GÄSTBLOGGARE EMILY

19 januari - 20:53

Lite nervös blev jag allt då jag fick frågan om att gästa i Gustafs blogg. Undrar hur många som läser den varje dag? Vad vill folk läsa om? Vad vill dom veta om mig? Något som inspirerar mig då jag läser andras träningsbloggar är passionen; envishet och dedikering som skiner igenom så starkt hos många som inte ger sig förrän dom når sina mål för att sen sätta upp nya. Precis det som jag föll för då jag började läsa Mr Ollas blogg. Jag fascineras av den utvecklingen – både kroppslig och mental – som en person kan genomgå om man bara ger sig den på det. Ständig utveckling, är det inte det som vi alla strävar efter?
Träningen var det gemensamma intresset som förde samman en falukille och en råsundatjej <3 Nu är han mitt allt Gustaf – min kärlek, min bästa vän, mitt resesällskap, min äventyrskompanion, min träningspartner, mitt hjärta!

Hur hamnade jag här då? Ända sedan jag kan minnas har träningen varit en självklarhet för mig. Som liten och granne till en bonndgård ute på landet var fysisk aktivitet alltid en stor del av fritiden och en mer hyperaktiv liten tjej få man nog leta efter. Jag tävlade ständigt med grannbarnen om vem som kunde springa fortast till brevlådan, vem som cyklade fortast hem och vem som sprang snabbast över åkern utan att ramla i geggan. Alla ärr från sommarens dos av skrapsår skvallrar om att jag inte gillade att sitta still för fem öre. När jag började komma in i tonåren bestämde jag mig för att jag faktiskt var tjock (?). Hur jag kunde tycka att en 50kg Emily var för tjock vet jag inte eftersom jag så här i efterhand kan erkänna att jag var helt normal, men min ständiga fixering just då var vid vikten och att bli så smal som möjligt var mitt mål. Det pågick ett antal år tills intresset för gymmet och muskler tog över och jag blev trött på att vara svag och orkeslös och inte komma någonstans med träningen – ständigt drog jag i samma vikter och malde vidare med samma övningar och vikten gick stadigt neråt. Jag kunde lätt spendera flera timmar per dag på konditionsträning såsom promenader, dans, crosstrainer, löpning etc. Fascinationen för muskler blev min räddning och för att få dem måste man ju äta eller hur? Så sakta men säkert (det tog närmare fem år) kom jag ur fixeringen över att vara liten och äta nästan ingenting. Liten blev starkare och starkare och till slut såg jag ju faktiskt resultat och ju mer resultat jag fick desto mer ville jag fortsätta äta bra och ta hand om min kropp istället för att svälta den. Självklart hade jag sått ett litet frö i bakhuvudet att det skulle bli en tävling för mig i framtiden också. En bra vän till mig kom med en ”BODY” tidning till skolan och visade mig bilder från fitness tävlingar. Jag tror kanske att han ville få ett slut på mitt eviga tjat om muskler och tänkte chocka mig till tysnad med bilderna på alla proffsfysiker. Ha! Snacka om backfire Det första jag tänkte va…kan en tjej bli så där stor? Det kändes som om jag var evigheter ifrån det. Men jag tyckte ändå att det var himla häftigt och där och då satte jag mitt mål att få ställa mig på scenen en dag. Efter att ha sett min första tävling live 2005 så var det bara raka spåret till första dieten och första tävlingen blev Fitnessfestivalen 2006. Även om jag darrade som ett asplöv av nervositet och förtjusning så visste jag sekunden efter att jag klivit av scenen att jag ville upp igen. Fyra tävlingar därefter och med en hel kappsäck full av erfarenhet så känns det fortfarande som jag har mer att hämta och att jag kan bli bättre och bättre för varje gång. Det är drivkraften för mig, att kunna slå rekord över mig själv år efter år, omge mig med motiverade och kunniga personer och ständigt lära mig nytt.


Jag delar gärna med mig av min träningsfilosofi men säger inte att mitt sätt att träna är det bästa eller det enda rätta sättet. Alla hittar något som fungerar för var och en och jag tror att ”hemligheten” med ständig utveckling är att med jämna mellanrum utmana kroppen och ändra upplägget på träningen. Man blir lätt van och bekväm med en rutin som tillslut inte ger något. Dessutom blir det så mycket roligare att träna med omväxling. Som exempel så körde jag nu senast ett upplägg med basövningar på schemat – bänkpressar, knäböj och marklyft bland annat. Målet var att öka både styrkan och repetitionsantalet. Man lägger sig på maxvikten (där man klarar ca 1-2 repetitioner) ganska tidigt (på 2a eller 3e setet), för att sedan sänka vikten ca 10% för varje set man kör. När man klarar 5 repetitioner på den högsta vikten är det dags att höja den på nästa pass. Efter nästan tre månader med detta upplägg har jag nått en platå och har slutat öka i styrka och då vet jag att det är dags att ändra upplägget. Ett tips är att sätta upp ett realistiskt för varje basövning eftersom det blir ganska tydligt då om man tar sig framåt och det motiverar mig rejält i alla fall. Nu kommer jag att rulla igång med ett 5×5 schema som innebär att man kör 5 repetitioner och 5 set av varje övning och jag kommer fortsätta att utgå från basövningarna. Självklart delar jag upp kroppen i 3 olika muskelgrupper så att dom får en chans att återhämta sig efter varje…chock ;) Jag tycker att det är väldigt viktigt att inte vara rädd för att komplettera styrketräningen med träning för hjärtat också även om man siktar på att bygga muskelmassa. Man behöver verkligen en bra syreupptagningsförmåga då man styrketränar och är man rädd att det ska göra det svårare att bygga muskler är det ju bara att fylla på med större lass av bra mat. Simple!


Sällskapet är självklart också extremt viktigt och inspirerande och gör träningen KUL! Inte minst när man genomgår en diet och inte klarar av att motivera sig själv pass efter pass med låg energi. Gustaf och Tobias har varit dom som drivit och inspirerat mig otroligt mycket och har hjälpt mig nå mål som jag aldrig trodde jag skulle klara. Gustaf peppar och skriker tills du pressar upp den där vikten själv även om man ligger under bänken och är illgrön i ansiktet. Han smyger in högre och högre vikter och tjatar tills jag vågar testa dem. Jag vet att en mes som mig kan behöva det ibland Plus att han inspirerar med sin egen utveckling och disciplin när vi tränar tillsammans. Envis som bara den och blir bara bättre och bättre! Tobias kommer med alla sina teoretiska kunskaper och är ett superbra bollplank för mig när det gäller att komma fram till vettiga beslut samtidigt som vi peppar varandra till att ständigt nå nya mål.

Mina mål framöver är att fortsätta öka styrkemässigt fram till april då jag ska ta ett beslut om det eventuellt blir en tävling år 2012 eller inte. Det pirrar faktiskt i kroppen när jag tänker på det! Hela resan är ett enda äventyr när man väl bestämt sig och det finns inget bättre än att stå vid sitt mål och känna att man gjort allt som man kunnat för att komma dit och att man är det bästa man kan vara just då. Även om minuterna på scenen inte är många så är det resan dit som betyder mest och gör det värt alla svettiga timmar på konditionsträningen, alla hungriga kvällar, alla smärtsamma fettmätningar med kaliper, allt limmande av Swarowskikristaller och alla prioriteringar som ingår i den resan. Vem vill inte få vara prinsessa för en dag?

________

PS. För er som orkade läsa hela inlägget kommer här en liten belöning! Får jag presentera receptet på världens godaste pannkakor. OBS! Serveras på lördagar på egen risk ;)
2 dl vetemjöl
1 dl Body Science Diet Fuel (blåbär)
1 ½ tsk bakpulver
1 krm salt
1 tsk strösocker
3-4 dl mjölk
2 ägg
2 msk rapsolja
Blanda de torra ingredienserna och häll sedan på mjölken och vispa tills smeten är klumpfri. Tillsätt ägg och rapsolja och vispa lite till. Grädda pannkakorna i het stekpanna (utan fett går finfint). Jag brukar servera dem med varma bär, färsk frukt och kesella vanilj.

 

14 kommentarer till “GÄSTBLOGGARE EMILY”

  1. Danne G skriver:

    Grymt! Funkar receptet med deras casein också? ^^

  2. Spoonchest skriver:

    Mycket bra rygg där!

  3. Danne G skriver:

    Blir till o testa då :P På lördag dvs. ;)

  4. Jennifer skriver:

    Kul att faktiskt få veta lite om denna Emily :) Bra skrivet! Nu fick jag själv en redig push, superfin rygg!

  5. Jean skriver:

    Håller med. Intressant läsning. Bild 5 visar en mycket bra allround fysik. Bra med en ”byggare” som har en positiv inställning i kondition.

    10 km terräng mellan Emily och Gustaf? kulle vara kul,hehe.

  6. Henke skriver:

    Trevligt gästbloggande!

    Och STORT tack för pankakorna!! ;D

    Mvh

  7. K skriver:

    Vilken urping du lyckats snärja Gustaf! Bra och intressant skrivet och BRA jävla rygg! :-)

Kommentera


fyra + ett =