Tag Archive: Mål

YNKA ÖKNING ÄR EN ÖKNING

28 april - 21:24

Vikten går neråt och styrkan går uppåt. Efter att jag bestämt mig att fixa ett personbästa och sedan inte klivit ut från böj-rummet på Delta innan jag åstadkommit det, var det bara att börja böja. Jag fixar att hålla bra form upp till 140 kg, där börjar mina svagheter lysa igenom men fast besluten att öka var det bara att bita ihop. 150 kändes tungt men 2 st 1:or gjorde susen, 160 gick lättare än 150 och 170 kändes som en dans. Adderade ytterligare 5 kg och då kändes det vråltungt. Bit ihop Gustaf. Öka öka öka. Uppe på 180 och tangerat. Två små plattor på varje sida a 1,25 kg var allt som behövdes. Kanske hade jag lite till i mig men ibland måste man nöja sig med att nå målet och inte försöka överprestera. 182,5 kg böj Efter dusch, PT-jobb och middag klev jag ut som en trött men glad speleman i vårsolen och vandrade mot bussen. Nu har jag halvt fastnat i soffan och ska beta av dagens mejlskörd för att sedan packa lite orders och invänta besked om lokalen. Det hela blev en väldigt lång men mycket givande dag. Möte med både designer och ”affärsängel” får en att tänka till rejält. Riktigt bra input från båda. Stort tack – ni vet vilka ni är! Tankar kring röda tröjor? För mig är det kraft och driv. Något för både tjejer och killar?!red icaniwill /Gustaf

HITTA NYCKELN TILL DIN POTENTIAL

4 februari - 8:29

Under mina år på gymmet har jag hittat en metod som fungerar för mig. Ett sätt att förhålla sig till utveckling och progression. Jag har skrivit om det förut här på bloggen och jag brukar alltid ta upp det på mina föreläsningar. Min metod bygger på en kombination med envishet och vetskap. Det är så enkelt som att jag kan pusha och driva mig själv rätt hårt, under väldigt långa perioder, då jag vet att jag alltid får ut det jag vill, förr eller senare, oftast senare. Hårt arbete ger resultat, end of story. Det har tagit mig en herrans massa år att ta mig dit jag är idag och under den här resan har jag lärt mig så ofantligt mycket om mig själv samtidigt som jag fått träffa så många olika spännande personer. Min fysik är inte klar och frågan är om den någonsin blir det? Decembercupen 2013 svartvit-21 När jag började plugga i Uppsala var jag så nervös och ovetande vad som skulle krävas av mig. En helt ny nivå, ett nytt tänk, ett nytt arbetssätt att angripa utmaningarna – ja det var mycket nytt men jag klarade det genom att lita på min metod. Visst, i början var jag lite blåögd när det bara stod en föreläsning på schemat för dagen gjorde jag annat men insåg snabbt att det var ansvar under frihet som tillämpades till skillnad mot Gymnasiet. Tre år senare hade jag tagit mig igenom utbildningen och lärt mig så ofantligt mycket om mig själv och självklart en hel del om ekonomi, nätverk och Universitetet. Det är sällan jag ser tillbaka på perioden i Uppsala nu av någon konstig anledning. Det var för mig en väldigt positiv och lycklig period. Självklart var man inte solstråle alla dagar men det är sällan man känner just den här lyckan och glädjen när man är mitt i något, det är ofta när man tittar tillbaka som man inser hur bra man hade det och vilka viktiga steg man tog i livet just den perioden. Har du planera på att plugga säger jag bara GO! Det är det bästa man kan investera i. 110 kg Nu rullar företaget på samma metod och under de senaste månaderna har jag kämpat med att gå upp i vikt. Mitt mål är att varje år bli lite tyngre än föregående år och jag ska ärligt erkänna att det i år kändes övermäktigt då jag taktat stabilt på 106 kg länge men jag litar på min metod. Igår var det lilla julafton när vågen visade 110kg + (jag iförd kläder). Återigen levererar mitt sätt att arbeta resultat. Det kanske inte är Er metod men försök verkligen hitta Er metod om ni inte gjort det. I början är det svårt när man inte vet hur man ska pröva sig fram men början någonstans och när du väl valt ett tillvägagångssätt måste du tro på det och kör all in! Funkar inte den metod kanske ni inte ger 100 eller så kanske ni ska byta? Ja så kan det vara men byt inte för fort, grejen med de här metoderna är att de ibland tar tid och ni måste ge det tid och vara ärliga mot Er själv. Det kan till och med vara så att ni redan har hittat Er metod men att ni inte haft tid att titta i backspegeln och utvärdera vad det var som gjorde att ni lyckades så bra med Ert senaste projekt på jobbet eller hemma? När ni hittat Er metod, nyckeln till Er potential, finns inga hinder, bara möjligheter.
Jag tänker alltid bättre och klarare när jag får lyssna på musik. I skrivande stund rullar min senaste Februarilista på Spotify i bakgrunden och orden kommer så lätt. Fingrarna går av sig själv och när jag är i det här läget, i ro, i balans, då vet jag att jag skriver som bäst här på bloggen. Tack för att ni läser och delar mina inlägg!
/Gustaf

MOTIVATION KOMMER INIFRÅN

2 november - 9:22

Vad tar dig genom tunga pass, vad får dig att gå upp tidigare på morgonen, vad får dig att vilja lägga timmar, dagar, veckor på något? Motivation.
Funderar ofta på just motivationen. Vilken ofantligt mäktig faktor. Den ger dig inga pengar, den ger dig inge beröm, den bara är där och funkar. På samma sätt som den bara är där och funkar för mig kan den vara totalt frånvarande för andra. Det handlar inte enbart om träning utan det, precis som ICANIWILL, är kopplat till det du vill uppnå i livet och i din vardag. Läser ofta eller får ofta höra att folk behöver motivation för att komma igång och jag har svårt att få ihop den ekvationen. I min bok kan kärnan till motivation aldrig kommer utifrån. Det kanske är många som inte håller med mig men låt mig vidareutveckla. Sportlife icaniwill-3

När du verkligen bestämt dig för något, och då menar jag verkligen, finns det inget som får dig ur den valda riktningen. Du kan bryta ett ben, förlora en anhörig eller bli av med jobbet men din kropp, hjärna och själ är inställd på vart du ska. Du ser hindren som alltid kommer finnas på våra resor som utmaningar, något du kan ta dig förbi. När du inte bestämt dig, när du inte tagit det där beslutet utan bara tycker att det vore nice att nå / ha det där, ja då kommer du stöta på patrull vid första hindret. Det är för högt för dig, du klättrar inte över utan faller tillbaka till din utgångspunkt. Det som skiljer de här två personerna åt är inte förutsättningar utan motivation. De följer samma personer på instagram, ser samma motiverande filmer om folk som lyckats och vill båda ha ett liv där de är fria och har en god ekonomi. När den ena ser en bild eller liknande på en person som ”lyckats” stärker det viljan att lyckas, personen blir än mer övertygad om att det som är i målbilden faktiskt är 110% säkert att det går att uppnå för nu har de bevis på att någon annan, före dem själva, har gjort det. Den andra personen ser den här bilden och får ett infall igen att de minsann också gärna hade velat se ut / ha det som syns. Sen börjar / fortsätter deras mönster att återupprepas. Det är en konst att låta sig inspireras på rätt sätt när man ser någon som tagit sig längre än sig själv. Arbetar man hårt i vardagen vet man att de som tagit sig långt har lagt ner enormt mycket hårt arbete, det är inspiration för mig.

Hade det varit lätt att lyckas med ett företag eller att bygga en kropp utan att fuska så hade alla gjort det, men det gör inte alla för det är tungt, krävande och jobbigt. Så med ovanstående resonemang i tanke uppmanar jag Er att istället för att sitta och titta på andra, vad de lyckats med, att i stället vända blicken inåt. Blunda, tillåt dig själv att drömma fritt, utan krav, utan väggar, utan tak och tillåt dig själv att känna vad det är du vill,och då mernar jag verkligen vill, här i livet. Du kanske ville jättemycket men tro mig du känner när du hittar rätt, när det brinner till inombords hos dig och du är där du vill vara. När du hittat det där, så bestämmer du dig för att varje dag, i resten av ditt liv, tills dess att du är där du vill vara, så gör du någonting  varje dag för att ta dig dit. Vissa dager mer, andra dagar mindre, men någonting! Ta nu tid denna lördag och börja fundera.

/Gustaf

VARFÖR LYCKAS VISSA BÄTTRE ÄN ANDRA – REPOST

11 mars - 22:39

Just nu råder total öken i min skalle och därför tar jag till det berömda repost-knepet.
________
05:31 – Det var inte länge sedan jag skrev att jag skulle gå och lägga mig för att sova. Det gjorde jag också men innan jag somnade försvann mina tankar iväg in i ett tillstånd jag den senaste tiden inte kommit i kontakt med. Det kändes nästan magiskt där jag låg i sängen och försvann iväg in i mitt kommande benpass idag. Va? Men du har ju inte kört passet än kanske ni tänker? – Jag har kört igenom det i mitt huvud och jag har hittat det mentala tillståndet jag söker. Ett tillstånd som jag ska knäppa på när jag kliver innanför dörrarna på gymmet idag. När jag är där finns inget annat runtomkring, det är jag, mitt mål som jag ser så tydligt framför mig och sen är det en herrans massa vikter. Vikter som i vanliga fall är tunga vikter för mig gör jag lätta med den mentala kraften – för jag vet att varje repetition när mina benmuskler (kommer) skrika åt mig att det gör ont och att jag ska sluta har ett syfte – och då kör jag mina 10 till repetitioner.

Så varför lyckas då vissa med sin träning på gymmet, sin karriär eller sina mål i livet? Med risk för att bli lite för monetär och fixerad vid attribut (jag bortser från det viktigaste som finns i form av hälsa och välmående för nära och kära), men vill vi inte alla ha den där fina lägenheten/huset, en dyr och snygg bil, så mycket pengar på kortet att man inte behöver tänkta till 10 gånger innan man köper en ny cykel, den perfekta och vältränade kroppen och den senaste iphonen? Personligen tror jag att många där ute, framförallt i unga år, går och tänker på det där. Jag gör det t.ex. – men varför lyckas då drygt bara 1-2 av 100 individer i en population med att nå detta mål eller denna dröm?

I min värld handlar de helt enkelt bara om hur mycket man vill ha det och det ger dig också svaret på hur mycket du är beredd att offra för att nå det! Detta går att applicera på alla mål. Ett exempel är när jag bestämde mig 2005/2006 för att jag ville ha en den där grymma och snygga kroppen jag inte hade. 75 kg med blött hår och 193 cm. Jag lovade mig själv att jag skulle offra mycket och slita hårt för att nå dit – Det innebar t.ex. att jag många gånger valde bort blöta utekvällar för att istället kunna träna lördag och söndag under delar av studietiden. Det innebar att jag prioriterade att jobba hela somrar under min studie trots att jag kanske behövt vila och ladda batterierna men maten och kosttillskotten jag använde krävde en viss mängd pengar. Det innebar att jag var tvungen att pina mig igenom pass som framkallat migrän och illamående och att stå uppe sent på kvällarna för att laga matlådor och förbereda nästkommande dag när jag med lätthet hade kunnat köpt billiga nudlar och halvfabrikat till köttbullar. Det innebar att jag var tvungen att lära mig mer om kosten och kroppen. Det innebar att jag behövde träna ca 300 av årets 365 dagar, i nu snart 6-7 år. Att sedan träningen har blivit till en av de största passionerna och intressena i mitt liv, numera ett sätt att tjäna mina pengar, är en annan sak. Jag tror att man måste ha en viss passion och kärlek till det man vill/ska bli riktigt bra på för tidsåtgången och all den viljan jag lagt ner de senaste åren går inte ens att uppskatta. Med det sagt har inte allt ovanstående jag behövt göra varit en pina eller uppoffring som många kan tycka när man läser det. Jag försöker inte framställa mig som Kai Green eller någon annan av de stora profilerna som också vandrat en/den långa vägen utan jag försöker bara visualisera och printa ner vad det faktiskt krävs för att man ska bli bra på något och börja närma sig sina mål. Hört talas om 10 000-timmarsregeln? (”Malcolm belyser det som han kallar för 10000-timmarsregeln. Den går ut på att man kan i princip bli bra på vad som helst om man lägger ned 10 000-timmar på träning för att bemästra. Med andra ord så tar det ca tio år att bemästra något med tre timmars träning om dagen, eller för en fulltidssysselsättning ca fem år.”)

Jag har under årens lopp sett och ser dagligen så många personer som under väldigt långa perioder, upp till flera år, varit eller ”är” på gymmet, kanske utan ett tydligt syfte varför de vara där, eller för den delen viljan att ta i när de ändå släpat sig dit. De som frågar mig eller andra personer som tagit sig en bit på vägen, vad just jag gjort för att ”lyckas”, vilka kosttillskott jag tagit när och hur många repetitioner jag kört, ja många av de personerna är just sådana som varit på gymmet länge. Det jag vill säga att inte att det är dåligt på något vis men det handlar inte om att vara på gymmet utan VAD du gör NÄR du är DÄR! Det är lätt att säga att vissa personer har bra genetiska förutsättningar för vader, själv skyller jag ibland mina långa och dåliga vader på genetik, men faktum kvarstår att jag inte lagt ner den tid och kraft som behövs för att de ska växa. Det är konstaterat att trappträningen ger mig träningsvärk 7 dagar så jag knappt kan gå – men Gustaf – UT OCH SPRING I TRAPOR DÅ! Hur svårt kan det vara? Får du inte träningsvärk på passet så tar du inte i tillräckligt mycket eller har så har du kört samma lika för länge. Varje gång jag tar min an en PT-kund vill jag se dem växa och då växa på gymmet. Sakta men säkert få den där pusselbiten som det saknas – de ska inse vad det krävs för att få musklerna att växa, att man måste ta i, att man måste pusha även när det gör ont och man inte kan göra fler repetitioner. Ofta höra jag ”är det inte fler övningar” eller är det inte mer än 4×15? Efter att vi kört klart första övningen skakar benen deras som asplöv och ibland vill de gå hem eller som Jon säger ”Jag vill radera ditt nr i min telefon” – Ok nog med skryt Gustaf, det finns folk som tränar hårdare än dig och tyngre – I know – men det här inlägget är inte till Er – Ni VET redan vad som krävs, det här inlägget är till de personerna som ”är” på gymmet och behöver den där sista pusselbiten eller bara insikten i vad ett riktigt bra pass är!
Tänk igenom det här, känner du igen dig? Då kanske det är dags att utvärdera dig själv och din gymträning – Våga sätt mål, folk är så rädda för mål för de vill inte misslyckas, men var taktisk då – sätt ett (S.M.A.R.T) mål som du vet du kan uppnå och höj sedan ribban. Ge dig själv beröm för att du uppnådde ett mål och sen ökar du svårighetsgraden och utmanar dig själv!

För att återkoppla till början av inlägget och det mentala tillstånd jag befann mig i igår innan jag slöt ögonen. Det tillståndet ska jag idag gå in i på gymmet och applicera på benpressen – den ska få utlopp för detta tillstånd – Nej jag ska inte skrika, frusta, kasta vikter men jag ska inombords vara en orkan som krossar allt i min väg vad gäller vikter. Så fruktansvärt laddad för passet men innan det ska jag ut och springa med Emily. Klockan är nu 06.29 och när jag öppnade ögonen för en dryg timme sedan kände jag direkt att det var det här inlägget jag behövde skriva NU – direkt. Hoppas ni uppskattar det och att ni som känner Er träffade inte tar illa upp utan ser det som en ”eye opener” och kanske gör något åt det? Kanske blir det idag det bästa gympasset i er liv eller så bestämmer ni er för att göra någon typ av förändring för att ta er till nästa nivå.

Min senaste utmaning här i livet som jag innerligt känner är rätt är mitt egna företag – Jag vill lyfta konceptet I can I will för det är precis det jag skrivit om nu som det handlar om. Jag tvekar inte en sekund på vad jag ska göra och hur jag ska göra det – nu ska jag bar se till att det blir så bra som jag vill. Alla ni som läser detta inlägg kan göra precis samma sak, bestämma er för något, offra tid och kraft och bara KÖR! Det går om ni vill!

Tack för att DU tog dig tid att läsa detta inlägg. Det betyder mycket för mig.
Så, vad är ditt mål, vad och hur mycket är du beredd att offra?
Mot nya mål – Är ni med mig?
Vi kan göra detta tillsammans!

/Gustaf

JACK REACHER SATTE SINA MÅL OCH TOG SIG DIT

12 januari - 9:08

Emily och jag har ätit lördagsfrukost och snart ska vi båda iväg till olika gym och träna med vänner. Vi spenderade drygt 2 timmar hos SF igår och njöt av Jack Reacher. En riktigt bra film som inte var för overklig och höll en på halster vad gäller tankeverksamheten en bra bit in i filmen. Jag gillar finess i filmer och lite oväntade inslag. Några exempel på filmer jag tycker om är Oceans 11, 12, Boondock Saints, Inside Man och Den gröna milen men det här kommer inte bli ett inlägg om film utan istället om målsättning och måluppfyllnad.

Jack Reacher bestämmer sig för en sak under filmens gång och självklart lyckas han, det är ju film men han är beredd att gå över lik för att nå dit. Det är lätt att säga en sak, tex att man ska gå ner eller upp i vikt, att man vill bygga muskler eller vara i sitt livs form men det är få som ofta når hela vägen. Kolla på gymmen nu, massor av folk, och om en månad är det lugnt igen. Folk ska börja NU och nå sitt slutmål inom loppet av ett år, max! Allting går så fruktansvärt fort i dagens samhälle och allt är tillgängligt bara en touch på telefonen bort. Folk förväntar ofta samma resultat och samma enkelhet när det kommer till träningen. Tyvärr är det inte så lätt. Träningsresultat och en hälsosam kropp kan man inte köpa för pengar och det är du som måste göra jobbet (så klart kan man ju anställa en PT och beställa/köpa färdiglagad mat men ändå).
Om vi sätter mål och vill uppnå dem, varför, är det första vi gör att se alla saker vi måste ”ge upp” eller ”offra” istället för att skjuta de sakerna åt sidan och spänna ögonen i målet. Jag har haft mina ögon på mitt mål sedan 2005 och har fortfarande det. Välj att se det du vill uppnå istället för allt det ”jobbiga”. Vill du nå ditt mål tillräckligt mycket så är du beredd att välja rätt, och det innebär automatiskt att välja bort något annat. Det handlar helt sonika om att vi måste slita för att nå våra mål, vi måste ta den jobbiga vägen och vi måste säga nej till det ”goda” ibland. Livet fungerar så, ingenting som många av oss idag vill ha, som mycket pengar, en vältränad kropp eller liknande kommer utan uppoffring och hårt arbete. Är det inte värt att göra det, eller vill vi det inte tillräckligt mycket så kommer vi inte att genomföra det. Vi människor har ibland en tendens att skjuta det jobbiga framför oss och göra det lätta och roliga först, vi är helt enkelt lata av naturen.

Om vi istället vänder på steken och tar vrider fokus mot den ekonomiska delen av våra liv. Jag läser ju just nu ”vägen till din första miljon” och man får sig några tankeställare mellan kapitlen. Ta lyxfällan. Folk har inte pengar, men samhället erbjuder en snabb och enkel lösning, man kan ju låna pengar, då har man helt plötsligt råd. Jag är uppväxt och fostrad att man aldrig ska låna pengar till något man inte har råd med, dvs spendera inte lånade pengar (självklart om du ska köpa ett hus eller lägenhet) och det gör att jag idag har en relativt god ekonomi. I lyxfällan (jag vet det är extremt men jag tror att det är mer utbrett än vad vi ser) ser man gång på gång personer som lånar pengar för att betala andra lån, köper kläder eller plasmaTV för SMS-lån. Varför? För att det går? För att det är enkelt?
Om vi verkligen vill ha den där LV-väskan eller platt-TVn. Sätt det som ett mål, gör en plan, spara x kronor i månaden och när du väl köper TV, soffan eller väskan, ja då kommer du vara stolt över dig själv och sträcka på dig när du väl drar kortet. DU har uppnått ditt mål – wow-känslan kanske gör att du inte ens behöver köpa prylen ut att själva resan varit så värd och viktig för dig. Sure, Lyxfällandeltagare har säkert andra underliggande faktorer till ett ofta osunt konsumerade men det är lätt att dra saker till sin spets för att tydliggöra tanken i mitt huvud.

Jag försöker inte leka moralkaka eller ”jag vet minsann hur man gör” utan jag vill bara ge min syn på hur jag ser på målsättning, måluppfyllnad och uppoffringar man får göra för att nå sina mål. Alla personer gör sina val och väljer sin väg. Ska under dagarna framöver försöka göra en tidsanalys så jag får koll på ungefär hur mycket tid jag lägger på mina olika delspår i min vardag. Jag föredrar att jobba hårt för att kunna skörda senare. Vad föredrar och hur ser du på detta?
/Gustaf

VARFÖR LYCKAS VISSA BÄTTRE ÄN ANDRA?

6 oktober - 6:29

05:31 – Det var inte länge sedan jag skrev att jag skulle gå och lägga mig för att sova. Det gjorde jag också men innan jag somnade försvann mina tankar iväg in i ett tillstånd jag den senaste tiden inte kommit i kontakt med. Det kändes nästan magiskt där jag låg i sängen och försvann iväg in i mitt kommande benpass idag. Va? Men du har ju inte kört passet än kanske ni tänker? – Jag har kört igenom det i mitt huvud och jag har hittat det mentala tillståndet jag söker. Ett tillstånd som jag ska knäppa på när jag kliver innanför dörrarna på gymmet idag. När jag är där finns inget annat runtomkring, det är jag, mitt mål som jag ser så tydligt framför mig och sen är det en herrans massa vikter. Vikter som i vanliga fall är tunga vikter för mig gör jag lätta med den mentala kraften – för jag vet att varje repetition när mina benmuskler (kommer) skrika åt mig att det gör ont och att jag ska sluta har ett syfte – och då kör jag mina 10 till repetitioner.

Så varför lyckas då vissa med sin träning på gymmet, sin karriär eller sina mål i livet? Med risk för att bli lite för monetär och fixerad vid attribut (jag bortser från det viktigaste som finns i form av hälsa och välmående för nära och kära), men vill vi inte alla ha den där fina lägenheten/huset, en dyr och snygg bil, så mycket pengar på kortet att man inte behöver tänkta till 10 gånger innan man köper en ny cykel, den perfekta och vältränade kroppen och den senaste iphonen? Personligen tror jag att många där ute, framförallt i unga år, går och tänker på det där. Jag gör det t.ex. – men varför lyckas då drygt bara 1-2 av 100 individer i en population med att nå detta mål eller denna dröm?

I min värld handlar de helt enkelt bara om hur mycket man vill ha det och det ger dig också svaret på hur mycket du är beredd att offra för att nå det! Detta går att applicera på alla mål. Ett exempel är när jag bestämde mig 2005/2006 för att jag ville ha en den där grymma och snygga kroppen jag inte hade. 75 kg med blött hår och 193 cm. Jag lovade mig själv att jag skulle offra mycket och slita hårt för att nå dit – Det innebar t.ex. att jag många gånger valde bort blöta utekvällar för att istället kunna träna lördag och söndag under delar av studietiden. Det innebar att jag prioriterade att jobba hela somrar under min studie trots att jag kanske behövt vila och ladda batterierna men maten och kosttillskotten jag använde krävde en viss mängd pengar. Det innebar att jag var tvungen att pina mig igenom pass som framkallat migrän och illamående och att stå uppe sent på kvällarna för att laga matlådor och förbereda nästkommande dag när jag med lätthet hade kunnat köpt billiga nudlar och halvfabrikat till köttbullar. Det innebar att jag var tvungen att lära mig mer om kosten och kroppen. Det innebar att jag behövde träna ca 300 av årets 365 dagar, i nu snart 6-7 år. Att sedan träningen har blivit till en av de största passionerna och intressena i mitt liv, numera ett sätt att tjäna mina pengar, är en annan sak. Jag tror att man måste ha en viss passion och kärlek till det man vill/ska bli riktigt bra på för tidsåtgången och all den viljan jag lagt ner de senaste åren går inte ens att uppskatta. Med det sagt har inte allt ovanstående jag behövt göra varit en pina eller uppoffring som många kan tycka när man läser det. Jag försöker inte framställa mig som Kai Green eller någon annan av de stora profilerna som också vandrat en/den långa vägen utan jag försöker bara visualisera och printa ner vad det faktiskt krävs för att man ska bli bra på något och börja närma sig sina mål. Hört talas om 10 000-timmarsregeln? (”Malcolm belyser det som han kallar för 10000-timmarsregeln. Den går ut på att man kan i princip bli bra på vad som helst om man lägger ned 10 000-timmar på träning för att bemästra. Med andra ord så tar det ca tio år att bemästra något med tre timmars träning om dagen, eller för en fulltidssysselsättning ca fem år.”)

Jag har under årens lopp sett och ser dagligen så många personer som under väldigt långa perioder, upp till flera år, varit eller ”är” på gymmet, kanske utan ett tydligt syfte varför de vara där, eller för den delen viljan att ta i när de ändå släpat sig dit. De som frågar mig eller andra personer som tagit sig en bit på vägen, vad just jag gjort för att ”lyckas”, vilka kosttillskott jag tagit när och hur många repetitioner jag kört, ja många av de personerna är just sådana som varit på gymmet länge. Det jag vill säga att inte att det är dåligt på något vis men det handlar inte om att vara på gymmet utan VAD du gör NÄR du är DÄR! Det är lätt att säga att vissa personer har bra genetiska förutsättningar för vader, själv skyller jag ibland mina långa och dåliga vader på genetik, men faktum kvarstår att jag inte lagt ner den tid och kraft som behövs för att de ska växa. Det är konstaterat att trappträningen ger mig träningsvärk 7 dagar så jag knappt kan gå – men Gustaf – UT OCH SPRING I TRAPOR DÅ! Hur svårt kan det vara? Får du inte träningsvärk på passet så tar du inte i tillräckligt mycket eller har så har du kört samma lika för länge. Varje gång jag tar min an en PT-kund vill jag se dem växa och då växa på gymmet. Sakta men säkert få den där pusselbiten som det saknas – de ska inse vad det krävs för att få musklerna att växa, att man måste ta i, att man måste pusha även när det gör ont och man inte kan göra fler repetitioner. Ofta höra jag ”är det inte fler övningar” eller är det inte mer än 4×15? Efter att vi kört klart första övningen skakar benen deras som asplöv och ibland vill de gå hem eller som Jon säger ”Jag vill radera ditt nr i min telefon” – Ok nog med skryt Gustaf, det finns folk som tränar hårdare än dig och tyngre – I know – men det här inlägget är inte till Er – Ni VET redan vad som krävs, det här inlägget är till de personerna som ”är” på gymmet och behöver den där sista pusselbiten eller bara insikten i vad ett riktigt bra pass är!
Tänk igenom det här, känner du igen dig? Då kanske det är dags att utvärdera dig själv och din gymträning – Våga sätt mål, folk är så rädda för mål för de vill inte misslyckas, men var taktisk då – sätt ett (S.M.A.R.T) mål som du vet du kan uppnå och höj sedan ribban. Ge dig själv beröm för att du uppnådde ett mål och sen ökar du svårighetsgraden och utmanar dig själv!

För att återkoppla till början av inlägget och det mentala tillstånd jag befann mig i igår innan jag slöt ögonen. Det tillståndet ska jag idag gå in i på gymmet och applicera på benpressen – den ska få utlopp för detta tillstånd – Nej jag ska inte skrika, frusta, kasta vikter men jag ska inombords vara en orkan som krossar allt i min väg vad gäller vikter. Så fruktansvärt laddad för passet men innan det ska jag ut och springa med Emily. Klockan är nu 06.29 och när jag öppnade ögonen för en dryg timme sedan kände jag direkt att det var det här inlägget jag behövde skriva NU – direkt. Hoppas ni uppskattar det och att ni som känner Er träffade inte tar illa upp utan ser det som en ”eye opener” och kanske gör något åt det? Kanske blir det idag det bästa gympasset i er liv eller så bestämmer ni er för att göra någon typ av förändring för att ta er till nästa nivå.

Min senaste utmaning här i livet som jag innerligt känner är rätt är mitt egna företag – Jag vill lyfta konceptet I can I will för det är precis det jag skrivit om nu som det handlar om. Jag tvekar inte en sekund på vad jag ska göra och hur jag ska göra det – nu ska jag bar se till att det blir så bra som jag vill. Alla ni som läser detta inlägg kan göra precis samma sak, bestämma er för något, offra tid och kraft och bara KÖR! Det går om ni vill!

Tack för att DU tog dig tid att läsa detta inlägg. Det betyder mycket för mig.
Så, vad är ditt mål, vad och hur mycket är du beredd att offra?
Mot nya mål – Är ni med mig?
Vi kan göra detta tillsammans!

/Gustaf

VECKANS VIKTMÅL – LADDAD TILL TÄNDERNA

24 september - 7:59

Under 91 kg – helst 90,6 – 90,7!
För att nå det blir det samma upplägg som förra veckan – minst 3 morgonpromenader och mindre kolhydrater på slutet av veckan. Idag är det 1 kg kyckling och 800 g potatis uppdelat på dagen. Nam nam – enkelt att laga – gott att äta! En promenad avklarad – börjar bli kyligt nu på mornarna – halsduk, väst, handskar och tjocktröja på! Sista veckan på CO innan jag drar igång på heltid med IcanIwill nästa vecka – laddad! 68 dagar kvar till DC – KÄMPA Gustaf! Efter jobbet idag blir det att besöka Nespressobutiken på Kungsgatan och fylla på förrådet av godsaker(kaffe). Blir nog även en snabb visit i nya MMSportsbutiken på Sveavägen 98 och förbereda lite inför invigningen i helgen. Den 29 september smäller det alltså – Officiell invigning av butiken – Kommer jobba mellan 10-16 (osäker på om öppettiderna är desamma ska kolla det) så då MÅSTE ni som bor i Stockholm dyka in och ta del av grymma erbjudanden på tillskott och snacka lite skit med mig! Önskar Er alla en trevlig dag

nike free run

/Gustaf