poser, Framsida, högersida, rygg, vänstersida. Bedömningskriterierna är enkelt sagt ”en atletisk kropp” – symmetri och form (kroppsfett) bedöms. Domarna ger varje tävlande en placering, du ska ha låga ”poäng” då du är högt rankad av många domare dvs.
- 3) Därefter följer Chins och Dips. 2 styrkemoment – du samlar repetitioner och får addera dessa två. Utifrån dessa får du nu en ”ny” placering tillsammans med dina poäng från fysikbedömningen (de räknas om så att du inte ”förlorar” på att vara 1:a i fysiken :] )
- 4) Sista grenen blir sedan rodd – på Decembercupen är det 1 min – maxrodd – så långt du kommer i meter.
Efteråt vet man vem som har vunnit, rätt lätt va?

Vidare fungerar det som så att: är det fler än 15 anmälda i någon klass (jag går i långa klassen +180 cm, 14 anmälda i skrivande stund) så kommer de som kommer på 16-plats och sämre att ryka vid fysikbedömningen. Domnarna placerar alltså dessa personer längre ner i den totala bedömningen. Då är tävlingen över – slut – du får åka hem. Så, ni kanske nu har börjat förstå att här ligger utmaningen och den del som jag just nu går och funderar, beräknar och balansera mest just nu (obs! utmaningen, det är kul att det är svårt, för när/om man lyckas blir man så jäkla nöjd!). Man ska alltså både prestera OCH vara i bra form. Att komma i riktigt bra form är ”inga” problem. Det kan man göra dels genom att dieta jääkligt hårt på slutet så man drar bort så mkt fett som möjligt, sen kan man även tömma kroppen på vätska och kolhydrater veckan innan tävling för att sedan ”ladda” med kolhydtaer och diverse trix. Det är en konst men man ser jäkligt bra ut på scenen, däremot känner man sig (talar av erfarenhet) totalt kass, illamående, tom, borta osv – men kan alltså aldrig prestera bra under dessa förhållanden.

Nuläget
Emily tog över och skar ner en del på det totala kaloriintaget för drygt 1,5 vecka sedan. Har tappat en hel del vikt och den sista vätskan från förkylningen jag drog på mig. Jag tycker nu att jag är in min bästa form någonsin på denna vikt. 90,4 (flug)kilon visar vågen på morgonen. De mesta formerna är framme men när man dietar så här hårt och så här länge så vill man alltid bli lite bättre. Någon gång måste man säga OK hit men inte längre. Jag är inte riktigt där än. Vi kommer dra på en vecka till med samma tempo och det innebär två högdagar där jag fyller på lite mer. Min ursprungsplan var ju att vara i bra form i god tid och kunna testa lite laddningar (ja man laddar inför AF också) och se hur kroppen svarar.
På söndag blir ett sådant test. Posering, chins, dips och rodd med Kung Sewén! Bättre domare, tipsare smygcoach får man inte helt enkelt.
Har haft 2 ”vilodagar” – kört min cardio men ingen styrka. Legat på samma intag som tidigare men exkluderat styrketräning. Detta gjorde vi för att min kropp sa ifrån pga låga kalorier, mycket träning (hade sullat bort vilodagarna – inte ett hett tips). Det mentala i den här delen av dieten kommer in när man börjar prestera sämre än tidigare på tex 106 kg och laddad med mat kontra 91 kg och färre reps i tex dips. Man börjar fundera, vrida och analysera – allt ska lixom gå på räls hela dieten är ju tanken – man ska bli hårdare och hårdare i formen och prestera bättre och bättre men tillslut kommer en skärningspunkt där man måste inse att man får ge bort lite på karusellerna för att vinna på gungorna. Här gäller det att man har en balansplatta och en stöttepelare. Som tur var har jag det. Mot bästa formen och sen landa för att öka i prestationsmomentet är alltså planen nu.

Mentalt vs fysiskt
Många tror att att jobbigaste är att ”känna sig hungrig och aldrig mätt” – visst det är jobbigt men i mitt tycker är det en piss i Mississippi. Drick dig mätt och vänta 10 min efter maten så är tänker du inte mer på det. Man lär sig helt enkelt. Det mentala är däremot tyngre. Det är med dig varenda timme på dygnet, varenda moment du ska genomföra, varenda muskel/kroppsrörelse finns det där – påminner dig om att du är trött i skallen eller musklerna. Man längtar efter så mycket och måste stålsätta sig och fokusera varför man går igenom den här dieten – vad målet är och vad belöningen är men samtidigt försöka njuta av att vara i bra form för när man sedan är ”off”, äter och är glad i maten så vill man helst av allt ha lite bättre form så musklerna syns, jag vet det är upp- och nedvända världen där det optimala är att hålla bra form året runt men försök säg det till en person som dietet och behöver fylla på sina depåer efter en lång och tuff diet där man räknat och planerat sin vardag ner på gramet varje dag. Det gååår inte – oftas, så klart finns extremfall. Jag vill slå ett slag för det mentala lasset alla dietare drar mot sina mål. De som aldrig tagit sig igenom eller ens försökt göra en rejäl diet och ta sig mot tävlingsform vet och förstår tyvärr inte delar av det jag beskriver man ibland tappar man alltså seriöst livsgnistan. Utan mat och med sämre sömn (jag sover ofta sämre på diet) finns det inte mycket som blir roligt i livet. När man däremot tar sig igenom dieten, når sitt mål och efteråt kommer upp från ”hålet” – jäklar i min låda vad stark man känner sig och vad mycket småsaker man uppskattar. Allt handlar väl så klart om kontrasterna och det är verkligen så att när man tar bort eller minskar ner på basala saker såsom sömn och mat – ja då uppskattar man det nått enorm när man får det sedan.

Me myself and I
Som person vill jag alltid, alltid prestera det bästa jag kan, jag blir sjukt irriterad, besviken och arg på mig själv när jag inte presterar bättre och bättre eller missar saker jag borde fixa. Med andra ord har jag höga krav på mig själv, jag går inte in i en tävling för att delta, jag går in för att vinna!
Igår på Hela Sverige Bakar sa Emilie som är från Norrland och har bland annat tagit SM-guld i styrkelyft att ”eh de blir som det blir” – då tänkte jag NEJ så ska det inte vara, ”det blir som jag vill och planerar att det SKA bli” – for rakt igenom mitt huvud men ibland måste jag bara acceptera att man inte kan påverka vissa saker och helt enkelt gå in och ha kul. När jag planerar och fokuserar så mycket är det lätt att jag tappar bort mig och det roliga i det hela, varför jag gör det. Så lite mer ”det blir som det blir” på DC kanske är bra för mig. Formen är som den är då, motståndet är som det är, jag kommer prestera utifrån det jag kan just då. Om det blir 20 eller 30 chins, ja de återstår att se.

Efter DC
Fastnar ibland (idag alltså) på Youtube med videos där de gör goda proteinshakes och lassar i än det ena än det andra. Allt ske ner i jakten på kalorierna. Det vattnas i min mun och jag önskar jag var den personen – för några minuter – sen inser jag att det inte är den väg jag någonsin vandrat eller kommer att vandra. Efter DC kommer jag att äta på ett tag, fylla på depåerna – tro mig det gör man inte på 1-2 dagar, det tar sin tid. Jag vill komma förbi det stadiet att varje steg i en trappa eller varje gång jag reser mig från en stol gör ont (tröttont) i låren från cardio, rodd och benträning. Man har helt enkelt inte mycket till återhämtning på diet då man ligger på underskott. Jag vill äta de maträtterna och de godsakerna jag saknar, jag vill äta mig mätt och gå UT och äta osv. Kommer ganska fort att lägga på mig rätt mycket vikt i form av vätska och fyllda depåer. Det får jag acceptera.
Efter första perioden tror jag att vill plana ut lite. kanske landa kring 100 kg och se hur det känns – utvärdera situationen och se över om jag verkligen vill tävla igen – så klart kommer utfallet av DC att påverka min motivation,var det värt det, har jag fysiken som behövs för att tävla på nästan nivå osv? Det kommer en hel del kul tävlingar, bland annat i USA och det kanske är så att jag bestämmer mig att köra vidare med diet, kanske inte – isf blir det med högst sannolikhet 1-1,5 år off och bättra på allt jag vill bättra på. Resan går vidare och vi får se vad jag fattar för beslut DÅ, efter DC, när jag har säcken full med nya erfarenheter och kunnande.. den som följer med får se!

Att leva ”the Fitness Lifestyle” för mig handlar om att må gott, träna mycket och tungt, äta bra mat till vardags och kunna unna sig det man vill på helger eller när andan faller på – Många tränar för att få äta – Äter det jag vill för att kunna träna bra, sen fuskar vi självklart med maten och kosten överlag då och då – det är inte undantagen som formar framtida resultat, det är rutinerna.

Trevlig helg allihop!
Imorgon ska jag hjälpa min vän att flytta och äta 2000 kalorier mer än tidigare – De ni!
/Gustaf

STÅLHÄSTEN OCH JAG – BF4?

18 oktober - 8:42

Efter att jag bröt ihop igår har jag nu återhämtat mig lite. Tror mycket berodde på sömnen, eller snarare den uteblivna sömnen, för två nätter sedan i kombination med stor påfrestning från bil och tågfärden. Nu är jag mer pigg i kroppen (jämfört med zombie-Gustaf igår morse) och från och med nu ska jag och Emilys stålhäst börja hänga på morgonkvisten. Trampade ca 30 min i morse med 5 min uppvärmning följt av
10 st 1 min intervaller – visualiserade rodden 1 min max – 1 min vila. tog 20 min precis. Trampade på resten av tiden och vred upp/ökade motståndet för varje 30 sek och avslutade med ett race mot döden. Dyngsvettig (som bilden visar) och nöjd, nästan, glad att det gick så bra. Skär ner lite på kosten bara för att fortsätta resan neråt i jakt på bra form. Ska i eftermiddag träna posering och kolla formen med Johan Gustafsson (vunnit SM i AF) och fler. Bra att få en second opinion och inte bara stå framför min badrumsspegel och försöka trycka en mag/ben-pose. Har ju sedan ca 2-3 månader tillbaka tagit en ”likadan” bild varje morgon framför spegeln. Tänkt sätta ihop det till en stillbildsfilm men känns som enda skillnaden är kalsongerna så vi får se vad jag gör med detta projekt.

Kost- och träningsscheman att skriva. Kaffe om en stund och idag är det MIN dag.
Återigen en shoutout till mitt hjärta – Du är den största stöttepelaren genom denna resa!

/Gustaf

INFO DECEMBERCUPEN 2012

1 oktober - 11:21


För första gången får SKKF till en ”snygg” affisch? I like

De traditionella grenarna Athletic Fitness och Bodybuilding har fått sällskap av Bodyfitness samt Classic Bodybuilding. Liksom i fjol startar Athletic Fitness 08.00 och avgörs i sin helhet (inklusive final) innan BB/BF/CBB-tävlingarna startar 15.00 med sina förbedömningar. Tät action för respektive publik således på Scandic Star Hotel i Lund!

Läs mer på tävlingens infosida hos SKKF. Förköp av biljetter kan nu göras på telefon 040-92 48 28 eller 0705-32 48 28:

Pris – AF-momentet: 200 kr + 10 kr i förköpsavgift
Pris – BB-, CBB-, BF-momentet: 200 kr + 10 kr i förköpsavgift

Saxat från Body.se

/Gustaf