Tag Archive: Motivation

ICANIWILL WORKOUT MOTIVATION

18 november - 22:04

Den som väntar på något gott, väntar aldrig för länge! Tack alla inblandade för hjälpen! Alex som lagt timmar på redigeringen, alla personer som medverkat i filmen och Oskar som lånat ut kameran. Är riktigt nöjd med slutresultatet och är nyfiken ifall det faller Er i smaken. Lägg gärna en kommentar så vi vet om vi är något på spåren! Klicka igång, ändra till 1080 och njut med full volym!

/Gustaf

MOTIVATION KOMMER INIFRÅN

2 november - 9:22

Vad tar dig genom tunga pass, vad får dig att gå upp tidigare på morgonen, vad får dig att vilja lägga timmar, dagar, veckor på något? Motivation.
Funderar ofta på just motivationen. Vilken ofantligt mäktig faktor. Den ger dig inga pengar, den ger dig inge beröm, den bara är där och funkar. På samma sätt som den bara är där och funkar för mig kan den vara totalt frånvarande för andra. Det handlar inte enbart om träning utan det, precis som ICANIWILL, är kopplat till det du vill uppnå i livet och i din vardag. Läser ofta eller får ofta höra att folk behöver motivation för att komma igång och jag har svårt att få ihop den ekvationen. I min bok kan kärnan till motivation aldrig kommer utifrån. Det kanske är många som inte håller med mig men låt mig vidareutveckla. Sportlife icaniwill-3

När du verkligen bestämt dig för något, och då menar jag verkligen, finns det inget som får dig ur den valda riktningen. Du kan bryta ett ben, förlora en anhörig eller bli av med jobbet men din kropp, hjärna och själ är inställd på vart du ska. Du ser hindren som alltid kommer finnas på våra resor som utmaningar, något du kan ta dig förbi. När du inte bestämt dig, när du inte tagit det där beslutet utan bara tycker att det vore nice att nå / ha det där, ja då kommer du stöta på patrull vid första hindret. Det är för högt för dig, du klättrar inte över utan faller tillbaka till din utgångspunkt. Det som skiljer de här två personerna åt är inte förutsättningar utan motivation. De följer samma personer på instagram, ser samma motiverande filmer om folk som lyckats och vill båda ha ett liv där de är fria och har en god ekonomi. När den ena ser en bild eller liknande på en person som ”lyckats” stärker det viljan att lyckas, personen blir än mer övertygad om att det som är i målbilden faktiskt är 110% säkert att det går att uppnå för nu har de bevis på att någon annan, före dem själva, har gjort det. Den andra personen ser den här bilden och får ett infall igen att de minsann också gärna hade velat se ut / ha det som syns. Sen börjar / fortsätter deras mönster att återupprepas. Det är en konst att låta sig inspireras på rätt sätt när man ser någon som tagit sig längre än sig själv. Arbetar man hårt i vardagen vet man att de som tagit sig långt har lagt ner enormt mycket hårt arbete, det är inspiration för mig.

Hade det varit lätt att lyckas med ett företag eller att bygga en kropp utan att fuska så hade alla gjort det, men det gör inte alla för det är tungt, krävande och jobbigt. Så med ovanstående resonemang i tanke uppmanar jag Er att istället för att sitta och titta på andra, vad de lyckats med, att i stället vända blicken inåt. Blunda, tillåt dig själv att drömma fritt, utan krav, utan väggar, utan tak och tillåt dig själv att känna vad det är du vill,och då mernar jag verkligen vill, här i livet. Du kanske ville jättemycket men tro mig du känner när du hittar rätt, när det brinner till inombords hos dig och du är där du vill vara. När du hittat det där, så bestämmer du dig för att varje dag, i resten av ditt liv, tills dess att du är där du vill vara, så gör du någonting  varje dag för att ta dig dit. Vissa dager mer, andra dagar mindre, men någonting! Ta nu tid denna lördag och börja fundera.

/Gustaf

VARFÖR LYCKAS VISSA BÄTTRE MED SINA PROJEKT?

30 september - 15:26

05:31 – Det var inte länge sedan jag skrev att jag skulle gå och lägga mig för att sova. Det gjorde jag också men innan jag somnade försvann mina tankar iväg in i ett tillstånd jag den senaste tiden inte kommit i kontakt med. Det kändes nästan magiskt där jag låg i sängen och försvann iväg in i mitt kommande benpass idag. Va? Men du har ju inte kört passet än kanske ni tänker? – Jag har kört igenom det i mitt huvud och jag har hittat det mentala tillståndet jag söker. Ett tillstånd som jag ska knäppa på när jag kliver innanför dörrarna på gymmet idag. När jag är där finns inget annat runtomkring, det är jag, mitt mål som jag ser så tydligt framför mig och sen är det en herrans massa vikter. Vikter som i vanliga fall är tunga vikter för mig gör jag lätta med den mentala kraften – för jag vet att varje repetition när mina benmuskler (kommer) skrika åt mig att det gör ont och att jag ska sluta har ett syfte – och då kör jag mina 10 till repetitioner.

Så varför lyckas då vissa med sin träning på gymmet, sin karriär eller sina mål i livet? Med risk för att bli lite för monetär och fixerad vid attribut (jag bortser från det viktigaste som finns i form av hälsa och välmående för nära och kära), men vill vi inte alla ha den där fina lägenheten/huset, en dyr och snygg bil, så mycket pengar på kortet att man inte behöver tänkta till 10 gånger innan man köper en ny cykel, den perfekta och vältränade kroppen och den senaste iphonen? Personligen tror jag att många där ute, framförallt i unga år, går och tänker på det där. Jag gör det t.ex. – men varför lyckas då drygt bara 1-2 av 100 individer i en population med att nå detta mål eller denna dröm?

I min värld handlar de helt enkelt bara om hur mycket man vill ha det och det ger dig också svaret på hur mycket du är beredd att offra för att nå det! Detta går att applicera på alla mål. Ett exempel är när jag bestämde mig 2005/2006 för att jag ville ha en den där grymma och snygga kroppen jag inte hade. 75 kg med blött hår och 193 cm. Jag lovade mig själv att jag skulle offra mycket och slita hårt för att nå dit – Det innebar t.ex. att jag många gånger valde bort blöta utekvällar för att istället kunna träna lördag och söndag under delar av studietiden. Det innebar att jag prioriterade att jobba hela somrar under min studie trots att jag kanske behövt vila och ladda batterierna men maten och kosttillskotten jag använde krävde en viss mängd pengar. Det innebar att jag var tvungen att pina mig igenom pass som framkallat migrän och illamående och att stå uppe sent på kvällarna för att laga matlådor och förbereda nästkommande dag när jag med lätthet hade kunnat köpt billiga nudlar och halvfabrikat till köttbullar. Det innebar att jag var tvungen att lära mig mer om kosten och kroppen. Det innebar att jag behövde träna ca 300 av årets 365 dagar, i nu snart 6-7 år. Att sedan träningen har blivit till en av de största passionerna och intressena i mitt liv, numera ett sätt att tjäna mina pengar, är en annan sak. Jag tror att man måste ha en viss passion och kärlek till det man vill/ska bli riktigt bra på för tidsåtgången och all den viljan jag lagt ner de senaste åren går inte ens att uppskatta. Med det sagt har inte allt ovanstående jag behövt göra varit en pina eller uppoffring som många kan tycka när man läser det. Jag försöker inte framställa mig som Kai Green eller någon annan av de stora profilerna som också vandrat en/den långa vägen utan jag försöker bara visualisera och printa ner vad det faktiskt krävs för att man ska bli bra på något och börja närma sig sina mål. Hört talas om 10 000-timmarsregeln? (”Malcolm belyser det som han kallar för 10000-timmarsregeln. Den går ut på att man kan i princip bli bra på vad som helst om man lägger ned 10 000-timmar på träning för att bemästra. Med andra ord så tar det ca tio år att bemästra något med tre timmars träning om dagen, eller för en fulltidssysselsättning ca fem år.”)

Sportlife icaniwill-16

Jag har under årens lopp sett och ser dagligen så många personer som under väldigt långa perioder, upp till flera år, varit eller ”är” på gymmet, kanske utan ett tydligt syfte varför de vara där, eller för den delen viljan att ta i när de ändå släpat sig dit. De som frågar mig eller andra personer som tagit sig en bit på vägen, vad just jag gjort för att ”lyckas”, vilka kosttillskott jag tagit när och hur många repetitioner jag kört, ja många av de personerna är just sådana som varit på gymmet länge. Det jag vill säga att inte att det är dåligt på något vis men det handlar inte om att vara på gymmet utan VAD du gör NÄR du är DÄR! Det är lätt att säga att vissa personer har bra genetiska förutsättningar för vader, själv skyller jag ibland mina långa och dåliga vader på genetik, men faktum kvarstår att jag inte lagt ner den tid och kraft som behövs för att de ska växa. Det är konstaterat att trappträningen ger mig träningsvärk 7 dagar så jag knappt kan gå – men Gustaf – UT OCH SPRING I TRAPOR DÅ! Hur svårt kan det vara? Får du inte träningsvärk på passet så tar du inte i tillräckligt mycket eller har så har du kört samma lika för länge. Varje gång jag tar min an en PT-kund vill jag se dem växa och då växa på gymmet. Sakta men säkert få den där pusselbiten som det saknas – de ska inse vad det krävs för att få musklerna att växa, att man måste ta i, att man måste pusha även när det gör ont och man inte kan göra fler repetitioner. Ofta höra jag ”är det inte fler övningar” eller är det inte mer än 4×15? Efter att vi kört klart första övningen skakar benen deras som asplöv och ibland vill de gå hem eller som Jon säger ”Jag vill radera ditt nr i min telefon” – Ok nog med skryt Gustaf, det finns folk som tränar hårdare än dig och tyngre – I know – men det här inlägget är inte till Er – Ni VET redan vad som krävs, det här inlägget är till de personerna som ”är” på gymmet och behöver den där sista pusselbiten eller bara insikten i vad ett riktigt bra pass är!
Tänk igenom det här, känner du igen dig? Då kanske det är dags att utvärdera dig själv och din gymträning – Våga sätt mål, folk är så rädda för mål för de vill inte misslyckas, men var taktisk då – sätt ett (S.M.A.R.T) mål som du vet du kan uppnå och höj sedan ribban. Ge dig själv beröm för att du uppnådde ett mål och sen ökar du svårighetsgraden och utmanar dig själv!

För att återkoppla till början av inlägget och det mentala tillstånd jag befann mig i igår innan jag slöt ögonen. Det tillståndet ska jag idag gå in i på gymmet och applicera på benpressen – den ska få utlopp för detta tillstånd – Nej jag ska inte skrika, frusta, kasta vikter men jag ska inombords vara en orkan som krossar allt i min väg vad gäller vikter. Så fruktansvärt laddad för passet men innan det ska jag ut och springa med Emily. Klockan är nu 06.29 och när jag öppnade ögonen för en dryg timme sedan kände jag direkt att det var det här inlägget jag behövde skriva NU – direkt. Hoppas ni uppskattar det och att ni som känner Er träffade inte tar illa upp utan ser det som en ”eye opener” och kanske gör något åt det? Kanske blir det idag det bästa gympasset i er liv eller så bestämmer ni er för att göra någon typ av förändring för att ta er till nästa nivå.

Min senaste utmaning här i livet som jag innerligt känner är rätt är mitt egna företag – Jag vill lyfta konceptet I can I will för det är precis det jag skrivit om nu som det handlar om. Jag tvekar inte en sekund på vad jag ska göra och hur jag ska göra det – nu ska jag bar se till att det blir så bra som jag vill. Alla ni som läser detta inlägg kan göra precis samma sak, bestämma er för något, offra tid och kraft och bara KÖR! Det går om ni vill!

Tack för att DU tog dig tid att läsa detta inlägg. Det betyder mycket för mig.
Så, vad är ditt mål, vad och hur mycket är du beredd att offra?
Mot nya mål – Är ni med mig?
Vi kan göra detta tillsammans!

FILMKVÄLL!

26 september - 19:36

Alex har klippt och klistrat på egen hand och producerat denna sköna snutt. Slutet och klippningen är epic! Tack bäste Adepten!

Pågår ett intensivt arbete nu med att få igång alla klienter på 3-månadersprojeket så det tar upp stora delar av min tid. När jag fått iväg de flesta drar jag till Dalarna imorgon natt för lite höstpyssel i stugan.
Som många säkert sett är Fredrik Eklund på besök i stan och vi försöker febrilt få till någon tid för podcasten men går det inte så får jag ta flyget över till Äpplet och spela in det där. Fredrik är verkligen en förebild för mig och dag ut och dag in levererar han. En dag ska jag vara i hans liga!
Ikväll ska jag dessutom lämna datorn för nån timme så vi får kika på film och mysa lite i vårt vardagsrum som äntligen är ett vardagsrum igen. Dumma mej 2! Sån sucker för tecknat/animerat.
/Gustaf

DIN EGEN UTVECKLING SOM MÅLBILD

4 augusti - 23:08

Hade en intressant diskussion med Emily idag gällande målbild när vi låg i gräset i Vasaparken och laddade för träning.
Personer vi ”ser upp till” på grund av att de har en fysik som är önskvärd blir en typ av förebild eller inspiration. Man (läs jag) vill gärna ha så bra vader, göra så många chins, ha de armarna eller liknande och så sätter man igång den inre drivkraften för att gå till gymmet och bicepcurla så in åt norden, allt för att armarna ska växa och gro. När vi står där på gymmet och känner hur vi tar i, hur vi sliter och hur svetten lackar så boostar vi oss själva, linnet sitter bra, armarna ser bra ut när man drar de där sista, riktigt tunga repsen. Vi speglar oss och är ganska nöjda med vad vi ser i spegeln. Passet är över och vi fyller på vår kropp.

Ny dag. Nytt pass, ny inspiration. Jag såg tex Ronnie Coleman benpressa 500 kg och jag kan knappt låta bli att börja springa på väg mot gymmet för att ta mig till benpressen och lassa på så mycket det bara går. Vi kommer upp i 340 kg och drar 12 reps, 4 set och benen vill inte leka mer. Vi pinnar på med böj, inte lika tungt som Coleman men det spelar ingen roll för vi håller på att börja gråta när böjseten är över. Benspark, rakmar osv. Passet klart, vi dunkar polarn i ryggen och han tillbaka. Vi krossade benen och vi tar sedan vår proteinshake (från Fitnessguru så klart för det kör Coleman också!) och äter middag 60 min efter. Somnar gott och drömmer om större ben.

Har jag varit tydlig nog i min visualisering? Vi använder yttre fenomen / bilder / filmer eller motivationskällor för på nått vis sätta ribban, en ribba vi inte kan nå för vi har inte gjort samma val, vi har inte samma genetik eller mål men likväl är de vår inspiration och motivation innan passet. Under och efter passet fokuserar vi inte på den inspirationen vi satte igång hela tanke/vilja/kämparprocessen med, nej då duger helt plötsligt vår egen kropp, våra egna trötta ben eller biceps, vår egen spegelbild (för de flesta). Efter passet så är vi nöjda och stolta (om vi gjort vårt jobb) över oss själva. Ronnie Coleman (han är en känd gammal bodybuilder för Er som inte vet det – han fick bli mitt exempel då han figuerar i många motivationsfilmer på nätet) gjorde inga böj åt dig, han pushade dig inte genom sista setet, nej, det var DU, DU som gjorde det. Likväl behöver vi den där personen / filmen / bilden för att komma igång. Är det inte konstigt? Jag försöker, även om det är svårt, att använda mig själv som målbild, motivator eller energikick.

Ta passet idag. Förra vändan jag körde 5or (som jag minns) i marklyften var det på 180 kg, med bälte. Idag körde jag 4 set, 5 reps på 190 kg… utan bälte! (Ett styrkelyftsbälte ger mer buktryck och således mer styrka) Riktigt nöjd med det och jag tävlar mot mig själv, enbart mig själv för ingen har mina vinklar, mina svagheter osv. Summa kardemumma, tillåt dig att motiveras från andra men utmana dig själv och försök skapa din egen, inre motivation. Jag tror inte Bolt sitter och tittar på någon annan än sig själv springa innan sina lopp. Han är en vinnare, som ingen kan slå (i hans huvud) och därför tittar han på sina egna lopp, sina rekord och jobbar med den mentala biten. Zlatan, han jobbar säkert likadant, ser sina vackraste mål, sina stenhårda skott från distans och sina finter. Så våga se dig själv lyckas, så kommer du göra det!

Till nästa punkt på agendan.
Minns ni att jag var iväg och blev intervjuad i en podcast om jakten på lycka? Nu är produktionen klar och jag har hoppat igenom den lite snabbt. Daniel, som ligger bakom vänt.se har gjort ett riktigt bra jobb med materialet så det passar ju bra att jag länkar till den här podden den här veckan då jag själv inte leverera någon. 56 min – jag och Daniel. Enjoy!
Ladda ner – eller lyssna på – iTunes

Ni har väl inte missat att ni kan införskaffa Er den nya icaniwill shakern i vår nya shop? Den är lite mindre, tillverkad av BPA-fri plast och så jäkla snygg! Här ser ni den tillsammans med storebror vit och blå!

Ska smyga i mig lite keso med Cocosfett och hallon. Smaskens till sista slicken!
/Gustaf

NÄSTA STEG FÖR ICANIWILL

12 juli - 19:45

Att bygga upp ett varumärke och ett företag från grunden, noll – de nada, tar tid. Man kan välja många vägar och alla val man gör baserar man på den kunskap man besitter vid det tillfället samt vad man tror är bäst för företaget framtiden baserat på sin plan. Allt eftersom tiden går utvecklas företaget, man tar sig igenom den första tunga fasen och börjar få lite medvind. Alla som startat eget vet hur de här faserna kommer och vad man står inför. Det är kul och mycket jobb. Man lägger oftast ner sin själ i att förverkliga och få företaget ett lyfta. IcanIwill har den senaste tiden vuxit rejält och nu börjar varumärket bli så pass erkänt starkt att det är dags för nästa fas och epok. Jag har nu under drygt 6 månader arbetat med MM Sports och innan den tiden satt jag hemma i min lägenhet med 200 wristwraps och slickade kuvert och skrev ut fakturor vid varje order till att idag ha en stadig försäljning med styrkan i kraften hos oss alla som delar tankesättet och sprider budskapet kring iciw.

För att kunna bygga mitt varumärke än starkare kommer jag därför att från och med 1 augusti ta över all hantering av mina produkter, dvs via en webshop på icaniwill.se. MM Sports kommer skicka tillbaka mina produkter till mig och jag vill tacka MM som ställt upp och stöttat mig på min resa. Inte många som vågar satsa på en liten parvel från Dalarna som säljer in en idé utan någon egentlig försäljningshistorik. Det har varit kul och lärorikt att arbeta med MM och jag hoppas ni är lika nöjda med servicen och leveranstiderna som jag är?

Fram tills idag har vi arbetat med att få ut vårt varumärke till så många som möjligt och vår logotype har varit med på varje produkt vi haft. Nu när fler och fler känner till oss kan vi börja fokusera mer på design och istället låta vår logga vila lite. ICIW som är förkortningen av icaniwill kommer att få en mer synlig positionering men fokus kommer ändå ligga på motivation och design. Vi har ett par riktigt riktigt snygga grejer på gång och nyheterna kommer ramla in till hösten när mörkret faller på och vi behöver lite mer kläder på oss. Jag älskar design och de produkter jag släppt igenom mitt filter till försäljning har ni ju gillar och så även jag men de kommande kollektionerna – det går inte att jämför. Så tokladdad! Svårt att behöva sitta på sina fingrar när man helst av allt vill kasta ut bilder på IG och här på bloggen men men, jag ska hålla mig till min plan.

Då jag tar över hanteringen av produkterna kommer mer jobb att ligga på mig och företaget men samtidigt får vi som ni förstår ta större del av kakan vid försäljning och det är pengar jag kommer återinvestera i mer design och nya produkter. Min vision är att iciw ska vara det självklara valet när en träningsmedveten, kämparglad och taggad person, kille som tjej, ska köpa lite nya träningskläder. Vi kommer fortsätta sprida budskapet men genom andra kanaler där vi kan fokusera mer på innebörden och varumärket i sig. Ni som läser det här kommer vara med på resan, på ett eller annat sätt och jag vet att ni är ett gäng som gillar företagsbiten på bloggen här. Isf kommer ni sitta klistrade framför bloggen under hösten för då är det pedalen i botten.

I takt med att jag avslutar samarbetet med MM Sports kommer jag även att byta sponsor vad gäller min tävlingsframtid, dvs kosttillskotsspons. Detta är ett val jag baserar på ren och skär fakta som jag ställt mot varandra och har ingenting med mitt tycke att göra om MM Sports eller min framtida partner som jag kommer berätta mer om 1 augusti. Har många vänner hos och inom MM och de kommer alltså att förbli mina vänner.
Jag har som sagt arbetat länge och väl med MM och byggt mitt personliga varumärke på trovärdighet och tillit. Ni som följt mig vet att jag aldrig skrivit recensioner gällande kosttillskott i stil med att ”det här är det bästa jag provat ni måste köpa det annars får ni inte ut max av Er träning” utan alltid kört med öppna ärliga kort och skrivit både om jag gillar något eller inte. Propsar aldrig på att trycka på folk något utan jag vill och vet att olika tillskott funkar olika bra på olika personer. Hoppas ni inte lägger någon större värdering i mitt byte utan respekterar det. Kommer skriva mer framöver om det.

Måste bara få ur mig lite tanker efter kommentaren från Eric att jag ska sluta kopiera allt AV gör:

Ni som tar Er tid och läsa det här och tycker jag härmar Micke AV Hollsten i allt jag gör, det här är ju ett steg som är tvärtemot Micke som säljer via MM Sports? Jag kommer aldrig att gå in i kosttillskottsbranschen tex.
Jag är så trött på den här diskussionen och alla som följer mig vet vilken väg jag har vandrat och varför jag gör det jag gör. Jag startade inte det här företaget för att kopiera något och tro mig, det är många som gör samma sak nu på mindre ”seriöst” nivå med företag osv. Jag startade ett Aktiebolag för att kunna förverkliga en av mina drömmar. Man kan inte få ett aktiebolag att snurra på att kopiera något, då det ofta är dött och som Micke sa senaste i podcasten inte finns något bakom som visar själv eller driv. Jag följer inte efter någon, jag gör mitt eget och det jag vill göra och jag hade inte varit där jag är idag, och satsat på att ta hem produkterna från MM Sports om jag inte ansett att det finns en marknad för det jag ska göra framöver. Just det, detta är inte allt som blir nytt, jag kommer inte enbart jobba mot privatkunder tex så med det sagt hoppas jag att vi kan break från den här diskussionen ett bra tag. Jag respekterar Micke och tycker han gör det han gör ofantligt bra. Han är större än mig och marknaden styr allt Finns inte efterfrågan, dör företagen.
Tack alla som följer mig och ser att det som ligger bakom det här företaget är min resan, från lång, smal, osäker och ovetande till en person som är stark nog att säga upp sig från en tydlig karriär, med bra betalt till att ta klivet ut i noll-kronors-garanterad-inkomstträsket. Jag sitter inte uppe sent på nätterna, går upp tidigt på morgonen eller jobbar 12-14 timmar per dag för att kopiera någon. Det skulle ta mig 2 timmar per dag.  Thats it!

Tar tacksamt emot Er feedback på detta inlägg. Som ni förstår släpper jag inte alla nyheter nu men jag kan säga som så att det kommer lite grymma produkter så fort jag fått alla delar på plats och självklart kommer jag att donera de pengar jag lovat efter den 16 juli. Summan är ännu inte färdigställd.
Tack för mig och hoppas ni förstår hur mycket jag brinner för det här!
/Gustaf

DIN KROPP VILL SLUTA – VILL DU?

9 juli - 6:54

20130709-065644.jpg

Precis klar i trapporna. Varje pass är precis likadant. Kampen mellan skallen och kroppen började idag redan när jag skulle jogga ner inför första vändan, jag börjar alltid i botten. Knäna värker av någon konstig anledning och benen är riktigt ömma sedan benpasset i förrgår. Jag vet att jag tänkte på den enkla vägen, att bara ta mig ner för att sedan kliva ett par steg sidledes och ta rulltrappan som är igång upp, ut i solen och gå en liten rehab promenad och bara chilla. Jag ser hela scenariot framför mig men jag slår bort den så fort det går. Vänder om, skakar loss benen och börjar trampa uppför, de 100 stegen, ett efter ett tills jag nått toppen. Benen krampar nästan och det börjar strömma in lite folk som ska med tåget till Kungsträdgården. Min inre röst säger åt mig att börja vandra ner igen. Jag lägger allt mitt fokus på trappstegen, dämpar mina 100 kg med vaderna och jag ser inget annat an min trappa som ligger mitt emellan de två ”gående” rulltrapporna. Mitt mentala fokus är starkt och jag vet varför jag gör det här, jag vet varför jag tränar det jag gör. Om och om igen spänner jag fast mig och börjar om, upp 100 steg, ner 100 steg. Halvvägs igenom intervallerna möter jag spärrvaktens blick och jag ser att han tycker jag är duktig men lite dum måste jag nog oxå vara. Jag förstår honom och frågar skämtsamt (även denna gång) om han vill vara med? Han ler och vinkar avslående med handen.

När sista vändan är avklarade slutar jag tänkta, kampen är över och det är först när jag kommer ut genom spärrarna och är halvvägs ute som jag reflekterar över att min autopilot har tagit över och bara leder mig till vila, mot frihet, mot solen och den lätta promenader som ska få bort lite syra i benen. Jag behövde inte anstränga mig mentalt eller stålsätta mig för att sluta. Det skötte min kropp så bra själv. Vår kropp är alltså programmerad för att sluta, den säger till oss att det är tungt och skickar signaler att vi ska sluta! Det är därför upp till oss, mig, dig, att pressa kroppen vidare, mot våra mål, mot vår egen vilja. Det är därför vi kan vara så slut efter ett riktigt tungt pass, inte bara kroppsligt utan även mentalt. Vi får en känsla av tillfredsställelse för att vi lyckades ta oss vidare och det är just den här kampen som avgör om du kommer lyckas eller inte. Ger du upp och lyssnar på kroppen eller kämpar du vidare? Jag har all respekt för tex Biggest Loser-deltagaren när man ser att de bryter ihop mentalt under programmen för när man tränar stenhårt (+ att de ligger på stora underskott med kosten) så är det sådana mentala urladdningar i det hela och då kommer man ofta i kontakt med känslor man tidigare inte lyssnat på eller känt. Så frågan är, vad gör du?

Slutar du eller kör du på?
Som jag skrev igår vill Emil och jag gärna höra Era historier, Er resa, Er kamp eller Er lyckade omställning. Jag vet att alla ni som läser det här har gjort eller genomgår någon resa och vi vill diskutera olika syner och aspekter på just det här. Hur gjorde du för att ta dig an utmaningen, vad krävdes det av dig som person, mm! Maila mig gärna dina tankar så blir ni kanske en del av nästa Podcast.
Dags att få i mig lite aminosyror och ställa om fokus mot en arbetsdag.
/Gustaf

TILLS LJUSET SLOCKNAR

13 juni - 22:35

Det blev ett lite senare pass idag på Kista men ändå riktigt skönt för det var lugnt och lite folk. Vi abonnerade benpressen för 10 set mos. Efter 4 set stegrande upp var vi redo att köra igång. 5 set med smal stans och 5 set med bred stans, alla set slutade precis där lampan fortfarande lyser, innan man slocknar. Detta för att verkligen pressa oss mot nya nivåer och Emily stegrade viktmässigt upp hela jäkla passet. Så imponerad av hennes vilja idag – biter ihop och pressar 100tals kilon som en sann ambassadör för IcanIwill. Vet inte om det var exotiskt luftfuktighet i Kisat idag men jag svettades som jag aldrig gjort förut. Efter benpressarna var jag heeeelt genomblöt. Som tur var hade jag med mig en extra uppsättning av mina IcanIwill-t-shirts som verkligen behövs på benpassen. Fick helt enkelt gå in och byta ut tröjan då jag inte var så sugen på att blotta mina bröstvårtor till alla som fortfarande var kvar på gymmet efter att jag skrikit som en liten flickscout sista seten med breda benpressar. Mina ljumskar ville på allvar säga upp kontakten med mig efter det. Rakmark, sittande lårcurl och benspark. NOG!

20130613-223630.jpg

20130613-223643.jpg

Trodde att jag hade stannat i tid men när jag efter passet står i rulltrappan, skakar min shaker och skruvar av locket på min shaker för att dricka mitt protein kopplar inte huvudet att det bara är vatten som är i shakern och jag tkr mitt protein smakar konstigt. Jag hade helt sonika glömt att ha i proteinet hahahah. Men jag skakade det jäkligt noga.
Klockan var närmare 21.00 när vi till slut kom hem men återigen gjorde det inget. Jag och Emily hade ett superbra pass på gymmet, ihop och båda trivs där. Vi ger träningen tid – så glad att jag kan dela sådana här pass och stunder med henne. Hoppas verkligen att ni har någon aktivitet som ni kan göra med Er kärlek. Det stärker Er och sånt är viktigt! Filmen visar sista uppvärmningssettet.

Fredrik blev tyvärr sjuk i förrgår i flunsan så vår podcast blev inställd – han lämnar landet på lördag men jag ska göra allt för att få till det. Att höra en person som precis skrivit kontrakt på boenden för 100 miljoner dollar, ja det tror jag flera är intresserade att höra mer om?
God kväll kära läsare
/Gustaf som är trött

USA – DRÖMMARNAS LAND?

13 mars - 2:14

Jag har arbetat mycket den senaste tiden och när min skalle fylls med arbetstankar måste jag jobba mig igenom dessa innan jag kan fokusera på bloggen och när man inte hinner kravla sig igenom allt på en dag så är jag hellre tyst än skriver något tomt och tråkigt. Kvalité före kvantitet. Har några ytterligare produkter på gång så när det är klart och beställt får ni veta mer.

U S A, landet där drömmar uppfylls men även där drömmar i vissa fall går i kras.
Funderade lite kring det där. Vad är det som gör att USA är drömmarnas land? När man är och vistas i detta land märker man en hel del saker som lyfter upp den bilden vi (nu talar jag för Svensson) gärna vill måla upp av USA.
Några av dessa är att:
– Skatten är lägre (läs låg)
– Att ta / Få en första kontakt är busenkelt
– Miljön och klimatet att verka i är inspiration i sig
– Livet är enkelt, samhället är byggt utifrån att du kan göra det mesta ”på språng”
– Möjligheterna om man lyckas, med antalet invånare, spridningen i vad folk tycker om och storleken på landet
– Här finns stjärnorna, de riktigt stora Hollywoodstjärnorna
– Historierna om folk som åkte till USA och lyckades

Missförstå mig inte nu om ni tycker att jag låter ironisk när jag listar ovannämnda punkter. Det är mer eller mindre mina findings/tankar och jag ska inte sticka under stolen med att jag gärna skulle bosätta mig här ett tag om det gick att lösa med arbetsvisum. USA och LA är.. magiskt många gånger för mig.

Varför har vi/jag då målat upp den här bilden av USA? Någonstans i det hela tror jag att det har med drömmar att göra. Drömmar förbli oftast drömmar för många, kanske är det just därför de heter som de heter. Kalla det mål då? Ett mål skulle exempelvis vara att bo i Hollywood bland stjärnorna och ha ett eget företag som går bra och man cruisar i sin Lamborghini till jobbet, nedcabbat och känner dofterna, värmen och atmosfären i hela kroppen. Är det ditt mål eller är det din dröm? Oavsett om det är den dröm eller ett mål så är den kanske just nu långt bort från dig om du tex sitter i Sverige. Det vill säga både långt bort fysiskt sett men även långt bort från vart du idag befinner dig som person. Min poäng i det här är att det är lätt att drömma om något som är långt bort och om man bara drömmer så kanske man inte tar sig närmare. Att sätta mål halvvägs, eller bara om så en liten bit från startpunkten där du är idag och börja arbeta mot det är kanske en bra början?
Livet i USA och LA är inte enklare i den aspekten att det kräver sitt arbete och driv. Det har inte varit så att Maria Montazami eller Fredrik Eklund har kommit och knackat på min dörr och frågat om jag vill köra ett pass med dem. Missförstå mig rätt jag försöker inte lyfta min insats till någon nivå alls men om du är här måste du också jobba hårt och offra saker för att ta dig dit du vill. Flashiga bilder visar en ögonblicksbild av det som ligger bakom. Precis som Kai Greene talar om omslagsbilder eller den korta stunden på scenen.

Börja drömma där du är. Börjar sätta mål dit du kan ta dig. Börja jobba mot dina mål och sätt sedan ytterligare delmål längre fram. Allt detta är enkelt om du gör det du vill göra. IcanIwill är för mig en del av detta och jag vill så gärna att fler där ute vågar. Vår vardag och de rutiner vi har idag sätter ofta käppar i hjulen för oss med tankar om ”hur det ska bli” eller ”hur det skulle gå” men tro mig det GÅR, det är inte omöjligt men det kräver att man vågar först, sen löser man problem och utmaningar längst vägen. Jag vill tro och hoppas att jag lyckas motivera fler och fler ju längre och hårdare jag arbetar. Att IcanIwill passerat 50 000 hashtags måste vara en liten men ack så viktigt bekräftelse på detta koncept som jag skall göra stort, större, störst!
Vill avsluta med att tacka alla som köper mina produkter och stöttar mig och mitt företag genom att sprida ordet och dela med Er av Era resor via Mail, Instagram och bloggar. Har fyllt på förrådet (bör uppdateras under onsdagen) hos MM Sports med IcanIwill t-shirts. Denna gång i lite större storlekar så även de riktigt stora killarna ska kunna visa vad ni står för men kom ihåg att storleken eller resans mål inte har den största betydelse utan just att ni är på en resa, Er resa, stora som små, upp som ned, bort som hem! En t-shirt må tyckas futtigt men det är vad tröjan i sig står för som är det viktiga, låt den stå för din resa. Ni hittar t-shirts och mina andra produkter HÄR eller på SHOP i menyn ovan. Våga börja bygga och drömma!


/Gustaf

WHY DO YOU GO TO THE GYM – REPOST

11 mars - 22:47

Trots att mitt tangentbord sviker mig pa de sista tre bokstaverna i alfabetet ska jag nu forsoka samla mina tankar kring hela det har fenomenet med att trana, slita pa gymmet, framgangar, tillbakablickar och egen-feedback. Tankte att det kunde vara bra att bryta av mina atombomber med bilder har pa bloggen och dyka lite langre ner i mina tankar och dagar har i Staterna.

Det hela borjade nar jag hade rott klart mina intervaller pa roddmaskinen och Emily hade 10 min kvar pa crosstrainern. Jag stod bredvid henne en stund och iaktog de tranande jenkarna. En herre som rodde bredvid mig, tva kvinnor i 35-arsaldern bredvid Emily och ett gang pa lopbanden. Tankte inte sa mycket mer pa det da sa jag gick ner till ’baren’ pa gymmet. Grymt initiativ dar de har allt fran powershots med kreatin och PWO till burn-fat / reload / build muscle-drinks. Blev sittandes dar och tittade forundrat ut pa de personer som var framfor mig pa gymmet (baren ar praktiskt taget i gymmet, sa nar pa 5 m fran narmaste maskin). Framfor mig sag jag aterigen flera olika individer som alla ser och ar valdigt annorlunda byggda samt kor valdigt olika upplagg. Under mina 10 min pa pinnstolen kom 3 personer fram till baren och genomforde ett kop.

Den forsta personen var han pa roddmaskinen bredvid mig. Lang, ganska smal herre, svettband runt huvudet och horlurar i oronen. Han hade rott sag, 10 min? Han hade inte en tillstymmelse till svett nagonstans och laste ganska intensivt pa menyerna. En power-shot och en muscle-builder-shake blev det.

Den andra personen var en kvinna i 50-arsaldern som kopte nagon form av aterhamntningsdryck medan hon smsade/facebookade, hon kom senast fran bensparken dar hon utfort samma aktivitet, dvs haft fullt upp med telefonen.

Den tredje personen var en ganska overviktig herre som jag sag i brostpress-maskinen. Han maaaaatade repetitioner i maskinen sa jag trodde handtagen skulle flyga ivag. 4-5 viktskivor som akte upp och ner flera ganger an jag kan rakna till.. (den har killen har sakert 100/120 kg i banken for reps utan problem). Han kopte en Powerrade och gick sedan hemat.

Utan att ga in narmre pa mitt business-tank sag jag en eeeenorm potential i att hjalpa folk i USA att trana ratt. Dom gar baklanges pa banden, smsar i gyn-stolen, hoppar pa bollar med viktplattor, star pa huvudet och forsoker bicepscurla oooossaaa vidare. Det verkar vara som att ju mer avancerade ovningar man utfor, desto mindre behover man ta i och man kommer anda undan med det for det ar sa sjuukt avancerat och sa sjuukt bra! Eller?

Venice Beach idag..

Naval, da till pudelns karna.
Nar jag satt dar och gjorde mina analyser pa alla dessa personer sa kom jag och tankar pa mig sjalv. Varfor gar jag till gymmet (nastan) varje dag? Har ni reflekterat over det sjalva?
Det ar inte kul alla dagar och man kanner inte for det jamt. Som idag tex nar solen lyser och kanslan pa Venice Beach ar fantastisk. Da aker jag och Emily hem, beger oss ivag till gymmet och tranar/plagar oss sjalva sa mkt det gar. Varfor fragar vissa? DET AR SEMESTER sager andra, slapp traningen och njut nu! Jag gor det, svara jag da, njuter. Traningen ar mitt storsta intresse och jag mar bra av att utfora det. Visst, inte alla ganger nar man kommer hem fran pass och knappt klarar av att laga mat, men efterat.

Jag borjade trana for snart 7 ar sen och trots alla 100-tals timmar jag lagt ner pa matlagning, planering och traning angrar jag det inte for en sekund. Traningen och min utveckling som person samt kroppsligt har givit mig mer an nagot annat. Den som gatt igenom en snarlik resa VET!

Om den overviktiga herren pa LA Fitness gick och kopte en Powerrade for att han ville belona sig for att han tagit sig till gymmet och totalt gatt ner 20 kilo under 2 manader sa FINE! Jag domer ingen for jag vet inte vad han har for bakgrund eller bagage med sig. Det ar omojligt att veta varfor vissa personer ar otrevliga och andra ler at en nar man fragar nagot pa gymmet.
Det enda jag vet, ar att jag gar till gymmet for att jag vill bli battre och jag har ett inre driv som foder min lust att trana hardare och smartare. Trots att jag idag ar nojd med stora delar av min kropp sa ser jag alltid det som ’behover’ forbattras eller sadana delar jag vill fa till battre. Jag ar sa duktig pa att klanka ner pa mig sjalv och tex mina vader som knappt ror sig en milimeter trots ar av (felaktig?) traning. Har jag battrat pa axlarna under foregaende ar sa sager jag fortfarande utat att jag har daliga axlar.
Manga av dom jag sag pa gymmet i LA har 10, 20, 30-kilos overvikt. Dom gar hem fran gymmet nar de gjort sina 15 repetitioner oavsett om de inte behovde ta i under nagon av dessa 15 repetitioner. Min kritik i form av ’baksisa axlar’ ’vader’ ’mer massa’ osv ar petitesser i sammanhanget och ibland behover man faktiskt paminna sig sjalv om det. Jag och manga av Er dar ute ar inne pa RATT inslagna linje och det handlar bara om att fortsatta rida pa den for att na sina mal men likval klagar och beklagar vi oss over vara svagheter nar vi kommit sa langt. Skulle jag ga tillbaka 7 ar i tiden och fraga Gustaf, 18 ar om han skulle vara nojd ifall han fick se ut sa som jag gor idag, vad tror ni jag skulle svarat? Jag skulle gratit av lycka och tackat JA utan att fundera.

Nu star jag istallet har, mer kritisk an nagonsin och gar till gymmet gang pa gang, ater mina matlador ganga pa gang, forbereder mina tillskott gang pa gang, for att battra pa de dar sma ’problemomradena’.
Ganska sjukt om man ser det sa men samtidigt sa fruktansvart fascinerande.
Vet inte om jag lyckades knyta ihop sacken sarskilt bra eller om jag ens sjalv visste vad jag ville fa fram. Kande bara ett starkt behov av att skriva detta..kanske är det så att det just är frågan i rubriken som är DET. Målmedvetenheten som finns bland individer jag tränar med och ser på många Gym i Sverige inte syns här i USA? Har dom några mål eller går dom till gymmet bara för att de måste?
Mitt mal ar att fortsatta slita hardare och hardare for att med hjalp av varje pass ta mig ett steg narmare mina mal. Det finns ingen tvekan om att jag kommer na mina mal, det VET jag. Nar jag nar mina mal, det vet jag INTE.

Så det kanske viktigaste med detta inlägg, har du frågat dig själv varför DU går till gymmet?

GAMEPLAN

15 februari - 18:26


Har ni precis kommit hem från träningen? Eller har ni inte tränat idag? Hann ni inte?
Det finns många måste i vardagen och ibland går planerna i kras utan att det går att korrigera, så kan det faktiskt vara men många gånger tycker jag att folk för enkelt slänger ur sig att de inte hinner för att man måste hinna med allt annat, dvs handling, barn, matlagning, städning och inte minst arbete. Innan vi åkte till USA arbetade jag ungefär 12-14 timmar per dygn, nu i USA blir det lite mindre då ett syfte med denna resan även är att spendera mer tid med Emily och försöka fånga vardagen mer än jag tidigare gjort, men även under de månaderna när jag startade företaget och dietade för fullt så hann jag med allt. Visst, det är lättare när man är två och man kan växeldra med handling och vardagsbestyr men likväl, så finn tiden, det handlar bara om hur man väljer att prioritera. Det finns ett uttryck, minns det inte ordagrant men innebörden är något i stil med att: Den som inte investerar tid till sig själv när det kommer till träning och hälsa, kommer senare i livet få spendera/investera tid när det kommer till sjukdom och ohälsa.

Jag reflekterade senaste över det här när vi satt med Christoper och David på Starbucks för någon dag sedan. Christopher hade varit på Spa och massage en dag och jag själv är usel på att unna mig sådant även fast jag vet hur mycket jag uppskattar det när man väl gör det. Hur som, Christopher drog en ganska enkel parallell till att han inte går ut och dricker sprit, betalar inträde och fyllekäk en till någon gång i månaden utan lägger hellre pengarna på just massagen, spa och relax. Det här sjönk verkligen in i mig, visst det är inte stor grej, men jag är ju en person som är ekonomisk och försöker tänka på mina utgifter och jag går sällan ut, det är inte det att jag är folkskygg, tvärtom, men jag prioriterar annat och när jag väl går ut så går jag ut. Det kanske blir säg 4,5 gånger per år, och då kan jag investera i mig själv, dricka det jag vill och må bra (kanske inte 100 dagen efter men ändå).  De senaste åren har det varit naturligt att inte gå ut och att på så sätt har jag eliminerat en relativt stor utgift / kostnad men jag har aldrig återinvesterat det pengarna jag sparat under dessa år. Jag borde helt enkelt bli bättre på att investera i mig själv.

Åter till tiden och stressen i vardagen.
Jag har tre faktorer som jag tycker är väsentliga för att upprätthålla en vardag med träning.
1. Prioritera – Du vet att du mår bra av träning, du vet alla hälsofördelar, du vet att du blir starkare i vardgen och orkar mer jag fördelarna är onändliga med träning. Tycker du det är jobbigt att komma igång igen med träningen? Ja men sluta då inte träna, dra hellre ner på antalet pass. Den som inte kan lägga 2-3 30minutare i veckan för att dem inte har tid bör seriöst se över sin vardag och utvärdera hur länge man kan köra på i det tempot!

2. Planering – har du väl valt att träna och investera i dig själv så skapa då en plan. Det är ju dumt att inför en ny vecka (tänk er en fotbollsmatch) kasta er ut och sen allt eftersom försöka planera in träningen, det dyker alltid upp saker som just vid det tillfället känns viktigare och bättre att lägga sin tid på, kanske är det så det tidigare varit för dig som gjort att det inte blivit av? Återkopplar till fotbollsmatchen, hur tror ni att det vore om man kastade ut 11 spelare på en plan, utan att de haft en coach som sagt hur det ska spela, vart de ska spela eller vilket mål de har med matchen. Motståndarlaget skulle krossa Er! Var din egen coach och sätt din gameplan för veckan, månaden eller året.

3. Glädje – jag får gång på gång frågan hur jag håller min motiverad och personerna gillar inte att träna på gym. Men träna inte på gym då? Jag gillar inte schack och Whiskey, då dricker jag inte Whiskey eller spelar schack.
Hitta det som gör dig glad, kanske är det dans, pingis, brottning, Ju-Jutsu eller curling. Det viktiga är ju att du göra något som innebär fysisk aktivtet. Hör med dina vänner vad de håller på med tex.

Med det sagt så ska jag arbeta vidare denna fredag och jag önskar Er en grym helg.
Hann inte blogga igår för jag var tvungen att skjuta in en nål i magen för att få död på min Horton.
Hörs senare, har en saftig videoblogg till Er!

/Gustaf

HUR LADDAR DU OM ? – DAGS FÖR PASS 2

8 januari - 16:41

Hunnit med ett rejält benpass idag och har nu försökt ladda om inför bröst och triceps. Att träna två pass per dag är inte likt mig men idag blev det så. Man får helt enkelt klämma ihop för att hinna med allt. Med så lite vila mellan passen är det extra viktigt att tänka på att fylla på depåerna med mer kolhydrater än vanligt. Idag blev det extra pasta efter lunchen och sen ska jag försöka kicka igång igen med gakkic, 3-ph-cm kreatin och beta-alanine. Min och Emilys favorit-PWO just nu – egenbyggd så att säga. Innan benpasset blev det en Celsius så jag alternerar mitt intag av PWO och kör det nästan uteslutande på de pass där jag känner att jag verkligen behöver det.
Kosttillskott och mat är en sak för att ladda om men det som för mig verkligen gör störst skillnad är det mentala fokuset. Det går tyvärr inte alltid att framkalla det men jag försöker bli bättre på att komma i rätt mental fas. Ett sätt som väldigt ofta fungerar för mig och som jag tänkte dela med mig av är faktiskt motivationsfilmer. Videon nedan är en av de bästa motivationsfilmer jag vet. Det räcker oftast för mig att lyssna på den och på det som sägs. Det är så sant och det får nästan alltid mina tankar att skingras och fokuset blir så tydligt, det finns ingen återvändo, det är bara att köra och köra mot målen. Inget stoppar Dig eller Mig! Jag visualiserar mig själv utföra de övningar som jag skall göra på det kommande passet, jag ser mig själv lyfta tyngre än jag tidigare gjort och jag känner känslan i kroppen när det är som bäst. Har ni inte sett filmen så kicka i lurarna och blunda. Jag önskar alla er som ska träna i eftermiddag ett grymt bra pass!
Game Mode – ON! 

/Gustaf

MAN HINNER MED MYCKET PÅ 7 MÅNADER

18 december - 10:51

Har försökt sätta ihop några ”före efter” bilder från dieten så ni ska få se. Kommer troligtvis mer bilder men det här är vad jag förmår att gräva fram idag.
Jag börjar med ett collage som jag precis lyckats sätta ihop med ett program från Google som hette Picasa. Gratis och lätt att använda för att skapa just collage och filmer. Bilderna som är sammansatta är från juli, när vi kom hem från USA och då bestämde jag mig för att ta ett kort i spegeln varje morgon, och det har jag gjort. Har som ni förstår inte tid att sitta och ordna dessa efter datum men någon dag kanske det blir så.. tanken var att kunna följa hur formen blir bättre och bättre men min lilla förkylning där mitt i sabbade ganska mycket så det blev den här varianten istället.


Har även försökt leta upp och sammanställt lite bilder från starten av dieten och ställt dem i relation, alltid svårt med avstånd, ljus osv, till dagarna innan tävling. Kul att se hur mycket/lite 16-17 kilo gör. Ur många vinklar är man ”tunnare” men ur poseringsbildernas vy ser man ibland större ut bara för att konturer, markeringar och proportionerna är så mycket bättre.

Nedan ser ni Juli vs November, 95kg vs 92kg

September vs November

Fick även en förfrågan om måtten. Tog inga mått på tävlingsdagen men tog dem idag och justerade magen, låren och rumpan med en 1cm mindre än idag då det främst är där jag känner att det ändrats mest. Säger väl lite iaf.


Arbetet tar upp det mesta av min tid nu och det skapar lite mindre utrymme för skapande av inlägg men jag har några korn på groende så frukta ej!
/Gustaf

MUSSLAN GUSTAF BÖRJAR SLUTA SIG

18 november - 16:54

20121118-170126.jpg

När man sover hela natten på sin egen avdomnade hand är man trött

Med Söndagen inräknad är det 13 dagar kvar till tävling. Jag vankar av och ann, formen känns bra, formen känns mindre bra, energin går upp för en stund, energin går ner den andra. Jag känner mig motiverad och inspirerad, jag känner mig låg och läget känns emellanåt hopplöst, av någon konstig anledning.

David och jag körde ben vid 10 på Odenplan och första 5 övningarna var jag knappt närvarande, fick be David om ursäkt. Blir ofta så här låg efter en dag med lite mer kalorier, förstår inte. Trycket var totalt bortblåst och när det bara var benpressen kvar var det inte långt till tårarna. Tankarna snurrar och man undrar varför i hela jäkla världen man håller på så här? Man släpar benen till bussen och funderar hur fanken man ska kunna maxa i chins, dips OCH rodd om 13 dagar..va? HUR?!

Nu kanske ni tror att jag har gett upp men både NI och JAG vet att jag kommer fortsätta, oavsett vad, oavsett hur tungt det känns, oavsett vad vågen visar framöver så kommer jag stå på scenen den 1 december kl 08.00 i Lund, det lovar jag!

Passet blev ändå OK för benpressen fick mig att tända till lite. Det krävs bara nått enormt med mentalt fokus och fokusering på uppgiften. Har jobbat stora delar av dagen då Emily är hemma hos hennes mor och syr tävlingsoutfit. Lagat mat för dagen i morse, hade klockan på 07.00 och för dryga timmen sen körde jag cykelintervaller. När det är som tyngst och inget går bra går jag tillbaka till samma tanke varje gång och oftast, säg 9 av 10 gånger lyfter den mig och får mig att köra igång. Jag ställer helt enkelt upp en kopia av mig själv framför mig i tanken, han tittar på mig, skakar liv i mig och berättar att det är en period Gustaf, en diet som snart är över, en diet som visst blev lite lång men den har gjort dig stark och det är ingen som tvingar dig, det är ingen annan som kommer göra jobbet, det kommer inte gratis och det vet du (läs vi) båda två om! SÅ SÄTT DIG I BENPRESSEN OCH TRYCK UPP SKITEN! VILL DU HA MUSKULÖSA BEN? – JA DET VILL JAG, svara jag! JA MEN PRESSA DÅ! DU KAN! DU VILL! DU VET DET!

Oops..där sprang jag iväg med Caps men det är precis så jag tänker.. och det funkar! Det handlar inte om hur många tillskott jag tar eller när jag tar dem, det handlar inte om vad man har för gener, det handlar om man förmår sig att utföra jobbet, att pressa sig själv, att flytta gränser, att ta i som man inte tagit i förut. Jag känner nu när jag sitter här och skriver hur jag går upp i varv och verkligen längtar tills jag är tillbaka efter tävlingen med kraft på gymmet. Påslaget man får efter ett tungt benpass är obeskrivlig. Ska bil så fruktansvärt kul att känna kraften och orken genom passen efter tävlingen men först ska jag göra det bästa jag kan på Decembercupen och njuta av att vara på scenen.
Har funderat lite, hur många har planerat att åka dit och kika? Ska ni tävla framöver så kan jag rekommendera er att åka ett år innan och kika lite, det gjorde jag förra året och man vinner mer än man tror på det!

Ska jobba vidare och snart äta sista måltiden för dagen.
Tack för att du tog dig tid och ni får ha lite överseende med bloggen framöver ifall det inte dyker upp inlägg och långa texter som vanligt. Hushåller och prioriterar orken.
/Gustaf

20121118-170550.jpg