Tag Archive: Egenföretagare

HAN ÄR HÄR

20 november - 23:30

Det rasslar och väsnas lite från diskmaskinen, alla ljus är släckta utom vår lilla dekorationstomte som Emily precis installerat (jag har fått kämpa för att julgrejerna inte åkte fram i mitten på oktober)! Jag känner ett förvånansvärt lugnt i lägenheten. Junior, eller Dexter som vi bestämt att han ska heta kom till oss den 11/11 på förmiddagen efter en kämparinsats av Emily. Vi (Emily alltså) blev igångsatta då vi vandrat in i vecka 42. Tablett efter tablett verkade mer eller mindre inte alls och vi var beredda att sova för natten. Då kickade allt igång vid 03.00. Genom natten var det upp och ner med smärta och värkar tills epiduralbedövningen kickade in tidig morgon. Ett par timmar med lugn och ro, lite frukost och kraftsamling innan han till slut kom ut vid 10-tiden.

Britax go big - rullavagn

Det finns så himla mycket tankar och funderingar kring hur det var att stå bredvid, hur impad jag var av Emilys hantering, hur bra barnmorskorna på BB Stockholm var och hur magiskt det var att äntligen få se vår lilla son vid liv, välmående på Emilys bröst, men det håller jag lite mer för mig själv och min familj.

Nu är han här och vi börjar så sakta efter 1,5 vecka lära oss signaler, mönster, rulla barnvagn, lämpliga turer ut ur lägenheten och tajma sömn-perioderna så vi samplar på oss ett par timmar per natt iaf. Livet är verkligen i en liten bubbla men jag har smitit iväg korta stunder till jobbet för att säga hej till mina underbara kollegor som kämpar med alla förberedelser inför Black Friday och löpande julförsäljning. Att vara hemma och ta ett steg tillbaka har verkligen varit annorlunda och lite tuffare utmaning än jag trott. Det kommer bli en rejäl utmaning att vara pappa-ledig men jag har bestämt mig för att inte förringa tiden jag är så lyckligt lottad att framöver få spendera med min son. Dagar, månader, år som aldrig kommer tillbaka, de skall jag ta vara på.

Varje gång jag sniffar på Dexter står tiden still. Så många funderingar som far genom skallen, så dofter (good and bad haha) och tacksamheten är så djup att det inte går att förklarar. Vi är så stolta att vi nästan spricker..
God Natt allesammans!
/G

5 ÅR SOM EGENFÖRETAGARE

1 oktober - 10:05

20121001-082147.jpg Idag, 1 Oktober 2017 är det alltså 5 år sedan som jag vaknade upp i en Hotellsäng i centrala Stockholm. Emily och jag hade bestäm oss för att ”fira igång” mitt bolag med en stay-in upplevelse på Clarion. Minns hur Emily rullade iväg tidigt till jobbet och lämnade mig på hotellrummet för ett par timmar innan det var utcheckning. Jag gick runt där inne och lät tanken sjunka in. Nu var allt upp till mig. Varenda liten krona som skulle komma in framöver var baserad på mig förmåga att skapa något så attraktivt att för mig helt främmande människor var beredd att betala för. Jag satt mig ner på det hotellrummet och började skapa ICANIWILL. Lite kul ändå att jag var så klok att dokumentera detta i form av bilden ni ser ovan.

De första två åren bestod mer eller mindre av PT-timmar och utbildningar via nätet. Jag lyckades ganska snart få igång min PT-verksamhet och flängde över Stockholm från gym till gym, tidig morgon till sen kväll. När mina kunder ville/kunde träna var det mitt jobb att anpassa min vardag så det gick ihop. Ett tydligt minne från denna perioden är min 90-liters ryggsäck som var med mig överallt. Packade matlådor, träningskläder, tillskott, dator, ombyte för pass två med Emily, mellanmål ja allt i den där väskan. När jag nu tänker tillbaka förstår jag inte hur jag orkade men det var ju det som behövdes göras för att få företaget att börja rulla. Även om jag drog in en del pengar första två åren var det inte direkt läge för någon lön. Jag levde i princip på besparingar från mitt tidigare jobb. Det skapade helt klart en stor begränsning när det kom till möjligheter att göra roliga saker med Emily. Resor, inköp, restaurangbesök etc.

2012, 2013 och 2014 var absolut tuffast. I början på 2015 började jag och E titta på att skaffa en större lägenhet tillsammans men när vi träffade banken såg de bara siffrorna för 2014 räknade inte ens med min lilla lön jag nu börjat plocka i vår lånekalkyl. Det blev ingen ny lägenhet.
Det kändes som mitt val att jaga en dröm att en dag kunna producera kläder och skapa något stort hade blivit ett stort ankare för mig och Emily. Det var hela tiden jag som begränsade oss i en fas i livet när vi både ”egentligen” borde haft två bra löner och kunna leva livet. Det var riktigt jobbigt för mig och mitt sätt att hantera det var att jobba mer. Jag gick upp tidigare, satte igång fler projekt och efter att vi ätit middag gick jag direkt tillbaka till jobbet i soffan framför eller gick tillbaka till min lilla lokal i huset bredvid där det började gro ett litet lager.

Vändningen kom under 2015. Bolaget gick från drygt 1,5 miljoner under 2014 till nästa 10 miljoner under 2015. Kläderna funkade, vi stack ut, vi hade hittat något som fungerade. Anledningen till att jag säger vi är för att Niklas hade börjat hos mig i Januari då han hade 3 månaders praktik via sin utbildning. I april anställde jag honom på 50%. Han tog en extra utbildning på distans för att späda ut kassan så mycket att han hade råd med sin hyra. I juni anställde jag honom på heltid. Han hade hjälpt bolaget växa och bidrog numera till att finansiera sin egen lön.

Jag har aldrig ångrat min resa och mitt val att våga satsa på mig själv och min vision. Har jag tvivlat? Absolut, nästan fler gånger än jag vågat hoppats men jag har aldrig givit upp. En av mina största tillgångar förutom envisheten har varit att jag vågat bett om hjälp. Jag har vågat fråga Jon, Fredrik, Maria, Peter, Niklas, Emily, Olof, Henrik, mfl om hjälp. Som min far alltid sagt ”Man kan inte få mer än ett Nej”.

Idag växer företaget på i rasande takt och jag känner att jag måste lära mig uppskatta det mer. Bara att jag sätter mig ner och skriver det här inlägget gör mig mer ödmjuk och tacksam för den resan vi är på och var vi kommer ifrån. Från ett hotellrum för 5 år sedan till att idag ha en egen distributör i Australien och samtidigt finnas på Stadium Pulse här hemma, haha jag får nästan nypa mig i armen. Precis som jag brukade ta bilder på min kropp för att kunna se tillbaka på min utveckling borde jag bli bättre på att gå tillbaka ett år och kika hur det såg ut där och då i bolaget. Det får bli en reminder till mig själv.
Nu ska jag försöka njut ett tag av att jag överlevt 5 år som egen.
Hej så länge
/Gustaf

BARA VARA PÅ SEMESTER?

15 juni - 6:46

Zero to one Peter Thiel-1 Det är svårt för mig att ”bara vara” på semester. Visst, jag har väldigt bra stöd ifrån mina anställda och de sköter allt i den dagliga driften när jag är borta men det är en ofantligt stor utmaning att koppla bort (jobb)huvudet och ”gå på semester” ändå. Jag har levt det här företaget i snart tre år och under dessa år har jag verkligen kört all in. Tveksam om det går att arbeta mer eller aktivera skallen mer än vad jag (eller någon egenföretagare) gjort under dessa tre år utan att bli.. förstörd?

Förstörd? Ja precis förstörd. Har sett och hört så många historier om egenföretagare som kör relationer, sig själv och vänskap i sank och mitt mål har alltid varit att klara av den balansen men ändå köra så mycket det går. Jag har fått dragit i handbromsen vid ett par tillfällen för att inte köra slut på mig själv helt, men det är under korta perioder som jag fått slagit av på tempot eller delegerat mer.

Företaget går bra just nu, det kan jag inte sticka under stolen med och det är jag stolt över, men med det sagt så ger det oftast ingen direkt effekt. Jag har långt ifrån lyckats gentemot mina egna krav och mål, men jag har kommit en bit på vägen. Däremot känner jag mig ofta väldigt ensam och ibland rätt kass (?!). Jag vet att det har med mina egna prestationskrav att göra men jag tänker inte heller sticka det här under stolen. Jag tror att detta är något många egenföretagare känner och kämpar med på daglig basis men få pratar om eller delar med sin omgivning. Vi på företaget kommer att öka vår omsättning rätt mycket det här året och det gör vi tack vara smart jobb och hårt jobb, men pengar är alltid bristvara i expansion och hos företagaren, inte minst syns det i plånboken och här tror jag också att många, om inte alla, som driver eget kan skriva under. Det tar år att bygga upp en maskin som genererar en bra lön och avkastning och jämför jag med min tidigare anställning är jag långt ifrån där lönemässigt. Detta skapar iaf i min värld en del press, för jag kan inte riktigt leva som många andra, göra det andra gör eller privat köpa vissa saker. Det är en enorm utmaning men samtidigt finns det så klart en plussida på min vardag också. Jag styr allt själv, jag gör vad jag vill, hur jag vill, med ett enda krav, att få saker att gå framåt. Det är bara det att endast för att det ”går bra” så tror många per automatik att det ”går bra” på alla plan, känslomässigt, pengamässigt osv. Men bara för att det går bra, så har man det automatiskt inte så mycket bättre från den tiden innan när man kämpade och resultaten inte kom som de gör nu.. och jag får ofta höra nu att ”det måste gå bra nu” och det är inget negativt för mig men det finns så mycket mer bakom det hela. Hoppas ni förstår vad jag menar?

Att därför göra ingenting och bara vara på semester känns… annorlunda och utmanande men det jag märker är att jag vill göra och planera så lite det bara går. Att läsa en bok eller bara spela lite spel på telefonen funkar utmärkt och räcker gott och väl för mig, det nästan är ett måste att göra så lite hjärn-akitiverande saker det bara går.. vänta nu, är det där som jag precis just skrev semester per definition? Har jag för första gången lyckats ta semester? Det kanske bara är stundens ingivelse men jag får ge det några dagar till och se om jag känner likadant, i sådana fall är jag nöjd, riktigt nöjd och hoppas komma tillbaka till jobbet med mer kraft och orka för att fortsätta ta steg på den här resan. Ibland är det så bra för mig att få sätta ord på saker och ting, det blir nästan som en öppen dialog med mig själv!

Som ni märker blir det rätt ”lättsmälta” inlägg med någon bild, lite info om dagen och inte så mycket tips, matlagning, tankar (mer än det här) osv utan inläggen speglar min och våra dagar rätt bra. Det här är alltså precis det jag behöver skriva, när jag känner för det. Jag tvingar inte mig själv att blogga varje dag utan när det passar och när jag har lite material. Tack för att ni har förståelse för det. Försöker lägga upp lite mer på instagram så haka gärna på där (@gustafollas) om ni inte redan gör det.
Allt gott så länge från en varm kväll i LA!
/Gustaf